No description available.

Bakgrund: En vårdrelaterad infektion (VRI) är en av de vanligaste komplikationerna för patienter inom slutenvården som drabbar både patienten och samhället med lidande, kostnader och extra vårddagar. För att minska detta är den viktigaste åtgärden att tillämpa basala hygienrutiner enligt de riktlinjer som finns. Dock visar forskning att basala hygienrutiner inte tillämpas som de ska. Syfte: Syftet med studien var att genom en punktprevalensmätning undersöka i vilken utsträckning legitimerade allmänsjuksköterskor tillämpar basala hygienrutiner. Metod: En kvantitativ enkätstudie utfördes på fyra vårdavdelningar på ett sjukhus för att med hjälpa av punktprevalensmätning göra en tvärsnittsstudie. Resultatet analyserades i SPSS med deskriptiv statistik och Spearman´s rangkorrelationsanalys. Resultat: Resultatet visar att majoriteten av sjuksköterskorna inte följer Vårdhandboken och Socialstyrelsens riktlinjer. Det fanns flera olika faktorer som påverkade hur basala hygienrutiner tillämpas som till exempel arbetsbelastning, tidspress och akuta situationer. Det fanns inget samband mellan antal yrkesverksamma år och tillämpning utav basala hygienrutiner. Slutsats: Skulle fler sjuksköterskor tillämpa basala hygienrutiner på korrekt sätt skulle vårdrelaterade infektioner kunna minskas vilket då skulle ge en minskning på patienters lidande, kostnader och vårddagar.

Syftet med denna uppsats att beskriva vilken betydelse den praktiska tillämpningen i yrket har för förståelsen och val av strategi vid matematisk problemlösning inom områdena area och enhetsomvandling, för personer i praktiska yrken som i skolarbetet har haft påtagliga problem med ämnet matematik.Vidare är syftet att studera om förståelsen och lösningsförfarandet skiljer sig åt i praktisk problemlösning inom områdena area och enhetsomvandling jämfört med en formaliserad matematikuppgift (med enbart ett matematiskt uttryck bestående av tal och symboler utan sammanhang) inom samma områden. Studien tar sin utgångspunkt i de sjunkande resultaten i skolmatematik och den kritiserade matematikundervisningen.Resultatet av undersökningen visar att respondenterna i den praktiska uppgiften som var situerad i deras yrkesvardag använde sig i hög grad av matematiska resonemang, uppskattningar och kopplade med lätthet uppgiften till tidigare uppgifter i yrket. Deras matematiska resonemang kring uppskattningar och rimlighetstänkande vilade på deras erfarenheter och att de kunde visualisera.När de löste den formaliserade uppgiften som inte var situerad i deras yrkesvardag intog de ett mer imitativt tänkande och respondenterna ställde frågor om hur de förväntades lösa uppgiften och senare om de räknat fel. De tidigare så säkra respondenterna var nu mycket osäkra på sin förmåga att lösa uppgiften. I den formaliserade uppgiften fungerade inte heller enhetsomvandlingen. I den praktiska uppgiften klarade de att enhetsomvandla medan de i den formaliserade uppgiften inte var helt säkra på division med 100.Min slutsats blir därför att respondenterna kan lösa relativt avancerade matematiska problem inom ramen för yrket, men när samma matematiska innehåll presenteras utanför detta sammanhang, ser de inget matematiskt samband utan intar i stället ett imitativt förhållningssätt. De har lärt sig strategier för att klara den matematik de behöver i sitt yrke men kunskaperna är situationsbundna och deras yrkeskunnande och livserfarenhet har inte lyckats överbygga deras svårigheter i matematik.

Bakgrund: Om ett barn inte får sina grundläggande behov uppfyllda är det socialtjänstens ansvar att utreda huruvida barnet far illa eller kan komma att fara illa och om åtgärder behöver vidtas. De riskbedömningar som görs utgår främst från en klinisk metod och riskbedömningsinstrument används sällan. Syfte: Syftet med studien var att belysa förutsättningar för den praktiska tillämpningen av riskbedömningsinstrument inom den svenska sociala barnavården. Metod: Studien hade en kvalitativ design och datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer. Deltagarna kom från tre olika kommuner och bestod av nio kvinnliga socialsekreterare som arbetade med barnavårdsutredningar. Det insamlade materialet analyserades genom en tematisk analys. Resultat: Samtliga deltagare var positivt inställda till att använda riskbedömningsinstrument vilket talar för att det finns goda förutsättningar att tillämpa sådana instrument inom den sociala barnavården. Implementeringsprocessen ansågs vara den största svårigheten med en fungerande praktisk tillämpning eftersom det kan finnas ett motstånd mot att förändra ett redan etablerat arbetssätt. Enligt deltagarna bör de instrument som ska implementeras vara användarvänliga och inte för tidskrävande. Diskussion: För att tillämpningen av riskbedömningsinstrument inom social barnavård ska fungera så bra som möjligt bör hänsyn tas till socialsekreterarnas önskemål om instrumentens utformning. För att implementeringen ska lyckas krävs tydliga ledningsbeslut, utbildning och uppföljning. Socialtjänstens arbete har under senare år genomgått en ökad systematisering och i nuvarande arbetssätt finns redan inslag av strukturerade arbetsmetoder. Tillsammans med socialsekreterarnas positiva inställning talar detta för en väl fungerande övergång från en klinisk till en strukturerad riskbedömningsmetod. Nyckelord: riskbedömning, riskbedömningsinstrument, social barnavård, praktisk tillämpning, förutsättningar. / <p>2013-06-10</p>

Bakgrund  Multipel skleros är en kronisk autoimmun sjukdom som angriper centrala nervsystemet. Sjukdomen medför många symtom och komplikationer som påverkar patientens liv. Diagnosen Multipel skleros fastställs genom kliniska och laboratoriska fynd och i dagsläget finns inget bot mot sjukdomen. Copingstrategier är ett instrument som kan användas för att hantera vardagen och är av vikt för patienter med diagnosen Multipel skleros. Syfte Syftet var att belysa copingstrategier som används av patienter med Multipel skleros. Metod Litteraturöversikt valdes som metod. Artikelsökning genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl samt en manuell sökning. Totalt inkluderades 16 artiklar i studien, dessa kvalitetsgranskades och sammanställdes i en matris. Resultat Tre kategorier framkom i sammanställningen: Faktorer som påverkar valet av coping, adaptiva strategier samt maladaptiva strategier. Resultatet visade på att valet av coping beror på ett flertal olika faktorer så som fysiska och psykologiska faktorer samt hur patienterna upplevde kvaliteten på informationen vid diagnostisering. Vidare visade resultatet på att copingstrategier kan påverka patienten positivt eller negativt. Slutsats Copingstrategiers effekt berodde på flera faktorer och måste ses till varje unik patient. Dock sågs negativa effekter hos patienter som tillämpade undvikande och förnekande copingstrategier samtidigt som positivt synsätt och acceptans förknippades med positiva effekter som stöttade patienten i det vardagliga livet. Det är därför av stor vikt att sjuksköterskan har kunskap om copingstrategiers inverkan på patienten.

Syftet med arbetet är att synliggöra förskollärares uppfattningar kring högläsning och dess betydelse i förskolan. Studien undersöker också vad förskollärare uttrycker angående hur de kan tillämpa en högläsningsaktivitet. Då utgångspunkten i studien är att synliggöra förskollärares uppfattningar kring fenomenet högläsning i förskolan har därför fenomenografi valts som teoretisk utgångspunkt. Studien har sin grund även i ett sociokulturellt perspektiv då det varit av intresse att undersöka och analysera förskollärares uppfattningar av språket och högläsningens betydelse. Arbetet utgår från en kvalitativ intervjustudie där sex förskollärare från fyra olika förskolor inom samma kommun intervjuades. Intervjuerna genomfördes både via telefon och mail. Telefonintervjuerna som utfördes spelades in och transkriberades ordagrant, därefter sorterades, reducerades, argumenterades, analyserades och kategoriserades den insamlade empirin. Bearbetningen av empirin bidrog till en egenkonstruerad modell som synliggjorde kategoriseringar som framträtt i resultatet. Resultatet identifierade skillnader och likheter kring förskollärares olika uppfattningar om syftet med högläsning i förskolan och hur högläsning kan tillämpas för att åstadkomma syftet. De slutsatser som synliggjorts är att högläsning ses som en betydelsefull och viktig del i barns liv. Högläsning är också viktig för barns språkutveckling något som gynnar dem senare i livet, därför är det av stor vikt att redan i tidig ålder lägga grunden för en god språkutveckling. En central aspekt som berörs i slutsatserna är betydelsen av variation och att inta ett barnperspektiv i läsningen för att på bästa sätt förstå och närma sig barns perspektiv och deltagande. Detta uttrycks som en viktig del för att högläsningen ska bli meningsfull för barn så att lärande och utveckling ska nå sin fulla potential.

Studien syftar till att undersöka hur legitimerade förskollärare i tidigare studentuppsatser beskriver att de didaktiskt planerar och tillämpar högläsning i förskolan för att främja barns lärande och utveckling. Studien är en allmän litteraturstudie med systematisk ansats där empirin bygger på 27 studentuppsatser med legitimerade förskollärare som respondenter. I resultatet redovisas en sammanställning av hur förskollärarna i studentuppsatserna beskriver att de planerar och tillämpar högläsning. Resultatet synliggör att förskollärare planerar och tillämpar högläsning på varierade sätt vilket påverkar både högläsningens kvalitet och förekomst samt barnens möjligheter till utveckling och lärande. Majoriteten av förskollärarna synliggör en medvetenhet kring högläsningens fördelar och möjligheter samtidigt som resultatet redovisar brister inom förekomsten av både planering och tillämpning. I diskussionen synliggörs att många förskollärare har en bristande teorikunskap vilket påverkar den didaktisk-metodiska handlingskompetensen. I ”Läroplanen för förskolan” (2018) redogörs att förskolläraren ansvarar för det målstyrda arbetet i förskolan samt att barns lärande främjas och utmanas. Förskollärares kunskap och intresse är två viktiga faktorer som påverkar högläsningens förekomst och kvalitet och studien synliggör vikten av att barnens omges av läsande vuxna.

No description available.

I och med den fria rörligheten inom EU har det uppstått ett behov av att harmonisera redovisningsprinciper och redovisningsstandarder. I dag finns det många komplexa företagsstrukturer med verksamheter i flera olika länder, därav är det praktiskt att kunna revidera ett bolag på likartat sätt i olika länder. EU:s införande av IAS–regelverket är ett led i denna harmoniseringsprocess. Sedan år 2005 ska alla börsnoterade moderbolag i Sverige upprätta sin koncernredovisning enligt IFRS/IAS. Vi har undersökt hur harmoniseringen har fungerat i praktiken på området avsättningar och eventualförpliktelser/ansvarsförbindelser. Onoterade koncernbolag i Sverige regleras av RR 16 som är en direktöversättning av IAS 37 vilken noterade koncernbolag måste följa. Vi har därför jämfört redovisningen i noterade och onoterade koncernbolag inom området för att identifiera praktiska skillnader och vad som kan ligga bakom dem. Vi har även undersökt om redovisningstraditionerna har haft betydelse. Syftet har varit att ta reda på hur långt harmoniseringen har kommit genom att identifiera och analysera skillnader i praktiskt tillämpning inom området avsättningar och eventualförpliktelser/ansvarsförbindelser. Insamlingen av empiri har bestått av tre intervjuer med yrkesverksamma inom revision och en intervju med representanter från Skatteverket. Vi har även jämfört årsredovisningar hos ett noterat och ett onoterat koncernbolag. Undersökningarna har visat att det finns praktiska skillnader mellan noterade och onoterade koncerners redovisning av avsättningar och eventualförpliktelser/ansvarsförbindelser. Vi har även kommit fram till att Sverige idag till stor del är kvar i den kontinentala traditionen vilket kan vara en anledning till skillnaderna. Sverige är dock på väg mot att bli allt mer anglosaxiskt. Vi har endast kunnat påvisa få skillnader och anser därför att harmoniseringen har fungerat bra. Dock anser vi att det finns utrymme för förbättringar.

<p>Verksamhetsutövare som söker tillstånd för att driva, ändra eller anlägga miljöfarlig verksamhet måste enligt miljöbalken göra en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Detta är ett omfattande arbete som innebär att projektets direkta och indirekta konsekvenser för hälsa och miljö beskrivs så att myndigheterna ska kunna ta beslut om tillstånd ska ges.</p><p>Vad vi ser som risker och hur vi hanterar dem påverkas av många olika mekanismer. Syftet med den här uppsatsen är att belysa sambandet mellan individens kunskapssyn och hur han/hon hanterar osäkerheter i avgränsningen och bedömningen av miljökonsekvenser. Detta diskuteras sedan utifrån de vedertagna principerna för Bästa tillämpning av MKB. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med fyra miljökonsulter. Den visar att konsulternas kunskapssyn delvis kan förklaras utifrån positivistisk och socialkonstruktivistisk vetenskapsteori, men att ingen av konsulterna förhåller sig till en specifik teori. Konsulterna anser att aktörerna i MKB-processen med sina värderingar och intressen påverkar vad som tas upp i MKB. Hur konsulterna hanterar detta varierar, vissa diskuterar det på arbetsplatsen medan andra inte ser någon anledning att göra något åt det.</p><p>Det tycks finnas motsättningar mellan hur konsulterna ser på kunskap och vilka metoder de använder för att avgränsa och bedöma miljökonsekvenser. Ett behov av att lyfta fram och eventuellt utveckla metoder för kvalitativa värderingar har urskilts. För att kunna minska motsättningarna mellan teori och praktik i MKB-ärenden behöver vi sluta leta efter perfekta lösningar och koncentrera oss på att finna de som är tillräckligt bra. Författaren frågar efter mer reflektion och transparens i MKB-processen.</p>