Bakgrund: Enligt flera studier finns det inte någon skillnad i prevalens av smärta mellan personer med nedsatt kognitiv förmåga och äldre som själv kan skatta smärta. Syfte: Var att undersöka hur vårdpersonalen vid särskilt boende skattade smärta hos äldre med och utan kognitiv nedsättning och hur den äldre själv skattade sin smärta samt vad som kännetecknade smärta hos den äldre. Metod: En beskrivande och jämförande design med kvantitativ ansats. Smärtan bedömdes av sjuksköterskor och vårdpersonal med hjälp av VAS-skalan (Proxy-VAS). Under interventionstiden skattades alla äldre med Doloplus-2 av vårdpersonalen därefter skattade de äldre som själv kunde bedöma sin smärta med VAS-skalan. Resultat: Resultaten visar att vårdpersonalen har en tendens att skatta de äldre med mer smärta än vad de äldre själv anser att de har (61.3%). Med proxyVAS har vårdpersonalen skattat att 83.8% av de äldre hade symtom på smärta och 73.3% med Doloplus-2. Det fanns ingen signifikans utifrån den kognitiva förmågan hos de äldre som hade symtom på smärta. Vårdpersonalen såg symtom på smärta i omvårdnadssituationer som t.ex. vid toalettbesök eller vid påklädning(64.5%). Vanligast var att individen själv påtalade att denne hade ont (69.1%) eller att det såg ut som om de äldre hade ont vid rörelser (64.5%). Slutsatser: Det är svårt att smärtskatta andra människor, speciellt personer med demens. Användning av smärtskattningsinstrument ökar chansen att hitta individer med oupptäckt smärta.

Bakgrund: Tonsillektomi är en vanligt förekommande operation på barn. Anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor kommer ofta i kontakt med nyopererade patienter. Smärtskattningen bildar grunden till all smärtbehandling då smärta är en subjektiv och personlig upplevelse som inte kan mätas objektivt. Anestesisjuksköterskan har en stor roll då hen kan förebygga den postoperativa smärtan redan i den preoperativa fasen och under anestesin. Intensivvårdssjuksköterskan tar över smärtlindringen i det postoperativa skedet på uppvakningsavdelning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva i vilken utsträckning smärtskattning utfördes samt beskriva vilken smärtbehandling som gavs postoperativt efter en tonsillektomi bland barn mellan sex och tio år. Syftet var även att jämföra postoperativ smärtintensitet före och efter smärtbehandlingen.Metod: Studien omfattade 60 barn mellan sex och tio år. Den genomfördes som en retrospektiv observationsstudie med kvantitativ ansats och deskriptiv-analytisk design.Huvudresultat: Studiens resultat visade att smärtskattningen inte alltid utfördes efter en tonsillektomi. Faktum är att de flesta barnen efter tonsillektomin inte fick någon form av smärtlindring. När smärtlindring gavs handlade det i de flesta fall om icke-farmakologisk behandling i form av glass. När farmakologisk smärtlindring gavs visade resultatet att den var effektiv. Smärtintensitet före och efter smärtbehandlingen visade statistisk signifikanta skillnader (p=0,020). Slutsats: Tonsillektomi är en vanligt förekommande operation på barn. Alla barn blir inte smärtskattade. Få barn var i behov av farmakologisk smärtlindring efter operationen och smärtlindringen visade sig vara bra. Lokala vårdrutiner för postoperativ smärtskattning och utskrivningskriterier bör utvecklas och användas inom uppvakningsavdelningar. Flera studier är nödvändiga för att undersöka postoperativ smärta.

Syftet med studien var att undersöka hur patienterna på en ortopedisk avdelning uppfattade sin postoperativa smärtbehandling och tillfredsställelse med vården. Metod: En enkätstudie med konsekutivt urval gjordes under hösten 2010 på en ortopedisk avdelning på ett sjukhus i Mellansverige. Urvalet bestod av 47 ortopediska patienter, både män och kvinnor, som genomgått operation och enkäten, som berörde hela den postoperativa vårdtiden, lämnades ut postoperativ dag tre. Åldrarna varierade mellan 23 och 82 år. Resultat: Majoriteten av patienterna ansåg sig nöjda med smärtbehandlingen och sin tid på avdelningen. Dock var frekvensen av smärtskattning låg från vårdpersonalens sida och nästan hälften av patienterna hade mer ont efter operationen än vad de förväntat sig. Slutsats: Patienterna var generellt sett mycket nöjda med sin smärtbehandling och med vårdtiden på avdelningen. Förbättringsbehov hos avdelningen är att smärtskatta tre gånger per dygn. För att kunna ge en mer säker bild av hur patienterna uppfattar sin smärtbehandling bör en ny studie göras med ett större urval. / The aim of this study was to examine how patients at an orthopedic ward perceive their postoperative pain management and satisfaction with care. Method: A survey by questionnaires with consecutive selection was made in the autumn of 2010 at an orthopedic ward at a hospital in Middle Sweden. The sample consisted of 47 orthopedic patients, both men and women, who had undergone surgery and the questionnaire, which concerned the entire postoperative hospital stay, was handed out postoperative day three. The ages ranged between 23 and 82 years old. Results: The majority of the patients considered themselves satisfied with the pain management and their time in the ward. However, the frequency of pain assessment by the nursing staff was low and almost half of the patients had more pain after surgery than they expected. Conclusion: Patients were generally satisfied with their pain treatment and their time in the ward. Need for improvement is to assess the pain three times per day. In order to provide a more accurate picture of how patients perceive their pain management a new study needs to be done with a larger sample.

Darbo tikslas: nustatyti kineziterapijos priemonių efektyvumą lyginant pasyvias (NPJT) – aktyvias (KT pratimai) kineziterapijos priemones su aktyviomis (KT pratimai) kineziterapijos priemonėmis po pilno kelio sąnario endoprotezavimo operacijos ankstyvajame pooperaciniame etape. Darbo uždaviniai: 1.Įvertinti kelio sąnario lenkimą lyginant pasyvių (NPJT) – aktyvių (KT pratimai ) kineziterapijos priemonių taikymą su aktyvių priemonių (KT pratimai ) taikymu praėjus 24 val., 72 val., 120 val. po operacijos. 2.Įvertinti ir palyginti skausmo pokyčius pagal VAS skalę taikant pasyvias ( NPJT ) - aktyvias (KT pratimai ) kineziterapijos priemones ir aktyvias ( KT ) priemones praėjus 24 val., 72 val., 120 val. po operacijos. 3. Palyginti nueitą atstumą praėjus 48 val., 120 val. po operacijos grupėse. Metodai: anketinė apklausa ir statistinė duomenų analizė. Buvo ištirta 60 asmenų, gydančių Kauno medicinos universiteto klinikų (KMUK ) Ortopedijos – Traumatologijos skyriuje (OTR). Jie buvo atsitiktinių imčių principu suskirstyti į dvi grupes: pirmai grupei buvo taikytos pasyvios kineziterapijos (KT ) priemonės- nuolatinė pasyvaus judesio terapija (NPJT) ir aktyvios kineziterapijos priemonės (KT pratimai), antrai –tik aktyvios (KT pratimai) priemonės praėjus 24 val., 72 val., 120 val. po operacijos. Grupės buvo palygintos tarpusavyje. Pildant anketą, vertinta kelio sąnario judesių amplitudė, skausmas pagal VAS skalę, matuotas nueitas atstumas. Tyrimo medžiaga apdorota... [toliau žr. visą tekstą] / The aim of research: to establish the efficacy of physical therapy comparing passive-active physical therapy with active physical therapy after total knee arthroplasty in early in-patient stage. The goals: 1. Evaluate knee flexion comparing passive-active physical therapy with active physical therapy after 24 h, 72 h, and 120 h after surgery. 2. Evaluate pain changes comparing passive-active physical therapy with active physical therapy after 24 h, 72 h, and 120 h after surgery. 3. Compare the walking distance after 48 h, 120 h after surgery in groups. Methodology of research: 60 patents were observed in Kaunas Medical University Hospital, Orthopedics-Traumatology Department. They were divided into 2 groups. First group got passive-active physical therapy, second group – active physical therapy after 24 h, 72 h, and 120 h. The groups were compared. We evaluated knee range of motion of the operated knee, pain, and the distance which the patient could walk. Results. Total knee arthroplasty is done for older people. Most of them were 70,4-73,8 years old. According to the age, gender, knee deformities, the groups were homogenous. When we evaluated and compared knee range of motion in two groups, statisfically significant diference was got after 120 h after surgery (p=0,001). That means that knee range of motion in 1st group is bigger that in 2nd group. Comparing the pain in groups after 24 h, 72 h, and 120 h, we did’nt get statistically significant difference (p>0,05)... [to full text]

No description available.

Bakgrund: Primärt Sjögrens syndrom (pSS) är en reumatisk sjukdom karaktäriserad av ögon- och muntorrhet samt påverkan på olika organ. En överväldigande trötthet är vanligt. En orsak till tröttheten kan vara ett behandlingsbart tillstånd såsom nedstämdhet. Tröttheten kan leda till nedsatt livskvalitet, arbetsförmåga och påverka relationer med familj och vänner.Syfte: Att kartlägga hur vanligt det är med trötthet i en grupp av patienter med pSS samt om tröttheten har något samband med nedstämdhet eller nedsatt livskvalitet.Metod: Sextiotvå patienter deltog i studien. Patienterna fick fylla i fyra instrument/enkäter angående trötthet, nedstämdhet och livskvalitet (VAS trötthet, ESSPRI, HADS, SF-36). Deskriptiv och jämförande statistik användes i analyserna.Resultat: Totalt 72,6 % av patienterna skattade en hög grad av trötthet och utmattning mätt med VAS. Vi fann en signifikant korrelation mellan tröttheten och nedstämdheten (r = 0,51, p =0,00002). Det fanns även en god korrelation mellan tröttheten och nedsatt livskvalitet.Slutsats: I denna studie visas att trötthet är vanligt förekommande bland patienter med pSS och att tröttheten är korrelerad med nedstämdhet och försämrad livskvalitet. / Background: Primary Sjögren’s Syndrome (pSS) is a rheumatic disease characterized by dry eyes and dry mouth and different organs affected. An overwhelming tiredness, fatigue, is common. One cause of fatigue might be a treatable condition such as depression. Fatigue can lead to decreased quality of life, impaired work ability and affect relationships with family and friends.Objective: To identify the prevalence of fatigue in a group of patients with pSS and if there is any relation between fatigue and depression or impaired quality of life.Method: Sixty-two patients participated in the study. Patients completed four instruments/questionnaires regarding fatigue, depression and quality of life (VAS fatigue, ESSPRI, HADS, SF-36). Descriptive and comparative statistics were used in the analyses.Results: Overall 72.6 % of patients scored a high degree of fatigue as measured by VAS. We found a significant correlation between fatigue and depression (r = 0, 51, p=0.00002). There was a good correlation between fatigue and reduced quality of life.Conclusion: This study shows that fatigue is common among patients with pSS and that fatigue is correlated with depression and a lower quality of life.

Sedan början av 2000-talet har ambulanssjukvården haft en snabb utveckling inom flera områden. Möjligheten att administrera smärtlindring har utvecklats och dagens ambulanser är nu mer välutrustade med ett flertal smärtlindrande preparat att välja mellan. Detta ställer stora krav på den specialistsjuksköterska som vårdar patienten. År 2015 infördes nya läkemedel och även ett, för ambulanssjukvården nytt administreringssätt: intranasalt. En stor andel av patienterna i ambulanssjukvården lider av akut smärta och är således i behov av smärtlindring. Sufentanil är en stark opioid med egenskaper lämpade för intranasal administrering. Det finns dock få prehospitala studier om intranasal smärtlindring generellt och än färre gällande sufentanil. Dessutom har ingen tidigare forskning har jämfört effekten av intranasalt administrerat sufentanil mellan barn, vuxna och äldre.   Syftet med denna studie var att beskriva användningen av intranasalt administrerat sufentanil i en prehospital kontext. Vidare studerades frågeställningar gällande grad av smärtlindring, förekomst av biverkningar, etablering av perifer infart, i vilken miljö patienten befann sig samt personalens upplevelser.   Författarna analyserade ett antal utvärderingsprotokoll som fyllts i av sjuksköterskor som administrerat intranasalt sufentanil. Studiens data delades upp i tre grupper utifrån deltagarnas ålder. De tre grupperna var barn, vuxna och äldre. Kvantitativ ansats användes och datan analyserades med hjälp av ANOVA och chi2test beroende på datanivå. Jämförande analyser gällande skillnad i medelvärde samt förekomst genomfördes mellan grupperna. Till exempel jämfördes grad av smärtlindring, mängd givet läkemedel samt förekomst av biverkningar mellan grupperna.   Resultatet visade att samtliga grupper erhåller en adekvat smärtlindring, vilket definierades som tre poäng eller lägre mätt med visuell analog skala [VAS] vid avlämning på akutmottagningen. Barn erhöll signifikant högre doser jämfört med både vuxna och äldre samt hade en lägre VAS vid avlämning på akutmottagning. Andningsdepression förekom i två fall och då i gruppen äldre. Illamående och kräkningar var den vanligaste biverkan hos vuxna och äldre medan det hos barn var slöhet. I barngruppen så etablerades signifikant färre antal perifera venkatetrar [PVK] jämfört med övriga grupper. Sjuksköterskorna uppskattade att behandlingen hade bäst i effekt på barn och därefter äldre samt vuxna.   Slutsatsen var att prehospital administrering av sufentanil tycks ge en bra smärtlindring som ligger inom behandlingsmålet, andelen biverkningar är inte större än i tidigare studier. Däremot visade vårt resultat att barn i viss utsträckning blir slöa vid behandling med intranasalt sufentanil. / Since the beginning of the 2000s, Emergency Medical Services has had rapid development in several areas. The possibility to administer pain relief has been developed and today's ambulances are well-equipped with a variety of pain relief preparations to choose from. This places great demands on the specialist nurse who cares for the patient. In 2015, new medicines were introduced alongside with a, for the ambulance service, new route of administration: Intranasal. A large proportion of the patients in the ambulance service are suffering from acute pain and are therefore in need of adequate pain relief. Sufentanil is a strong opioid that has properties to be the optimal intranasal drug for pain management. However, there are few studies on intranasal pain management in a pre-hospital context. In addition, no previous studies have compared the effect of intranasally administered sufentanil between children, adults and the elderly.   The aim of the study was to describe the use of intranasally administered sufentanil in the pre hospital environment. More specifically we studied: the degree of pain relief, the occurrence of side effects, the establishment of peripheral lines, the environment in which the patient was and also the experience of the staff.   The authors analyzed evaluation protocol witch had been filled in by nurses, who had administered intranasal sufentanil. The protocols were divided into three groups based on age. The groups where children, adults and elderly. Quantitative approach where used and data were analyzed according to ANOVA and chi2test depending on the data grade. Both nominal and ordinal data were included in the analysis. Data presented in visual analogue scale (VAS) before pain management and at arrival at emergency department (ED), dose and incidence of adverse effects were analyzed and compared between the groups.   The results showed that all groups receive adequate pain relief, which was defined as three points or lower measured by visual analogue scale [VAS] on handoff at the emergency department [ED]. Children received significantly higher doses compared to adults and elderly and they also scored a lower VAS at arrival to the ED. Respiratory depression occurred in two cases in the elderly group. The most common adverse effects were nausea and vomiting except in children where sedation was the dominant adverse effect. In children significantly lower number of peripheral lines were established compared to adults and elderly. Nurses appreciated the effect of the intervention as good but with greater contented in the children.   The conclusion was that pre-hospital administration of sufentanil appears to provide a good pain relief within the treatment target, the proportion of adverse reactions is not greater than in previous studies. On the other hand, our results showed that children to a certain extent become drowsy in treatment with intranasal sufentanil.

Sammanfattning Det är vårdens uppgift att se till att människor ej utsätts för en obehandlad grav smärtproblematik som uppkommit efter planerat samt icke planerat kirurgiskt ingrepp. För att uppnå detta är en viktig del inom anestesisjukvården att ge adekvat smärtlindring intraoperativt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur väl smärtlindrade patienter  var de första timmarna postoperativt samt om upplevelsen av smärta mellan män och kvinnor skiljde sig postoperativt. Metod: Ansatsen på studien är kvantitativ i form av en tvärsnittsstudie och designen är deskriptiv. Urvalet var 20 patienter som genomgick kirurgi för fotledsfraktur eller radiusfraktur. Resultat: Alla patienter fick beräkna sin smärta enligt VAS och 80% av dessa kunde påverka sin smärtbehandling. Vid hemgång efter 1-4 timmar klassade endast 20% VAS >3 och alla var kvinnor. Ingen signifikant skillnad påvisades mellan män och kvinnors upplevelse av smärta. Slutsats: Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan män och kvinnor i deras upplevelse av smärta. Smärta som skulle åtgärdas återfanns hos 65% av patienterna när smärtan var som värst jämfört med 20%  en till fyra timmar postoperativt.

Telecom market was opened due to the demand of Taiwan¡¦s joint WTO and Mobile operator became a ¡§new star¡¨ business then. The first private-owned telecom operator launched service in 1997, then, mobile phone penetration rate grew up rapidly from 6% of 1997 to more than 100% of 2003. Taiwan¡¦s mobile phone penetration rate has ranked No.1 in the world; meanwhile, mobile operators in Taiwan also faced the challenge of the coming new telecom era-mobile value added service. Mobile value added service was introduced to Taiwan market 5 years ago and it became the theme of competition within these two years. Most of the papers were focused on the entire telecom competing strategy, very few of them were involved the study of value added service. The study, therefore, tries to adopt case study to analyze the difference of key players in the market and hope to provide recommendation to those players in mobile telecom market. Following are the major discoveries: A. The marketing strategy and key elements of value added service of those key players are too similar to cause the competitive advantage B. Players are eager to win in launch timing and therefore, lack of solid marketing survey and study. C. Players need to enhance the conception and operation for service marketing because most of the marketing operation were still based on traditional 4P D. When there is no difference in either products or strategy, successful and complete execution will lead to the final succeed.

No description available.