Abstract   Aims and objectives. To examine whether an intervention with carbohydrate- counting at onset of type 1 diabetes in children, has had any effect on metabolic indicators such as HbA1c , BMI-sds and total daily insulin / kg, 2 months and 1 year after onset by age and gender .Background. The pediatric department at the university hospital of Norrland in Umeå (NUS), has since several years a higher average HbA1c among children 0-17 years, compare with pediatric departments in the rest of Sweden.  Therefore, in autumn 2011, an intervention was made to teach children with diabetes and their parents to count carbohydrates from the onset of diabetes. Using this method they can regulate their insulin doses depending on the amount of carbohydrates they are eating. Design. This is an empirical registry study done on the basis of a quantitative method. It is retrospective controlled non- randomized with comparison group .Methods. The study included 46 children aged 0-17 years diagnosed with type 1 diabetes. Those who fell ill in 2009 (n=22) did not learn to use carbohydrate counting and served as a control group. The intervention group were diagnosed 2011-2012, (n=24), began using carbohydrate counting at the onset of diabetes.Results. The study shows with significant security that carbohydrate counting lowers HbA1c two months and one year after onset of type 1 diabetes. No significant difference was found in BMI-sds. The study shows no significant difference in HbA1c between the sexes.Conclusion.  Carbohydrate-counting from onset of diabetes gives a significant reduction of HbA1c without affecting BMI-sds significantly.Relevance to clinical practice. It is important that health professionals continue to teach and support families in carbohydrate counting from the onset of diabetes.Keywords. children, HbA1c, BMI- sds , type 1 diabetes , carbohydrate counting

Bakgrund: Typ 1-diabetes en av de vanligaste, svåra kroniska sjukdomarna bland barn och ca 8000 barn i Sverige är drabbade. Vid insjuknande får barnen kontakt med tvärprofessionella diabetesteam, en kontakt de behåller till 18 årsdagen. Det finns flera fördelar med teamarbete och de tvärprofessionella teamen uppskattas av både personal, patienter och anhöriga. Teamets kompetens och sammansättning har en stor betydelse kring vården för familjerna. Motiv: Målet är att bidra med en ökad förståelse av det stöd tvärprofessionella team kan bidra med samt eventuellt finna förslag på utvecklings- och förbättringsarbete inom diabetesvården. Syfte: Syftet med studien är att belysa föräldrars upplevelse av stöd från tvärprofessionella diabetesteam. Metod: En kvalitativ intervjustudie. Resultat: Föräldrarnas erfarenheter av diabetesteamets stöd genomsyrades av positivitet, men visade även en viss brist på föräldrastöd. Intervjuernas resultat mynnade ut i 3 huvudkategorier; ”Stödjande relation”, ”Stöd i lidande” och ”Stöd i vardagen”. Konklusion: För att möta upp föräldrarnas behov av stöd krävs en förändring kring diabetesteamens arbete. En mer individanpassadomvårdad, där även föräldrars psykosociala behov inkluderas vilket gynnar hela familjen. / Background: Type 1-diabetes is one of the most common, severe chronic diseases among children and about 8000 children in Sweden are affected. When the children get sick, they get in touch with interprofessional diabetes team, a contact they keep until their 18th birthday. There are several benefits to teamwork and the interprofessional teams are appreciated by staff, patients, and relatives. The team’s competence and composition are of great importance in the care of the families. Motive: The goal is to contribute with an increased understanding of the support that interprofessional teams can contribute with and possibly find proposals for development and improvement work in diabetes care. Aim: The aim of the study is to find out parent’s experience of the support from the diabetes team.Methods: A qualitative interview study.Result: The parent´s experiences of the diabetes team´s support was permeated by positivity, but also showed a certain lack of parental support. The results of the interviews resulted in 3 main categories: “Supportive relationship”, “Support in suffering” and “Support in everyday life”.  Conclusion: To meet the parent´s need for support, a change in the work of the diabetes team is required. A more individualized care, where parent´s psychosocial needs are also including, which benefits the whole family. / <p>Presenationen genomfördes via zoom, anordnad av Instutionen för omvårdnad, Umeå Universitet</p>

Bakgrund: Användandet av modern diabetesteknik ökar ständigt. De diabetestekniska produkterna utvecklas fortgående med nya funktioner som möjliggör individanpassning och stärker egenvården. I utländska studier beskrevs en stress över diabetestekniken hos vårdpersonal som arbetade med patienter med diabetes på grund av bristande rutiner och hög arbetsbelastning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur diabetessjuksköterskor i Sverige upplevde arbetet med modern diabetesteknik i vården av vuxna patienter med typ 1 diabetes. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats, semistrukturerade intervjuer genomfördes med elva diabetessjuksköterskor som arbetade med vuxna patienter diagnostiserade med typ 1 diabetes. Intervjuerna spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tolv underkategorier och tre huvudkategorier: Patienten och tekniken, Diabetessjuksköterskan och tekniken, Organisationen. Diabetestekniken sågs som en tillgång för patienternas egenvård men krävde individanpassning och ansvarstagande från patientens sida. Den fungerade som ett pedagogiskt verktyg för diabetessjuksköterskorna samtidigt som den skapade hög arbetsbelastning. Diabetessjuksköterskan var den diabetestekniska experten i teamet. I arbetet med diabetestekniken var det betydelsefullt med kollegialt stöd och en fungerande fysisk arbetsmiljö. Slutsats: Användningen av modern diabetesteknik gynnar patienterna och diabetesvården. Diabetestekniken både underlättar och är en utmaning för diabetessjuksköterskor i Sverige.

Typ 1-diabetes mellitus är en kronisk sjukdom som orsakas av en försämrad insulinproduktion som på sikt leder till total insulinbrist och kräver därmed livslång behandling med insulin. Typ 1-diabetes mellitus debuterar främst under barn- eller tonåren. Att leva med sjukdomen kräver att individen ska själv kunna hantera och utföra egenvården. Övergången från barn till tonåring kan därmed vara en svår period då ansvaret för egenvården förflyttas från föräldrarna till tonåringen, samtidigt som fysiologiska, psykologiska samt sociala förändringar sker. / Type 1-diabetes mellitus is a chronic disease caused by impaired insulin production which eventually leads to insulin deficiency and thus requires lifelong treatment with insulin. Type 1-diabetes mellitus debuts mainly during childhood or adolescence. Living with the disease requires the individual to be able to manage and perform self-care. The transition from child to adolescent can thus be a difficult period when the responsibility for self-care is transferred from the parents to the adolescent. While at the same time physiological, psychological and social changes take place.

Tidigare forskning visar att vara förälder till ett barn med typ 1-diabetes är krävande på många olika sätt. Många föräldrar till barn med typ 1-diabetes blir utbrända på grund av den stress och oro som följer. Hur klarar en förälder det egentligen? Forskning kring föräldrars oro och stress är omfattande, men studier som fokuserar på föräldraskapet ur ett mer positivt perspektiv är mer sällsynta. Avsikten med denna undersökning var att få en inblick i vad som krävs av föräldrar till barn med typ 1-diabetes. Hur gör de för att inte bli utbrända? Hur gör de för att hantera all stress och oro? Kan det komma några positiva aspekter av detta? Följande frågeställning formulerades: Vilka coping-strategier använder sig föräldrar av för att klara av den omställning som följer av att ha ett barn med typ 1diabetes? Undersökning genomfördes kvalitativt med 25 semi-strukturerade intervjuer samt upplevelsesampling. Urvalet var 20 mödrar och 5 fäder till barn med typ 1-diabetes. Undersökningens kvalitativa ansats möjliggjorde försöket att förstå och tolka det unika och specifika, likaså upplevelsesampling. Empiridriven tematisering tillämpades. Det viktigaste resultatet som framkom ur analysen var föräldrarnas syn på sjukdomen. En viktig coping strategi som framkom var att acceptera, och att försöka på alla sätt få vardagen så normal som möjligt för barnen. För föräldrarna var det viktigt att släppa andra måsten och att vara i nuet hos barnen, samt att inte anklaga sig själva för sämre blodsockerdagar. Att finna en tillit och en ny form av ödmjukhet inför livet. Resultaten i denna studie bekräftar tidigare forskningsresultat kring de negativa aspekterna. Studiens resultat ger förhoppningsvis en ökad förståelse för vad det innebär att vara förälder till ett barn med typ 1 diabetes, och ger ny kunskap från det positiva perspektivet. / Previous research shows that being a parent of a child with type 1 diabetes is challenging in many ways. Many parents of children with type 1 diabetes are burned out due to the stress and anxiety that ensues. How does a parent manage it? Research on parents' anxiety and stress are extensive, but studies that focus on being a parent to a child with type 1 diabetes, from a more positive perspective are more rare. The focus of this study is to see what is required of parents of children with type 1 diabetes. How do they not get burned out? How do they handle all the stress and worry? Can any positive aspects come out of this? The following question is formulated: What coping strategies do parents use to cope with the change that comes from having a child with type 1 diabetes? The survey was conducted qualitative with 25 semi-structured interviews and experience samplings. The sample included 20 mothers and 5 fathers of children with type 1 diabetes. The qualitative approach of the study enabled the attempt to understand and interpret the unique and the specific, and the same with experience sampling. The results were based on empirically driven thematization. The most important result that emerged was the parent's view of the disease. An important coping strategy for the parents was to accept and to try to make everyday life as normal as possible for the children. For the parents, to let go of other things they must do and be present with the children, and to not accuse themselves of bad blood sugar-days. Finding trust and a new humility for life. The results of the study confirm previous research findings on the negative aspects. The results of this study will hopefully give you an increased understanding of what it means to be a parent to a child with type 1 diabetes, and provide new knowledge from the positive perspective.

Bakgrund: Med bättre behandlingar och en förlängd livslängd i samhället ökar antalet äldre personer med typ 1 diabetes. En god metabol kontroll och undvikande av låga och höga glukosvärden kan resultera i minskad risk för fall, malnutrition, nedsatt kognition och även diabeteskomplikationer hos äldre, vilka alla är kostsamma för såväl individen som för samhället. Avancerade hjälpmedel som insulinpumpar med integrerad kontinuerlig glukosmätning kan underlätta för äldre som lever med typ 1 diabetes och leder till förbättrad metabol kontroll. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att leva med avancerad insulinpump och tillhandahållet stöd för äldre personer med typ 1 diabetes. Metod: Denna uppsats har utförts med kvalitativ, induktiv ansats och med semistrukturerade intervjuer med tio deltagare. Resultatet har förankrats teoretiskt med personcentrerad vård. Resultat: Deltagarna hade övervägande positiva upplevelser av behandlingen med avancerad insulinpump. De såg systemet som god hjälp och ett användbart verktyg för att bibehålla en god glukoskontroll och för att minska bördan av diabetes. De hade en lång erfarenhet av att leva med diabetes och insulinpump och upplevde relativt få praktiska svårigheter. Det kunde vara utmaningar att införliva ny kunskap och att släppa på kontrollen, samtidigt som deras erfarenheter till stor del underlättade hanteringen av insulinpumpen. Många var nöjda med det stöd de fick från vårdpersonal och ansvarigt företag, men efterlyste tätare uppföljning och enklare teknisk support. Slutsats: Äldre personer med typ 1 diabetes upplever behandlingen med avancerad insulinpump som oumbärlig. De har god hjälp av sin tidigare erfarenhet, de löser behandlingen på ett ändamålsenligt sätt och kan bibehålla en god metabol kontroll. Det är av stor vikt att diabetessjuksköterskan har kunskap om diabetesteknik och genom personcentrerad vård möjliggör för äldre personer med typ 1 diabetes att fortsätta använda avancerad insulinpump. / Background: With better treatments and an extended lifespan in society, the number of elderly people with type 1 diabetes is increasing. Good metabolic control and avoidance of low and high glucose levels can result in a reduced risk of falls, malnutrition, impaired cognition and diabetes complications in the elderly, all of which are costly for both the individual and society. Advanced devices such as insulin pumps with integrated continuous glucose monitoring can help seniors living with type 1 diabetes and has led to improved metabolic control. Purpose: To describe the experience of living with an advanced insulin pump and the provided support for older people with type 1 diabetes. Method: The present academic essay was conducted with a qualitative, inductive approach and with semi-structured interviews with ten participants. The result has been grounded theoretically with person-centered care. Results: The participants had predominantly positive experiences of the advanced insulin pump treatment. They saw the device as good help and a useful tool to maintain adequate glucose control and to reduce the burden of diabetes. They had a lifelong experience of living with diabetes and an insulin pump and experienced relatively few practical difficulties. Incorporating new knowledge and to let go of control could be challenging, while their experiences greatly facilitated the management of the insulin pump. Many were satisfied with the support they received from healthcare professionals and the supporting company but called for closer follow-up and easier technical support. Conclusion: Older people with type 1 diabetes find treatment with an advanced insulin pump to be indispensable. They have good help from their previous experience, they solve the treatment in an effective way and can maintain an adequate metabolic control. It is of great importance that the diabetes nurse has knowledge of diabetes technique and through person-centered care make it possible for older people with type 1 diabetes to continue using advanced insulin pumps.

Bakgrund: Diabetesbörda innefattar emotionella aspekter kopplade till diabetes och är korrelerat till sämre glykemisk kontroll samt suboptimal sjukdomshantering. Diabetesbörda är ett lågt prioriterat problem i diabetesvården och det föreligger ett stort mörkertal, därtill berörs diabetesbörda sparsamt i de svenska nationella riktlinjerna för diabetesvård. Syfte: Syftet var att undersöka samband mellan diabetesbörda och glykemisk kontroll, diabetesduration samt demografisk data hos personer med Diabetes mellitus typ 1.  Metod: Kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie. Totalt inkluderades 69 personer. Examensarbetet utfördes på två diabetesmottagningar i Sverige. Studiedeltagarna besvarade enkäten Swe-PAID-20 samt frågor avseende kön, ålder och diabetesduration och aktuellt HbA1c registrerades. Data analyserades med icke-parametriska metoder. Resultat: Förhöjd diabetesbörda upplevdes av 20% av studiedeltagarna och 45% rapporterade något diabetesrelaterat problem som ganska allvarligt respektive mycket allvarligt. Högt HbA1c var korrelerat med behandlingsrelaterade problem samt stödrelaterade problem. Samband mellan diabetesbörda och övriga variabler samt skillnader mellan subgrupper påvisades inte.  Slutsats: Diabetesbörda är ett relativt vanligt förekommande problem i den undersökta populationen. Högt HbA1c påvisades vara en prediktor för behandling- och stödrelaterade problem. Ökad kunskap om diabetesbörda kan bidra till ökad personcentrering i diabetesvården, minskat lidande för den enskilde individen samt en resursbesparing för samhället genom att minska risken för komplikationer. Screening av diabetesbörda hos samtliga individer med T1D kan vara av värde, då diabetesbörda inte är mer vanligt förekommande i någon specifik grupp av personer. / Background: Diabetes distress includes emotional aspects linked to diabetes and correlates to poor glycemic control and suboptimal self-management. There is many unreported cases and diabetes distress is currently a low priority problem and is sparsely addressed in the Swedish national guidelines for diabetes care. Aim: The aim was to investigate the correlation between diabetes distress and glycemic control, duration of diabetes, and demographic data in people with Diabetes mellitus type 1. Method: A quantitative descriptive cross-sectional study. A total of 69 people were included. Data was collected from two diabetes clinics in Sweden. The participants answered the Swe-PAID-20 questionnaire and questions regarding gender, age, and diabetes duration and current HbA1c was noted. Data were analyzed using non-parametric methods. Main results: Increased diabetes distress was experienced by 20% of the participants and 45% reported a diabetes-related problem as a “somewhat serious problem” or a “serious problem”. Higher HbA1c correlated with treatment-related problems as well as support-related problems. Associations between diabetes distress and other variables and differences between subgroups were not detected. Conclusion: Diabetes distress was a relatively common problem in the studied population. Elevated HbA1c values indicated treatment and support related problems. Increased knowledge about diabetes distress can contribute to a more person-centered diabetes care, reduce suffering for the individual and save resources for society by reducing the risk of complications. Screening is important as diabetes distress is not more common in any specific population and helps to identify people in need of support.

Bakgrund Ungdomstiden är en utmanande period då identiteten skapas. Att leva med typ 1 diabetes (T1D) och utföra egenvård under denna period i livet kan upplevas påfrestande. Sjuksköterskan har således en betydande roll som stöd för ungdomar vid egenvård. Syfte Att beskriva ungdomars upplevelse av egenvård vid typ 1 diabetes. Metod Litteraturöversikten har baserats på tolv vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna har kvalitetsgranskats enligt granskningsmall och dataanalys har genomförts. Analysen resulterade i två huvudkategorier; Att utföra egenvård självständigt; Omgivningens påverkan på egenvård. Resultat Ungdomar upplever att utförandet av egenvård ofta resulterar i psykiska och fysiska påfrestningar. Egenvård är speciellt utmanande i sociala kontexter då de är rädda för omgivningens reaktioner. Ungdomar vill ta ansvar och utföra egenvård självständigt utan hjälp från familjen och sociala nätverk. Dock uppskattar de att få stöd vid speciellt utmanande situationer. Slutsats Ungdomar upplever en konstant rädsla för att anses vara ”onormal” vilket är en stor anledning till att egenvården brister. Ungdomar vill utföra egenvård självständigt men upplever att de behöver mer kunskap. Omgivningen behöver skapa sig en uppfattning om ungdomens livssituation för att kunna ge stöd och främja god egenvård. / Background The adolescence is a challenging period in life when the personal identity is created. To live with type 1 diabetes and practice self-management of blood sugar levels during this period can be stressful. Nurses therefore plays an important role as support for adolescents’ when practicing self-management. Aim To describe adolescents’ experience of self-management in type 1 diabetes. Method The result of this literature review is based on twelve scientific articles downloaded from the databases CINAHL and PubMed. Article underwent a quality assessment before dataanalysis took place. The analysis resulted in two main categories; To practice selfmanagement independently; Relationships influence on self-management. Results Adolescents’ experience psychological and physical distresses when practicing selfmanagement. Practicing self-management in social contexts are especially challenging since adolescents might fear the reactions from the surroundings. Adolescents’ wants to take responsibility and practice self-management independently, although they appreciate support from their social network during challenging situations. Conclusions Adolescents´ lives with a constant fear of being different, which is a significant reason why self-management fails. Adolescents´ wants to practice self-management independently but experiences that they need more knowledge. Surrounding people need to get informed of the adolescents’ life circumstances to be able to support and promote self-management.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ-1 är en autoimmun sjukdom som varje år kräver människors liv. Att undersöka unga vuxna personer med typ-1 diabetes erfarenheter av diabetesvården kan bidra till att identifiera problemområden som kan förbättras, samt stärka relevansen för redan insatta behandlingsmetoder.  Syfte: Studiens avsikt var att beskriva unga vuxna personer med typ-1 diabetes erfarenheter av diabetesvården. Metod: En allmän litteraturöversikt enligt Polit och Becks niostegsmodell. Elva artiklar inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalysmetod av Graneheim och Lundman.  Resultat: I studien identifierades två kategorier och fyra underkategorier. Personen i fokus utgjorde en kategori med underkategorierna: att klandras och att inte få tillräckligt med stöd. Tillgänglighet utgjorde den andra kategorin med underkategorierna: att ställas inför förändring och behov av kontinuerlig samverkan. Resultatet visar att erfarenheter talar för en undermålig diabetesvård.  Slutsats: Diabetes typ-1 är en omställning i livet som innebär stora påfrestningar och krav på patienten, men också för vården i hantering av patienten i förhållande till behandlingsstrategier och den personcentrerade vården. Det krävs mer forskning för att få ett bredare perspektiv på den individuella patienten i förhållande till den skildring som ska förändra vårdstrategier på en global nivå. / Background: Diabetes mellitus type-1 is an autoimmune disease that claim lives every year. Investigating the experiences of diabetes care, can identify problem areas and improve them to strengthen already implemented treatment methods.  Aim: The purpose of the study was to describe the experiences of young adults with type-1 diabetes of diabetes care. Method: A general literature review according to Polit and Beck's nine-step model. Eleven articles were retrieved from the databases PubMed and CINAHL. The data was analyzed using the qualitative content analysis method by Graneheim and Lundman. Results: In the study two categories and four subcategories were identified. The person in focus constituted the first category, with subcategories: to be blamed and not receiving enough support. Availability formed the second category with the subcategories: to be faced with change and need for continuous collaboration. The results speak for a substandard diabetes care. Conclusions: Diabetes type-1 entails great stress and demands on patients and the healthcare system in relation to treatment strategies and the person-centered care. Further research is needed to gain a broader perspective in relation to the portrayal that will change care strategies on a global level.

Bakgrund Typ 1 diabetes är en kronisk sjukdom som kräver livslång vård och anpassning. Det är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn samtidigt som prevalensen tycks öka världen över. Risken för både akuta och långsiktiga allvarliga komplikationer är stor varpå en adekvat egenvård är viktig. Eftersom föräldrar fortfarande har det yttersta ansvaret för sina ungdomar så faller ansvaret över egenvården på dem. Syfte Syftet är att beskriva erfarenheter av att vara förälder till en ungdom med diabetes typ 1. Metod ​​En litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar utförda i kvalitativ design. Artikelsökningarna utfördes i PubMed samt CINAHL Complete. Analysen utfördes inspirerad av Fribergs metod.​ Resultat Litteraturöversikten resulterade i tre centrala teman: 1. Den förändrade vardagen, 2. Att konstant känna oro och 3. Att släppa kontrollen. Slutsats ​​Denna litteraturöversikt undersökte föräldrars erfarenheter av att ha en ungdom med typ 1 diabetes mellitus. Den visade att dessa föräldrar möter betydande utmaningar, med tre huvudteman: 1. Den förändrade vardagen, 2. Att konstant känna oro och 3. Att släppa kontrollen. Det är viktigt att ha förståelse för dessa föräldrars verklighet för att kunna ge bättre stöd och en mer personcentrerad vård.​ / Background Type 1 diabetes is a chronic disease that requires lifelong care and adaptation. It is one of the most common chronic diseases in children, and its prevalence appears to be increasing worldwide. The risk of both acute and long-term serious complications is significant, making proper self-care essential. Since parents still bear the ultimate responsibility for their adolescents, the responsibility for self-care falls on them. Aim The purpose is to describe the experience of being a parent of an adolescence with type 1 diabetes. Method Searches were performed in PubMed and CINAHL Complete. The analysis was conducted in accordance with Friberg's method. Results The literature review resulted in three central themes: 1. Altered daily life, 2. Constant feelings of anxiety, and 3. Letting go of control. Summary This literature review explored parents' experiences of having a teenager with type 1 diabetes mellitus. It revealed that these parents face significant challenges, with three main themes: 1. Altered daily life, 2. Constant feelings of anxiety, and 3. Letting go of control. Understanding the reality of these parents is crucial for providing better support and more person-centered care.