Uppsatsens syfte var att undersöka hur Migrationsverkets handläggare upplever delegationsuttagning av kvotflyktingar. Vilka hinder och utmaningar stöter de på under arbetet i delegationsuttagningarna?  För att uppnå syftet har vi använt oss av en kvalitativ e-mailintervju som vi skickat ut till handläggare på Migrationsverk runtom i Sverige som deltagit i uttagningar av kvotflyktingar. För att få mer förståelse för analysens resultat har vi använt oss av ett gräsrotsbyråkratiskt perspektiv. Perspektivet ger möjlighet till ökad förståelse för handläggarnas situation. Under arbetets gång har vi insett att handläggarna i sitt arbete stöter på många hinder och utmaningar, både i bedömningen om en flykting uppnår det svenska kraven för att bli en kvotflykting och i mer kringliggande orsaker.

The aim of this study is to investigate the dossier and delegation selections’ pros and cons and examine how the Swedish Migration Agency, in collaboration with UNHCR, work to ensure impartiality and efficiency. The study is based on two theories: the main one is Lennart Lundquist’s theory of democratic and economic values, which we combine with Michael Lipsky’s theory of “street-level bureaucrats” with the bottom-up perspective. By interviewing six people, differently involved in the selection of quota refugees - experts as well as administrators and managers - we arrive at the result that there are both positive and negative parts of the selections and both methods are needed. Democratic and economic values make the foremost sense and we have found that the Swedish Migration Agency works in a way to find a balance between them. This study provides practical knowledge concerning challenges the people working within this area might meet and how they work to solve them. Hopefully, it will inspire people to do more research within this area of interests for a more effective, democratic and equitable selection of quota refugees in the future.

This thesis analyzes how children and youth being resettled from Kenya and Sudan were prepared for their upcoming resettlement to Sweden, through cultural orientation programs (COPs). COPs are held for refugees who have been granted permanent Swedish residence and are undergoing resettlement to Sweden. The Swedish Migration Board, in charge of resettlement, carries out COPs as a means to inform and prepare refugees for the move to Sweden. This thesis is based on ethnographic work carried out during COPs held in Kenya and Sudan in 2011. Through video-based observation of the meetings between the Swedish delegations and children and youth, current thesis examines what notions of resettlement and refugeeness inform the delegations work, and how does the children’s agency come about during these meetings? The thesis includes three articles. Article 1 examines how the delegations make use of images in order to establish certain ideas of Sweden and the ideal citizen specifically tailored for the group being resettled. Article 2 explores children’s agency within the COPs, focusing on how the children and youth manage the meetings and sometimes resisting being positioned in certain ways by the delegations. Article 3 analyzes how notions of gender equality are drawn upon by the delegations during their work, a topic frequently highlighted by the delegations in various implicit and dilemmatic ways. The thesis shows how the delegations’ work is carried out in paradoxical ways. Their quest to bring forth the ideal future as a means to instill hope among the children simultaneously ends up categorizing them as different and as others. The representatives draw  n ideas that the children need to be socialized in order to be incorporated into another “us”. / Avhandlingen undersöker hur barn och ungdomar förbereds inför sin vidarebosättning genom så kallade Sverigeprogram. Avhandlingen är baserad på en etnografisk studie där video observationer genomförts av Sverigeprogram som hölls utav Migrationsverket i Kenya och Sudan för familjer som var på väg att vidarebosättas till Sverige. Som ett led i vidarebosättningsprocessen informeras och förbereds flyktingar inför flytten till Sverige. Syftet är att informera och presentera Sverige, skapa dialog och verka för flyktingarnas aktiva medverkan i sin vidarebosättningsprocess. Sedan några år tillbaka har speciella program genomförts för barn och ungdomar. Avhandlingen visar hur de två delegationerna arbetar med bilder och information med syftet att presentera en positiv bild av Sverige i ett led i att inge barnen hopp. Praktiken av att presentera idealbilden av Sverige hänger samman med socialiseringsprocess av barnen som stundtals positioneras som avvikande från svenskheten. Delegationernas arbete med att presentera bilden av den fria individen går hand i hand med en vilja att inkorporera barnen i en ny gemenskap, ett nytt ”vi”. I artikel ett undersöks hur delegationerna arbeter med bilder som visas upp genom olika praktiker för att förmedla en viss bild av Sverige samt den ideala medborgaren som ansvarstagande och aktiv. Artikel två fokuserar på barns agens och hur de under mötena med delegationerna förhandlar och gör motstånd mot stereotypifiering men också ställer egna frågor om framtiden när utrymme ges. Artikel tre fokuserar på hur delegationerna pratar om jämställdhet med unga tjejer som deltar i programmen med utgångspunkt i att stärka tjejerna och informera de om rättigheter men hur arbetet med att presentera ett liv i frihet går hand i hand med att även presentera hur detta liv bör se ut vilket paradoxalt nog positionerar tjejerna som ojämställda och annorlunda.

ABSTRACT Syftet med denna studie är att ge en bild av hur kvotflyktingar uppfattar och praktiskt hanterar sin tillvaro, samt att identifiera olika taktiker/strategier som därvid använts. Empirin består av ostrukturerade intervjuer med 4 informanter, vilka tidigare mottagits som kvotflyktingar. Intervjuerna har transkriberats och kodats för analys. Kvalitativ metod har använts. Teoretiskt ramverk för analys har bestått av tre kopplade ingångar: 1. Scenen för handling. 2. Habitus. 3. Taktiska dispositioner. Empirin visar att informanterna uppskattar Sverige som Scen för handling. Sverige uppfattas som ett tryggt och välordnat land. Demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet och vänlighet beskriver kontexten. Avigsidorna är byråkrati och disciplinering. Informanternas tidigare erfarenheter inverkar tydligt på hanteringen av tillvaron. Informanterna betonar vikten att se och hitta möjligheter i Sverige. Resultatet visar att informanterna tillämpar ett förhållningssätt med beredskap för taktiska manövrer längs vägen. / <p>2008-06-04</p>

The purpose of this study is to examine the interventions that Malmö multiplicity offers to individuals and families referred by the UN Refugee Agency forr esettlement, also known as quota refugees. Additionally, the study aimed to identify the establishment process, challenges and opportunities that occur duringthe integration process for both quota refugees and social workers who work with this group. A qualitative method was applied, and empirical data were collected through interviews with social workers and an socialeducator working at Malmö municipality. The data were categorized into four main themes: integration and establishment, interventions, challenges, and families with children. The empirical data from the informants were analyzed using Diaz's Integration Model (2017) and Antonovsky's Sense of Coherence (SOC) theory (2005) and were discussed in the context of previous research. The study addressed the following research questions: What specific interventions within Malmö municipality help facilitate the establishment and integration process for quota refugees? What challenges do professionals within Malmö municipality express regarding the establishment and integration of quota refugees into Swedish society? The study's results showed that interventions in Malmö multiplicity were divided into macro, meso, and micro levels. At the macro level, interventions included laws and guidelines from state agencies. At the meso level, municipal activities and organizations supporting various aspects of integration were included. At the micro level, interventions focused on direct support from social workers and socialeducator to quota refugees. Challenges for quota refugees included difficulties navigating bureaucratic systems, digitalization, previous experiences of authoritarian societies and individual factors of communication skills, work experiences, education and health. Professionals experienced challenges such as increased workload and collaboration to meet the needs of quota refugees and facilitate faster integration. However the greatest challenge lies in handling the macro and micro levels for everything to work.

I kölvattnet av den så kallade flyktingkrisen 2015 har allt fler röster höjts i Europa om att förändra asylrätten för skapa ett mer förutsebart och hållbart asylmottagande. Diskursen synliggör asylrättens centrala rättighetskonflikt där det allmännas intresse av reglerad invandring vägs mot den enskildes rätt till asyl. Denna uppsats utreder möjligheterna att ersätta EU:s nuvarande asylsystem med ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem. Utgångspunkten för uppsatsen är ett förslag som Moderaterna under oktober 2017 antog i sitt partiprogram vars innebörd är att EU ska övergå till ett gemensamt asylsystem med enbart kvotflyktingmottagande. Frågeställningen är vilka hinder som föreligger för en sådan förändring med hänsyn till gällande rätt och ändamålen bakom asylrätten. Moderaterna föreslår alltså en ordning som skulle inskränka rätten att söka asyl. Rättighetsinskränkningar ska vara proportionerliga. Uppsatsen besvarar därför huvudfrågeställningen utifrån fyra delfrågor som påminner om en proportionalitetsbedömning för att avgöra om förslaget är möjligt eller lämpligt. Först diskuteras om dagens asylsystem behöver förändras med hänsyn till den så kallade flyktingkrisen 2015, sedan utreds andra brister i dagens system. Slutsatsen nås att det finns brister med dagens system som motiverar en förändring som exempelvis de höga dödstalen för migranter som reser över Medelhavet för att söka asyl i EU. Därefter undersöks vilka möjligheter en förändring till enbart ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem skulle kunna medföra och det konstateras att förslagets största fördel är att vidarebosättning utgör en laglig och säker väg för asylsökande till EU. Kärnan i uppsatsen är utredningen av de praktiska och juridiska hinder som finns för en förändring till enbart ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem. Där finner jag att det största hindret är svårigheten att organisera systemet på ett sätt som är förenligt med principen om non-refoulement enligt såväl folkrätten som Europakonventionen. Jag identifierar även andra allvarliga praktiska och juridiska hinder för en sådan ordning. Slutligen undersöks om det finns alternativa lösningar att tillgå som är mindre ingripande än förslaget om enbart ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem. Jag finner att så är fallet. Till exempel kan medlemsstaterna öka sitt kvotflyktingmottagande, införa humanitära visum eller inrätta en EU-centraliserad asylprövning. Min slutsats är att rätten att söka asyl på plats i EU måste kvarstå och att de mindre ingripande lösningarna som tas upp i uppsatsen är att föredra framför ett asylsystem i EU med enbart kvotflyktingmottagande.