<p>Uppsatsens syfte var att utvärdera ett nyutvecklat formulär, BiS. Formuläret används av Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs för att utvärdera behandlingseffekt efter operation av patienter med ryggbesvär.</p><p>Formuläret har utvärderats med avseende på validitet och reliabilitet med hjälp av statistiska mått för ordningskonsistens och enighet.</p><p>Utifrån den statistiska bearbetningen samt saklogiska resonemang har vi dragit slutsatsen att formuläret har hög validitet och reliabilitet.</p>

<p>Aim.</p><p>The purpose of this paper was to investigate physical activity questionnaires, and to examine studies of their reliability and validity, focusing on the variable frequency. The research questions were following:</p><p>1. What are the methods and the results of the investigated questionnaires’ validity and reproducibility studies?</p><p>2. How is the frequency of physical activity assessed and validated in different PA questionnaires?</p><p>Method.</p><p>The 16 (out of 24) first questionnaires concerning individuals from 18-69 years were selected from a collection of physical activity questionnaires. The topical International Physical Activity Questionnaire (IPAQ), both the long and the short version were also included in the investigation. Additional searches for articles were done in PubMed. Information about the design of the in total 18 questionnaires were structured in a scheme toclarify similarities and differences. How the frequency of physical activity (PA) was assessed was of particular interest. To evaluate methods and statistics the first validity and reliability study from each questionnaire’s reference list was selected and reviewed. This based on certain statistical criteria, regarding within-subject variation, test-retest, changes of mean, linear regression analysis, and criterion/construct methods for the validation.</p><p>Results.</p><p>The common approach is to compute correlation coefficients (n=18). One validity study out of 18 investigates systematic changes. No study presents results of changes of mean. In many studies, within-subject variation is calculated (n=14). Common validity measures areVO2 max (n=8), PA record (n=7), accelerometer (n=9) and to validate the questionnaire against other questionnaires (n=7). The correlation coefficient is at best r =0.30. Direct assessment of accuracy of reported frequency of PA was not measured in any study. One questionnaire assesses seasonal variations of physical activity.</p><p>Conclusions.</p><p>The accuracy of the investigated PA questionnaires is low. There are areas for improvements in the construct and administration of PA questionnaires, and the assessment of PA will need a combination of measurement instruments to cover all aspects of PA. Reliability and validity studies must focus on detecting the order effect and the systematic error of the questionnaire. Until then interpretations of reported physical activity data will be misleading. Current physical activity recommendations may have to be redesigned.</p>

Uppsatsens syfte var att utvärdera ett nyutvecklat formulär, BiS. Formuläret används av Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs för att utvärdera behandlingseffekt efter operation av patienter med ryggbesvär. Formuläret har utvärderats med avseende på validitet och reliabilitet med hjälp av statistiska mått för ordningskonsistens och enighet. Utifrån den statistiska bearbetningen samt saklogiska resonemang har vi dragit slutsatsen att formuläret har hög validitet och reliabilitet.

Aim. The purpose of this paper was to investigate physical activity questionnaires, and to examine studies of their reliability and validity, focusing on the variable frequency. The research questions were following: 1. What are the methods and the results of the investigated questionnaires’ validity and reproducibility studies? 2. How is the frequency of physical activity assessed and validated in different PA questionnaires? Method. The 16 (out of 24) first questionnaires concerning individuals from 18-69 years were selected from a collection of physical activity questionnaires. The topical International Physical Activity Questionnaire (IPAQ), both the long and the short version were also included in the investigation. Additional searches for articles were done in PubMed. Information about the design of the in total 18 questionnaires were structured in a scheme toclarify similarities and differences. How the frequency of physical activity (PA) was assessed was of particular interest. To evaluate methods and statistics the first validity and reliability study from each questionnaire’s reference list was selected and reviewed. This based on certain statistical criteria, regarding within-subject variation, test-retest, changes of mean, linear regression analysis, and criterion/construct methods for the validation. Results. The common approach is to compute correlation coefficients (n=18). One validity study out of 18 investigates systematic changes. No study presents results of changes of mean. In many studies, within-subject variation is calculated (n=14). Common validity measures areVO2 max (n=8), PA record (n=7), accelerometer (n=9) and to validate the questionnaire against other questionnaires (n=7). The correlation coefficient is at best r =0.30. Direct assessment of accuracy of reported frequency of PA was not measured in any study. One questionnaire assesses seasonal variations of physical activity. Conclusions. The accuracy of the investigated PA questionnaires is low. There are areas for improvements in the construct and administration of PA questionnaires, and the assessment of PA will need a combination of measurement instruments to cover all aspects of PA. Reliability and validity studies must focus on detecting the order effect and the systematic error of the questionnaire. Until then interpretations of reported physical activity data will be misleading. Current physical activity recommendations may have to be redesigned.

Det har visat sig vara svårt att fastställa en allmänt accepterad defintion av begreppet intelligens. Kortfattat kan intelligens sägas handla om förmågan att framgångsrikt lösa nya problem. Slutsatsen idag efter över 100 års forskning om g-faktorn är rörande överens om att det är ostridigt att generell intelligens kan använas för att förutsäga en mängd olika beteenden. Syftet med denna uppsats är att beskriva huvuddragen om forskning kring intelligensen och mätningen av intelligens. Det andra syftet är att definiera validitet och reliabilitet i arbetssammanhang. Data hämtades från tre oberoende studier och resultatet visar på att intelligensmätning har hög reliabilitet, de item som ingår är prallella måt på g-faktorn (N=1000; alpha=.97) och är stabilt över tid (N=84; r=.68). Resultatet visar också på att intelligenstest har operationell validitet (N=171; =.36) gällande att förutsäga arbetsprestation.

Uppsatsens syfte är att redogöra för forskningens syn på det nationella skrivprovet inom ämnet svenska. Utifrån ett psykometriskt perspektiv, med inriktning på konstrukt, bedömning och användning, belyser uppsatsen potentiella problembilder med standardiserade prov inom en svensk, norsk och amerikansk kontext. Provet innehar en normerande ställning inom svensk utbildning, där det agerar rättesnöre över vad som utgör goda och mindre goda elevtexter. Forskningen visar också på den svårighet som existerar gällande provets interbedömarreliabilitet, där olika examinatorer bedömer proven olika. Vidare påverkar provet undervisningen, där dess genrepedagogiska utgångspunkt leder till en tanke om progression, där texttyper hierarkiseras. Lärarna upplever att provet är tidskrävande och att de ofta arbetar förberedande med eleverna. Detta leder till att eleverna undervisas i att hantera provsituationen, snarare än att de undervisas i skrivande, något som är problematiskt utifrån aspekter av reliabilitet. Vidare innebär provets normerande ställning att undervisningen anpassas efter de förmågor som provet avser att mäta, vilket resulterar i att eleverna får ta del av en begränsad läroplan. Undersökningen visar på den diskrepans som tycks existera mellan provets olika syften, där det råder en oklarhet i om provet kan fungera som ett komparativt utvärderingsverktyg samtidigt som det är ett utvecklingsverktyg för att främja elevernas skrivande. Frågan är om det är möjligt att skapa ett skrivprov där dessa syften harmoniserar med varandra?

Bakgrund: Välbefinnande berör alla yrkeskategorier, inte minst hälso- och sjukvårdspersonal. Det är viktigt att uppleva välbefinnande för att kunna utföra god omvårdnad. Ett nytt mätinstrument kallat Job-Related Social Well-Being Scale (JSWS) har utvecklats av Ali Kazemi och har testats bland personal inom skolan och industrin men inte inom hälso- och sjukvård. Syfte: Syftet med denna studie var att bland hälso- och sjukvårdspersonal undersöka applicerbarheten hos ett mätinstrument avsett att mäta socialt välbefinnande på arbetet. Metod: Denna pilotstudie hade en kvantitativ ansats. Datainsamlingen med JSWS och KASAM gjordes genom webbaserade enkäter som distribuerades till hälso- och sjukvårdspersonal inom primärvården vid två tillfällen. Antal möjliga respondenter var 188, vid första mättillfället besvarade 27 respondenter enkäten och vid andra mättillfället 11 respondenter. Spearmans rangkorrelation användes för att studera applicerbarheten. Som jämförelseinstrument användes den korta versionen av KASAM-formuläret. Resultat: Test-retest var signifikant (rs=0.90; p&lt;0.01). Stabilitet över mätinstrument samt kriterievaliditet visade på en ickesignifikant korrelation (rs=0.327; p&lt;0.1) mellan JSWS och KASAM. Konklusion: Denna pilotstudie visade att metoden bör förbättras för att få högre svarsfrekvens så att generaliseringar kan göras. Stabilitet över mätinstrument och kriterievaliditet indikerar att i en huvudstudie med fler respondenter skulle resultatet hamna på en signifikant nivå. / Background: Wellbeing at work concerns all professionals, including healthcare professionals. It is important to experience wellbeing for being able to take care of patients. A new instrument, Job-Related Social Well-Being Scale (JSWS), developed by Ali Kazemi has been tested among professionals in school and industry, not among healthcare professionals. Aim: The aim of this pilot study was among healthcare professionals study the applicability of an instrument intended to measure social wellbeing at work. Method: This pilot study had a quantitative approach. The datacollection with JSWS and the short version of Sense of Coherence (SOC-13)  was done through webbased survey distributed to professionals in primary healthcare at two occasions, to 188 possible respondents. The number of respondents in the first measurement were 27 and in the second 11. Spearmans rankcorrelation (rs) was used to study the applicability. SOC-13 was used as the comparison instrument. Results: The test-retest is significant (rs=0.90; p&lt;0.01). The equivalence and criterion validity shows a non significant correlation (rs=0.327; p&lt;0.1) between JSWS and SOC-13. Conclusion: This pilot study showed that the method should be improved to recieve more respondents so generalizations can be done. Equivalence and criterion validity indicates that in a main study with more respondents, the results would be at a significant level.

Syftet var att utvärdera instrumentet Min Förmåga genom att undersöka 1) interbedömarreliabilitet och 2) konvergent validitet. Min Förmåga utarbetades för att möjliggöra enklare bedömningar av Aktiviteter i Dagligt Liv (ADL) på inneliggande patienter i psykiatrin. Delarna i instrumentet som undersöktes innehåller fasta svarsalternativ och motiveringar i fritext. Deltagarna var 36 patienter med psykossjukdomar. Varje patient bedömdes först av två olika skötare med Min Förmåga och därefter med de liknande instrumenten Functional Independence Measure (FIM) och Global Assessment of Functioning (GAF). De fasta svarsalternativen analyserades med Cohens kappa för interbedömarreliabilitet och överensstämmelsen av motiveringarna analyserades kvalitativt. För konvergent validitet undersöktes korrelationen mellan Min Förmåga och FIM och GAF med Spearmans r. Resultatet visade hög interbedömarreliabilitet och hög konvergent validitet för de fasta svarsalternativen, samt hög grad av överensstämmelse mellan motiveringarna i fritext. En möjlig orsak till den höga interbedömarreliabiliteten kan vara att det endast fanns två fasta svarsalternativ, vilket tidigare forskning har visat kan leda till en överskattning av interbedömarreliabiliteten. Att FIM och GAF liknade Min Förmåga och administrerades under samma tidsperiod kan vara en orsak till den höga konvergenta validiteten. Då detta var en preliminär undersökning och antalet deltagare var bristfälligt bör fler utvärderingar av Min Förmåga göras i framtiden.

GamTest är ett självtest för tidiga indikationer på spelberoende som är utvecklat av Sustainable Interaction. Testet består av 15 frågor över 5 olika problemdimensioner, denna uppsats fokuserar på att förkorta detta test samt undersöka skillnader mellan exempelvis kön och ålder. Statistiska metoder som används är Cronbachs alfa, konfirmativ faktoranalys samt olika typer av multigroup-analyser. Resultatet av analyserna visar att antalet frågor i testet kan förkortas till 13 stycken utan att tillförlitligheten förändrades negativt. En modell med 13 frågor visade även på en bättre modellanpassning i den konfirmativa faktoranalysen jämfört med den ursprungliga modellen. Anpassningen förbättras ytterligare med 11 frågor men denna modell har en något lägre reliabilitet. Detta betyder att respondentens tid för testet kan förkortas utan att pålitligheten försämras. Multigroup-analyser visar att spelproblem definieras olika för kön och för ålder. Flera frågor stämmer överens med de som finns i ett annat välkänt mätinstrument för spelproblem, Problem Gambling Severity Index, men i GamTest finns frågor som handlar om problem med konsumtion i tid vilket saknas i det förstnämnda. Överlag så är testen annars väldigt lika.

Introduktion: Stroke kan vara ett mångfacetterat och komplext tillstånd. Uppresningar från stol speglar en fundamental aktivitet i det dagliga livet. Uppresningsförmågan är delvis avhängig en individs benstyrka, vilken i regel försämras med stigande ålder. Stroke drabbar oftast äldre individer, och påverkar ofta uppresningsförmågan negativt. Det är därför viktigt att kunna utvärdera uppresningsförmågan med valida och reliabla utvärderingsinstrument. Uppresningstestet 30 sekunder Chair Stand Test (30 CST) kan användas för detta, men har inte validitetstestats för populationen stroke. Syfte: Studiens syfte var att utföra en begreppsvalidering av 30 CST för patienter med akut stroke genom att undersöka hur testet korrelerar med greppstyrka, Timed up and go (TUG), Step test (ST) och Functional ambulation category (FAC). Metod: Tvåhundrasextioåtta individer med nytillkommen stroke inneliggande på tre olika slutenvårdsavdelningar i Sverige inkluderades i studien under 2016-2017. Studiedeltagarna utförde 30 CST, test av greppstyrka, TUG, ST och FAC. I syfte att begreppsvalidera 30 CST testades sambandet mellan 30 CST och de andra instrumenten med Spearmans rangkorrelation. Resultat: 30 CST korrelerade signifikant med greppstyrka (svagaste handen ρ=0,538, p&lt;0,001, starkaste handen ρ=0,459, p&lt;0,001), TUG (ρ=-0,705, p&lt;0,001), ST (svagaste sidan ρ=0,875, p&lt;0,001, starkaste sidan ρ=0,879, p&lt;0,001) och FAC (ρ=0,772, p&lt;0,001). Konklusion: Utvärderingsinstrumentet 30 CST begreppsvaliderades för patienter i akut fas efter stroke. 30 CST och ST samt 30 CST och FAC hade bra korrelation, medan 30 CST och TUG hade moderat korrelation. Greppstyrka hade dålig till måttlig korrelation med 30 CST. Utvärderingsinstrumenten utvärderar liknande kroppsliga förmågor, och där förmågorna är mer lika varandra, påträffades också högre korrelationskoefficienter.