Syftet med vår studie var att undersöka om arbetet med traumamedveten omsorg (TMO) i förskolan skiljer sig mellan de rektorer och förskollärare som gått utbildning inom TMO mot dem som inte gått utbildningen. Vi använde oss av en kvalitativ metod med hjälp av semistrukturerade intervjuer. När det undersökta materialet analyserades använde vi oss av en tematisk analys. Genom den tematiska analysen kunde vi få ut de övergripande huvudteman som redovisades i resultatet samt de underteman som besvarade forskningsfrågorna.  I studien deltog sammanlagt åtta informanter. Fyra rektorer och fyra förskollärare, varav två rektorer och två förskollärare som har genomfört TMO-utbildningen och två rektorer och två förskollärare som inte har genomfört utbildningen. Studien tog avstamp i Noddings (2012) omsorgsetiska teori, som är en teori som grundar sig i begreppen omsorg, omsorgsgivare, omsorgstagare, dialog och naturlig omsorg. Omsorgsetiken är ett sätt att se på hur omsorg kan uttryckas i vardagen samt ge förutsättningar för hur människor kan ge och få omsorg av medmänniskor. Resultatet av studien påvisade att oavsett om rektorerna och förskollärarna har gått TMO- utbildningen eller inte, har de samma tankesätt och värdegrund. Det visade på att samtliga informanter var eniga om att innebörden av TMO är viktigt inom förskolan. Resultatet visade att de övergripande skillnaderna rör hur de uttrycker sig. Rektorer och förskollärare som gått TMO uttryckte större medvetenhet kring arbetssätt och förhållningssätt.

Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan förhåller sig till traumamedveten omsorg. Studien tar en teoretisk utgångspunkt i Nel Noddings omsorgsetiska teori. Vårt material består av kvalitativa intervjuer som är semistrukturerade med sex olika respondenter. Fyra av dessa förskollärare jobbar på olika förskolor och de andra två är med lekterapeuter. Studien visar att förskollärarna generellt upplever sig ha ganska låg kunskap om barn som befinner sig eller har varit med om något trauma eller kris. Till skillnad från dom har lekterapeuterna bättre förutsättningar för att kunna bemöta barn i kris jämfört med förskollärarna i studien. Vilket stöd respondenterna har i arbetet med barn i kris visar sig skiljer sig åt beroende på om de arbetar inom en kommunal eller privat förskola. Pedagogerna menar att leken har en viktig funktion för barn som befinner sig i kris, men att trygghet och god omsorg lägger grunden innan vidare metoder kan tillsättas. Förskollärarna tycks använda sig av den naturliga omsorgen i mötet med ett barn i kris, medans lekterapeuterna oftast behöver förlita sig på den etiska omsorgen för att barn som befinner sig i andra livsförhållande kan ha brist på tillit och inte mottagliga för den naturliga omsorgen. Det visar sig dock att vilken omsorgsetisk dimension som kommer till uttryck hos pedagogerna beror på barnets individuella behov.

Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger kan inkludera barn med trauma och vilken kompetens förskolorna besitter för att kunna hjälpa och stödja dessa barn. Därtill undersöks pedagogers uppfattningar av sitt uppdrag gällande inkluderande arbete med fokus på barn med trauma. Vi använder en kvalitativ ansats i denna studie genom åtta öppna dock strukturerade frågor som förskollärare och specialpedagoger svarar skriftligt på. Frågeformuläret skickades ut till pedagoger för att utforska deras tillvägagångssätt när det gäller att arbeta med barn som har upplevt psykisk ohälsa eller genomgått en traumatisk händelse. Resonemang och analys i studien byggs på en kvalitativ ansats. Studiens text anses som explicit för att läsaren inte behöver läsa mellan raderna snarare har läsaren möjlighet att sätta sig in i sammanhanget även utan förkunskap.      Förskollärare och specialpedagoger kommer från Polen och Sverige, för att möjliggöra en bred förståelse i ämnet. Relationen mellan vuxen och barn betraktas som fundamental för barns lärande och utveckling, vilket synliggörs i resultatet. Resultatet belyser att lågaffektivt bemötande, lyhördhet, förmåga att reflektera och en trygg miljö erbjuder utrymme för att konstruera goda och trygga relationer till varje barn. Dessutom belyser resultatet vilka förutsättningar för att bemöta och inkludera barn med trauma som redan finns samt vilka som saknas för pedagogerna i förskolan. Resultatet visar att det finns befintliga och nytillkomna utmaningar för pedagogerna i sitt uppdrag med att inkludera barn med trauma men också att de erbjuds stöd från externa källor i sitt arbete. I studiens slutsats framträder en samstämmig uppfattning med tidigare forskning om att goda och trygga relationer i förskolan är betydelsefulla för utförandet av pedagogernas uppdrag samt barns lärande och utveckling.

Syftet med vår studie är att undersöka förskolerektorers kunskap om trauma och strukturer kring traumahantering samt vilka konsekvenser detta får för förskolans verksamhet. Vårt material består av semistrukturerade intervjuer med fyra rektorer från olika kommuner. Vi har använt oss av neurovetenskap och traumamedveten omsorg (TMO) som teoretisk referensram och perspektiv i studier. Resultatet i studier visar att rektorer har viss kunskap om orsaker som kan leda till trauma men uttrycker sig vara om vilka konsekvenser trauma kan innebära för ett barn. Rektorerna uttrycker trauma främst i relation till krigsdrabbade eller misshandlade barn medan separation mellan vårdnadshavare ses mer som vardag och förväntas kunna mötas. Vidare framkommer det att rektorers kunskap är avhängig den kompetensutveckling rektorn prioriterar och vilka förutsättningar rektorn ger sin personal. En sista slutsats som lyfts är hur rektorer tänker kring förskolans uppdrag och var gränsen går för pedagogernas ansvar.

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur socialarbetare på en familjehemsenhet i en mellanstor kommun i Sverige upplevde arbetet med förhållningssättet traumamedveten omsorg, samt hur enheten behandlade eventuell empatitrötthet som följd av arbetet med barn som erfarit trauma. För att uppnå syftet med uppsatsen antogs en kvalitativ ansats där sex intervjuer genomfördes med yrkesverksamma socialarbetare inom samma enhet. Teorierna och perspektiven som användes som utgångspunkt för studien var det salutogena perspektiveti nnehållande patogenes och känsla av sammanhang, den socialpsykologiska ansatsen med fokus på den kognitiva socialpsykologin och organisationsteori med inriktning på humanresource-perspektivet. Den insamlade empirin analyserades med hjälp av en kvalitativi nnehållsanalys. Studiens resultat visade att samtliga intervjupersoner hade en övervägande positiv inställning till traumamedveten omsorg oaktat att hälften av dem inte praktiserat förhållningssättet i olika ärenden. Utifrån resultatet framkom det även några negativa upplevelser av att arbeta med förhållningssättet. När det kom till hur familjehemsenheten behandlade eventuell empatitrötthet visade resultatet att enheten främst arbetade förebyggande gentemot empatitrötthet, men att det även fanns hälsofrämjande inslag för att förhindra empatitrötthet till följd av arbetet med barn som erfarit trauma. Studiens slutsats visar att mer utbildning behövs i hur man bemöter personer som har upplevt trauma och hur arbetet kan påverka den professionella socialarbetarens välbefinnande. Detta är betydelsefullt för att på bästa möjliga sätt bemöta dessa människor och därmed ha möjligheten att hjälpa dem till ett bättre liv. / This study aimed to research how social workers in the child protective services in a mediumsized suburb in Sweden experienced the work with transforming care and how their organization handled causes of possible compassion fatigue as a result of working with children who have lived through trauma. To achieve the purpose of the study a qualitative approach was adopted where six interviews were conducted with professional social workers who worked in the same unit. The theoretical basis of the study was the salutogenic perspective containing pathogenesis and sense of coherence, the social psychological approach with focus on cognitive social psychology and organizational theory with focus on the human resource perspective. A qualitative content analysis helped to analyze the collected data. The results showed that all respondents had a positive attitude towards transforming care, despite that half of them did not practice the approach in their work. It also appeared some negative experiences of working with transforming care. Regarding how the organization handled possible compassion fatigue, the result showed that the organization worked primarily preventively against compassion fatigue. But there were also healthpromoting elements to prevent compassion fatigue as a result of working with children who experienced trauma. The conclusion of the study shows that more knowledge is needed in how to work with people who have experienced trauma and how the work can affect the social workers. This is important in order to meet these people in the best possible way and help them to a better life.