En enkätstudie genomfördes bland arbetslösa i åldern 18-30 år som var inskrivna på kommunala arbetsmarknadsenheter i syfte att undersöka sambandet mellan skolutbildning och arbetslivserfarenhet för söka-jobb self-efficacy. Resultatet visar ett signifikant samband mellan arbetslivserfarenhet för söka-jobb self-efficacy. Resultatet ligger i linje med tidigare forskning och bedöms bero bland annat på den positiva påverkan arbetslivserfarenhet har för en individs kontaktnät på arbetsmarknaden samt kunskaper om regler, attityder och normer Det finns även ett signifikant samband mellan skolutbildning för söka-jobb self-efficacy. Även detta resultat ligger i linje med tidigare forskning. Studien fann ingen interaktion mellan skolutbildning och arbetslivserfarenhet för söka-jobb self-efficacy. Den teoretiska grunden för studien var bland annat Bandura´s (1977) teori om self-efficacy

Arbetslösheten är ett problem i dagens samhälle, och särskilt drabbade är ungdomar i åldrarna 18-24. Sverige har under historiens gång arbetat flitigt med arbetsmarknadsåtgärder, särskilt de aktiva åtgärderna som syftar till att sysselsätta, utbilda och utrusta arbetslösa ungdomar för arbetsmarknaden. Södertälje har liksom andra storstäder i Sverige länge kämpat mot segregationsproblematiken och den höga arbetslösheten bland ungdomar. Uppsatsen bygger på en komparativ studie baserat på Telge Tillväxt AB (TTAB) och Klivet. TTAB startades 1 April år 2010 av Arbetsförmedlingen, Södertälje Kommun och näringslivet. Det uppsatta målet var "Halverad ungdomsarbetslöshet i Södertälje på tre år". Klivet var ett projektföretag i Södertälje som startades med samma ändamål och varade i tre år (2004- 2007). Projektledaren Johan Brinck tillsammans med teamet, kontakterna och samarbetspartners uppnådde goda resultat och hjälpte flera att antingen hitta ett arbete eller studera vidare. Klivet lades på grund av minskade resurser. Syftet med uppsatsen är att undersöka de metoder som används inom TTAB, se hur företaget kan hjälpa ungdomar att komma ur arbetslöshet och jämföra deras metoder med Klivet, givet deras gemensamma fokus. Information om TTAB har erhållits genom intervjuer med Fayyad Assali chefen för kompetensutbildningen samt ungdomarna engagerade i TTABs program samt diverse dokument. Information om projektet Klivet erhölls genom en intervju med f.d. projektledaren Johan Brinck samt dokument om projektet. Resultatet visade att Klivet dubblade sitt satta mål och 63% av deltagarna gick vidare till arbete eller studier. TTAB har i dagsläget haft ca 300 deltagare vilket är hälften av sitt satta mål. Men utav deltagarna så gick 72% vidare till arbete eller studier. TTAB har fokus har varit arbete till ungdomarna medan Klivet har fokuserat på helheten av individen.

Denna studie handlar om hur media framställer ungdomsarbetslöshet och arbetslösa unga. Syftet är att undersöka och analysera hur media skildrar ungdomsarbetslöshet. Vidare undersöks även hur stora möjligheterna är för arbetslösa unga, att kunna påverka sin situation med hjälp av media. En kvalitativ innehålls analys används som metod för denna uppsats. Det empiriska materialet består av artiklar som berör ungdomsarbetslöshet, vilka är hämtade från Metros hemsida. Utifrån en strukturell tolkning tematiseras resultatet och analysen drar kopplingar med dagordningsteori samt tidigare forskning. Studien visar att Metro framställer ungdomsarbetslöshet som hög, vilket är reguljärt och förutsägbart. Lönesänkningen för unga är det rådande temat som förekommer i diskussionen om minskningen av ungdomsarbetslöshet. Detta fick mer genomslag än teman arbetserfarenhet, eftersom det väcktes kontroversiella debatter. Vilket kan tolkas som McCombs kallar för ”bra historia”(2006, 147). Det är sådana företeelser som journalister söker efter. Diskussionen om lösningar på ungdomsarbetslöshet som helhet har en negativ inställning, vilket skulle kunna influera människor som inte är unga och arbetslösa, denna förklaring är utifrån McCombs orienteringsbehov. Att arbetslösa unga framställs som en marginaliserad grupp innefattar vissa komplikationer. I textinnehåll med arbetslösa unga förekommer det inga motstående ramar. Det är delvis utifrån stödjande ramar och delvis utifrån en liknande komplex och motsägande ram. Eftersom denna ram utgår från journalisternas egna uppfattningar av arbetslösa unga. Det framgår att varken politiker eller Metro är intresserad av att sätta ungdomsarbetslösheten på dagordningen. Inom den politiska diskussionen förkommer det både stödjande och motstående ramar men det visar på en komplex och motsägande ram, eftersom ambitionen att lösa ungdomsarbetslöshet värderas mer framför de arbetslösa unga. Ingen tydlig inställning till prioriteringen av ungdomsarbetslösheten har hittats eftersom det förekommer både negativa och positiva åsikter som i slutändan jämnar ut. Metro exponerar ungdomsarbetslösheten i en ganska begränsad utsträckning och det som väcker medias uppmärksamhet är företeelse som statsministerns fel ordval. Detta är återigen vad McCombs kallar för ”bra historia”(2006, s 147). Därför kan man dra slutsatsen att dagordningen för ungdomsarbetslöshet inte sätts av politiker eller Metro. I analysen framkommer det att merparten av ungas röster innefattar både en negativ betoning och en svag förtroende om att hitta ett arbete. Återigen skulle denna röst, enligt McCombs, influera människor som inte är arbetslösa unga(2006). Däremot visar resultatet att ingen av aktörerna från medieinnehållet reagerar på detta. Vilket kan förklaras med att ungas röster syns i för liten omfattning för att kunna påverka dagordningen.

I vår studie har vi undersökt Arbets- och utvecklingscentra, förkortat AUC – en verksamhet som bygger på en långgående samverkan mellan kommunen, försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. AUC bedriver arbetsförmedling med delvis andra metoder än den traditionella Arbetsförmedlingen. Syftet med vår studie är att undersöka hur ungdomar upplever studie- och yrkesvägledningen i verksamheten. Vidare vill vi undersöka hur handläggare/coacher på AUC upplever motivationen hos de sökande samt hur de arbetat för att motivera ungdomarna. Kunskap om AUC: s verksamhet, med dess styrande regelverk och målsättningar i Malmö Stad, har erhållits via litteraturstudier och dokument från Internet. Dessa presenteras i bakgrundsdelen. Genom sex kvalitativa samtalsintervjuer med handläggare/coacher har vi tagit del av verksamhetens kompetenser, arbetssätt och upplevelser, vilka framförs i resultatkapitlet. Via 42 kvalitativa enkätformulär har vi fått en inblick i ungdomars upplevelser av den studie- och yrkesvägledning de erbjuds i verksamheten. Resultatet av intervjuerna visar att handläggarnas/coachernas kompetenser och engagemang är av stor betydelse i arbetet med verksamhetens unga. Dock kan det humana hänsynstagandet hamna i skymundan, i kommunens ansträngningar att minska bidragsberoendet. Genom det individcentrerade arbetssättet lindrar handläggarna/coacherna de negativa aspekterna av situationen genom att de ägnar mer tid åt varje deltagare. Resultaten visar även att studie- och yrkesvägledningen har betydelse för verksamhetens unga genom att den tillhandahåller den information ungdomarna är i behov av. Vidare framkommer även att studie- och yrkesvägledningen uppfattas som en specialistfunktion, vilken förväntas ge stöd åt individen i sin strävan mot eventuella yrken eller studier.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur unga vuxna arbetslösa upplever sin situation under de första 90 dagarna på Arbetsförmedlingen genom frågeställningarna: Hur upplever de stödet och mottagandet på Arbetsförmedlingen och hur ser deras handlingshorisonter ut? Empirin har samlats in via kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sju intervjupersoner som vid tillfället för intervjuerna var inskrivna på en arbetsförmedling i en småstad i Västra Sverige. För att nå en fördjupad förståelse av empirin har de teoretiska ansatserna KASAM och Careership använts. Resultaten visar att bland unga vuxna arbetslösa återfanns somliga med en positiv bild av Arbetsförmedlingen och andra med en negativ bild, men att båda dessa grupper, efter 90 dagar utvecklade en känsla av en positiv överraskning gentemot myndigheten, utifrån sitt respektive utgångsläge. De hade vidare svårt att skapa sig en helhetsförståelse för Arbetsförmedlingens verksamhet men tyckte att de fått ett gott mottagande. Dessutom upplevde de att kommunikationen med handläggarna överlag gick smidigt samtidigt som de var något missnöjda med hur myndigheten förhöll sig till praktik och hjälp med CV-problematik. Resultaten visar också att unga vuxna arbetslösa hade en försiktig framtidstro som innefattade upplevelser av flera tänkbara handlingsalternativ. Deras handlingshorisonter var påverkade av olika resurser och ojämlika villkor, med avseende på exempelvis ekonomiska förutsättningar och kontakter, som fanns i deras aktuella livssituation och som på olika sätt hade kopplingar till deras livshistoria. Avslutningsvis hade flera intervjupersoner reviderat sin handlingshorisont genom att göra den bättre överensstämmande med deras förändrade bild av verkligheten och sig själva, ofta som en konsekvens av brytpunkter.

Syftet med uppsatsen är att undersöka arbetsförmedlare som arbetar med ungdomar i ålder 18-24 år i Landskrona stad, hur deras perspektiv är på ungdomarnas möjligheter respektive hinder att få ett arbete, hur de kan öka sysselsättning för ungdomarna och även vilket stöd som finns för ungdomarna och om det möjligen behövs annat. Utifrån detta har tre frågeställningar formulerats: Vilka möjligheter respektive hinder ser arbetsförmedlare för ungdomarna i åldern 18-24 i Landskrona stad att få arbete? Hur arbetar arbetsförmedlare i Landskrona stad för att öka möjligheterna till arbete för arbetslösa ungdomar i åldern 18-24? Vilket stöd utifrån arbetsförmedlarnas perspektiv har ungdomarna i åldern 18-24 och vad saknas möjligen? Tidigare forskning påvisar att socialt nätverk och utbildning är viktigt och att arbetslöshet leder till psykisk ohälsa och utanförskap. Vidare visar en internationell undersökning att svenska ungdomar får stort stöd av svenska myndigheter i jakten på arbete medan en svensk undersökning tar upp att arbetsförmedlare inte förmedlar arbete längre och är likgiltiga inför sitt arbete. Den teoretiska utgångspunkt som uppsatsen använder är Careership en karriärteori med bland annat begrepp som habitus, fält och kapital. Därutöver används Erving Goffmans begrepp stigma för att analysera empirin. Slutsatsen är att ungdomarnas arbetsmöjligheter beror på många variabler som socialt nätverk, arbetsmarknadsåtgärder, den egna viljan till förändring och arbetsförmedlares tid för ungdomarna. Allt detta inverkar till ungdomars framgång på arbetsmarknaden. Med andra ord är det en komplex situation där många saker ska stämma överens för att få rätsida på ungdomsarbetslösheten.

SammanfattningVårt syfte med studien var att undersöka vad arbetslösa ungdomar upplever om de arbetsmarknadspolitiska insatserna på Arbetsförmedlingen. Studiens syfte är också att undersöka problematiken ungdomar upplever i samband med etableringsprocessen på arbetsmarknaden. Vårt intresse för studien väcktes då vi tidigare haft en praktikperiod på Arbetsförmedlingen i samband med vår utbildning på Malmö högskola. Vi använde oss av kvalitativa intervjuer för att få en djupare förståelse av de intervjuade individernas upplevelse. Vi hade som krav att ungdomarna var mellan 18-25 år och hade varit arbetslösa i minst sex månader. Detta för att ungdomarna skulle ha hunnit få en uppfattning av de olika insatserna som finns på Arbetsförmedlingen. Studiens teoriförankring är Pierre Bourdieus begrepp om habitus, fält och kapital. Vidare belyses även en teori om livskvalitet samt karriärvalsteorin Careership. Studiens resultat visar att de ungdomar som intervjuades har olika erfarenheter när det gäller upplevelsen av att vara arbetslös. Informanterna menar att man måste ha arbetslivserfarenhet för att få ett fast arbete i dagens samhälle, vilket gör det svårt för ungdomar som aldrig har arbetat innan. Resultatet visar även att de flesta av informanterna är med i jobbgarantin och har olika synpunkter om denna insats fungerar.

Syftet med denna uppsats är att beskriva och analysera ett kommunalt åtgärdsprojekt för arbetslösa ungdomar mellan 18 och 24 år samt hur personalen arbetar med deltagarna som medverkar. Följande frågeställningar har formulerats: Hur ser det kommunala projektupplägget ut? På vilket sätt arbetar personalen med deltagarna som medverkar? Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med enhetschefen för projektet samt med personal som arbetar i verksamheten. Vi har även genomfört en deltagande observation i syfte att stärka studiens empiriska resultat. Tidigare forskning visar att det finns sparsamt med undersökningar kring kommunala verksamheters innehåll samt studier som visar om de arbetar efter någon särskild metod. För att analysera det empiriska materialet och därmed bidra med teoretisk förklaring till hur personalen arbetar har empowermentbegreppet, som en process på individ- och gruppnivå använts. Analysen byggs även på Motivational Interviewing, [MI-metodens] principer och begrepp: empati, diskrepans, ambivalens samt ”rulla med motstånd”. Slutligen har vi valt att behandla begreppen: gruppdynamik och inducerade krafter, då vi syftar till att förklara hur individers åsikter, attityder och beteenden kan förändras genom en grupp. Analysen visar att personalen i projektet arbetar med att uppnå individuella målsättningar utifrån gruppen. Huvudresultatet visar att personalens arbetssätt grundas på den empowermentinspirerade MI-metoden vars princip bygger på att individen själv har förmåga och kapacitet att ta sig vidare mot ett önskvärt mål.

Uppsatsen är en utvärdering av Startpunkt Österlen och Nya broar som är två arbetsmarknadsprojekt för arbetslösa ungdomar i Tomelilla och Simrishamn, respektive Skurup, Sjöbo och Ystad. Projekten drivs i samverkan mellan främst arbetsförmedling, och kommun, och syftar till att under ett visst antal veckor kartlägga och utbilda deltagaren och coacha denne till arbete. Utvärderingen har en bred ansats och har fyra olika frågeställningar som alla fokuserar på olika delar av projekten. Den första frågeställningen undersöker hur många som har fått arbete. Den andra hur deltagare har upplevt projekten och resultatet av sitt deltagande. Den tredje hur personalen kopplar sin metod till problem och projektmål. Den fjärde frågeställningen undersöker huruvida det finns en samsyn samverkansaktörerna emellan. Projekten hade vid mättillfället 42 % respektive 65 % av deltagarna i arbete. De har överlag uppfattat projekten positivt och exempelvis fått en ökad motivation att fortsätta söka arbete. Personalen har haft en tydlig koppling mellan metod och problem och det är snarare i metodens förutsättningar och implementering som det finns brister. Det finns angående den sista frågeställningen en samsyn i båda projekten kring officiella mål, även om de aktörsspecifika operativa målen skiljer sig åt, vilket kan skapa problem för ett av projekten.

I Sverige år 2024 räknas cirka 160 500 ungdomar mellan åldrarna 15–24 som arbetslösa, vilket motsvarar en arbetslöshetsgrad på 25,1%. Utifrån denna tämligen höga grad av arbetslöshet i denna grupp av befolkningen är syftet i denna studie att få ökad förståelse om hur studie- och yrkesvägledare på gymnasiet arbetar med att förebygga ungdomsarbetslöshet. En kvalitativ metod har använts i studien och åtta semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma vägledare på olika gymnasieskolor i Sverige har genomförts. Resultatet visar på att studie- och yrkesvägledarna förebygger ungdomsarbetslöshet genom individuella vägledningssamtal med elever, samarbeten med övrig skolpersonal samt samverkan med externa aktörer. Resultaten har analyserats med hjälp av en tematisk analys och utfallet indikerar att vägledare med goda kunskaper om hur de kan stärka elevers självtillit kan ha bättre möjligheter att förebygga arbetslöshet, att elevers kapital och habitus påverkar deras karriärval samt att brytpunkter under skolgången har en inverkan på elevers karriärutveckling. De viktigaste slutsatserna i studien var att studie- och yrkesvägledning har en central funktion för att öka elevers valkompetens och självkännedom, att alla elever inte nyttjar vägledning då de inte ser värdet med vägledning samt att tidiga vägledningsinsatser tycks vara en viktig komponent för att förebygga ungdomsarbetslöshet. Avslutningsvis föreslås vidare forskning med fokus på bland annat hur elever uppfattar att vägledning i skolan har hjälpt dem i deras studie- och yrkesliv samt vilka strategier som används i praktiken av vägledarna.