De flesta hjärtstopp sker prehospitalt, dessa patienter är i behov av livräddande behandling i form av Hjärt-Lung-Räddning (HLR) samtidigt som de snabbt skall förflyttas och behandlas i ambulans till sjukhus för vidare vård och behandling. Manuell HLR är svårt att utföra på ett effektivt och säkert sätt när patienten samtidigt ska förflyttas och det är också tröttande för ambulansteamet att utföra hjärtkompressioner under en längre tid. LUCAS är en HLR-apparat som ger mekaniska hjärtkompressioner. Apparaten har använts prehospitalt i cirka fyra år. Syftet med föreliggande arbete var att undersöka om LUCAS förbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. Som metod har litteraturstudie använts. Resultatet visar att LUCAS föbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. LUCAS utför kontinuerliga, effektiva hjärtkompressioner med bibehållen hög kvalitet och ökar ambulansteamets möjligheter att behandla patienten med andra åtgärder såsom ventilering, admnistrering av läkemedel och defibrillering. Patientens chans till överlevnad ökar och ambulansteamet kan utföra sitt arbete på ett säkrare sätt, bland annat genom att använda säkerhetsbälte i ambulansen och ändå ge optimal vård. Eftersom LUCAS ger mer effektiva hjärtkompressioner leder det till att fler patienter kan räddas, de överlevande patienterna slipper ytterligare lidande om skador som kan förlänga sjukhusvistelsen och rehabiliteringen i efterförloppet kan undvikas. För att förbättra LUCAS och dess funktion bör fortsatt forskning göras för att undersöka vilka skador som den kan orsaka och hur dessa kan undvikas.

Äldre patienter över 65 år med höftfraktur efter lågenergitrauma får vänta länge på röntgen, undersökning, provtagning och operation. Det verkar finnas ett samband med långa väntetider och komplikationer som svår smärta, förvirring, infektioner, trycksår och förlängd vårdtid för den drabbade. Syftet med studien var att undersöka om en påbörjad preoperativ handläggning prehospitalt kan leda till minskade väntetider, mindre smärta postoperativt, färre komplikationer och vårddagar för patienter med misstänkt höftfraktur. Snabbare omhändertagande för dessa patienter innebar att ambulanspersonalen påbörjade de åtgärder som utförs på akutmottagningen och slussade patienten förbi akutmottagningen til röntgen. Resultatet av den nu aktuella studien jämfördes med en motsvarande grupp som omhändertagits på sedvanligt sätt. Resultatet visade att komplikationer och vårddagar var färre i inteventionsgruppen. En slutsats är att ett snabbare omhändertagande för denna patientgrupp kan innebära att komplikationerna minskar, prioriteringen blir högre och handläggningstiden minskar i hela vårdkedjan. Vårdpersonalen kan få en större medvetenhet om patientgruppens känslighet och leda till en ökad kvalitet i omvårdnaden. En snabbare handläggningstid skulle även kunna innebära mindre belastning på akutmottagningen och frisätta mer tid åt andra patientgrupper.

Sjuksköterskor inom somatiken möter patienter med psykisk ohälsa i sitt dagliga omvårdnadsarbete. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelser av omvårdnad av en patient som utfört suicidal handling och vårdas på somatisk akutavdelning/akutmottagning. Författarna använde sig av en kvalitativ metod med intervjuer som datainsamlingsmetod. Tio sjuksköterskor intervjuades som arbetade inom akutsjukvård och hade minst ett års erfarenhet. Resultatet bestod av fyra teman; svårigheter i omvårdnaden, känslor i mötet med patienten, resurser och samarbete med psykiatrin. Resultat visade att allmänsjuksköterskan önskade mer psykologisk grundkunskap för att utveckla sin omvårdnad av den suicidala patienten, med exempelvis samtalsteknik, eftersom de ansåg att kommunikationen med patienten var utmanande. Även ett bättre tillvägagångssätt för att närma sig, bemöta och knyta an i en vårdrelation med patienterna. Samarbetet mellan psykiatrin och den somatiska vården var inte tillfredställande vilket gjorde sjuksköterskans omvårdnadsarbete svårare. Det behövdes en tydlighet i utförandet av omvårdnad och arbetsrutiner för patienter som vårdades inom både somatik och psykiatri. / Nurses’ within the somatic care are encountered with patients with mental illness in their daily work. The aims of the study were to enlighten nurses’ experience of caring for a patient that has committed a suicidal act and are cared for in a somatic acute ward. The authors used a qualitative method with interviews for collecting data. Ten nurses’ were interviewed that worked with acute care and had at least one year experience. The result contains four themes; difficulties with caring, feelings in meeting with the patient, resources and cooperation with psychiatry. Result showed that general nurses’ described a wish for more psychological knowledge to improve their care for the suicidal patient, for example dialogue technique, because they thought that the communication with the patient was challenging. Also a better way to get close, meet and connect in a relationship with the patient. The cooperation between psychiatry care and somatic care were not satisfying which made caring more difficult for the nurse. There were needs to clarify the caring and working routines for patients that are cared for in both the somatic and psychiatry care.

No description available.

No description available.

Länge ansågs det både bland allmänhet och bland läkare, att då hjärtat slutar att slå, var döden oundviklig. Det faktum att hjärtat kan startas på nytt och att människor kan överleva har skapat etiska dilemman. Det optimala är om återupplivningsförsök endast påbörjas på patienter med potential för långt överlevande, vilket kan vara svårt att avgöra i ett tidigt stadium. Vid hjärtstillestånd krävs beslut inom sekunder. Den diskussion som förs av bland andra Svenska Rådet för hjärtlungräddning handlar dels om hur man kan öka chanserna till överlevnad vid hjärtstillestånd men även om att försöka minimera omotiverade återupplivningsförsök. Syftet med studien var att bland ambulanspersonal i Sverige kartlägga uppfattningar i frågor som rör beslut om att påbörja återupplivningsförsök. Den empiriska studien byggde på en enkätundersökning med tvärsnittsdesign. Resultatet visade att ambulanspersonalen som helhet anser att vissa faktorer, vilka är förknippade med låg överlevnadschans, ska ha betydelse vid beslut om att påbörja återupplivningsförsök. Skillnader förelåg dock beroende på yrkeskategori (ambulanssjukvårdare/sjuksköterska) eller antal år inom yrket. Hur personalen faktisk agerade har inte kartlagts. I diskussionen konstaterades en tydlig variation i ambulanspersonalens uppfattningar. Om denna variation speglade det faktiska agerandet vid omhändertagande av patienter med hjärtstopp innebar detta ett betydande godtycke.

No description available.

<p>Sjuksköterskor inom somatiken möter patienter med psykisk ohälsa i sitt dagliga omvårdnadsarbete. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelser av omvårdnad av en patient som utfört suicidal handling och vårdas på somatisk akutavdelning/akutmottagning. Författarna använde sig av en kvalitativ metod med intervjuer som datainsamlingsmetod. Tio sjuksköterskor intervjuades som arbetade inom akutsjukvård och hade minst ett års erfarenhet. Resultatet bestod av fyra teman; svårigheter i omvårdnaden, känslor i mötet med patienten, resurser och samarbete med psykiatrin. Resultat visade att allmänsjuksköterskan önskade mer psykologisk grundkunskap för att utveckla sin omvårdnad av den suicidala patienten, med exempelvis samtalsteknik, eftersom de ansåg att kommunikationen med patienten var utmanande. Även ett bättre tillvägagångssätt för att närma sig, bemöta och knyta an i en vårdrelation med patienterna. Samarbetet mellan psykiatrin och den somatiska vården var inte tillfredställande vilket gjorde sjuksköterskans omvårdnadsarbete svårare. Det behövdes en tydlighet i utförandet av omvårdnad och arbetsrutiner för patienter som vårdades inom både somatik och psykiatri.</p> / <p>Nurses’ within the somatic care are encountered with patients with mental illness in their daily work. The aims of the study were to enlighten nurses’ experience of caring for a patient that has committed a suicidal act and are cared for in a somatic acute ward. The authors used a qualitative method with interviews for collecting data. Ten nurses’ were interviewed that worked with acute care and had at least one year experience. The result contains four themes; difficulties with caring, feelings in meeting with the patient, resources and cooperation with psychiatry. Result showed that general nurses’ described a wish for more psychological knowledge to improve their care for the suicidal patient, for example dialogue technique, because they thought that the communication with the patient was challenging. Also a better way to get close, meet and connect in a relationship with the patient. The cooperation between psychiatry care and somatic care were not satisfying which made caring more difficult for the nurse. There were needs to clarify the caring and working routines for patients that are cared for in both the somatic and psychiatry care.</p>

Sammanfattning   Sjuksköterskor som jobbar på akutmottagningen kan vid tillfällen vara exponerade för stressfulla situationer och oförutsedda händelser. Som en konsekvens av detta är utbrändhet och emotionell trötthet vanligt bland personal inom akutsjukvården. Syftet med litteraturöversikten var att identifiera copingstrategier hos sjuksköterskan efter traumatiska omvårdnadsmöten på akutmottagningen. Metoden som användes var litteraturöversikt med en deduktiv ansats. Resultatet presenterades i tre kategorier, problemfokuserad, emotionellfokuserad och undvikande coping, med hjälp av en teoretisk ram konstruerad utifrån Folkmans (1984) och Lazarus (1993) teorier om coping. Den vanligaste copingstrategin som sjuksköterskan på akutmottagningen använde sig av efter ett traumatiskt omvårdnadsmöte var problemfokuserad coping. Problemfokuserad coping visar att sjuksköterskan försöker lösa problemet och ändra situationen. Emotionell coping kan leda till en positiv omvärdering men framstod också som negativ. Den minst använda var den undvikande copingstrategin. Den undvikande copingstrategin användes för att undvika personligt lidande och kan leda till att problem inte blir lösta och därmed ökad stress. Slutsatsen var att sjuksköterskan på akutmottagningen använder sig av olika copingstrategier efter ett traumatiskt omvårdnadsmöte på akutmottagningen. Den problemfokuserade copingstrategin visade sig vara den mest effektiva copingstrategin och innefattar bland annat socialt stöd från arbetsledning, kollegor, familj och vänner. Arbetsledningen har en viktig funktion att stödja sjuksköterskan på akutmottagningen.     Nyckelord: Akutsjukvård, stress, coping / Summary   How do you do it? Copingstrategies by the nurse in the emergency department.     Nurses working at emergency services may at times be exposed to stressful situations and unforeseen events. As a consequence of confrontation with stressful situations, burnout and emotional fatigue are common among emergency medical professionals. The purpose of the literature review was to identify the nursing coping strategies after a traumatic meeting at the emergency department. The method used was a literature review with a deductive approach. The result was presented in three categories based on the theoretical framework of Folkman (1984) and Lazarus (1993). The most common coping strategy that the nurse at the emergency department used after a traumatic meeting was problem-focused coping. The least used was the avoidance coping strategy. Problem-focused coping shows that the nurse is trying to solve the problem and change the situation. Emotional coping can lead to a positive revaluation but also emerged as a negative. The avoidance coping strategy was used to avoid personal suffering and can lead to problems not being resolved and thus increased stress. The conclusion was that the nurse at the emergency department uses different coping strategies after a traumatic meeting at the emergency department. The problem-focused coping strategy proved to be the most effective coping strategy, including social support from work management, colleagues, family and friends. The management team has an important function to support the nurse at emergency department.   Keywords: Emergency nursing, stress, coping

Befolkningen i Sverige blir äldre vilket bidrar till att risken ökar att drabbas av demenssjukdom. Demenssjukdom klassas idag som en folksjukdom och många personer insjuknar varje år. Att leva med demenssjukdom påverkar vardagen och kan medföra lidande både för person och för anhöriga. Sjukdomen går inte att bota men genom rätt bemötande kan symtomen lindras. Bemötandet blir därför viktigt i behandlingen vid demenssjukdom. När en person med demenssjukdom uppsöker akutsjukvården finns det risk att behov förbises och att bemötandet är dåligt på grund av tidsbrist och bristande kunskaper hos personalen. Det finns begränsad forskning om hur personer med demenssjukdom upplever bemötande i akutsjukvården. Syftet är att beskriva hur äldre personer med demenssjukdom upplever bemötande i akutsjukvården. Studien har en kvalitativ och livsvärldsteoretisk ansats. Sex personer intervjuades i studien. En kvalitativ innehållsanalys ledde fram till fyra huvudkategorier: känslan av att vara omhändertagen, känslan av utsatthet, att få ett gott bemötande och vårdens otillräcklighet, samt nio underkategorier. Resultatet visade att äldre personer med demenssjukdom kan uppleva både bra och mindre bra bemötande i akutsjukvården. De äldre upplevde otrygghet och utsatthet på grund av att de inte fick sina behov tillgodosedda. De äldre upplevde att arbetsmiljön för vårdpersonalen var stressig och därför räckte inte tiden till för samtal med patienter och anhöriga. Den positiva upplevelsen hos äldre var när vårdpersonalen kunde ta sig tid för dem så att de kände sig omhändertagna. Det är av vikt att vårdpersonalen visar intresse både för den som har en demenssjukdom och anhöriga genom att sätta sig in i dennes livsvärld och på det viset kunna ge ett gott bemötande.