En övergiven spannmålssilo i Vadstena från 1956 är placerad med en spännande kontext mitt i staden intill ett väl bevarat renässansslott. Silon har varit på gång och bli bostäder men projektet avstannade och silon står idag oanvänd. I mitt projekt har jag fokuserat på att hitta ett nytt användningsområde för silon genom intervjuer, research och dokumentation av området. Förslaget innefattar att silon blir en lokal konstscen för icke etablerade konstnärer och kreativa personer i bygden där man kan ha kurser och skapande verksamhet i en spännande miljö. Själva silodelen blir konsthall med ett spännande dagsljusinsläpp och blir en skulptur i sig. Området omkring silon får även det ett nytt förslag på åtgärder för att bidra till en hållbar utveckling för kommunen enligt vad deras egna visioner i detaljplanen säger. / A silo building in Vadstena in south of Sweden from 1956 is abandoned and no longer in use. The context of the building is quite interesting since it is placed in the middle of the town next to one of Swedens most well preserved renaissance castles and the harbor. My project is about this silo, how to find a new program and function for it. And also look att the surroundings how the municipality should try to change some parts of the city plan to better fit their own visions and strive for a more sustainable development. My suggestion for the new program is an art hall with a creative studio part that could be available for everyone in the area. It would provide a space that seems missing and that would be appreciated by many non established artists in the area that have no where to meet, work and have exhibitions. That would also be a sustainable way of taking care of an building that is no longer in use.

Utgåva av en predikan skriven i Vadstena kloster att hållas på den Heliga Birgittas kanonisationsdag

What values does a state notable building express when it not only represents prosperity values but also carries burdensome memories from people's lives? In what ways does the preservation of a former madhouse/mental hospital affect our understanding of the field of mental illness? This essay intends to research a former mental hospital, located in the city of Vadstena in Sweden, which today operates as a hospital museum. In this study the old mental hospital has been defined as a difficult cultural heritage. Through an architectural analysis of the building together with literature studies from previous work within cultural heritage the study aims to understand how the site today contributes and affects our understanding of mental illness and care. By examining our past from a distinctive perspective the study shows how Vadstena Hospital Museum today plays a significant role in how the psychiatric historical representation is treated and experienced today. Through difficult and complex cultural heritage humans' less desirable actions and events have the opportunity to be seen, heard, felt and discussed from a different perspective.

<p>Syftet med den här undersökningen varatt ta reda på hur knypplingen kom till Vadstena och hur den har utvecklats där. Jag ville också veta på vilka olika sätt textillärarna i och omkring Vadstena belyser Vadstenaknyppling i sin undervisning i textilslöjd, hur stor vikt textillärarna lägger vid tekniken respektive historiken och hur många som prioriterar tekniken framför historiken eller tvärtom. För att få vetskap har jag gjort en litteraturstudie och en enkätundersökning. Resultatet av litteraturstudien visar att Vadstenaknypplingen härstammar från Flandern. Troligast är att invalidiserade soldaters hustrur förde knypplingen med sig till Vadstena i och med krigsmannahusets öppnande år 1647. På 1700-talet, då förbud mot överflöd i klädesdräkten infördes, kom manufakturkontoret i Vadstena på att man kunde tillverka spetsar för adeln och hovet och därigenom minska valutaflödet eftersom man då inte behövde importera spets. Detta gjorde knypplingen till en etablerad näring i Vadstena. Resultatet från enkäten visar att textillärarna, i Vadstena med omnejd, tar upp knypplingen på olika sätt i sin undervisning för att inspirera eleverna. Genom att titta på svaren till alla frågor visade det sig att det är tekniken Vadstenaknyppling som tar det mesta av tiden. I diskussionen tar jag upp att Vadstenaknypplingen som härstammar från knypplingen i Flandern, vilken uppstod på 1600-talet, ej kan ha uppstått i klostret eftersom det stängdes på 1500-talet. Vidare tycker jag att för att belysa det lokala kulturarvet Vadstenaknypplingen i undervisningen, skulle det vara utmärkt med ett samarbete mellan historia och textilslöjd. För att motivera eleverna till att knyppla finner jag det också viktigt att prata om vad man kan använda sin spets till. Jag ser även att det i undervisningen av Vadstenaknyppling läggs mest vikt vid tekniken.</p>

Syftet med den här undersökningen varatt ta reda på hur knypplingen kom till Vadstena och hur den har utvecklats där. Jag ville också veta på vilka olika sätt textillärarna i och omkring Vadstena belyser Vadstenaknyppling i sin undervisning i textilslöjd, hur stor vikt textillärarna lägger vid tekniken respektive historiken och hur många som prioriterar tekniken framför historiken eller tvärtom. För att få vetskap har jag gjort en litteraturstudie och en enkätundersökning. Resultatet av litteraturstudien visar att Vadstenaknypplingen härstammar från Flandern. Troligast är att invalidiserade soldaters hustrur förde knypplingen med sig till Vadstena i och med krigsmannahusets öppnande år 1647. På 1700-talet, då förbud mot överflöd i klädesdräkten infördes, kom manufakturkontoret i Vadstena på att man kunde tillverka spetsar för adeln och hovet och därigenom minska valutaflödet eftersom man då inte behövde importera spets. Detta gjorde knypplingen till en etablerad näring i Vadstena. Resultatet från enkäten visar att textillärarna, i Vadstena med omnejd, tar upp knypplingen på olika sätt i sin undervisning för att inspirera eleverna. Genom att titta på svaren till alla frågor visade det sig att det är tekniken Vadstenaknyppling som tar det mesta av tiden. I diskussionen tar jag upp att Vadstenaknypplingen som härstammar från knypplingen i Flandern, vilken uppstod på 1600-talet, ej kan ha uppstått i klostret eftersom det stängdes på 1500-talet. Vidare tycker jag att för att belysa det lokala kulturarvet Vadstenaknypplingen i undervisningen, skulle det vara utmärkt med ett samarbete mellan historia och textilslöjd. För att motivera eleverna till att knyppla finner jag det också viktigt att prata om vad man kan använda sin spets till. Jag ser även att det i undervisningen av Vadstenaknyppling läggs mest vikt vid tekniken.

During the first half of the 19th century institutions for the treatment of the insane were established throughout Europe and North America. These institutions were generally the result of government initiative and were founded on a belief that existed in the new psychiatric theories of treatment. Psychiatry was, at this time, an embryonic science, in which great conflict existed between different theoretical schools of thought, but in which a remarkable concensus existed regarding methods of treatment. Treatment was based on a view of the nature of man inspired by the philosophy of the Enlightenment, in which up-bringing was considered to be able to affect a person's entire character. In 1823, the Swedish Riksdag voted in favour of the etablishment of treatment hospitals. The background to this decision was the belief that it should be possible to diminish the costs of caring for the poor if mental illness could be treated. However, fears of a general increase in social unrest and philanthropic motives seem also to have been important factors. Sweden's first hospital for the treatment of the insane was established in Vadstena in 1826. Georg Engström (1 795-1 855) became the country's first full-time asylum doctor. Georg Engström was well-read in German, French and English psychiatric literature, but never himself formulated any psychiatric theory, neither did he write any articles of a principiai nature. His psychiatric activities may, however, be followed in his comprehensive medical journals and regular official reports. Engström saw the roots of mental illness in the existence of a surplus, a shortage, or an inbalance in the energy of the psyche. The cause of illness lay in the patients manner of living and, Engström stressed, in the importance of intense feelings and passions. The essence of treatment lay in the patient's being kept occupied and in his manner of living. Most of the recommendations for methods of treatment contained in the literature were tried out, a number of which — for example, being spun in a revolving chair — were quickly abandoned. The development of psychiatry and of the care and treatment of the mentally ill during the first half of the 19th century can be seen as a sign of the fact that science itself was developing and becoming paradigmatic. However, it is also possible the view developments from the perspective of the ideology of treatment and to focus on the way in which the philosophy of treatment and its concomitent optimism spread and reformed the old asylum system. Finally, it is also possible to observe developments from a pedagogical perspective, stressing the state's desire for control and order in a situation in which there were fears of an increasing social unrest. / <p>Behandlar huvudsakligen Georg Engström och förhållandena vid Vadstena hospital</p> / digitalisering@umu

Akademisk afhandling--Upsala. / "Källor och litteratur": p. [xiv]-xxvii.

Denna uppsats har två övergripande syften. För det första gör jag en utgåva – det vill säga en transkription, översättning och kommentar – av det medeltida diplomet SDHK nr 12636. Detta gör jag för att bidra till Svenskt Diplomatariums löpande publicering av de bevarade medeltidsbreven. För det andra undersöker jag variationen i utformningen av ett antal brevformler som ingår i tio medeltida diplom utfärdade i Vadstena socken mellan åren 1374 och 1423. I denna del av studien lägger jag fokus vid fem formler ur det brevideal som stundom kallas Ars dictandi. I dessa fem formler tittar jag på en rad variabler för att undersöka förhållandet mellan konstans och variation. Detta görs ofta med utgångspunkt i stereotypa formuleringar och jag studerar både hur dessa har använts och deras inre variation. Resultaten pekar på att nästintill samtliga undersökta formler realiseras med stereotypa formuleringar, vilket innebär att det studerade materialet innehåller en tämligen stor grad av konstans. Icke desto mindre kan formlernas utformningar varieras på detaljnivå.

Minnesskapande, döendeprocesser och genus i Vadstena kloster: En kvantitativ innehållsanalys av dödsnotiser i Vadstenadiariet 1378–1544

Många medeltidsbrev finns bevarade och vittnar om svenskans historiska utvecklingsstadier. I denna uppsats ges en transkribering och översättning ut av ett brev från Vadstena ca år 1500, en historisk brytpunkt mellan forn- och nysvenska. Brevets språk jämförs med den religiösa skriften Jungfru Marie Örtagård från samma tid i syfte att undersöka språkförändring hos olika skrivare och genrer vid samma plats och tid. Resultaten visar att Jungfru Marie Örtagård är mer språkligt konservativ än brevet. Kasussystemet har nästan helt upplösts i brevet men upprätthålls mer i den religiösa genren, vilket överensstämmer med tidigare forskning. Personböjningen av verb i plural är osäker i brevet och användningen tyder på ett begynnande sammanfall till formen för tredje person. Brevet är skrivet med en luftig gotisk handstil med många förkortningar. Källornas stavning är tidsenlig baserat på tidigare forskning.