Forskning kring socialt lärande i utomhuspedagogiken visar att det främjar barnens kommunikativa förmågor. I den tidigare forskning vi har granskat osynliggörs förskollärares roll i processen. Av denna anledning behövs det mer kunskap kring deras betydelse för barnens lärande i sociala processer. Studien baseras på både observationer och intervjuer på tre förskolor med två förskollärare på varje förskola. Analys genomfördes med hjälp av den hermeneutiska cirkeln och innehållsanalys för att hitta samband och olikheter. Resultaten pekar på att undervisningen utomhus främjar det sociala lärandet hos barnen samt att majoriteten av förskollärarna önskade att bli bättre på att bedriva undervisningen utomhus. Tanken är att studien ska bidra med en ökad medvetenhet kring det sociala lärandet i utomhuspedagogiken bland förskollärare då läsaren får en inblick i hur tankeprocessen kan vara i förskoleverksamheten.

Bevis och bevisföring är grundläggande processer av den matematiska praktiken och som dessa bör de naturligtvis ingå i matematikundervisningen. Bevis och bevisföring är dock också ett komplext och svårt område, inte bara för lärare och elever, vilket leder till att det inte får den plats och betydelse i matematikundervisningen, som det bör få. I denna systematiska litteraturstudie har det undersökts vilken betydelse och roll bevis och bevisföring har för matematikundervisningen. Följande två frågeställningar lades till grund för studien: 1. Hur karaktäriseras bevis och bevisföring inom den matematikdidaktiska forskningen? 2. Vilka argument finns det för att elever ska lära sig bevis och bevisföring i skolan? Litteraturen till denna studie har delvis sökts i databasen ERIC och delvis manuellt genom kedjesökning bland referenslistor. Det valdes 11 texter, som analyserades och ställdes samman för att besvara studiens frågeställningar. Studien visade att bevis och bevisföring är ett svår-definierat och svår-avgränsat område och att det finns flera aspekter, på denna problematik. Exempelvis är bevisföring en komplex process som bygger på olika aspekter. Bevisen kan också ses som relativa, vilket leder till svårigheter i att finna en allmängiltig definition. Studien visade också att det är viktigt att eleverna lär sig bevis och bevisföring i skolan på grund av en rad olika argument. För det första är bevis och bevisföring en viktig del av den matematiska praktiken, och matematikundervisningens syfte är det bland annat att lära eleverna matematiska arbetssätt, så att eleverna kan bli delaktiga i den matematiska praktiken. För det andra kan bevis och bevisföring ge eleverna djupare förståelse för matematiken och därmed ge mer mening åt undervisningen. Den tredje aspekten är att bevis och bevisföring kan lära eleverna tekniker och metoder som de kan ha användning av i andra områden som till exempel problemlösning.

Denna studie redogör för hur en utvald grupp av fysiklärare i Ukraina upplever att de har påverkats i sin yrkesutövning sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991. Reformerna inom skolan har varit många men fysikämnet har inte varit prioriterat för reformering. Innehållsmässigt är det oförändrat samtidigt som timtilldelningen har minskat drastiskt. Detta har resul­terat i att fysiklärarna kämpar med att hinna lära ut ett innehåll som är avan­cerat och till viss del förlegat. Elevernas intresse för fysik har dessutom minskat vilket har gjort att fysiklärarna har svårt att inspirera och motivera dem till att satsa på fysikämnet. Som följd av detta fokuserar lärarna mest på de få elever som är duk­tiga och intresserade. Den andra gruppen elever, som är i stor majoritet, låter de till viss del vara och nöjer sig med att de tillägnar sig det absolut mest basala. De ekono­miska svårigheter Ukraina har genomlidit har även påverkat fysiklärarna negativt. Framförallt ser den framtida försörjningen av fysiklärare ut att vara hotad, delvis beroende på de låga lönerna.  2016 sjösattes en skolreform kallad the New Ukrainian Schoolsom avser att revolut­ion­era skolsystemet. Den är under implementering och kommer inte att vara klar för­rän 2029. Denna studie pekar på många utmaningar för reformen rent generellt men också specifikt för fysikämnet.

Syftet med denna studie var att utifrån en fenomenologisk ansats undersöka förskollärarnasupplevelse av undervisning i förskolan samt ta reda på vilka kännetecken som står bakomförskollärarnas egna berättelser. Studiens teoretiska ramverk utgörs av forskning kring undervisning iförskolan, förskolans didaktiska perspektiv samt olika definitioner av begreppet undervisning iförskolan. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod där kvalitativa intervjuer använts för attsamla in empiri. Bearbetning av intervjusvaren har gjorts med hjälp av en fenomenologiskanalysmetod. Resultatet visar att essensen bakom förskollärarnas berättelser består av trekonstituenter: medvetenhet, interaktion samt spontanitet. Studiens slutsats visar att förskollärarna hartagit till sig begreppet undervisning och applicerar det på olika innehåll under hela dagen i förskolansutbildning. / <p>Godkännande datum: 2019-06-07</p>

No description available.

Den här studien tar sin utgångspunkt i tidigare forskning som indikerar att individualiseradundervisning bidrar till en mer motiverande och stimulerande undervisning. Studiens syfte äratt undersöka hur individualiserad trumundervisning påverkar elevers motivation till att öva.En kvalitativ metod har använts och empirin har samlats in med hjälp av kvalitativasemistrukturerade intervjuer med två deltagare. Intervjuerna har sin utgångspunkt i eleversupplevelser av individualiserad trumundervisning och hur det påverkar deras motivation tillatt öva där två lektioner har genomförts för att kunna ge svar på dessa frågor. Samtligarespondenter upplevde att den individualiserade undervisningen var lättare att motiveras avoch att lyckas öva till. De redogjorde för positiva konsekvenser kring det anpassadematerialet och då även i vilken grad det bidrog till större motivation. Den individualiseradeundervisningen mötte deltagarnas önskemål gällande material under lektionerna. Detpåverkade i sin tur motivationen till att öva då materialet var enklare att relatera till.

<p>Läroplanens övergripande mål är att alla elever ska uppnå kunskapsmålen. Det finns dock många elever som riskerar att inte uppnå dessa mål. Med utgångspunkt från studiens syfte om att öka förståelsen för arbetet med elever som riskerar att inte uppnå kunskapsmålen på grund av passivt beteende har vi undersökt hur lärare beskriver dessa elever. Vi har även undersökt hur lärare utformar undervisning och klassrumsmiljö för dessa elever, samt vilket pedagogiskt bemötande lärare ser som viktigt för att elever med passivt beteende ska kunna uppnå kunskapsmålen. Vi har också sökt svar på vilka svårigheter lärarna upplever i arbetet med dessa elever. Vi har genomfört sex kvalitativa intervjuer med lärare verksamma i år 1-5. Undersökningen visar att lärarna har erfarenheter av elever med passivt och drömmande beteende som har svårt att uppnå kunskapsmålen. De anser att dessa elever ofta saknar egen drivkraft och därför har svårt att självständigt föra sitt arbete framåt. Lärarna i studien betonar vikten av styrning, tydlighet och struktur, både i undervisning och i klassrumsmiljö. Tät tillsyn och regelbunden återkoppling i form av styrning och stimulans anses som avgörande faktorer för inlärning. Lärarna menar att det är betydelsefullt med korta och konkreta instruktioner som ges både muntligt och skriftligt. Även arbetsuppgifterna bör vara väl avgränsade och på rätt nivå. Uppmuntran och positiv feedback anses som något centralt och avgörande, i synnerhet för elever med passivt beteende. Som lärare är det viktigt att visa på framstegen och uppmärksamma elevernas starka sidor. Vidare är det av stor betydelse att aktivt arbeta med att utveckla en tillåtande stämning och en acceptans för olikheter i klassen. Enligt lärarna är en av svårigheterna i arbetet med elever med passivt beteende tidspressen, vilket påverkar möjligheten att individualisera och utveckla arbetssätten. En annan svårighet är bristen på respons från eleverna. Dessa elever behöver en lugn inlärningsmiljö vilket inte alltid är lätt att skapa. Elevgrupperna är stora och lokalerna bristfälliga. Läraren måste ta hänsyn till många elever i klassen och till elever med andra svårigheter. Detta innebär att det hela tiden är risk för störningar i samspelsprocessen mellan läraren och eleven med passivt beteende.</p>

<p>Syftet med undersökningen var att klargöra hur lärare arbetar med skönlitteratur i undervisningen. Jag har utgått från tidigare teorier om hur skönlitteratur kan användas i undervisningen, både genom läsning och genom samtal. Det är en survey undersökning baserad på enkäter och intervjuer från ett antal lärare verksamma på samma skola. Frågorna fokuserade på varför lärarna använde sig av skönlitteratur, hur de valde böcker och om och hur de sedan samtalade om böckerna de läst. Resultatet visade att både skönlitteraturen och samtalen var naturliga inslag i undervisningen, men de var inte alltid genomtänkta eller byggda på en tydlig struktur. Alla lärare var dock eniga om det höga värdet av skönlitteratur i undervisningen.</p><p>The purpose of the study was to clarify how teachers worked with imaginative literature in their teaching. I started out in former theories about how imaginary literature can be used in teaching, both within reading and through conversation. The study is a survey study based on questionnaires and interviews from a number of teachers active on the same school. The questions focused on why they used imaginative literature, how they choose books and if and how they afterwards converse about the books they read. The results show that both the imaginative literature and the conversations are natural elements in teaching, but they where not always well thought-out or built on a clear structure. All teachers nevertheless agreed concerning the large value of imaginative literature in teaching.</p>

<p>Individualisering är ett idag mycket omdiskuterat ämne som finns reglerat i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, Lpo94. Utifrån denna reglering och de kunskaper som idag finns om individers olika förkunskaper, egenskaper och förutsättningar har vi valt att som huvudsyfte med denna studie kartlägga och analysera läraruppfattningar om individualisering vid två skolor, samt att undersöka skillnader och likheter mellan dessa läraruppfattningar. För att finna material och få svar på våra frågeställningar har vi genomfört två kvalitativa intervjuer och enkätundersökningar på de två skolor där dessa pedagoger är yrkesverksamma. Resultaten har vi sammanställt, bearbetat och analyserat genom att använda ett interaktionistiskt perspektiv. En grundtanke inom interaktionismen är att individen är en social och aktiv person som lär i samspelet tillsammans med andra individer. Till det interaktionistiska synsättet har vi kopplat tidigare forskning gjord av bl. a. John Dewey och Lev Vygotskij som även de förespråkar individen som en social varelse. Vi har i studien funnit resultat som visar på både mer och mindre framträdande likheter och skillnader hos de informanter som deltagit, både i de kvalitativa intervjuerna och i enkätundersökningarna.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka och kartlägga attityder gentemot religionsundervisningen på gymnasiet och drama som undervisningsmetod, samt att föreslå en med drama integrerad religionsundervisning, där drama är metoden, och religion står för innehållet. Detta för att utforska utförbarheten av en sådan undervisning, där drama är metoden för religionsundervisningen på gymnasiet. Jag har med hjälp av intervjuer och litteratur undersökt vilka dramametoder som går att använda, samt vilka effekter dessa kan tänkas ha för undervisningen. Sedan har jag gett förslag på en serie konkreta religionsundervisningsexempel, vilka jag stödjer mot de didaktiska hjälpmedlen vad, hur och varför. Jag använder mig av Mia Marie Sternudds doktorsavhandling, Dramapedagogik som demokratisk fostran?, för att kategorisera mina lektionsförslag efter undervisningssyfte. För att kartlägga attityder gentemot religionsundervisningen på gymnasiet och drama som metod i undervisningen, har jag genomfört en enkätundersökning, där 100 personer, med erfarenhet av svensk gymnasial religionsundervisning, deltar. Jag har i min enkätundersökning kommit fram till, att drygt 2/3 av de 100 deltagande ställer sig positiva till drama som undervisningsmetod, samt att hela 62 procent känner att religionsundervisningen på gymnasiet är i behov av en förändring. Många ansåg att det är lärarens entusiasm som avgör om undervisningen är bra, och andra ser innehållet som det främsta viktiga. Flera önskade sig mer diskussioner och aktivitet på lektionerna. Mina undervisningsförslag som jag arbetat fram visar hur drama kan användas som metod, utan att förlora ett innehållsmässigt djup i undervisningen, och att möjligheterna till en integrerad undervisning är stor. Jag anser att jag i mina förslag, exemplifierat hur drama kan användas som undervisningsmetod i religionskunskap på gymnasiet, där undervisningen möter läro- och kursplanernas mål, samt de kursplansperspektiv som regeringen satt upp.</p><p>The purpose of this thesis is to examine attitudes towards the teaching of religion and drama as the teaching method, and to propose an integrated form of education where drama is used as a method when teaching religion. This is performed in an attempt to explore the possibility of using such a method of teaching. By studying existing literature as well as performing interviews I have examined possible drama methods and their conceivable effects on learning, and proposed classroom cases on how to apply drama. These cases are relying on what, how and why; what shall be taught, how it shall be taught, and why I have chosen this specific method. The cases are categorized in line with Mia Marie Sternudd's Ph. D Thesis, Educational Drama as a mean of fostering democratic values?, where she defines four perspectives of educational drama. A survey of one hundred individuals with experience from Swedish religious education was performed in order to examine the attitudes towards the teaching of religion. In the course of my investigation i have reached the conclusion that about two thirds of the one hundred participants think positively of the idea to use drama as a teaching method. Also, sixty two percent consider the religious education to be in need of improvement. Many think that the enthusiasm of the teacher is the deciding factor in whether the education is good, and others view the contents as the most important. Several want more discussions and activity during class. My classroom cases show how drama as a method can be used, without loosing any depth in the contents, and that the potential to use drama as a method in religious education is considerable. And I do feel that my cases show how drama may be used in teaching while maintaining the standards set by the national curriculum.</p>