Nästan alla som har en kognitiv sjukdom utvecklar någon typ av beteendemässiga och psykiska symptom vid demens (BPSD). De olika symptomen vid BPSD kan ha många olika orsaker, däribland olika kroppsliga besvär eller otillfredsställda behov. Även biverkningar av läkemedel kan vara en orsak till att BPSD uppstår. Riktlinjerna säger att BPSD i första hand ska behandlas med icke-farmakologiska åtgärder. Trots detta behandlas BPSD ofta med läkemedel. Många av de läkemedel som används är olämpliga för personer med kognitiv sjukdom. Icke-farmakologiska åtgärder kan riktas till att tillfredsställa personens behov medan läkemedelsbehandling syftar till att minska ett symptom. Studiens syfte var att undersöka effekten av icke-farmakologiska åtgärder vid BPSD hos personer med kognitiv sjukdom som bor på vård- och omsorgsboende. Den metod som användes för att besvara studiens syfte var en integrerad analys för allmän litteraturöversikt. Data har sökts fram via CINAHL, PubMed och manuella sökningar. Femton artiklar inkluderades till resultatet i denna studie.  Resultatet är presenterat i kategorierna: Enkla interventioner och Komplexa interventioner med underkategorierna: Hundterapi, Ljusterapi och Pedagogiska föremål. Resultatet visar att ett flertal icke-farmakologiska åtgärder hade signifikant minskande effekt på BPSD men även att implementeringen av icke-farmakologiska åtgärder i vissa fall kunde leda till en ökning av somliga BPSD-symptom. Det fanns fall där olika studier kommit fram till olika effekt av liknande interventioner. Slutsatsen är att det finns underlag som motiverar prioriteringen av icke-farmakologiska åtgärder vid BPSD samt att dessa åtgärder ska utformas personcentrerat. / Almost everyone who has a cognitive disease will develop some type of behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD). The different symptoms of BPSD can have many different causes, including physical ailments or needs that have not been satisfied. Side effects from drugs can be another cause for BPSD. The guidelines recommend that BPSD should primarily be treated with non-pharmacological interventions. Despite this, BPSD is often treated with drugs. Many of the drugs used are inappropriate for people with cognitive disease. Non-pharmacological interventions focus on the person's needs while drug treatment is primarily focused on a symptom. The aim of the study was to investigate the effect of non-pharmacological interventions on BPSD in people with cognitive disease living in nursing homes. The method used to answer the aim of this study was an integrated analysis for a review of literature. Data was sought through CINAHL, PubMed and manual searches. Fifteen articles were included in the result of this study. The result is presented in the categories: Simple interventions and Complex interventions with the subcategories: Dog therapy, Light therapy and Pedagogic objects. The result shows that several non-pharmacological interventions had significantly decreasing effect on BPSD but also that the implementation of non-pharmacological interventions in some cases could lead to an increase of some BPSD-symptoms. There were cases where different studies showed different effects from similar interventions. In conclusion it is supported to prioritate non-pharmacological interventions in BPSD and that these interventions should be designed in a person centred way.

Bakgrund: Den äldre befolkningen ökar samtidigt som allt fler äldre i Sverige har sina tänder i behåll. Fler kvarvarande tänder och komplicerade restaurationer i munnen ställer större krav på utförd oral hälsovård för den äldre individen och de som ger omsorg till den sköra eller beroende äldre. Tillsammans med att den orala hälsan påverkar och påverkas av individers allmänhälsa och livskvalitet, blir omsorgspersonalens handlingar och beteenden avgörande. Därav finns ett intresse av att studera hur beteenden ser ut hos omsorgspersonal inom äldrevården. Syfte: Att beskriva attityden till och kunskapen om oral hälsovård för sköra eller beroende äldre hos ett begränsat antal omsorgspersonal inom Uppsala Kommun. Metod och material: En enkätstudie med totalt 82 personal inom hemtjänst respektive vård- och omsorgsboende utfördes. Mätinstrumentet som användes var nursing Dental Coping Beliefs Scale. Deskriptiva data presenterades samt analyserades. Resultat: Det blev totalt 53 enkätsvar som användes i studien. Medelvärdet för totala poängen av enkäten var tämligen lågt, detsamma gäller för oral hälsotro, självtillit, intern- och externt locus of control. Extern locus of controll visades signifikant högre för personalen inom vård- och omsorgsboenden jämfört med personalen inom hemtjänsten. Slutsats: Omsorgspersonalen visade gemensamt en tämligen positiv attityd och måttlig nivå av kunskap kring sköra eller beroende äldres orala hälsa. Det krävs fler studier inom området för en verklighetsbild då denna studies resultat visats tveksam. / Background: The elderly population is increasing at the same time as more and more older people in Sweden retain their natural teeth. More remaining teeth and complicated restorations in the mouth place greater demands on performing oral hygiene for the elderly and for those who provide care. Oral health has an impact on and is affected by general health and quality of life. Therefore, the actions and behaviors of nursing staff become crucial for the oral health and quality of life of the frail or dependent elderly. Aim: To describe the attitudes and knowledge regarding oral health care for frail or dependent elderly among a limited number of nursing staff within the Uppsala municipality. Method and material: A survey was conducted with a total of 82 participants. The Nursing Dental Coping Belief Scale index was used to measure and collect data. Descriptive data were presented and analyzed. Results: The mean value for the total score of the questionnaire was relatively low. The same applies to oral health care beliefs, self-efficacy, and internal and external locus of control. External locus of control was shown to be significantly higher for the nursing care staff compared to the home care staff. Conclusion: The care staff shows a moderate level of attitude and knowledge about the oral health of frail and dependent elderly people. This study has been shown to be questionable, therefore more studies are required within the area.

Normally swallowing occurs completely without effort. Should the act of swallowing for some reason be impaired, it becomes difficult to eat and drink. Dysphagia is the medical term for eating and swallowing disorders. Dysphagia is common in people with dementia, but the prevalence is not yet fully evaluated. The most common cause of death in people with dementia is aspiration pneumonia, which can be caused by dysphagia. In Sweden investigation and treatment of dysphagia are performed by speech and language pathologists (SLPs) but few of them work with dementia care. This study aims to identify the prevalence of dysphagia in people with dementia, living in a nursing home. The screening methods SSA-S and LtL were used to test the swallowing of 38 participants between 68-96 years of age (M = 86 years). To examine the participants’ oral health the risk assessment tool ROAG was used. When tested with the water swallowing test SSA-S 71,1% of the participants showed signs of aspiration, 36,8% had an oral transit time over 5 seconds, measured with LtL and 92% of the participants had an affected oral health, showing one or more symptoms of severity grade 2 according to ROAG. When adding up the results from the two screening tests a total of 86,8% of the participants showed signs of some kind of swallowing difficulty. Correlation analysis did not show any statistically significant correlations between SSA-S, oral transit time, oral health, or age. The present study found that there is a great need for interventions from speech and language pathologists in people with dementia. / Normalt sker sväljning helt utan ansträngning. Skulle sväljningen av någon anledning inte fungera som den ska, blir det svårt att äta och dricka. Den medicinska termen för ät- och sväljsvårigheter är dysfagi. Dysfagi är vanligt hos personer med demens men det är ännu inte helt kartlagt hur vanligt det är. Hos personer med demens är den vanligaste dödsorsaken aspirationspneumoni, vilket kan orsakas av dysfagi. I Sverige är det logopeder som utreder och behandlar dysfagi men det är få som är verksamma inom demensvården. Den här studien syftar till att kartlägga förekomst av dysfagi hos personer med demenssjukdom boende på ett vård- och omsorgsboende. Med screeningmetoderna SSA-S och LtL genomfördes undersökningar av sväljförmågan hos 38 personer mellan 68-96 års ålder (M = 86 år). För att undersöka deltagarnas munhälsa användes riskbedömningsverktyget ROAG. Av deltagarna fick 71,1 % utslag på vattensväljningstestet SSA-S, 36,8 % hade en oral transporttid över 5 sekunder, mätt med LtL och 92 % av deltagarna hade en nedsatt munhälsa med ett eller flera symptom av grad 2 i munhålan, enligt ROAG. Vid sammanräkning av resultaten från de två screeningtesten uppvisade totalt 86,8 % av deltagarna tecken på någon form av sväljsvårighet. Korrelationsberäkningar visade inga statistiskt signifikanta samband mellan resultat på SSA-S, oral transporttid, munhälsa eller ålder. Studien visar på ett stort behov av logopediska insatser hos gruppen personer med demenssjukdom.