<p>Sammanfattning</p><p>För att vända den globala uppvärmningen grundlades i Kyotoprotokollet tre marknadsmekanismer som syftar till att på olika sätt åstadkomma minskade utsläpp av vissa växthusga-ser. Den enda av dessa mekanismer som i nuläget är aktiv, är handeln med utsläppsrätter som hänför sig till utsläppen av koldioxid.</p><p>Eftersom EU är part i Kyotoavtalet antog Europaparlamentet och Europeiska Unionens råd ett direktiv (2003/87/EG)(handelsdirektivet) för att uppnå de åtaganden som antagits i protokollet. Handelsdirektivet implementerades i svensk rätt genom lag (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Innehavet av en utsläppsrätt medför en rätt att släppa ut ett ton koldioxid. Enligt handelsdirektivet skall 95 % av utsläppsrätterna delas ut gratis till utvalda företag med höga nivåer av utsläpp. Dessa utsläppsrätter lämnas i form av näringsbidrag. Resterande andel av utsläppsrätterna är direkt tillgänglig för handel på den öppna marknaden. Genom att vidta utsläppsminskande åtgärder kan företag minska sitt behov av utsläppsrät-ter och därigenom få möjlighet att sälja dem. På motsvarande sätt kan ett företag, istället för att vidta utsläppsminskande åtgärder, välja att köpa in extra utsläppsrätter. På så sätt uppnås Kyotoprotokollets mål på ett kostnadseffektivt sätt. Antalet tillgängliga utsläppsrät-ter kommer framöver att minskas med varje ny handelsperiod för att på så vis motivera fö-retagen till att reducera sina utsläpp.</p><p>Handelssystemet syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska de totala utsläppen av koldioxid. Vidare är handelssystemet uppdelat i olika handelsperioder där den första testpe-rioden löper mellan åren 2005 och 2007. Efterföljande handelsperioder kommer att löpa med fem års intervaller. Nästa handelsperiod kommer således att starta år 2008 och avslu-tas år 2012, denna period kommer att infalla samtidigt som Kyotoprotokollets första åta-gandeperiod. Varken handelsdirektivet eller svensk lag innehåller någon vägledning i hur utsläppsrätterna, som ny rättsfigur, skall passa in i övrig existerande lagstiftning. Det finns således möjligheter till att ett stort antal nationella och internationella oklarheter uppstår inom alla juridiska aspekter av handeln med utsläppsrätter.</p><p>Enligt vår analys resulterar användningen av OECD:s modellavtal, applicerat på utsläpps-rätter, i att beskattningsrätten allokeras på samma sätt, oavsett vilken artikel som anses omfatta transaktionen. Konsekvenserna av handel med utsläppsrätter kommer således slutligen att bestämmas av nationell lagstiftning. Tack vare de gemenskapsrättsliga förordningarna och direktiven som antagits inom de redovisnings- och mervärdesskatterättsliga områdena är behandlingen av utsläppsrätterna delvis harmoniserad mellan EU:s medlemsstater. Inom Sverige har många av de problem och frågeställningar som väckts gällande utsläppsrätter kunnat lösas på nationell nivå.</p><p>Handeln med utsläppsrätter har dessutom till syfte att inkludera även stater som inte är medlemmar i EU vilket innebär att den harmonisering som skett idag är långt ifrån tillräcklig. Dessutom kommer under den kommande handelsperioden även de två övriga meka-nismerna Clean Development Mechanism och Joint Implementation att aktiveras, vilket innebär att ett stort antal nya frågeställningar kan väntas uppstå på både nationell och in-ternationell nivå. Det finns således även under kommande år ett stort behov att utreda de juridiska konsekvenserna av Kyotoprotokollet.</p><p>I denna magisteruppsats ställs därför ett antal frågor angående hur artiklarna i OECD:s modellavtal skall appliceras på den internationella handeln med utsläppsrätter och vilka mervärdesskatterättsliga regler som skall anses omfatta sådan handel. Slutligen analyseras även hur innehav av utsläppsrätter skall behandlas i de berörda företagens redovisning.</p> / <p>Abstract</p><p>To reverse the increasing global warming the Kyoto Protocol established three market mechanisms intended to reduce the emissions of green house gases. The only currently active mechanism within the Protocol is the Emission Trading System.</p><p>Since the EU is a member of the Kyoto Protocol, in order to achieve the goals agreed in the Protocol, the European Council approved a Directive (2003/87/EG) setting the framework for an EU-wide system of green house gas emission allowance trading. The Directive was implemented into Swedish legislation through lag (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. One emission allowance grants the possessor a right to emit one tonne of car-bon dioxide into the atmosphere. The purpose of the system is to reduce the emissions of green house gas in a cost effective manner and thereby decrease global warming. The European Emission Trading System is divided into different commitment periods where the initial period runs from 2005 to 2007. This commitment period is also regarded as a learning-by-doing period for Member States. Subsequent periods will be of five years be-ginning in 2008, concurrently with the first commitment period under the Kyoto Protocol.</p><p>As many as 95 % of the emission rights will be distributed as government grants to certain companies with high emission levels. Remaining emission rights will be immediately avail-able for trading on the open market. Through emission reducing procedures, companies can reduce their need of emission rights, enabling them the opportunity to trade with the remaining units. This aims to create an incentive for companies to reduce their need of emission rights, thus decreasing the number of tradable units.</p><p>However, neither Swedish law nor the Directive contains any guidance regarding how the existing legal regulations should be applied to Emission Trading Units. This lack of guidance may result in a number of national and international uncertainties regarding the legal aspects of emissions trading.</p><p>In our application of the model tax convention to international transactions with emission rights, we will show that it is irrelevant which article is chosen to include emission units. Therefore the final consequences of such transactions will be determined within the national law of the taxing state.</p><p>Since community law legislation has been enacted by the EU legislative council, the ac-counting and value added tax rules that apply to emission rights trading have been partially harmonized.</p><p>Due to the partial harmonization, many of the current issues regarding emission rights have been clarified on a national level in Sweden. Nevertheless, since the trading system is in-tended to extend also to non EU-members, the present level of harmonization still remains insufficient. In addition, the future activation of the remaining mechanisms, Clean Development Mechanism and Joint Implementation, can also be expected to give rise to a number of new uncertainties. Hence, the legal consequences of Emission Rights Trading re-main in need of further investigation.</p><p>In this master’s thesis we will address several questions regarding how the articles in the OECD Model Tax Convention should be applied to the international trade with Emission Rights. We will also analyze the value added tax rules that are applicable to such trade and how possession of Emission Trading Units will affect business accounting procedures.</p>

<p>Denna studie avser att besvara var mervärdesbeskattning sker, ur ett EG-rättsligt perspektiv, vid tjänstehandel till en beskattningsbar person med flera fasta etableringsställen i olika medlemsstater. Tjänsterna förvärvas vid den plats där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet men tillhandahålls den beskattningsbara personens olika fasta etableringsställen. Studien företas med anledning av <em>rådets direktiv (2008/8/EG) av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 20.2.2008 s. 11-22)</em>.</p><p>Utgångspunkten för att besvara studiens syfte är huvudregeln i artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse som träder i kraft den 1 januari 2010. Artikeln stadgar att platsen för tillhandahållande av tjänster till en beskattningsbar person ska vara den plats där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet. Om tjänsterna tillhandahålls den beskattningsbara personens fasta etableringsställe, som är beläget på en annan plats än där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet, ska mervärdesbeskattning ske där. Artikeln ger upphov till tolkningsproblem och behörighetskonflikter mellan konkurrerande stater, varför en enhetlig tolkning av begreppet <em>fast etableringsställe</em> erfordras. Tolkningsproblemen avser definitionen av ett fast etableringsställe och frågan när en tjänst kan hänföras till ett fast etableringsställe.</p><p>En utredning av EG-domstolens praxis visar att ett fast etableringsställe måste uppvisa en tillräcklig grad av varaktighet och en lämplig struktur avseende personella och tekniska resurser för att självständigt kunna tillhandahålla bestämda tjänster. Platsen där en beskattningsbar person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet är den primära anknytningspunkten. Hänsyn till en annan plats, till eller från vilket tjänsterna tillhandahålls, kommer endast i fråga om den primära anknytningen inte leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt eller då en konflikt med en annan medlemsstat uppstår.</p><p>Slutsatsen är att mervärdesbeskattning vid tillhandahållande av tjänster till fasta etableringsställen i olika medlemsstater bör ske vid den plats där de fasta etableringarna är belägna. En sådan slutsats leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt vilket medför att tjänsterna kan hänföras till de fasta etableringarna. Vid ett sådant fastställande tillgodoses den allmänna principen om att beskattning bör ske i konsumtionslandet. Slutligen tillgodoses det grundläggande syftet med artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse vilket är att förhindra behörighetskonflikter och snedvridning av konkurrensen.</p>

<p>Sverige riskerar att under de närmaste åren förlora cirka 90 000 företag på grund av dåliga förberedelser inför ägarnas pensionsavgångar. För att säkerställa företagets fortlevnad efter ägarens frånträde bör ett planerat ägarskifte genomföras. Finns ingen lämplig efterträdare inom familjen kan en extern försäljning komma att bli aktuell. För att genomföra ägarskiftet och minska beskattningen finns flera metoder att tillgå. Den här uppsatsen behandlar ägarskifte genom en intern aktieöverlåtelse. Det skall undersökas huruvida det föreligger några skillnader i beskattningen beroende på om familjeföretaget överlåts inom familjen eller till en extern oberoende köpare och hur dessa eventuella skillnader förhåller sig till ett antal skatterättsliga principer, syftet med de så kallade fåmansföretagsreglerna och Kommissionens Rekommendation om överföring av små och medelstora företag.</p><p>Säljs aktierna i familjeföretaget direkt beskattas vinsten enligt fåmansföretagsreglerna, vilket kan innebära en beskattning på upp emot 57 procent. Fåmansföretagsreglerna syftar bland annat till att förhindra att ägare i ett familjeföretag omvandlar vad som egentligen utgör ersättning för utfört arbete till lägre beskattade kapitalinkomster. Genom att först överlåta aktierna i familjeföretaget till ett nybildat bolag, som i sin tur överlåter aktierna i familjeföretaget till den verkliga köparen och genom att vänta med att ta ut vinsten i fem år kan emellertid beskattning enligt fåmansföretagsreglerna undvikas och vinsten blir istället beskattad som kapitalvinst på onoterade aktier vilket innebär en beskattning om 25 procent. Ett antal förhandsbesked meddelade av Skatterättsnämnden i februari 2009 antyder att familjeföretagets verksamhet i och med den interna aktieöverlåtelsen anses vara uppdelad på två företag, ett som bedriver kapitalförvaltning och ett som bedriver själva rörelsen och att dessa två företag anses bedriva samma eller likartad verksamhet. Utgången i förhandsbeskeden leder till att den förut nämnda inkomstomvandlingen endast kan göras då aktierna efter den interna aktieöverlåtelsen överlåts till en extern oberoende köpare och inte då överlåtelsen sker till en familjemedlem. Detta innebär att en fåmansföretagare kan komma att beskattas olika beroende på vem denne överlåter aktierna i familjeföretaget till.</p><p>Att sälja aktier till marknadspris till någon inom familjen och till en extern köpare är ekonomiskt likvärdiga alternativ före skatt och det kan enligt min mening inte uteslutas att företagarens val av förvärvare påverkas av den olika beskattningen varför en sådan rättstillämpning kan anses strida mot den svenska neutralitetsprincipen. Kommissionens rekommendation antyder enligt ordalydelsen att ägarskiften till utomstående och ägarskiften till familjemedlemmar är två olika situationer som inte nödvändigtvis måste bli lika beskattade. En utvärdering av rekommendationens genomslag antyder dock att så inte är fallet varför en olik skattemässig behandling beroende på vem som förvärvar aktierna inte heller står i överrensstämmelse med rekommendationen. Ett klargörande om vad som egentligen har avsetts i rekommendationen anser jag vara önskvärt.</p><p>En ägare som överlåter sina aktier i familjeföretaget till en familjemedlem, för en ersättning som motsvarar marknadsvärdet, kan enligt min åsikt anses befinna sig i en likvärdig situation som en ägare som säljer aktierna till en utomstående mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet på aktierna. Då säljarna befinner sig i likartade situationer strider det mot likformighetsprincipen att beskatta dem olika. En säljares förmåga att betala skatt påverkas enligt min mening inte av vem aktierna säljs till, utan endast av hur mycket ersättning som erhålls, varför en olik beskattning också strider mot skatteförmågeprincipen.</p><p>Att anse att det kapitalförvaltande företaget och det rörelsedrivande företaget bedriver likartad verksamhet leder till att risken för inkomstomvandling minskas, i vart fall då aktierna i familjeföretaget överlåts till någon inom familjen. Trots att det leder till en olik beskattning beroende på vem aktierna överlåts till måste det ändå enligt min mening stämma bäst överens med syftet med bestämmelsen om likartad verksamhet, att förhindra inkomstomvandling. Trots att fåmansföretagare åsättes en tyngre skattebelastning då de säljer aktier i familjeföretaget till någon inom familjen måste lagstiftaren genom bestämmelser om att vad som kan betraktas som normal kapitalavkastning skall tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital ha använt sig av den minst ingripande åtgärden för att motverka inkomstomvandling. Av denna anledning måste lagstiftningen anses stå i överrensstämmelse med den så kallade proportionalitetsprincipen.</p>

<p>Den här uppsatsen syftar till att utreda vilket lands lag som blir tillämplig vid en internationell tvist gällande utomobligatoriska förpliktelser vid immaterialrättsintrång, särskilt vid upphovsrättsintrång. Tyngdpunkten ligger i de problem som uppstår då någon gör sig skyldig till ett upphovsrättsintrång med relation till flera länder.</p><p>Utgångspunkten är Rom II-förordningen och dess åttonde artikel. I artikeln stadgas det att tillämplig lag för en utomobligatorisk förpliktelse som har sin grund i ett immaterialrättsintrång skall vara lagen i det land där skydd görs gällande.</p><p>Vad innebär då uttrycket ”där skydd görs gällande”? När det gäller registrerade rättigheter, såsom patent och varumärken, innebär artikeln att tillämplig lag ska var lagen i det land där rättigheten är registrerad. Det går dock inte att tillämpa samma princip på oregistrerade rättigheter. När det gäller oregistrerade rättigheter ska istället lagen i det land där intrånget skett vara tillämplig.</p><p>Upphovsrätt är en sådan oregistrerad rättighet som, enligt svensk rätt, uppstår så fort verket är färdigt och har uppnått en viss verkshöjd. Det här synsättet görs även gällande i de flesta andra länder i världen då upphovsrätten i mångt och mycket bygger på Bernkonventionens lydelse från 1886.</p><p>Svårigheten som domstolarna kommer att ställas inför är då någon gör sig skyldig till ett upphovsrättsintrång med relation till flera länder. Eftersom skyddet görs gällande i det land där intrånget skett blir frågan om vilket lands lag som ska vara tillämplig i dessa fall.</p><p>Domstolarna kommer att behöva ta ställning och i den här uppsatsen framställs en del förslag till möjliga lösningar.</p><p>Uppsatsen diskuterar även om reglerna i artikel 8 Rom II-förordningen är de bästa då det gäller upphovsrättsintrång generellt.</p> / <p>This essay aims to investigate which national law that is applicable to an international dispute concerning non-contractual obligations in international property rights (IPR) violations, particularly in copyright infringement. The emphasis lies on the problems that arise when someone is found guilty of copyright infringement with a connection to several countries.</p><p>The starting point is the Rome II-regulation and its eighth article. The article states that the law applicable to a non-contractual obligation arising from an infringement of an intellectual property right shall be the law of the country for which protection is claimed.</p><p>What does then the phrase “for which protection is claimed” mean? In the case of registered rights, such as patents and trademarks, the article implies that the applicable law shall be the law of the country where they are registered. It is not possible however to apply the same principle to unregistered rights. In the case of unregistered rights it is instead the law of the country where the violation occurred that shall be applied.</p><p>Copyright is an unregistered right which, according to Swedish law, appears as soon as the work is finished and has reached a certain level of originality. This approach is also applicable in most other countries of the world where copyright law is largely based on the Berne Convention from 1886.</p><p>The difficulty that courts will face is when someone is claimed guilty of a copyright infringement with a connection to several countries. Given that protection is claimed in the country where the violation occurred, the question will be of which national law that should be applied in these cases.</p><p>The courts will have to take a position and this paper presents some possible solutions. The essay also discusses if the rules of article 8 of the Rome II-regulation are the best applicable rules in the case of copyright infringement in general.</p>

<p><strong><p>Sammanfattning</p><p>Företag med koncernbidragsrätt har en möjlighet att överföra enstaka till-gångar till underpris utan att tillgångens övervärde uttagsbeskattas. För att få genomföra en kvalificerad underprisöverlåtelse som leder till undantag från uttagsbeskattning finns ett villkor i 23:16, 1 st. IL. Villkoret stadgar att för-värvaren måste vara skattskyldig för tillgången i Sverige. Det innebär att moderbolag inte kan genomföra gränsöverskridande underprisöverlåtelser till ett dotterbolag utan att transaktionen leder till uttagsbeskattning. Syftet med uppsatsen är att utreda om det nämnda villkoret strider mot EU-rätten.</p><p>Villkoret i 23:16, 1 st. IL, utgör en inskränkning av etableringsfriheten då transaktioner till ett bolag som har hemvist i en annan medlemsstat särbe-handlas i relation till en intern transaktion. Då inskränkningen utgör en sär-behandling på grund av bolagens skattemässiga hemvist kan inskränkningen rättfärdigas med hänsyn till ett tvingande allmänintresse. Det tvingande all-mänintresse som villkoret i 23:16, 1 st. IL, söker att uppnå är att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas beskattningsrätt.</p><p>Det är inte möjligt att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas be-skattningsrätt vid gränsöverskridande underprisöverlåtelser till ett dotterbo-lag genom att tillämpa mindre ingripande åtgärder än det villkor Sverige har uppställt. Bestämmelsen i 23:16, 1 st. IL, står således i proportion till syftet att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas beskattningsrätt.</p><p>Inskränkningen i etableringsfriheten som det svenska villkoret utgör kan så-ledes rättfärdigas med hänsyn till ett tvingande allmänintresse som dessutom är proportionerligt till syftet villkoret söker att uppnå.</p></strong></p>

<p>Den som vill bedriva näringsverksamhet i Sverige kan välja mellan olika bolagsformer, däribland enskild firma, handelsbolag eller aktiebolag. Det finns två typer av aktiebolag, privata och publika, de regleras av bestämmelserna i aktiebolagslagen och aktiebolagsförordningen. Bestämmelserna i dessa författningar härstammar till viss del från de bolagsrättsliga direktiv som EU har beslutat ska gälla inom unionen.</p><p>Det sker ständiga förändringar på bolagsrättens område, både avseende de gemenskapsrättsliga reglerna från EU och de nationella bestämmelserna i Sverige. Europeiska kommissionen har ansett det som nödvändigt att även se över samtliga bolagsdirektiv för att underlätta det administrativa arbete som åligger, framförallt, mindre bolag inom unionen. Kommissionen ansåg även i samma utredning det angeläget att varje medlemsstat såg över deras nationella regelverk för att minska den administrativa bördan för små bolag.</p><p>Sveriges regering utfärdade i september 2007 ett direktiv till syfte att minska den administrativa bördan och skapa enklare regler för små privata aktiebolag. Utredningens resultat var färdigt i april 2009 och presenterades i SOU 2009:34. Resultatet av utredningen omfattar flertalet förändringar vad gäller såväl aktiebolagslagen som aktiebolagsförordningen. Det är målsättningen regeringen hade med utredningen och de förenklingar som föreslås som är föremål för denna uppsats. Syftet med uppsatsen är att analysera tre av förändringarna och förenklingarna. De tre områden som kommer att behandlas i denna uppsats är bolagets bildande, aktiebrev och aktiebok samt bolagets organisation. Uppsatsen kommer att utgå ifrån den målsättning regeringen hade när de tillsatte en utredning nämligen att minska små privata aktiebolags administrativa bördor och kostnader, att få ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning samt att de förenklingar som föreslås inte får sänka skyddet för borgenärer, arbetet mot ekonomisk brottslighet eller skattekontroll.</p><p>De slutsatser som presenteras i denna uppsats är att förenklingarna som utredningen har föreslagit uppfyller den målsättning som regeringen hade när de tillsatte en utredare. Enligt författarens mening finns det dock vissa andra områden som utredaren kunde ha undersökt då det finns en tydlig problematik avseende bland annat möjligheter till utträde ur ett privat aktiebolag. Det ska även nämnas att utredningen enbart behandlar de bolagsrättsliga reglerna, det finns andra regler som kan vara av intresse att utreda, till exempel skatteregler för privata aktiebolag.</p> / <p>A person who wants to run business in Sweden can choose between different types of associations, including sole trading, partnerships or limited liability companies. There are two types of limited liability companies in Sweden, private and public, which are governed by the provisions of the Companies Act and the Companies ordinance. Parts of the provisions in these two regulations are derived from directives on corporate law that the EU has decided shall apply in the union.</p><p>There are constant changes in corporate law regarding both the legal provisions from the EU and due to changes in the national legislation in Sweden. The European Commission has considered it necessary to review all corporate law directives in order to ease the administrative work for, in particular, smaller companies within the Union. The Commission also indicated in the same decision that it is necessary for each member state to review and reduce the administrative burden for small companies due to the national legislation.</p><p>The Swedish Government issued a directive in September 2007 with the aim to reduce the administrative burden and to create simpler rules for small private limited liability companies. The result of the directive was completed in April 2009 and was presented in SOU 2009:34. The investigations result included several changes both to the Swedish Companies Act and Companies Ordinance. It is the purpose that the Government had when they appointed an investigation that is the subject of this thesis. The purpose of this thesis is to analyze three of the changes that the investigation has presented. The three changes that will be subject to this thesis is the establishment of a company, the share certificates and share register and companies organization. The thesis will be based on three goals that the government had when they set up an investigation, to reduce the administrative burden and cost for small private limited liability companies, to establish economic growth and increase employment and finally not to reduce the protection for creditors and the work against economic crime.</p><p>The conclusion presented in this thesis is that the simplifications that the investigation had as purpose to fulfil, partially meets the goal the Government had. According to the author's opinion there are some areas that the investigation could have reviewed, such as the possibility for a shareholder to sell the shares in a private limited liability company.</p>

<p>Trots principen om avtalets subjektiva begränsning kan det finnas skäl till att utöka ett aktieägaravtals verkningar mot förvärvande tredje man för att skydda beaktansvärda intressen. Då rättsläget är oklart är det av intresse att undersöka huruvida en tolkning med laganalogins hjälp mot sakrättens samt skiljerättens område kan klargöra rättsläget.</p><p>För att ge läsaren tillräcklig bakgrund för analysen beskrivs rättsläget vad gäller aktieägaravtal och de bakomliggande teorierna rörande den analogiska tillämpningen.<strong> </strong>Därefter analyseras undantag till avtalets subjektiva begränsning, varefter en diskussion följer där frågan huruvida analogier kan dras besvaras.<strong></strong></p><p>Resultatet av denna framställning är att en analogisk tillämpning kan göras mot de två undersökta rättsområdena, dock endast i begränsad utsträckning vad gäller skiljerättens område. En kombinerad applicering av möjliga analogier från sakrättens och skiljerättens områden på aktieägaravtal leder till ett resultat där aktieägaravtalets bundenhet mot både förvärvande tredje man samt kvarstående parter klargörs.</p> / <p>Despite the doctrine about privity of contract, there can be reasons to recognise effects of a shareholder’s agreement against acquiring third party to protect legitimate interests. Since the legal position is uncertain, it is of interest to examine whether an analogy of law towards indefeasible rights and arbitration agreements can clarify this uncertainty.</p><p>To give the reader enough background information for the analysis, the legal position regarding shareholder’s agreement and the basic theories about the application of analogies are described. Thereafter exceptions to the privity of contracts are analysed, after which a discussion where the question whether analogies can be made is answered.         <strong></strong></p><p>The result of this thesis is that an application by analogy can be made towards the two examined areas, but only to a limited extent regarding arbitration agreements. A combined application of analogies possible from indefeasible rights and arbitration agreements creates a result where the validity of a shareholder’s agreement towards both acquiring third party and remaining parties is clarified.</p>

<p>The harmonization within EC Company Law has been relativley successful. Despite its relative success; important differences still remains in European company law.</p><p>The freedom of establishment itself, and the ECJ’s interpretation of the freedom provides European companies with a substantial cross-border mobility. As a consequence of this mobility, together with the differences in national legislation; mandatory rules in company law can be easily evaded. A typical example of this is that a Swedish enterprise, by running their business through a British private limited company, can escape the Swedish legislation on capital contributions when forming a company with limited liability for its members. These rules are thereby undermined.</p><p>The fact that these, otherwise mandatory, rules can be evaded should result in a questioning of their existence. The main purpose of rules on minimal capital contributions is to safeguard the interests of the creditors of the company. The analysis in this thesis shows that the Swedish legal capital regime is very unlikley to fulfill its purpose. The alternative, English company law, can in various aspects be seen as more efficient.</p> / <p>Den gemenskapsrättsliga harmoniseringsprocessen har på bolagsrättens område varit relativt framgångsrik. Trots detta går det i dagsläget inte att tala om någon konform europeisk bolagsrätt. Betydande skillnader kvarstår mellan de nationella bolagsrättsliga regelverken.</p><p>Den EG-rättsliga etableringsfriheten, och EG-domstolens tolkning av densamma, innebär att de europeiska företagen ges ett relativt stort mått av gränsöverskridande rörelsefrihet. En följd av denna mobilitet tillsammans med skillnaderna i de nationella regelverken är att tvingande nationell bolagsrättslig lagstiftning relativt</p><p>enkelt kan kringgås. Ett typexempel på detta är att svenska företagare, genom att bedriva sin verksamhet i ett engelskt aktiebolag, kan undgå det svenska kravet på tillskjutande av ett minsta aktiekapital vid bildandet av ett privat aktiebolag. Det svenska kapitalkravet kan därmed sägas vara underminerat.</p><p>Blott det faktum att det svenska kapitalkravet underminerats innebär att dess existens bör ifrågasättas. Syftet med kapitalkravet är främst att skydda borgenärernas intressen i bolagen. Mot bakgrund av vad som framkommer i denna uppsats kan det svenska kapitalkravets effektivitet betvivlas. Alternativet, den engelska bolagsrätten, kan ur en rad aspekter sägas vara mer ändamålsenlig.</p>

<p>During the later half of the 20th century standard form contracts began to be used more frequently in contract situations. This trend has been consistent and in today’s world numerous commercial parties employ such contracts in their business transactions. The reasons for the extended use of standard form contracts are the benefits that can be obtained for the parties such as time efficiency, effectiveness and price advantages. Standardised contracts often regulate certain issues of the contract for example the way of delivery, remedies and complaints. The definition of such contracts is corresponding in Sweden and England as contracts containing in advance standardised terms with an aim to be used similarly in contract situations with most clients or customers.</p><p>As the usage of standard form contracts increased, the number of unfair contract terms also enhanced. Therefore, the legislative powers in Sweden and England realised that the rules concerning the freedom of contract had to be restricted and governed. As a result, the legislative powers introduced an open control device through statutory control. This was done in Sweden in 1976 with the enforcement of Section 36 of the Contracts Act, and in England the year after when UCTA came into force. The statutory control in both Sweden and England makes it possible to appraise the fairness of exemption clauses. The statutory control is not identical in the two states. UCTA only concerns exclusion clauses and limitation clauses regarding contract terms and non-contractual notices. In Sweden, on the other hand, there is a general doctrine of unfairness and Section 36 of the Contracts Act can set aside all kinds of agreements.</p><p>The statutory control is complemented by indirect means of controlling the content of a contract through non statutory methods. The non statutory methods are concerned with the incorporation, interpretation and construction of clauses in a contract. To be valid and for a party to be able to rely on a term it must have been incorporated into the contract. The rules concerning the interpretation of standard form contracts and exclusion clauses are also of great importance. In both states the approach held is that the statutory control should be used preferably over the indirect control means, though the indirect means still has a prominent role in England through common law. Both England and Sweden agree on that the weaker party in a contract situation is in a greater need of protection by the rules of law in unfair contract situations. However unfairness can only arise if the superior party has wrongfully used the exclusion clause.</p><p>Our study shows the differences between Swedish and English contract law that can result in difficulties in the harmonisation process. These differences concern the test of reasonableness of exemption clauses, the doctrine of good faith, the legal effects and to what extent the indirect means of control should be applied. The Swedish test of reasonableness may include all relevant circumstances irrespective of the time of their occurrence, before or after the entry of the contract. The courts in England are limited to circumstances that have occurred before the closure of the contract. Section 36 of the Swedish Contracts Act includes a general rule of unfairness applicable to all kinds of contract terms. The rule of unfairness in the UCTA on the other hand, is only applicable to exemption clauses and indemnity clauses and there is no general rule of unfairness in English contract law. Instead the courts rely on indirect means of control, which therefore is of greater importance in English contract law. Finally, adjustments of unfair exemption clauses has a significant role in Swedish contract law, in contrast to English contract law where any adjustment is regarded as an intrusion of the freedom of contract.</p><p>To endorse one of the most important aims of the EU; a well working inner market, discussions commenced in 2001. The discussions concerned the harmonisation of the contract law within the union. The questions that arose were whether or not it was possible at all to form a European common contract law and if so, what the effects would be. An action plan was developed by the Commission and today both the EU Parliament and the Council are positive in regard to the continuing work with a reference frame. The Commission aims to pass the reference frame in 2009. Since the EU member states are diverse and have different legal systems a harmonisation of the contract law could cause difficulties. There are differences concerning legal traditions and legal values, hence the legal expertise in Europe is divided in the harmonisation question.</p><p>The following study aims to analyse the existing rules of law in Sweden and England representing two diverse legal systems existing in Europe; civil law and common law. The focus of this study regards the control of exclusion clauses in standard form contracts in both legal systems. The comparison will then be used to analyse the fundamental question if the harmonisation of contract law in the EU is feasible. Specific areas within the contract law have already been harmonised, which shows a possibility to coordinate common law and civil law. Directive 93/13/EEC on Unfair Terms in Consumer Contracts is one example of harmonised contract law in the EU and the principles in PECL is another example which shows that it is possible to coordinate common law and civil law. A harmonisation of the contract law will probably promote the commerce within the union and be the next step towards one of the most prominent goals of the EU, namely a well functioning common market. However, our study shows that the differences between national legislation and the differences between the legal traditions within the EU are not insignificant and a harmonisation will probably not be enforced without difficulties.</p>

<p>Det har på senare tid uppmärksammats att svenska fastighetsbolag paketerar näringsfastigheter i svenska handelsbolag med utländska juridiska personer som delägare. Detta fenomen är ett skatteupplägg som kallas för handelsbolagslösningen. I uppsatsen utgår vi från ett typfall där delägarna i det svenska handelsbolaget är nederländska juridiska personer. Skatteupplägget inbegriper tre transaktionsled, där det första ledet innebär att ett säljande svenskt aktiebolag underprisöverlåter en näringsfastighet till det svenska handelsbolaget. Det andra ledet är att de nederländska delägarna avyttrar sina andelar i det svenska handelsbolaget samt fastigheten, det vill säga fastighetspaketet, till ett utomstående köpande aktiebolag i Sverige. Slutligen, efter köpet, likviderar det köpande aktiebolaget handelsbolaget och skiftar ut fastigheten till sig. Problematiken kring skatteupplägget handelsbolagslösningen är att det svenska aktiebolaget har tillgodoräknat sig fastighetens dolda värde, utan skattekonsekvenser, genom en förvärvad skattefri utdelning från de nederländska delägarbolagen. Det köpande aktiebolaget har samtidigt erhållit kapitalförlustavdrag i Sverige, som innebär att förlusten kan kvittas mot motsvarande kapitalvinster inom bolaget, och därmed minskas det skattemässiga underlaget. I samband med fastigheters långa avskrivningsperiod får dessa paketeringar stor ekonomisk betydelse. Frågan som uppstår är huruvida handelsbolagslösningen är lagenlig. Utifrån en rättsdogmatiskmetod behandlar vi problematiken genom en stegvis bedömning av transaktionerna.</p><p>I samband med första steget i handelsbolagslösningen behandlar vi huruvida överlåtelsen av fastigheten från det säljande svenska aktiebolaget till det svenska handelsbolaget uppfyller villkoren för en kvalificerad underprisöverlåtelse. Vi finner att underprisöverlåtelsen är kvalificerad och att uttagsbeskattning således inte inträder. I det andra steget uppkommer frågan om de nederländska delägarbolagen blir skatteskyldiga i Sverige för den kapitalvinst som uppkommer på de avyttrade andelarna i det svenska handelsbolaget. Utifrån förutsättningar och resonemang i rättsfall, kommer vi fram till att det inte föreligger någon skatteskyldighet i Sverige för de nederländska delägarna. I det tredje steget och sista steget ställs vi inför frågan om det köpande svenska aktiebolaget i samband med upplösningen av det svenska handelsbolaget har rätt att dra av den kapitalförlust som uppstår på andelarna. Bedömningen sker utifrån om förlusten kan anses vara verklig eller inte. Med stöd av praxis anser vi att kapitalförlusten är verklig och därmed avdragsgill.</p><p>I vår rättsutredning av de tre olika transaktionsleden, finner vi att dessa följer gällande rätt. Med beaktande av detta anser vi det vara av vikt att undersöka huruvida skatteflyktslagen kan tillämpas på typfallet. Med stöd av gällande rätt bör skatteflyktslagen inte bli tillämplig på det köpande svenska aktiebolagets taxering. Vi klargör istället om skatteflyktslagen kan angripa det säljande svenska aktiebolaget. I vår utredning finner vi att skatteflyktslagen inte är tillämplig på handelsbolagslösningen så som den artar sig i typfallet. Detta med stöd av vår gjorda rättsutredning samt de spekulationer som finns på området.</p><p>Vår slutsats är att det blir svårt att angripa de fastighetsbolag som har utnyttjat handelsbolagslösningen, åtminstone utifrån den konstruktion som föreligger i typfallet. Utifall det är lagstiftarens intention att förhindra denna typ av skatteupplägg, är det upp till denne att komma med ny lagstiftning som tar fasta på problematiken.</p> / <p>Swedish real estate companies have attracted a lot of attention by packaging industrial real estate in general partnership companies that are owned by foreign legal entities. This tax arrangement is a phenomenon that is referred to as the general partnership solution. In this thesis, we use a case example in which the partners in the Swedish general partnership are legal entities with Dutch nationality. The tax arrangement includes three transaction phases, where the first involves an under priced transfer of a commercial real estate from the selling Swedish private limited company to the Swedish general partnership. In the second phase, the Dutch partners trade their shares in the Swedish general partnership including the real estate to an external buying private limited company in Sweden. After the trade the buying Swedish private limited company liquidates the general partnership and transfer the real estate from the general partnership to itself. As a result of this tax arrangement a complex problematic arises when the Swedish private limited company obtain the hidden value in the real estate by receiving tax-free dividends from the Dutch partner companies. The buying Swedish private limited company simultaneously receive capital deficit tax deductions in Sweden, which means that losses can be settled by corresponding capital profits within the company, consequently reducing their tax base. The long depreciation period of real estates means that packaging represents great economical significance. The question that arises is whether the general partnership solution is consistent with Swedish law. Based on a juridical dogmatic method, we consider this complex of problems by means of a systematic assessment of the discussed transactions.</p><p>In the first step of the general partnership solution, we consider whether the transfer of real estate from the selling Swedish private limited company fulfils the conditions for a qualified under priced transfer. We find that the under priced transfer is qualified, and therefore withdrawal taxation does not occur.</p><p>In the second step, the arising question is whether the Dutch partner companies become liable for taxation in Sweden for capital profit generated from the disposed shares in the Swedish general partnership. According to the prerequisites and reasoning in legal cases, we find that tax liability in Sweden does not arise for the Dutch partners. In the third and final step, we are faced with the question whether the buying Swedish private limited company has the legal right to deduct the capital loss that results from the Swedish general partnership resolution. The assessment is based on whether the loss can be considered genuine. In accordance with case law we regard the capital loss genuine and therefore tax-deductible.</p><p>In our legal inquiry we conclude that the three different transaction phases comply with Swedish law. Considering this, we find it imperative to examine whether the Swedish tax evasion law can apply in the case example. By virtue of domestic law, it is not probable that the tax evasion law can apply on the buying Swedish private limited company’s taxation. In regards to the seller’s taxation, we clarify whether the tax evasion law can be applicable concerning the selling Swedish private limited company. We find that the tax evasion law is not applicable in the general partnership solution, in the form that it has in the case example. We support this statement with reference to our legal inquiry and referring to some speculations on the subject.</p><p>Our conclusion is that it would be difficult to deal with the real estate companies that have made use of the general partnership solution, at least in the construction that exists in the case example. It is up to the legislator to decide on whether to prevent this type of tax arrangement or not.</p>