Längs den skuggiga Hornsbruksgatan bryter en veckad volym upp den långa sträckan. En ny bergssida som definierar park och gata och serverar scener för medborgarinflytande på både gräs och betong. Med biblioteket som katalysator får den bortglömda delen av Hornstull ett välbehövligt komplement av både mångfacetterad verksamhetslokaler, kontor och större lägenheter. Med mer park i parken och mer stad längs gatan bygger Hornsbruksgatan vidare på områdets karaktär av experimentalitet – ett urbant växelbruk.

Vad är ett ”Urban building”? Den första tanken som slog mig var en byggnad liknande ett komplex, med en mängd olika funktioner. Därför blev det ett självklart val för mig var byggnadens footprint skulle vara, när jag såg den "övergivna" landsplätten. Jag skulle vilja kalla den för en tom lucka kanske. Vidare tänkte jag vad detta komplex av byggnad skulle vara. För mig var det viktigt att skapa en mötesplats för människor, men med det sagt, inte ett kommersiellt centrum. Jag ville skapa möten genom en kulturell verksamhet. Byggnaden är menad som ett av Stockholm landsmärken, då tänkte jag att mötet mellan denna kulturella verksamhet, kontor, bostäder och kommers skulle resultera i en dynamisk megastruktur av något slag. Detta blev startskottet för projektet. Intentionen var att göra platsen trivsam, och spännande, och inbjudande, göra den tillgänglig, och öppna upp platsen för människor att nyttja. Därmed tänkt att bjuda in till spontan aktivitet. Taklandskap ville jag göra dels för att ta vara på den annars ganska oanvända ytan, men framförallt eftersom det blir en väldigt intim plats ”uppe i himlen”. På sätt och vis kan man säga att parken jag skapat symboliserar detsamma då den är avgränsad från biltrafiken och öppen för natur, och mänsklig närvaro. Eftersom platsen ligger så fint nära vattnet och hamnen ville jag gärna använda mig utav det. Därför blev det ett naturligt val för mig att placera de ”familjära” bostäderna på den axeln. Mellan bostäderna har jag infört en allé kantad av växtlighet, så som lättare träd/buskar. Allén är menad att användas av både boende men även av allmänheten som kanske vill promenera upp till takterassen, och för att kanske se en film på den öppna, självständiga utomhusbion? / What is an urban building? The first thought that struck me was a building, like a complex, with a variety of functions. Therefore, it became a natural choice for me where the building's footprint on the site would be when I saw the "abandoned" piece of land. I would call it an empty gap maybe. Furthermore, I thought what this complex of buildings could be. For me it was important to create a meeting place for people, but having said that, not a commercialized center. I wanted to create a meeting point by cultural activity. The building for me is intended as one of Stockholm's landmarks. I thought that the meeting between the cultural activities, offices, housing and commerce would result in a dynamic megastructure of any kind. This was the starting point of the project.   The intention was to make the place enjoyable, exciting, inviting, and accessible. I wanted to open up the site for people to use. This supposed to be inviting for spontaneous activity. I wanted to create a roofscape to take advantage of the otherwise unused area, but mainly because it is a very intimate place "in heaven, up I the sky". In that sense, you could say that the park I created symbolizes the same intimacy as it is separated from car traffic and open to nature, and human presence. Because the site is nicely near to the waterfront and a small harbor I just wanted to make use out of it. So it was a natural choice for me to place the larger residential housing on that particular axis. Between the homes I have introduced an avenue lined by vegetation, such as light trees / shrubs. The alley is intended for residents and also by the public who might want to walk up to the roof, and to maybe see a movie at the open, independent outdoor cinema?

Singelhushållen dominerar bostadsutbudet. Men varför måste vi bo ensamma bara för att vi inte har en partner? Både unga och äldre är idag positivit inställda till ett kollektivt boende. Stora lägenheter finns att tillgå på marknaden, problemet är att de inte är utformade för ett kollektivt boende utan snarare för en kärnfamilj. Jag har försökt utforma lägenheter som riktar sig till människor som vill bo tillsammans men som nödvändigtvis inte är släkt. Det ledande i projektet har varit att om vi delar på vissa kostsamma delar av boendet, som toaletter och kök, kan vi istället prioritera ökad rumsyta och möjligagöra en annan boendedynamik och på så sätt uppnå en högre boendekvalité. Kan vi bor fler tillsammans kan vi få kvalitéer smålägenheter inte kan ge oss. Fler ger mer! / Single households dominate the housing supply. But why must we live alone just because we do not have a partner? Both young and older has a positive attitude to a collective housing. Large apartments are available in the market; the problem is they are not designed for a shared accommodation, but rather for a nuclear family. I have sought to design apartments that caters to people who want to live together but who are not necessarily related. The leader of the project has been that if we share certain costly areas of accommodation, such as toilets and kitchens, we can instead give priority to increased floor space and create potential to make another accommodation dynamics and thus achieve a higher quality accommodation. If we can live more together, we can get qualities that small apartments can not give us. More offers more!

Platsen Tunnelbanestationen Stadshagen med uppgång mot Mariedalsvägen befinner sig som ett möte mellan många platser. Vi möts av parker, en framför och en bakom sett från tunnelbanans utgång. Ett stenkast härifrån har vi Stadshagens idrottsplats i öst, Nybyggda området kring Hornsbergs Strand i väst, kolonilotter i norr, Karlbergs slott för den som går ännu en bit norrut, men framförallt mötet och länken mellan parkerna, området och tunnelbanan. Utan tunnelbanan skulle platsen förlora stor del av den aktivitet som här råder. Min uppgift: Att förtydliga länken mellan tunnelbanan och platsen. Länkarna Jag låter mötet mellan tunnelbanan och byggnaden bli ett gym som relaterar till konsten i tunnelbanan och idrottsplatsen en bit längs med Sankt Göransgatan. Gymmet fortsätter ut i parken och således skapas en länk mellan park och byggnad. Detta tillsammans med den trappa som fortsättningsvis knyter samman park och tunnelbana. I mötet mellan parken och tunnelbanan hamnar ingången till bostadsdelen som större delen av byggnaden består av. Konstruktionen fortsätter att relatera till tunnelbanan. Byggnaden bärs av balkar och pelare i betong och får en putsad fasad som låter sig avslöja sin underliggande konstruktion. Att dra in byggnaden från gatan förtydligar tunnelbanan ytterligare och vi låser upp för utomhusaktivitet ovanför. / The location Metro Station Stadshagen with the exit to Mariedalsvägen is located like a meeting between many places. We are greeted by parks, one in front and one behind us as seen from the subway exit. A stone's throw from here, we have Stadshagens sports ground in the east, the area around the newly built Hornsbergs Strand in the west, allotments to the north, Karlbergs Slott for those who goes further a bit north, but most of all the meetings and the links between the parks, the area and the subway. Without the metro the site would lose much of the activity that we find here. My task: to clarify the link between the metro and the location. The links I let the meeting between the underground and the building become a gym that relates to the underground system and the sports ground a bit further on along St. Göransgatan. The gym continues out of the park, thus creating a link between the park and building, this together with the staircase that continues linking park and subway. In between the park and metro we place the entrance the residential parts of the building. The design continues to relate to the subway. The building supported by beams and columns in concrete are given a polished facade that allows itself to reveal its underlying structure.

En omprogrammering av Kvarteret Domherren från dagens slutna byggnad med sin arkitekturskoleverksamhet, till ett levande kvarter med studentbostäder, arbetsplatser och offentlig verksamhet, vilken bedrivs av de studenter som bebor platsen. Den offentliga verksamheten domineras av en stor publik parkyta, vilken bryggar an mot den befintliga byggnaden. Under denna finns stora utställningshallar, café/bar och butik. Utställningarna kommer främst uppifrån de studenter och forskare som verkar uppe på KTH campus, och blir en publik brygga mellan campusområdet och allmänheten vilken bidrar till inblick, inspiration och förståelse av de spännande arbeten och projekt som bedrivs där. Denna plats blir på så sätt ett tillskott tyill staden både lokalt och i ett större sammanhang.

Projektet startade som en reflektion av kontexten. Kvarteret Domherren är en värdig plats som bör hantera ett program som uppskattar den, och som tar tillvara på platsens alla kvaliteter. Kvarterets plats i sin omgivning bjuder in till ett dynamiskt rörelsemönster på gatuplan, och med det uppstår bra förutsättningar för offentliga platser med sociala interaktioner. Genom att integrera olika generationer i byggnaden, och låta dem dela på ett spektra av olika funktioner, från fundamentala till frivillliga, väcks tanken att vi är mer lika än vad vi förut trott. Eller kanske lika olika som vi kan vara med våra jämngamla. Först gynnas de som bor i huset, men som allt annat idag sprids det snabbt ut i samhället. Man gör inte längre en god gärning, man lever det livet. Det börjar med ett leende i trapphuset och en hjälpande hand med matkassarna och fortsätter till att man uppdaterar sin blogg med ett recept på hur man lägger in gurka och utan att reflektera ställer man sig upp för någon på bussen. Allas värde belyses när kunskaper blandas och nya resultat framträder. Synergiska resultat som skapar effekter som omöjligen hade kunnat uppstå utan de kvaliteter som olika tidsåldrar gett oss.

To help solve the climate crisis, municipalities are increasingly modifying their building codes and offering incentives to create greener buildings in their cities. But, city planners find it difficult to set and assess these policies, as most municipalities do not have the types of data used in urban building energy modelling (UBEM) that would allow their planners to forecast the impacts of various building policies. This thesis offers techniques for operating in this data-poor environment, presenting best practices for developing data-driven archetypes with machine learning, demonstrating inference of parameter values to improve archetypes by using surrogate modelling and genetic algorithms, and a demonstration of techniques for assessing residential retrofit impact in a data-limited environment, where data is neither detailed enough to create an in-depth single archetype study, nor broad enough to create an UBEM model. It will be shown that inference techniques have potential, but need a certain amount of detailed data to work, though far less than traditional UBEM techniques. For performing residential retrofit, it will be shown the lack of ideal detailed data does not present an overwhelming obstacle to drawing useful conclusions and that meaningful insight can be extracted despite the lack of precision. Overall, this thesis shows a data-poor environment, while challenging, is a viable environment for both research and policy modelling. / Graduate

Buildings and the built environment account for a significant portion of the global energy use and greenhouse gas emissions, and reducing the energy demand in this sector is crucial for a sustainable energy transition. This highlights the need for accurate and large-scale estimations and predictions of the future energy demand in buildings. Urban building energy modeling (UBEM) is an analytical tool for precise and high-quality energy modelling of city-scale building stocks, which is growing in interest as a useful tool for researchers and decision-makers worldwide. This thesis contributes to the understanding and future development in the field of UBEM and multi-variate cluster analysis. Based on a review of contemporary literature, possible improvements and knowledge gaps regarding UBEM are identified. The majority of UBEM studies are developed for similar applications, and some challenges are close to universal. Difficulties in data acquisition and the identification and characterisation of building archetypes are frequently addressed. Drawing on conclusions from the review, a clustering methodology for identifying building archetypes for hybrid UBEM was developed. The methodology utilised the k-means cluster analysis algorithm for multiple diverse parameters, including socio-economic indicators, and is based on open data sets which eliminates data acquisition issues and allows for easy adaptation. Building archetypes were successfully identified for two large data sets, and proved to be representative of the sample building stock. The results of the analysis also show that the error metric values diverge after a certain number of clusters, for multiple runs of the algorithm. This property of the algorithm in combination with the use of both existing and novel error metrics provide a reliable method for determining the optimal number of clusters. The methodology developed in this thesis enables for an improved modelling process, as a part of a complete UBEM.

Cities play a crucial role in sustainable energy system transformation. Urban energy systems account for 75% of global primary energy use, and 70% of global greenhouse gas (GHG) emissions (IEA, 2021). There is currently a large, untapped potential for reducing both energy demand and emissions by focusing measures on one of the largest consumers of energy: buildings. In North Macedonia, there is an estimated energy savings potential of 57% in the residential sector, and 29% in the public service sector (Apostolska et al., 2020). In the midst of the country’s ambitious targets of decreasing energy demand and GHG reductions, the city of Bitola is in the process of developing an action plan for a sustainable transition of the city. For this purpose, there is a need to investigate the current challenges in the energy system of the city and to evaluate potential future pathways to address these challenges, with a focus on the built environment. In this thesis, a city-scale urban building energy model (UBEM) of the city of Bitola was developed using the software City Energy Analyst (CEA). This involved modeling a total of 14 024 buildings in the city ranging from residential buildings to commercial and industrial facilities. Out of these 14 024 buildings, 10 792 were included in the analysis after excluding abandoned buildings which account for an estimated 25% of the total residential building stock. One Baseline scenario based on the current energy use in the built environment in the city, and four scenarios investigating building retrofit measures and alternative heating solutions were developed for the time period 2023-2040 which were then assessed based on three key performance indicators (KPIs). A 2% implementation rate was used for the measures included in the scenarios, resulting in a total of 34% of the buildings being included in the scenario assessment. The scenarios included in the analysis are Business-as-Usual (BAU), decentralized natural gas boilers (NGB), district heating (DH) and decentralized heat pumps (HP). The KPIs include the total primary energy demand, the total operational CO2 emissions, and the economic performance of the system, measured as a net present value (NPV). All scenarios were also evaluated with and without solar photovoltaic (PV). The results showed the BAU scenario to be the lowest performing scenario for all three KPIs, while the HP scenario showed to be the best-performing scenario regarding the reduction of energy demand and CO2 emissions, with a 99% reduction of CO2 emissions and a 65% lower energy demand than in the baseline year. However, this comes at a relatively high cost compared to the other scenarios. The DH and NGB scenarios performed moderately regarding demand and CO2 emission savings while performing better from an economic standpoint. All scenarios showed a low share of buildings on an individual level having a positive NPV, thus failing to reach a positive total NPV for the entire system. On the other hand, the sensitivity analysis demonstrated how a reduction of the capital expenditure (CAPEX) led to a positive NPV for all scenarios with PV, and for all scenarios except BAU without PV. This indicates that subsidies provided by local or national stakeholders could result in a profitable investment. Two important conclusions can be drawn from the results: firstly, taking any action and implementing either of the HP, NGB and DH scenarios will be more beneficial than taking no action, and secondly, the sustainable development of the city needs to be led by the local municipality, as well as national stakeholders to enable a long-lasting transition. / Städer spelar en avgörande roll för omställningen till hållbara energisystem. Energisystem i städer står för 75% av den globala primära energianvändningen och 70% av de globala växthusgasutsläppen (IEA, 2021). För närvarande finns det en stor, outnyttjad potential för minskning av både energibehov och utsläpp genom att fokusera på åtgärder för en av de största energikonsumenterna: byggnader. I Nordmakedonien uppskattas det finnas potential för energibesparingar på 57% i bostadssektorn och 29% i offentlig sektor (Apostolska et al., 2020). I samband med landets ambitiösa mål om att minska energianvändning och växthusgasutsläpp genomgår staden Bitola för närvarande en process för att utveckla en handlingsplan för en hållbar omställning av staden. För detta ändamål krävs en undersökning av de aktuella utmaningarna i stadens energisystem och utvärdering av potentiella framtida riktningar för att möta dessa utmaningar, med fokus på den bebyggda miljön. I detta examensarbete utvecklades en modell i stadsskala av energianvändningen i byggnader för staden Bitola i Nordmakedonien med hjälp av programvaran City Energy Analyst (CEA). Modellen omfattade totalt 14 024 byggnader, från bostadshus till kommersiella och industriella fastigheter. Då 25% av stadens bostadsbyggnader uppskattas vara övergivna ingick totalt 10 792 byggnader i den slutgiltiga analysen. Ett basscenario som beskriver dagens energianvändning i byggnaderna, och fyra framtida scenarier, som omfattar energieffektiviseringsåtgärder och alternativa värmesystem, utvecklades för tidsperioden 2023-2040. En implementeringstakt om 2% av byggnadsbeståndet, vilket resulterade i att totalt 34% av byggnadsbeståndet inkluderades i scenarioanalysen. De fyra framtida scenarierna som ingick i analysen är Business-as-Usual (BAU), decentraliserade gasvärmepannor (NGB), fjärrvärme (DH) och decentraliserade värmepumpar (HP). Scenarierna bedömdes med hjälp av tre nyckeltal (KPI:er): den totala primärenergianvändningen, de totala operativa CO2 utsläppen och den ekonomiska prestandan, mätt som investeringens nu värde (NPV). Samtliga scenarier utvärderades med och utan implementering av solceller. Resultaten visade att scenariot BAU presterade sämst för alla tre KPI:er, medanHP-scenariot visade sig vara det bäst presterande scenariot för minskning avenergibehovet och CO2-utsläppen, med 99% minskning av CO2-utsläpp och 65%lägre energianvändning jämfört med basscenariot. Dock är detta förknippat medrelativt höga kostnader jämfört med de andra scenarierna. DH- och NGB-scenariotpresterade måttligt gällande besparing av energibehov och CO2-utsläpp, samtidigt somde presterade bättre ur ett ekonomiskt perspektiv. Alla scenarier resulterade i en lågandel av byggnader på individuell nivå med ett positivt NPV, vilket innebär att demisslyckas med att nå ett positivt totalt NPV för hela systemet. Å andra sidan visadekänslighetsanalysen att en minskning av investerings kostnaderna (CAPEX) ledde tillett positivt NPV för alla scenarier med solceller, och för alla scenarier utom BAU utan solceller. Detta indikerar att subventioner från lokala och nationella aktörer kan leda till en lönsam investering. Två viktiga slutsatser kan dras från dessa resultat: för det första, att vidta åtgärder och implementera något av HP-, NGB- eller DH-scenariot är mer fördelaktigt än att inte vidta några åtgärder, och för det andra, behöver den hållbara utvecklingen av staden ledas av den lokala kommunen samt nationella aktörer för att möjliggöra en långvarig omställning.

我國「都市計畫容積移轉辦法」中規定容積接受區須與容積送出區為同一都市計畫地區，以臺北市為例，全區屬同一主要計畫，申請者於房價較低之行政區取得公共設施用地後，將其容積移入房價較高之行政區，產生某些行政區開發量暴增、公共設施服務品質不佳、都市景觀衝擊、都市交通擁擠及缺乏最適容積總量管制等課題。 本研究以都市容受力理論觀點，提出最適容積總量的評估機制，利用ArcGIS系統了解臺北市各行政區及街廓發展現況，掌握其各種屬性，作為建立分類指標參考，再藉由因子分析、集群分析等研究方法，進行都市容受力評估以及街廓條件分類。 最後，根據實證研究結果，建議臺北市容積移轉制度須檢討各行政區容積發展總量、評估都市發展容受力、考量其他容積管制政策、調整容積移轉範圍、規定各行政區接受基地街廓分類與移入容積上限及擬定容積移轉接受基地相關規範，以作為容積移轉政策之執行參考。 / As stipulated in the Regulations of Urban Building Capacity Transfer, the recipient and donor of transferred building capacity need to be located in the same urban planned district. Take Taipei City for example, it is covered in the same urban planned area. As developers acquire public facilities lands in administrative areas of low land prices, and then transfer the building capacity got from the former to the administrative areas of high land prices. The behavior of developers mentioned above, will trigger a rapid increase of development capacity in certain administrative areas, impact the service quality of public facilities, urban landscape, traffic condition, and optimal control of building capacity. Based on the theory of urban carrying capacity, the study proposes an optimal building capacity assessment mechanism. ArcGIS is used to trace the current development and understand the various features of the administrative areas and street blocks in Taipei City so as to help establish relevant classification indicators. Factor and cluster analyses are then conducted to facilitate urban carrying capacity assessment and classification of street blocks. Finally, on the basis of the empirical results , this study offers the following suggestions for achieving more effective implementation of the urban building capacity transfer system in Taipei City: reviewing the total building capacity in every administrative areas, assessing urban carrying capacity, exploring other policies for building capacity control, adjusting the scope of building capacity transfer, classifying the street blocks of the recipient sites in every administrative areas, limiting the volume of transferred building capacity, and drafting regulations for recipient sites of transferred building capacity.