No description available.

Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom som innebär hyperglykemi orsakad av insulinresistens i kroppens vävnader. Långvarig hyperglykemi kan orsaka komplikationen angiopati vilket medför ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och metabolt syndrom. Sjukdomen utvecklas långsamt och påverkas av livsstil och arv. Behandlingen består till stor del av livsstilsförändringar hos patienten avseende kost och motion. Aktuell litteraturstudie syftar till att belysa patientens upplevelse av en förändrad tillvaro efter diagnostisering av diabetes mellitus typ 2. Studien är en litteraturstudie och är baserad på nio kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Materialet har analyserats och tematiserats och presenteras i tre huvudteman med respektive subteman. Resultatet visar att patienten upplever en förändrad tillvaro efter att ha fått diagnosen. Vardagen upplevs begränsad av sjukdomen och för att hantera den nya tillvaron sjukdomen medför skapas ett behov av ny och ökad kunskap hos patienter. Behandlingen innefattar livsstilsförändringar vilket ofta har en negativ påverkan på tillvaron för patienten. I resultatet uppfattas en genomgående brist på patientcentrerad vård av hälso- och sjukvården vilket leder till lidande för patienten. Sjuksköterskan behöver anpassa stödet och informationen till varje patient och få patienten att känna sig delaktig i sin vård för att nå fram till patienten i sitt arbete. Preventiva hälsofrämjande åtgärder skulle gynna hållbar utveckling och folkhälsa.

Bakgrund: Typ 2 diabetes ökar idag bland barn och unga vuxna. Det är viktigt att förstå anledningen till att sjukdomen ökar och vilka åtgärder som krävs för att bromsa utvecklingen. Syfte: Att studera vilka riskfaktorer som beskrivs ha störst påverkan på utveckling av typ 2 diabetes hos barn och unga vuxna samt om och det går att förebygga dessa risker. Metod: En litteraturöversikt baserad på tolv vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes fram i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Litteraturstudien visade att övervikt och fetma är en av de främsta riskfaktorerna för att utveckla typ 2 diabetes hos barn och unga vuxna. Det mest effektiva sättet att förebygga detta visade sig vara genom regelbunden fysisk aktivitet samt hälsosamma matvanor. Slutsats: Övervikt/fetma är den största riskfaktorn för typ 2 diabetes. Livsstilsändringar i form av ändrad kost samt regelbunden fysisk aktivitet kan förebygga risken att drabbas av diabetes hos barn och unga vuxna som ligger i riskzonen för sjukdomen pga. övervikt/ fetma. Sjuksköterskan har en viktig roll att upptäcka barn och unga i riskzonen och att ge råd om hälsosamma levnadsvanor. / Background: Type 2 diabetes is increasing today among children and young adults. There are different ways of preventing the disease and two of the most effective factors propose to be physical activity as well as healthy eating habits. Objective: The aim of this study was to identify the risk factors described have the greatest impact on development of type 2 diabetes in children and young adults and the most effective ways to prevent the disease. Method: A literature review based on twelve scientific articles. The articles were searched in the PubMed and CINAHL databases. Results: The literature study showed that obesity and being overweight are the major risk factors for developing type 2 diabetes in children and young adults. The most effective way to prevent this was through regular physical activity and healthy eating habits. Conclusion: Obesity and being overweight are the major risk factor for developing type 2 diabetes. Lifestyle changes such as healthy eating habits and regular physical activity can prevent the risk factors in children and young adults at risk of developing the disease. The nurse has an important role in detecting children and young adults at risk and encourage a healthy lifestyle.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en växande folksjukdom som ökar världen över för varje år. Typ 2-diabetes leder ofta till komplikationer kopplade till sensoriska och cirkulatoriska nedsättningar och i kombination med högt blodsocker försvåras läkningsprocessen och ökar uppkomsten av diabetessår. Diabetsessår är svårläkta och kan leda till amputation. Syftet med studien var att samla kunskap över vilka omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan använda sig av för att förebygga diabetessår hos personer med typ 2-diabetes. Metod: Denna studie är en systematisk litteraturöversikt. En systematisk litteratursökning gjordes i CINAHL och Web of Science, där 14 artikler valdes ut efter kvalitetsgranskningen. Inklusionskriterier var personer med typ 2-diabetes och exklusionskriterier var farmakologiska åtgärder, olika typer av omläggningsmaterial och kirurgiska åtgärder. Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier som förebyggande åtgärder mot uppkomst av diabetessår, dessa kategorier var information och utbildning samt identifikation och kontroll av foten. Personen behöver stöd och information av sjuksköterskan för att förstå vikten av egenkontroll och hur den kan utföras. Sjuksköterska är oftast den som först möter personen och behöver därför i ett tidigt skede identifiera riskfaktorer för att förebygga uppkomsten av diabetessår. Slutsats: Genom ett personcentrerat och evidensbaserat arbete kan sjuksköterskan uppnå målet med att utforma individanpassade omvårdnadsåtgärder, hos personer med diabetessår och förbättra hälsan hos individerna.   Nyckelord: Typ 2-diabetes, diabetessår, förebyggande åtgärder, omvårdnadsintervention och systematisk litteraturöversikt.

Das polyzystische Ovarsyndrom (PCOS) mit einer Prävalenz von 5 % – 10 % ist eine der häufigsten Endokrinopathien bei Frauen vor der Menopause. Wie bisher vermutet, handelt es sich bei PCOS um ein sogenanntes multifaktorielles Krankheitsgeschehen. Einzelne Manifestationen des Metabolischen Syndroms (MetS), wie Hyperandrogenämie, Insulinresistenz (IR) und damit verbundene Hyperinsulinämie, Dyslipidämie und ein erhöhter CRP-Spiegel, werden bereits als Risikofaktoren für Typ 2 Diabetes mellitus (DM-II) und kardiovaskulären Krankheiten (KVK) bei den Patientinnen mit PCOS verwendet. Die Konzentrationen von Leptin und Adiponektin könnten nützliche und zuverlässige Marker für das Ausmaß der metabolischen Störung bei PCOS-Patientinnen sein. In zahlreichen Studien wurde davon berichtet, dass eine additive Gabe von Metformin die IR und andere Surrogat-Parameter des MetS in gleicher Weise bei adipösen und normalgewichtigen Probandinnen verbessert. In dieser Studie wurde der Insulin-Spiegel im Rahmen eines oralen Glukose-Toleranz-Test bei der Erstdiagnose und ca. ein bis eineinhalb Jahren nach der Metformintherapie bestimmt. Die Nüchtern-Insulinwerte der Vor-Therapie-Gruppe sind im Vergleich zur Nach-Therapie-Gruppe bei 75 % der Teilnehmerinnen signifikant aus dem hyperinsulinämischen Bereich in den normoinsulinämischen Bereich abgesunken (29.7 ± 6.7 µU/ml bzw. 13.7 ± 2.7 µU/ml, P = 0.045). Vergleichbar signifikant haben sich die Werte nach ein und zwei Stunden verbessert (154.5 ± 13.6 µU/ml vs. 96.2 ± 13.9 µU/ml, P = 0.0096 bzw. 128.0 ± 19.0 µU/ml vs. 59.2 ± 13.3 µU/ml, P = 0,0104). Konsistent damit senkte sich der HOMA-Index (5.9 ± 1.4 vs. 2.8 ± 1.6, P = 0,521). Die Leptin-Konzentration sank um 50 % (39.9 ± 9.7 vs. 20.3 ± 2.9 ng/ml, P = 0.0737 bzw. (mittlere Insulinspiegel nüchtern) 29.7 ± 6.7 µU/ml vs. 13.7 ± 2.7 µU/ml, P = 0,045), und die Adiponektin-Konzentration der Nach-Therapie-Gruppe im Vergleich zur Vor-Therapie-Gruppe stieg deutlich an (5.34 ± 0.6 vs. 6.35 ± 0.8 ug/ml, P = 0.4666, ns). Somit sind die Plasmaspiegel von Leptin und Adiponektin günstige Marker zur Risikoabschätzung und Diagnostik eines PCOS, zweitens eine metabolische Frühdiagnostik, und eine frühere Erwägung und Anwendung einer Strategie zur Senkung der Insulinresistenz sind aus präventiver Sicht ratsam.

Bakgrund: Fetma klassificeras som en sjukdom, medan övervikt klassificeras som en riskfaktor för andra sjukdomar såsom typ 2-diabetes (T2D). Genom att beräkna ”body mass index” (BMI) kan vikten klassificieras. Ett BMI >25 kg/m2 klassificieras som övervikt medan BMI >30 kg/m2 klassificieras som fetma. Övervikt hos asiater klassificieras vid BMI >24 kg/m2 och fetma vid BMI > 28 kg/m2 . Orsaken bakom övervikt och fetma kan vara negativa levnadsvanor, ärftlighet och läkemedelsbehandlingar. Fetma är förknippad med flera komplikationer som bland annat metabola syndromet, typ 2-diabetes (T2D) och hjärtkärlsjukdomar. Fetma kan behandlas genom kostintervention och ökad fysisk aktivitet men även genom läkemedel. Orlistat, liraglutid och bupropion i kombination med naltrexon är registrerade i Sverige för behandling av övervikt och fetma. Liraglutid är en GLP-1-analog som används vid behandling av T2D och där viktminskning upptäckts som en biverkan. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att genom litteraturstudier undersöka ifall liraglutid har en viktminskningseffekt hos patienter med eller utan T2D. Metod: Detta examensarbete är en undersökning baserad på litteraturstudier. Genom att använda sökorden ”Liraglutide, weight loss, diabetes, BMI” samt ”Efficacy of liraglutide weight loss with type 2 diabetes SCALE” inkluderades 5 kliniska studier som analyserades. Resultat: Den största viktminskningen sågs hos patienter som behandlades med liraglutid 3,0 mg. Patienterna utan T2D som behandlades med 3,0 mg fick en viktminskning på 8,4±7,3 kg standardavviklese (SD) efter 56 veckors behandling. Patienter utan T2D som behandlades med lliraglutid 3,0 mg fick en viktminskning på 9,2 kg i samband med GI biverkningar och de som inte upplevde GI biverkningar fick en viktminskning på 6,3 kg. Patienter med T2D som behandlades med liraglutid 3,0 mg fick en genomsnittlig viktminskning på 6,4 kg efter 56 veckors behandling. Liraglutid 1,8 mg gav en genomsnittlig viktminskning på 6,0 kg och liraglutid 1,2 mg gav en genomsnittlig viktminskning på 5,1 kg. Slutsats: Liraglutids viktminskningseffekt var dosberoende hos patienter med övervikt eller fetma. Viktminskningseffekten påverkades av både BMI och GI biverkningar. Ju högre BMI patienten hade desto större viktminskning fick patienterna. Även ju längre tid som GI biverkningar såsom illamående, kräkningar och diarré varade desto mer gick patienterna ner i vikt. Viktminskningen redovisades i både procent och kilogram beroende på studierna.

Ziel dieser Arbeit war es Kandidatengene, die mit der Entwicklung von Adipositas assoziiert sind, auf eine veränderte Kopienzahl zu untersuchen. Zwar fanden wir in den von uns ausgewählten Genen keine Veränderungen der Kopienzahl, es gelang uns jedoch der Nachweis eines Nukleotid-Polymorphismus in SIM1 (rs3734354). Für diesen konnten wir erstmals eine Assoziation mit Parametern der Adipositas in einer Kinderkohorte zeigen. Weiterführend untersuchten wir die Effekte von Typ-2-Diabetes-assoziierten SNPs auf Glukosehomöostase und Insulinmetabolismus. Wir fanden eine Assoziation von rs2877716 (ADCY5) mit einer verminderten Insulinsekretion und von rs17271305 (VPS13C) mit einem erhöhten Nüchternglukosespiegel. Zusammenfassend unterstreichen die Effekte von SNPs wie VPS13C und ADCY5 die Komplexität der bisher unvollständig verstandenen Interaktionen von Alter, Genotyp und Phänotyp auf die Entwicklung des Typ-2-Diabetes. Für die Entwicklung der Adipositas scheinen Veränderungen der Kopienzahl in den untersuchten Genen bei übergewichtigen Kindern eine untergeordnete Rolle zu spielen. Weiterführende Arbeiten sind zur Erklärung der Heritabilität beider Krankheitsbilder und der komplexen Interaktionen von Phänotyp und Genotyp notwendig.:1 Bibliographische Beschreibung 2 Einführung 2.1 Bedeutung und Interaktion von Diabetes und Adipositas 2.2 Überblick Genetik Adipositas und Typ-2-Diabetes: Epidemiologie, Monogen vs. Polygen und Methodik 2.3 Der Leptin-Melanocortin Kreislauf 2.4 Überblick über Gene des Leptin-Melanocortin Kreislaufs (Leptin, POMC, MCR, SIM1) 2.5 Von Adipositas zu Diabetes 2.6 Charakteristik der Typ-2-Diabetes Kandidatengene (GIPR, ADCY5, GCKR, VPS13C) 2.7 Ziele der Arbeit 3 Publikation 1 'Copy number variations in “classical” obesity candidate genes are not frequently associated with severe early-onset obesity in children' 4 Publikation 2 'Effects of Genetic Variants in ADCY5, GIPR, GCKR and VPS13C on Early Impairment of Glucose and Insulin Metabolism in Children' 5 Zusammenfassung der Arbeit 6 Literaturverzeichnis 7 Anlagen 7.1 Supplementary Methods, Publikation 1 7.2 Supplementary Methods, Publikation 2 7.3 Erklärung über die eigenständige Abfassung der Arbeit 7.4 Erklärung über den wissenschaftlichen Beitrag des Promovenden an der ausgewählten Publikation 7.5 Lebenslauf 7.6 Publikationsverzeichnis 7.7 Danksagung

Bakgrund Diabetes typ 2 är en folksjukdom som ökar globalt. Hanteringen av diabetes typ 2 innebär ett stort ansvar för individen för att inte utveckla allvarliga komplikationer. Sjuksköterskan har ett ansvar att utbilda och motivera individer med diabetes typ 2 för att förenkla utförandet av olika livsstilsförändringar. Syfte Syftet var att belysa erfarenheter av motivation till genomförandet av livsstilsförändringar hos vuxna individer med diabetes typ 2. Metod Studien utfördes utifrån en icke-systematisk design och för att kunna besvara syftet sammanställdes 15 vetenskapliga artiklar. Artiklarna inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av relevanta sökord. Artiklarna kvalitetsgranskades sedan utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag, vidare utfördes en integrerad dataanalys för att identifiera olika kategorier. Resultatartiklarna indelades i två huvudkategorier med tillhörande underkategorier. Resultat De två huvudkategorierna som identifierades var inre motivation och yttre motivation. Sammanfattningsvis avhandlar den inre motivationen bland annat om hur känslor kring att leva med diabetes typ 2 och hur rädslan för komplikationer bidrog till att individer gjorde livsstilsförändringar. Den yttre motivationen handlar om stödet omgivningen bidrog med samt hur den kulturella och socioekonomiska faktorn hade en betydande roll för hur individer kunde hantera diabetes typ 2. Individerna ansåg att kost och fysisk aktivitet utgjorde hinder för att genomföra livsstilsförändringar, till exempel att kroppsliga besvär var ett hinder till att utöva fysisk aktivitet. Slutsats De motiverande faktorerna skilde sig åt mellan individerna. Av sjuksköterskan krävs ett personcentrerat förhållningssätt som utgår från patientens nuvarande livssituation för att på bästa sätt ge anpassad information och råd som betraktas vara rimliga i förhållande till individens förutsättningar. / Background Diabetes mellitus type 2 is a public health disease that is increasing globally. The management of diabetes mellitus type 2 requires a great responsibility for the individual, in order to not develop serious complications. The nurse has a responsibility to educate and motivate individuals with diabetes mellitus type 2 to simplify the implementation of different lifestyle changes. Aim The study aimed to explore experiences of motivation for the implementation of lifestyle changes in adults with diabetes mellitus type 2. Method The design of the study was a non-systematic review where 15 scientific articles were used to answer the aim. The articles were gathered using relevant keywords in the databases PubMed and CINAHL. The articles were quality reviewed by using Sophiahemmet University´s assessment form. An integrated analysis was used to identify categories. The result articles were divided into two main categories with associated subcategories. Results Two main categories were identified in the result, those were internal motivation and external motivation. In summary, the internal motivation refers to the feelings of living with diabetes mellitus type 2. Further, it includes how the fear of complications contributed to making certain lifestyle changes to avoid complications. Support from the surroundings is important to manage diabetes mellitus type 2, which can be referred to external motivation. Cultural and socioeconomic factors were also important in how individuals manage their diabetes mellitus type 2. Individuals considered that diet and physical activity were barriers and therefore had difficulties implementing changes. For example, that physical problems were a barrier to practice physical activity. Conclusions There were differences in which factors that were considered motivating for the individuals. The nurse requires to have a person-centered approach based on the patient´s current life situation, to provide adjusted information and advice that is considered reasonable in relation to the individual’s capability.

Bakgrund: Typ 2-Diabetes är en av världens vanligaste folksjukdomar. Varje år dör fyra miljoner människor av diabetes och dess komplikationer. Det har ökat genom åren och det är 8,5 procent av världsbefolkningen över 18 år som drabbas av typ 2-diabetes. Typ 2-Diabetes ses inte längre som en sjukdom för äldre utan drabbar även yngre personer. Denna sjukdom är ärftlig och kan drabba patienter som är överviktiga. Egenvård har en stor del i att hur diabetes ska behandlas. Syfte: Att beskriva patienters upplevelse av egenvård vid typ 2-diabetes. Metod: En litteraturstudie med beskrivande design. Databassökning gjordes i PubMed och Cinahl. Studiens resultat grundar sig i elva artiklar. Tio kvalitativa artiklar och en mixad design. Resultat: I studiens resultat framkom två huvudteman livstilförändring samt stöd och information. Fem underrubriker framkom, frustration över vardagen, upplevelse av kost, rollen av fysisk aktivitet, vikten av rätt stöd, samt patienters upplevelse av teknikens hjälp. Slutsats: Denna studie visade på hur patienter upplevde egenvård vid typ 2-diabetes. Patienter upplevde frustration över att behöva ändra sin vardag samt att patienter kände att dem inte blev hjälpt av sjukvården försen det uppkommit komplikationer även att de bara fick hjälp med den medicinska delen. Patienter vill att anhöriga ska vara mer involverad i deras egenvård för att få bättre stöd.

Över 400 000 människor lever idag med sjukdomen typ 2 diabetes mellitus (T2DM) i Sverige. Livsstilsfaktorer som låg fysisk aktivitet, dåliga kostvanor och hög ålder ökar risken för att utveckla T2DM. Sjuksköterskan har ansvar att informera och utbilda patienterna med T2DM utefter vad varje enskild patients behov och utgångspunkt är. I det lärande samtalet ska sjuksköterskan möta varje patient och dess livsvärld. Samtalets mål är att öka patienters hälsa och lindra lidande. Syftet i studien var att belysa hur patienter med T2DM upplever mötet med sjuksköterskan vid livsstilsförändringar. Metod: Ett litteraturbaserat examensarbete med grund i analys i kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: Presenteras i fyra huvudkategorier: Delaktighet och engagemang upplevs av patienter som stödjande. Det framkom att det främjar hälsa och ger goda förutsättningar för livsstilsförändringar när sjuksköterskan var delaktig och engagerad i mötet med patienterna. Patienters upplevelser av trygghet och känslomässigt stöd. När patienterna upplevde ärlighet hos sjuksköterskan skapades trygghet vilket bidrog till ett lyckat möte och ett främjande av livsstilsförändringar hos patienterna. Patienter upplever att kunskap främjas genom råd och information. Upplevelsen enligt patienterna var att sjuksköterskan kunde hjälpa patienterna genom att ge rätt typ av råd och information kring hur livsstilsförändringar kan skapas för att ge varje patient möjlighet till genomförande av livsstilsförändringar. Upplevelser av ett icke vårdande möte. Patienterna upplevde flera egenskaper hos sjuksköterskan som kunde bidra till att patienterna inte upplevde mötet som vårdande. Slutsats: Studien visar att mötet mellan sjuksköterskan och patienten är viktigt för att patienterna ska kunna genomföra livsstilsförändringar.