Disertacijoje nagrinėjami probleminiai bendrovių teisės aspektai, pasireiškiantys sudarant ir vykdant privataus kapitalo sandorius, kuriems taikoma Lietuvos teisė. Darbas –pirmasis Lietuvoje, kuriame nagrinėjami teisiniai privataus kapitalo sandorių klausimai. Taikydamas sintezės, sisteminį, įstatymų leidėjo ketinimų ir kitus metodus autorius tiria privataus kapitalo sandorių problemas ne tik teisės mokslo, bet ir vadybos mokslo požiūriu: didelis dėmesys skiriamas teisių turėtojų ir privataus kapitalo sandorių dalyvių elgesio ekonominei logikai. Privataus kapitalo sandoris analizuojamas kaip instrumentas pagrindinei bendrovių teisės problemai – interesų konfliktams tarp teisių turėtojų – spręsti. Pagrindinės darbo išvados: tikslingas visiškas finansinės pagalbos taisyklių taikymo uždarųjų akcinių bendrovių atžvilgiu panaikinimas; visas su akcijomis siejamas atlyginimas pagal bendrąją taisyklę turėtų būti apmokestinamas tik kaip turto vertės padidėjimo pajamos; akcijų nuosavybės struktūros kontrolės priemonių esminis papildomas teisinis reguliavimas nėra būtinas, tačiau turi būti pripažįstamas akcininkų susitarimu nustatytas absoliutus draudimas akcininkui perleisti bendrovės akcijas be kito akcininko sutikimo, absoliutus išimčių iš pirmumo teisės įgyti perleidžiamas akcijas netaikymas; priverstinio akcijų pardavimo proceso dalyviams ir akcijų pirkimo opcionų šalims neturi būti leidžiama piktnaudžiauti teisėmis; siūlomas aktyvesnis antstolio dalyvavimas sprendžiant pirmumo... [toliau žr. visą tekstą] / The object of thesis’ research is the problem aspects of entering into and performance of private equity transactions governed by Lithuanian law. The legal aspects of private equity transactions are researched in the thesis for the first time in Lithuania. By employing synthesis, systemic method, the method of legislative intention and other research methods, the problems of private equity transactions are examined both from the point of view of legal science and management science, including analysis of the economic logic of behaviour of stakeholders and participants of private equity transactions. The private equity transaction is analysed as a tool to solve the conflicts of interests among stakeholders as the fundamental problem of corporate law. The main findings of the research are as follows: complete abolition of the applicability of financial assistance rules to private companies should be considered; all equity-based compensation should be, as a general rule, taxed as capital gains; significant additional regulation of measures of control over the share ownership structure is not necessary, however, the case law should recognize the standstill period and absolute non-applicability of the right of first refusal to acquire shares in transfer as agreed by shareholders; participants of a forced share sale procedure and parties to a call option should be precluded from abusing their rights; a more active approach by the court bailiff is suggested to address the problem of... [to full text]

Šiuolaikinės įmonių teisės modernizavimo bei liberalesnio reguliavimo tendencijos lėmė naujo teisinio instituto įtvirtinimą Lietuvos įmonių teisės sistemoje. Kaip kiekvieno naujo socialinio teisinio reiškinio, taip ir mažosios bendrijos įtvirtinimas šiandieninėje praktikoje lemia tam tikrą neaiškumą, neapibrėžtumą, mokslinių žinių stygių apie naują Lietuvos įmonių teisės institutą. Šiame darbe, remiantis Lietuvos bei užsienio doktrinos analize, siekiama atskleisti mažosios bendrijos sampratą, požymius bei reikšmę Lietuvos įmonių teisės kontekste. Pirmoje šio darbo dalyje autorė atskleidžia mažosios bendrijos bei naujų užsienio valstybių verslo vystymo formų atsiradimo priežastis. Antrojoje dalyje yra analizuojama partnerystės bei iš jos kildinamos mažosios bendrijos sampratų santykis, atliekant lyginamąją pastarąsias sampratas kvalifikuojančių požymių analizę, atskleidžiami mažosios bendrijos ir partnerystės koncepcijų skirtumai. Trečioje dalyje charakterizuojami pagrindiniai mažosios bendrijos reglamentavimo ypatumai. Šioje dalyje atskleidžiami mažųjų bendrijų reguliavime per plačiai taikomo asmeninėmis savybėmis grįsto bendradarbiavimo principo trūkumai, ribotos dalyvių atsakomybės doktrinos įtvirtinimo priežastys ir reikšmė mažosios bendrijos teisiniam savarankiškumui, kapitalo palaikymo doktrinos eliminavimo bei lanksčios valdymo struktūros įtvirtinimo tikslingumas. Mažosios bendrijos bei kitų panašių užsienio valstybių naujų verslo vystymo formų ypatumų analizė... [toliau žr. visą tekstą] / The tendencies of modern company law modernization and more liberal regulations have resulted in the consolidation of a new legal institute in the legal system of Lithuanian company law. As with each new social legal phenomenon, the consolidation of a small partnership in today’s practice results in particular ambiguity, uncertainty, the lack of scientific knowledge about a new Lithuanian company law institute. With reference to the analysis of Lithuanian and foreign doctrine, this paper aims to reveal the concept and characteristics of a small partnership, and its importance in the context of Lithuanian company law. In the first part of this paper the author reviews the origin causes of a small partnership and business development forms of new foreign countries. The second part analyses the relation between partnership and a small partnership that derives from it. The comparative analysis of characteristics that qualify the latter concepts, the differences between small partnership and partnership concepts are revealed. The third part characterizes the main features of a small partnership regulation. This part describes the lacks of collaboration principles that are based on personal characteristics and widely applicable in the regulation of small partnerships, this part also reviews the reasons for consolidation of a limited liability doctrine, the importance for a legal autonomy of a small partnership, the expedience of the elimination of capital maintenance... [to full text]

Business Management / D. B. L.

O presente estudo tem por objetivo o entendimento das normas das sociedades no Código Civil Brasileiro, uma vez que é possível verificar três fontes normativas das sociedades: as normas das pessoas jurídicas (normas gerais em sentido amplo), as normas das associações (normas gerais por conectividade) e as normas das sociedades simples (normas gerais em sentido estrito). Por serem normas destinadas a vários tipos societários, foram classificadas como normas gerais, em função da variedade de destinatários. Cada uma destas fontes de normas gerais possui uma aplicação diferenciada aos nove tipos societários existentes no Código Civil. Com base nas discussões doutrinárias de mais de oitenta anos sobre os critérios para a aplicação do artigo 18 do Decreto 3.708/19, que tratava da aplicação subsidiária das normas das sociedades anônimas às sociedades limitadas, foi possível desenvolver uma metodologia de interpretação e análise da integração das três fontes normativas às normas de cada tipo societário existente no Código Civil. Para tanto, foram classificadas três espécies de normas gerais: cogentes, dispositivas e incompatíveis. Este critério vale para a análise de qualquer uma das três fontes normativas. Para a aplicação das normas das associações foi constatada a necessidade de segregar aquelas que são incompatíveis com a natureza das sociedades. Para a aplicação das normas das sociedades simples foi verificada a necessidade de análise da compatibilidade de tais normas com ao menos três características essenciais dos tipos societários: responsabilidade dos sócios, capital social e forma de representação da sociedade. A partir desses critérios foi possível realizar uma análise de quais são as normas gerais em sentido amplo (pessoas jurídicas), por conectividade (associações) e em sentido estrito (sociedade simples). Da análise realizada verificou-se a existência de uma série de normas gerais, integradas pelas remissões realizadas pelo Código Civil e que devem ser sempre interpretadas em conjunto com as regras de cada tipo societário para o entendimento completo das normas do tipo. / This study has as purpose the understanding of the rules of the companies in the Brazilian Civil Code, once that it is possible to verify three normative sources of the companies: the rules of legal entities (general rules in wide sense), the rules of associations (general rules by connectivity) and the rules of simple companies (general rules in strict sense). In virtue of being rules destined to several company types, they were classified as general rules, due to the diversity of recipients. Each one of these sources of general rules has a different application to the nine company types existent in the Civil Code. Based on the doctrinaire discussions from more than eighty years on the criteria for the application of the article 18 of Decree 3.708/94, that considered the subsidiary application of the rules of corporations to the limited liability companies, it was possible to develop a methodology of interpretation and analysis of the integration of the three normative sources to the rules of each company type existent in the Civil Code. For such, three types of general rules were classified: binding, dispositive and incompatible. This criterion is valid for the analysis of any of the three normative sources. For the application of the rules of the associations, it was verified the necessity to segregate those rules that are incompatible with the nature of the companies. For the application of the rules of simple companies, it was verified the necessity of a compatibility analysis of such rules with at least three essential characteristics of the company types: liability of the partners, share capital and representation form of the company. From these criteria, it was possible to perform an analysis of which are the general rules in wide sense (legal entities), by connectivity (associations) and in strict sense (simple company). From the analysis performed, it was verified the existence of a series of general rules, integrated by remissions performed by the Civil Code and that must always be interpreted together with the rules of each company type for the full understanding of the rules of the type.

The explosion of the global financial crisis in 2007-08 reignited the urgency to reflect on the origins and causes of financial collapses. As the above events kick-started an economic meltdown that is still ongoing, comparisons with the Great Crash of 1929 started to abound. In particular, the externalities that a broad spectrum of societal groups had to bear as a consequence of various banking failures highlighted the necessity of a more inclusive and balanced regulation of firms whose activities impact on a wide range of stakeholders.The thesis is centred on the proposal of a paradigm, the “enlightened sovereign control”, that provides a theoretical, institutional and substantive framework as a response to the legal issues analysed in the thesis. These stem primarily from the analysis of two sequences of events (the 2001-03 wave of “accounting frauds” and the 2007-08 global crisis) which represent the background upon which modern financial scandals are explained. This is done by highlighting a number of common denominators emerging from the case studies (Enron and Parmalat, Northern Rock and Lehman Brothers) which caused financial instability and scandals. The research is grounded on the initial recognition of theoretical themes in the field of corporate and financial law, which eventually link with the more practical events examined. This parallel enquiry leads to the investigation of two heavily interrelated spheres of law and finally highlights more practical legal issues that emerge from the analysis.Through this multifaceted approach, the thesis contends that the occurrence of financial crises during the last decade is essentially rooted in two main problems: a corporate governance one, represented by the lack of effective control systems within large public firms; and a corporate finance one identified with the excesses of financial innovation and related abuses of capital market finance. Research conducted in this thesis ultimately seeks to contribute to current debates in the areas of corporate and financial law, through the proposals of the “enlightened sovereign control” paradigm.

Les sociétés cotées constituent un monde à part. Il existe environ 5 000 sociétés cotées sur les marchés réglementés des bourses de l’UE. Même si elles représentent moins de 1 % des entreprises européennes, leur capitalisation boursière s’élève à plus de 70 % du PIB. Parce que ces sociétés ont une importance systémique pour l’économie, la compréhension de leur régime juridique s’avère cruciale. Nous traçons d’abord les contours du droit qui leur est applicable, en partant du niveau supranational parce que le droit européen est la plus importante source à la fois de convergence et de divergence. Cette approche nous permet de discuter si le niveau supranational devrait s’investir de nouveaux secteurs ou pousser l’harmonisation dans ceux déjà réglementés et de faire des prédictions quant à la direction probable ou souhaitable des réglementations. Nous analysons ensuite la causalité de la convergence, ce qui fait ressortir trois types de convergence : imposée, par pression et par rapprochement des circonstances factuelles dans lesquelles les sociétés cotées de l’UE exercent leurs activités. Nous concluons qu’il existe à présent une convergence en matière de droit applicable aux sociétés cotées de l’UE en dépit d’une harmonisation seulement partielle opérée au niveau supranational et que cette convergence s’approfondira sous l’impulsion des forces et des facteurs qui en servent de cause. Cette conclusion appuie la systématisation future des droits nationaux en fonction d’une nouvelle summa divisio entre sociétés cotées et sociétés non cotées. / Listed companies are a world apart. There are approximately 5 000 companies listed on the regulated markets of the EU stock exchanges. Although they represent less than 1 % of the European businesses, their market capitalization amounts to more than 70 % of GDP. Because they have a systemic importance for the economy, the comprehension of their legal regime is crucial. We first establish the boundaries of the applicable law, starting from the supranational level because EU law represents the most important source of both convergence and divergence. This method allows us to establish if the supranational level should extend to new areas of regulation or push for further the harmonization in the areas already regulated and to make predictions regarding the probable or desirable future directions of the regulations. We then analyze the causality of convergence, which shows three main types of convergence : imposed, by pressure and by approximation of the factual circumstances of the environment in which EU listed companies operate. We conclude that presently there is a convergence of national regulations applicable to EU listed companies despite only partial harmonization at the supranational level and that this convergence will deepen as a result of its forces and factors of causality. This conclusion reinforces the arguments for a reorganization of national laws based on a new summa divisio between listed companies and non-listed companies.

No description available.

<p>From July 2005 on, the new Swedish Corporate Governance Code will be applied gradually by companies listed on the stock exchange or any authorized financial market in Sweden. The Code has been drawn up in order to clarify and to improve the self-regulation in Swedish companies. The need for codified self-regulation standards has been considered as urgent due to negative trends on the market such as the last few years’ corporate scandals in domestic and international trade and industry. The sought-after consequence is to clarify the mission framework for corporate directors.</p><p>Ch. 15, section 1 of the Swedish Corporate Act (Aktiebolagslagen) regulates the internal and external damages liability of corporate directors. In order to decide whether or not they have broken a rule or neglected to follow their responsibilities, and thereby contracted damages liability, a so-called culpa judgement is to be made. Virtue of the culpa judgement is foremost found in Ch. 8 of the Swedish Corporate Act, regulating the tasks of the corporate directors.</p><p>The Stockholm Stock Exchange has decided to incorporate the Code in their quotation prerequisites. This means that all quoted companies have to comply to the Code or, when compliance is not possible, explain the cause of divergence.</p><p>My purpose with this master thesis is to investigate in what way the new Corporate Governance Code affects the culpa judgement, as well as to discuss in what conditions the Stockholm Stock Exchange can handle the code as a disciplinary instrument towards the quoted companies.</p> / <p>Från juli 2005 skall den nya svenska koden för bolagsstyrning successivt börja tillämpas av bolag vars aktier kan handlas på börs eller annan auktoriserad marknadsplats i Sverige. Koden har utformats i syfte att förtydliga och förbättra självregleringen i svenska bolag. Behovet av kodifierade självregleringsnormer har ansetts stort inte minst med tanke på de senaste årens bolagsskandaler i svenskt och internationellt näringsliv. Följden blir, hoppas man, bland annat att bolagens styrelser och verkställande direktörer skall kunna arbeta efter tydligare ramar i sina uppdrag.</p><p>Genom ABL 15:1 regleras styrelseledamots och vd:s interna och externa skadeståndsansvar. För att kunna avgöra huruvida de brutit mot eller underlåtit att genomföra sina förpliktelser, och därigenom ådragit sig ett skadeståndsansvar, görs en s k culpabedömning. Ledning för culpabedömningen hämtas främst från bolagsledningens arbetsuppgifter såsom de är formulerade i ABL 8 kap.</p><p>Stockholmsbörsen har beslutat att införliva koden i sina noteringskrav. Detta innebär att samtliga noterade bolag måste följa kodens regler eller, när så inte är möjligt, avge en förklaring till varför så inte skett.</p><p>Föremålet för min uppsats är att utreda på vilket sätt den nya koden för bolagsstyrning påverkar culpabedömningen, samt diskutera Stockholmsbörsens förutsättningar att hantera koden som ett disciplinärt instrument gentemot de noterade bolagen.</p>

<p>Dagens affärsklimat ställer höga krav på bolag beträffande strategiska val på en allt mer globaliserad marknad. I uppsatsen föreslås att denna eskalerande globalisering kan vara associerad med bolagens framgång. Internationella bolagsförvärv och fusioner samt de initiala avsiktsdeklarationer som förkommer vid dessa transaktioner blir då centrala faktorer att beakta för bolagen, i sökandet efter förbättrade resultat. Baserat på detta skildrar uppsatsen innebörden av en initial avsiktsdeklaration, närmare bestämt ett Letter of Intent (LOI). Uppsatsen belyser innebörden av ett LOI ur ett strukturellt, juridiskt och praktiskt perspektiv. Den strukturella och praktiska innebörden av ett LOI återges genom två, för uppsatsen, exklusiva undersökningar. Den första undersökande delen beskriver strukturen för ett LOI genom att betrakta praktiska exempel som använts, vid bolagsförvärv och fusioner, i publika aktiebolag. Resultatet visar att strukturen samt de klausuler som ingår i ett LOI till viss del varierar. Oräknat det återfinns generaliserat, i undersökningen, följande klausuler i ett LOI: Bakgrund, Syfte, Villkor, Förbehåll, Sekretess, Exklusivitet, Due Diligence (DD), Tidplan, Avslut, Ersättning, Lagval samt Skiljedom. Den andra undersökande delen, om den praktiska innebörden av ett LOI, är baserad på intervjuer med personer som är aktiva ledamöter i bolagsledningen för större publika aktiebolag. Undersökningens sammanvägda resultat pekar på att ett LOI bör innehålla klausuler och preciserade villkor för en tilltänkt affär. I praktiken torde ett LOI innebära en framtida utfästelse om att ingå avtal eller samarbete mellan bolag. Vidare kan den juridiska innebörden emellertid antas vara begränsad till att en part som medvetet bryter mot villkoren eller uppträder svekligt kan ådra sig ett skadeståndansvar. I näringslivet anser respondenterna att ett LOI allmänt innebär en första signal om att två parter avser att söka träffa ett avtal. Sammanfattningsvis kan ett LOI effektivisera processerna i samband med bolagens globalisering, därigenom kan ett LOI dessutom främja bolagens presumtiva framgång i dagens affärsklimat.     </p>

<p>Denna uppsats tar sikte på att utreda om det existerar fri rörlighet inom EU även för aktiebolag, d.v.s. om aktiebolag fritt kan flytta sitt säte mellan olika medlemsstater utan att problem uppstår. Dessutom undersöks vad som gjorts inom EU för att harmonisera reglerna på det bolagsrättsliga området. Slutligen och som huvudsyfte för uppsatsen görs en ansats att försöka ta reda på varför den övernationella bolagsformen europabolag inte blivit någon succé bland svenska företagare sedan den infördes i oktober 2004.</p><p>Beträffande den första frågan konstateras att aktiebolag inte har samma fria rörlighet som fysiska personer, trots att EGF föreskriver detta. Anledningen är att medlemsländerna tillämpar olika lagvalsprinciper som i många fall gör det omöjligt för bolag att byta nationalitet utan att först likvideras och sedan omregistreras. Detta har även konstaterats i ett antal rättsfall från EG-domstolen där domstolen ansett att rättsläget inte varit förenligt med EGF och att åtgärder bör vidtas.</p><p>Harmoniseringsarbetet på det bolagsrättsliga området inom EU har pågått sedan 1950-talet och har bl.a. bestått i att ta fram ett antal bolagsdirektiv för att uppnå en minimistandard i samtliga medlemsstaters lagstiftning. Det fjortonde och senaste i raden av dessa direktiv ämnar lösa den problematik som i dagsläget finns beträffande bolagsflytt. Direktivet har dock inte antagits ännu och ingen vet heller när eller om detta sker.</p><p>Utöver bolagsdirektiv finns tre olika övernationella bolagsformer – europeiska ekonomiska intressegrupperingar, europakooperativ och europabolag – vars syfte är att underlätta företagens samarbete över gränserna. Just europabolaget är något som kommissionen är mycket stolta över trots detta har inte många europabolag registrerats. I Sverige finns i maj 2007 endast fem europabolag registrerade och anledningen till detta tycks vara flera men ett svåröverskådligt regelverk och avsaknaden av en övernationell skattelösning verkar vara de största, åtminstone om man tolkar de svar som ett antal svenska företag lämnade på en konsultation från kommissionen våren 2006.</p><p>Mina egna åsikter om europabolag överensstämmer till stor del med de åsikter som finns hos svenska företag och jag skulle gärna se att regleringen om europabolag var mer enhetlig och inte styrs så mycket av nationell rätt, vilket är fallet i dagsläget. Jag är dessutom tämligen övertygad om att mängden europabolag kommer att öka i takt med att SE-förordningen justeras något och fler företag inser europabolagets fördelar.</p> / <p>This essay sets out to investigate if companies are entitled to free movement within the EU and if they without problem can move their residence from country to country. The essay also contains a report on what is done within the EU to harmonize company law. Finally, a study is made to investigate why the European company hasn’t been that successful among companies in Sweden.</p><p>Concerning the first question the answer is that companies in practice aren’t entitled to free movmenet even though it’s prescribed in the EC legislation. The reason to this is that the member states apply different principles that make it impossible for companies to move to another state without being liquidated in the first state and re-established in the second state. The EC court of justice has in several rulings stated that this problem has to be taken care of since it’s inconsistent with the EC legislation.</p><p>The work with harmonization of the company law within the EU has been going on for about fifty years and has consisted of different directives to reach a minimum standard in all members states. The fourteenth and last of these directives will make it easier for companies to move but no one knows when this directive will be adopted by the EC council.</p><p>Besides the directives there also exist three different types of companies that are common within the whole union. These companies are the European Economic Interest Grouping, the European Cooperative Society and the European company. The European company hasn’t been very successful and one reason for that is that the legislation is difficult to understand since it’s different in every member state, at least according to a couple of Swedish companies that participated in a consultation made by the European commission in spring 2006.</p><p>My own opinions on the European company are mostly the same as the Swedish companies and I would like to see an even more uniform legislation. I also think that we in a couple of years will see a lot more European companies as time goes by and the cracks in the legislation has been fixed.</p>