Matematik beskrivs som ett viktigt ämne och matematiska kunskaper är viktiga inte minst i vardagslivet. Redan vid tidig ålder är det viktigt att barn stimuleras och utvecklar grundläggande kunskaper och flera forskare påtalar vikten av att barn utvecklar en god taluppfattning då den utgör grunden för fortsatt lärande och utveckling i matematik. Skolverket (2015) har tagit fram ett bedömningsmaterial i taluppfattning för år 1-3 för att ge lärare möjligheter att kartlägga elevers kunskaper och anpassa sin undervisning för att eleven ska nå kunskapskraven i år 3. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur de moment som eleven visar svårigheter i utifrån Skolverkets (2015) bedömningsmaterial i taluppfattning i år 1-3 uppmärksammas av lärarna under matematiklektionerna och på vilket sätt lärarna uppmärksammar det. Mina frågeställningar är följande: Vilken matematik har eleverna svårt med? Vilka metoder använder lärarna för att stötta eleverna? Studien består av två delar, ett matematiktest för år 1-3 (Skolverkets bedömningsstöd, 2015) och en observationsstudie. Resultaten från studien visar att eleverna hade svårigheter med de uppgifter som berörde uppdelning av tal, begrepp fler/färre, talraden, tallinjen och problemlösning.  Observationerna visade att metoderna lärarna använder sig utav, som jag i resultatdelen benämnde med lagledaren och tränaren, till viss del stöttar de svårigheter som eleverna visade på testet.

Syftet med detta examensarbete är att studera hur addition och subtraktion introduceras i årskurs ett. Fokuset kommer att ligga på läroböckerna. I studien kommer det att undersökas hur läroböcker väljer att introducera addition och subtraktion samt hur lärare väljer att förhålla sig till dessa läroböcker och hur de använder sig av dem i undervisningen av addition och subtraktion. De valda metoderna för att undersöka detta syfte är samtalsintervjuundersökningar och kvalitativ textanalys. Fyra stycken lärare har blivit intervjuade och utifrån dem har tre läroböcker valts ut till analys. Detta examensarbete försöker inte att generalisera att det ser ut på detta sätt i alla fall, utan försöker belysa hur det kan se ut. I studien har böckerna analyserats utefter områdena utformning, bearbetning av innehåll och konkretisering. Det framkommer att böckerna både kan likna varandra och skilja sig ifrån varandra inom dessa områden. I intervjuerna av lärarna sätts böckerna in i ett sammanhang och det framkommer att dessa lärares undervisning inte enbart fokuserar på boken.

Studiens övergripande syfte är att vidga synen på elevers tidiga skrivutveckling. För att undersöka detta har elevtexter från årskurs 1 analyserats genom en kvalitativ textanalys med fokus på innehållet. Vidare har undervisningssituationen för dessa texter studerats genom en intervju med elevernas lärare samt observation av skrivundervisningen. Dessa två delar har sedan kopplats samman i en diskussion kring hur undervisningen, samt en vid syn på elevers skrivande, kan möjliggöra skriftspråklig utveckling. Studiens resultat visar att elevers texter, i hög grad, utvecklas formmässigt under det första skolåret, men att de innehållsmässiga aspekterna i texten inte följer samma utveckling. Vidare visar resultatet att eleverna i undervisningen ges bättre förutsättningar att utveckla de formmässiga aspekterna av sitt skrivande. I studien presenteras exempel där elever som skriver med starkt innehåll och mindre stark form utvecklar sitt skrivande formmässigt, men att deras texter inte gör någon nämnvärd innehållsmässig utveckling. Samtidigt visas att inte heller elever som redan tidigt i årskurs 1 skriver med stark form och mindre starkt innehåll, utvecklar de innehållsmässiga aspekterna.  I studien identifieras explicit undervisning om texternas formmässiga kvalitéer, medan den innehållsmässiga undervisningen i stor utsträckning bedrivs implicit, även om innehållets betydelse betonas starkt av läraren. Resultatet visar även på att eleverna har svårt att fokusera både form och innehåll samtidigt. Texternas formmässiga och innehållsliga kvalitet har varierat i olika skrivsituationer, vilket ses som en följd av skrivuppgiftens och undervisningens utformning. Beroende på skrivuppgiftens tema och instruktioner har således vissa skrivsituationer givit upphov till många texter med stark form respektive mindre starkt innehåll och vice versa.

Syftet med det här examensarbetet har varit att jämföra en dramapedagogisk undervisningsmetod med en traditionell undervisningsmetod. För att uppnå studiens syfte har vi utgått ifrån fyra frågeställningar. 1. Vilka skillnader går att se i elevernas kunskaper inom ett ämne om de har fått arbeta med dramapedagogik respektive traditionell undervisning som metod för lärande? 2. Hur upplever eleverna de olika arbetssätten? 3. Går det att se några skillnader i elevernas koncentration mellan de två metoderna? 4. Finns det andra skillnader mellan de två undervisningsmetoderna? För att besvara våra frågeställningar har vi genomfört lektioner som utgått från de båda metoderna. Lektionerna har genomförts i en klass i skolår 1 och en klass i skolår 3. Sammanlagt 47 elever deltog i undersökningen. Vi har använt observation som metod, där vi utgått från ett observationsschema. Eleverna har efter lektionen fått fylla i ett frågeformulär. Vi har även samlat in texter som eleverna har skrivit. Studiens resultat visar att eleverna som undervisats med en dramapedagogisk metod fått högre resultat på frågeformuläret än eleverna som undervisats med en traditionell metod. Det visar sig också att eleverna som tagit del av dramalektionen har haft en mer positiv upplevelse av lektionen än eleverna som tagit del av den traditionella lektionen. Vår slutsats är att en dramapedagogisk metod ger eleverna möjlighet att använda kroppen och handlandet som verktyg för lärande. Vårt resultat visar att handlandet befäster kunskap, något vi också finner stöd för i litteraturgenomgången. Nyckelord: dramapedagogik, traditionell undervisning, jämförande studie, observation, grundskolans tidiga skolår.

Studiens övergripande syfte är att åskådliggöra vad elever skriver om när de skriver berättelser. Undersökningen bygger på texter producerade av två klasser i årskurs ett som analyserats utifrån ett analysschema. Detta analysschema bygger på de frågeställningar som är karaktäristiska för en narrativ textanalys. Studien redogör för vilka karaktärer, miljöer, känslor och övergripande teman som kan avläsas i berättelserna. Dessutom framhålls skillnader samt likheter mellan pojkar och flickors innehåll. Resultatet visar att eleverna trots sin tidiga skrivutveckling kan formulera en kronologiskt och sammanhängande egentext där olika skeende äger rum. Alla elever har valt att ha en tydlig huvudperson och en eller flera bipersoner. Analysen av känslor redogör både för de känslor som uttrycks implicit samt explicit. Undersökningen visar att det finns skillnader mellan vad pojkar och flickor skriver om och att få elever beskriver den mijlö där berättelser utspelar sig.Diskussionen förs vidare till att se vilka förebilder media ger barn och hur detta påerkar elevernas skrivande. Dessa förebilder upppmärksammas främst i valet av huvudperson där de könsroller som media förmedlar återspeglas i berättelserna.

Syftet med studien är att undersöka några speciallärares målsättningar och verksamhet vad det gäller språkutvecklande arbete och ordförrådsutveckling i årskurs 1 och 2. Den teoretiska utgångspunkten har varit det fenomenografiska perspektivet. Kvalitativa intervjuer med speciallärare, samt ostrukturerade icke-deltagande observationer i undervisningssituationer genomfördes. En kvalitativ tematisk analys användes för analysen av intervjuerna och observationerna. De teman som framkommit är Ord i text och Muntligt arbete. Studien har visat att undervisningen gestaltar sig på en mängd olika sätt. Speciallärarna framhåller att ordförrådet främjas genom arbete med texter och genom muntligt arbete. Arbetet runt texter präglas mycket av arbete kring olika lässtrategier, men även vilka slags texter eleverna möter. Den muntliga undervisningen handlar om samtal och diskussioner, bildstöd, att lära sig ords betydelser, att lära sig om ords delar, vikten av repetition samt vilka ord som väljs ut för undervisningen. I studien var kopplingar till teorier om ordförrådsutveckling synliga. Ett par exempel är att reciprocal teaching, en modell för träning av läsförståelsestrategier, användes samt att speciallärarna framhöll att eleverna själva behöver använda språket för att utveckla sitt ordförråd. Det förekom också att kopplingen till teorin inte var lika synlig. Några exempel är förekomsten av ytliga förklaringar av ord och att få av de ord som valdes ut för undervisning var generellt användbara ord.

Berättelser skapar viktiga tillfällen för elever att utveckla förståelse för sig själva, andra och olika sammanhang. Vi kan ta del av andras erfarenheter tack vare skriftspråket, som möjliggör att berättelser bevaras. Att skapa berättande texter med tydlig inledning, handling och avslutning är ett krav i dagens läroplan som elever i slutet av årskurs 3 ska uppnå. För att nå detta behöver elever få undervisning som möjliggör utvecklingen av de kunskaper som krävs. Syftet med litteraturstudien är att belysa vad läraren, enligt forskning, behöver ha kunskap om, för att främja elevers utveckling av berättelseskrivandet i årskurs F-3, och mer specifikt att besvara frågeställningen: Vilka kunskaper krävs av läraren för att elever ska kunna utveckla sina berättande texter? För att kunna besvara frågeställningen och uppnå studiens syfte har vi systematiskt tagit fram, analyserat och sammanställt vetenskapliga studier om ämnet. Vårt resultat visar att de ämnesdidaktiska kunskaper som krävs för att utveckla elevers berättande texter är att känna till elevers förkunskaper och de kritiska aspekter som kan uppstå vid berättelseskrivandet samt ha förmågan att undervisa dessa explicit. De ämneskunskaper som krävs är att känna till berättande texters uppbyggnad och att behärska ett korrekt metaspråk för att kunna ge respons som är framåtsyftande. Resultatet visar dock att det kan finnas en avsaknad av dessa kunskaper, vilket kan vara en anledning till att elever inte får den vägledning som behövs. Ett förslag på vidare forskning skulle därför vara att undersöka hur lärares ämnes- och ämnesdidaktiska kunskaper ser ut i praktiken, genom att besvara frågeställningarna: Hur väl kan lärarna använda sig av sina ämneskunskaper för att konstruera berättande texter? På vilket sätt synliggör läraren kunskaper i undervisningen för att vägleda elever i deras skrivande av berättande texter?

Syftet med denna studie är att bidra med ökad kunskap om vilken påverkan funktionellt skrivande har på elevers skrivutveckling. Studien görs inom ett projekt där man genomfört en intervention för funktionellt skrivande där interventions- och kontrollklasser jämförs. De frågor som undersöks är; Hur ser elevernas skrivutveckling ut, med avseende på mottagaranpassning, organisation av innehållet, innehållets omfång, ordförråd och meningsbyggnad? Syns det någon skillnad mellan interventions- och kontrollklasserna, och i sådana fall vilken? Undersökningen är kvantitativ i form av en textanalys bestående av 348 texter som är skrivna av elever i årskurs 1. Elevtexterna är skrivna av 46 elever i tre interventionsklasser och 44 elever i två kontrollklasser. Studien utgår från den funktionella grammatiken som är en del av det socialsemiotiska perspektivet. Resultatet visar att alla klasser ökar skrivutvecklingen inom samtliga områden förutom en kontrollklass, som försämrar sitt resultat inom områdena mottagaranpassning och meningsbyggnad. En interventionsklass har störst ökning inom alla områden förutom område innehållets omfång, då det är en annan interventionsklass som står för den största ökningen. Resultat visar även att interventionsklasserna har en större ökning än kontrollklasserna inom samtliga områden. Resultatet kan förklaras utifrån att funktionellt skrivande har använts som ett pedagogiskt verktyg i interventionsklasserna. I linje med tidigare forskning visar denna studie att funktionell skrivundervisning har betydelse för elevers skrivutveckling. Att fokusera på att ge lärare stöd och undervisningsstrategier har även i denna studie visat sig ha stor betydelse för elevers skrivutveckling.

Taluppfattning uppmärksammas utifrån forskning och styrdokument som en väsentlig del av matematikundervisningen i de tidiga skolåren. Syftet med denna kunskapsöversikt är att, utifrån en given definition av begreppet taluppfattning som omfattar åtta komponenter, sammanställa exempel på undervisningsmetoder som främjar utvecklingen av elevers taluppfattning. Utifrån frågeställningen Vilka undervisningsmetoder främjar utvecklingen av grundläggande taluppfattning under de tidiga skolåren? har 16 artiklar samt ett konferensbidrag analyserats. Genom analys och tematisering framstod sju olika undervisningsmetoder. Ingen av dessa undervisningsmetoder innefattade samtliga åtta komponenter av taluppfattning utifrån begreppsdefinitionen, varför slutsatsen är att det krävs en variation av undervisningsmetoder för att utveckla taluppfattning i de tidiga skolåren.

<p>Läroplanen (Lpo94) förespråkar en tidig start i engelska i grundskolan med den kommunikativa inlärningsstilen som fokus. I de lokala ämnesplanerna för den studerade kommunen har lärarna som mål att eleven ska kunna förstå enkla instruktioner och beskrivningar som ges i lugnt tempo och tydligt tal för eleven inom välbekanta områden.</p><p>Syftet med detta arbete är att titta på när engelskundervisningen startar på skolorna i en mindre kommun i södra Sverige. Vi kommer också att titta på vad läraren gör i den tidiga undervisningen, hur de går tillväga och hur lärarnas kompetens i engelska ser ut.</p><p>Frågeställningarna är följande:</p><p>- När börjar lärarna med engelskundervisningen i den undersökta kommunen?</p><p>- Hur genomförs den tidiga engelskundervisningen?</p><p>- Vilken kompetens i engelska har de undervisande lärarna?</p><p>För att besvara dessa frågeställningar gjordes en enkätundersökning på de elva skolorna i kommunen, varav fjorton lärare som undervisar i engelska i grundskolans tidiga skolår besvarade enkäterna. Vi ville även ha djupare inblick i ämnet och genomförde då intervjuer med åtta lärare och två rektorer i samma kommun.</p><p>Resultatet av undersökningen visar att i den undersökta kommunen börjar eleverna med engelska i grundskolans år 1 eller år 2. Eleverna lär sig genom att dramatisera, sjunga och använda sig av muntlig kommunikation. Lärarna använder sig också av konkret material och sagor samt att tio utav de femton undervisande lärarna har högskolepoäng i engelska.</p>