Det förekommer allt mer våld och hot i vårt samhälle. Vårdpersonal är den största gruppen i samhället som utsätts för hot och våld i sin arbetsmiljö. Tidigare forskning påvisar att majoriteten av ambulanspersonal utsätts för hot och våld i sitt yrkesutövande. Bakomliggande orsaker till detta problem är till största del alkohol och droger som ökar i samhället. Andra faktorer som kan leda till ett hotfullt beteende hos patienten kan vara psykisk ohälsa eller somatisk sjukdom. Ett hotfullt beteende som utlöses av sjukdomstillstånd hos patienten har större acceptans hos vårdpersonalen än hos patienten med ett hotfullt beteende som har utlösts av alkohol och droger. Syftet med denna studie är att beskriva ambulanspersonalens upplevelser av hot och våld på sin arbetsplats i mötet med patienten. För att få fram denna subjektiva upplevelse genomfördes intervjuer med ambulanspersonal. Genom analys av intervjuerna framträdde fem teman som beskrev ambulanspersonalens upplevelser. Dessa teman var; ”Miljöns betydelse”, ”Upplevelsen av obehag”, ”Känslan av frustration”, ”Reflektion av egen säkerhet” och ”Eftertankens betydelse”. Grunden till att de hotfulla situationerna uppstod i denna studie var då patienten var alkohol- och drogpåverkad och händelserna inträffade kvälls- och nattetid. Genom erfarenhet lär sig ambulanspersonalen att tyda varningssignaler, så att en hotfull situation undviks i den utsträckning det går. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Anestesisjuksköterskorna har traditionellt sett betraktats som företrädare för prehospitalakutsjukvård utan att för den skull vara utbildade för detta vårdområde.Anestesisjuksköterskornas utbildning skall förbereda till ett brett kompetensområde somkan innebära ett vårdarbete såväl inom den hospitala som inom den prehospitalaverksamheten. Det prehospitala vårdområdet är ett komplext område som kräverspecifik kompetens. Anestesisjuksköterskornas specialistfunktion kan dock blibristfällig i den prehospitala vården då den utövas mer eller mindre sporadiskt. Frågorsom väcks är om det ens är möjligt att upprätthålla detta specifika kompetensområde omdet går lång tid mellan de prehospitala uppdragen? Hur bra är anestesisjuksköterskorförberedda för den förändrade ambulanssjukvården med fokus på ett brettbedömningsansvar för prehospitalt verksamma sjuksköterskor.I denna studie beskrivs anestesisjuksköterskors uppfattningar av sin yrkesroll inomprehospital akutsjukvård. Metoden är kvalitativ och utgår från en fenomenografiskansats. 21 anestesisjuksköterskor inom fem olika verksamhetsområden intervjuades.Anestesisjuksköterskorna var både verksamma i den hospitala och den prehospitalaverksamheten. Inom den prehospitala verksamheten arbetar anestesisjuksköterskorna iakutbil och ambulanshelikopter. Ingen av informanterna var anställd i ordinarieambulansverksamhet. Den fenomenografiska analysen utmynnade i sjubeskrivningskategorier; Samverkande, Vårdandet, Bred kompetens, Anestesikompetens,Luftvägskompetens, Läkemedelskompetens och Livräddande. Beskrivningskategoriernapresenterar resultatets variationer med 33 olika uppfattningar. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Vid en olycka eller då någon blir allvarligt sjuk är det idag naturligt att ambulans tidigt tillkallas för att förmedla hjälp. Den som är uppenbart drabbad, det vill säga den skadade, får givetvis i första hand hjälp och behandling. I denna studie riktas dock fokus mot dem som står kring patienten och som också kan räknas som drabbade, nämligen de närstående, som kan vara i kris. Inom ambulansverksamheten runt om i landet finns det personer som, av kollegor, anses vara skickliga på att möta just närstående i kris. Syftet med denna studie är därför att beskriva hur ambulanspersonal möter närstående i kris för att skapa det goda mötet.Genom att göra sex intervjuer undersöktes hur dessa skickliga personer gör när de möter närstående i kris. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.Resultatet visade att när informanterna möter närstående i kris börjar de med att ta en tydlig kontakt med de närstående. De är tydliga i sin information och informerar kontinuerligt om vad som hänt och kommer att hända med patienten. De är också lyhörda för de närståendes behov och anpassar sig efter situationen. Informanterna lämnar möjlighet för de närstående att senare få stödsamtal. Informanterna är medvetna om sin unika möjlighet att ge stöd då de varit på hämtplatsen och där kunnat ta in intryck som personal inne på sjukhuset omöjligt kan ha tagit del av.Informanterna menar att det viktigaste i ett gott möte med närstående är att bara finnas där, utan att göra något speciellt. Men resultatet visar också att informanterna har ett stort intresse för ämnet och tycker det är viktigt. De värnar om att de närstående verkligen får den hjälp de behöver. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Miljön inom ambulanssjukvården blir allt tuffare med risk för psykisk ohälsa i form av utbrändhet, depressioner och post traumatisk stressyndrom. Det är viktigt att organisationen ger tid för återhämtning och eventuell debriefing. Författarna har granskat handlingsplaner för debriefing inom ambulansverksamheten i Västra Götalandsregionen.Innehållsanalys användes för att analysera handlingsplanerna. Resultatet visar att det skiljer sig mycket i de olika verksamheterna vad det gäller att få hjälp och stöd efter en traumatisk händelse. Enligt arbetsmiljölagen så är verksamheterna skyldiga att upprätta en handlingsplan, men det visade sig att några verksamheter inom regionen helt saknar detta. Om det inte ges tillräckligt med utrymme och tid till återhämtning och stöd finns det risk att personalen drabbas av ohälsa som i förlängningen kan leda till att patienten får ett sämre omhändertagande.Resultatet visar att flertalet av handlingsplanerna har en bra beredskap vid en allvarlig händelse som stora olyckor och där barn är inblandade. Vid mindre och vardagligare situationer som självmord, hot och våld finns det ingen beredskap för omhändertagande av personalen / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Dagens Sverige med människor från många olika länder ställer större krav på sjuksköterskornas förhållningssätt och kunskap om människors kultur, värderingar och levnadssätt. Inte minst inom ambulanssjukvården då mötet med patienten kännetecknas av att vara korta. Det är viktigt att man som vårdare och patient förstår varandra för att rätt vård skall kunna ges snabbt. Något som kan utgöra svårigheter för att kunna ge hjälp är bland annat språkförbistring och olika sätt att se på sjukdom och hälsa vilket kan leda till felaktiga bedömningar inom vården. Att inte kunna göra en bedömning av patienten på grund av att man inte kan kommunicera, förstå eller inte tillåtas undersöka patienten kan leda till sämre möte mellan vårdare och patient som i sin tur kan leda till sämre vård. Som sjuksköterska bör man i varje vårdsituation gå in med ett öppet sinne, vara medveten om sina egna värderingar och fördomar, och försöka sätta sig in i varje enskild patients livsvärld.Syftet med studien var att belysa de svårigheter som kan uppstå i mötet mellan ambulanspersonal och patienter med annan etnisk bakgrund. En kvalitativ intervjustudie med öppna frågor användes för att belysa informanternas upplevelse av ett fenomen. Informanterna bestod av sex sjuksköterskor som arbetar inom ambulansen i Storgöteborg på stationerna Lundby och Kortedala/Angered. Materialet analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys. Analysen av intervjumaterialet mynnade ut i tre huvudkategorier Kulturella skillnader, Svårigheter i kommunikationen och Okunskap om sjukvård och hälsa dessa huvudkategorier hade totalt nio underkategorier. Resultatet påvisar att det finns svårigheter i mötet med patienter av annan etnisk bakgrund, framför allt i kommunikationen. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Att arbeta inom ambulanssjukvård innebär att dagligen utsättas för påfrestandesituationer. Vissa utav situationerna kan beröra på ett särskilt sätt och inverka negativtpå hälsa och välbefinnande. Tidigare forskning har visat att ambulanspersonal kanuppvisa symtom som posttraumatisk stress och överdriven känslosamhet efter enpåfrestande situation. Ökad kunskap om hur ambulanspersonal upplever och hanterarpåfrestande situationer i efterhand kan främja upptäckt av tillvägagångssätt förbearbetning av situationerna. Syftet med uppsatsen är att beskriva hur ambulanspersonalupplever och hanterar påfrestande situationer i efterhand. En kvalitativ intervjustudiegenomfördes för att få svar på syftet. Åtta intervjuer med ambulanspersonal gjordes påtvå ambulansstationer i västra Sverige. En kvalitativ innehållsanalys tillämpades för attanalysera intervjutexterna. Det framkom i resultatet att ambulanspersonal upplevde ettillabefinnande efter en påfrestande situation. Det fanns behov av att hanteraillabefinnandet då det kunde finnas kvar och ge en livspåverkan. Ett av de viktigastetillvägagångssätten för att hantera en påfrestande situation var samtal med både kollegoroch professionella inom ambulanssjukvård. Samtalet gav en förståelse och på så viskunde händelsen bearbetas i efterhand. Vägen till välbefinnande hos ambulanspersonaltycks gå genom andra. Hanteringen bör ske genom samtal då ambulanspersonal uttrycktatt det är den huvudsakliga delen i bearbetningen. Det finns risk att personer som mårpsykiskt dåligt inte uppmärksammas efter en påfrestande situation. Det skulle kunnaförebyggas med hjälp av regelbundna uppföljningar av ambulanspersonalensvälmående, exempelvis i form av bestämda samtalsträffar. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Arbetet inom ambulanssjukvården innebär en daglig risk för svåra och traumatiska situationer. Att som personal ställas inför dessa situationer kan medföra olika psykiska, fysiska och emotionella reaktioner. Vid svåra och traumatiska situationer är det viktigt att ambulanspersonalen känner stöd från kollegor och ambulanschefen. Stödet är en viktig del till en god bearbetning av en traumatisk händelse. Syftet med studien är att undersöka ambulanspersonalens upplevelser av att hantera svåra och traumatiska situationer. Kvalitativ intervju valdes som metod för datainsamlingen och kvalitativ innehållsanalys med induktiv inriktning valdes som analysmetod. Ett selektivt urval av deltagare gjordes från tre ambulansverksamheter i södra Sverige. Sammanlagt intervjuades sex personer, fem män och en kvinna. Intervjuerna inleddes med en öppen fråga och därefter följdfrågor utifrån informantens berättelse. I resultatet framkommer fyra faktorer som påverkar hanteringen av de svåra och traumatiska situationer som ambulanspersonalen ställs inför. Dessa faktorer är stödjande samtal, otillräckliga resurser, vårdarnas osäkra strategier och individuella förutsättningar. Det allra viktigaste för att skapa ett så bra stöd som möjligt var att ha förtroende för sina kollegor för att skapa en bra och öppen dialog. Det är även viktigt med en lyhörd chef som kan uppmärksamma om personalen mår dåligt. Chefen ska vara tydlig i sina beslut om att ta ambulanser ur drift eller om extrapersonal ska kallas in. Under organisationsfaktorn framkommer det att tids- och resursbrist är en bidragande del till att ambulanspersonalen inte hinner samtala och bearbeta en svår situation. Redan när ambulanspersonalen går in i sin yrkesroll förbereder de sig på att ställas inför svåra situationer, som ett steg i bearbetningen. Beroende på individuella förutsättningar reagerar och hanterar varje individ situationer på olika sätt, detta bör tas hänsyn till vid krishantering. Det förefaller som att hanteringen av krissituationer har försämrats och att det råder tids- och resursbrist i ambulansorganisationerna, vilket kan vara en viktig orsak till bristfällig bearbetning av svåra händelser. Slutsatsen är att det ibland saknas klara och tydliga rutiner för hur krishanteringen ska implementeras i verksamheten vilket kan leda till försämrat krisstöd för personalen. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Övervikt och fetma ökar i världen och Sverige vilket medför en ökad sjukdomsrisk.Överviktiga personer upplever att de inte passar in och stigmatiseras av samhället därhälso- och sjukvården också räknas in. I tidigare forskning har svårigheter kring attvårda överviktiga prehospitalt beskrivits. Relaterat till den ökande förekomsten avövervikt och fetma och svårigheten att vårda personer med övervikt eller fetma är det avintresse att undersöka hur ambulanspersonal upplever det att vårda dessa patienter.Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonals upplevelse av att vårdapersoner med övervikt eller fetma. Data insamlades från ambulanspersonal viaintervjuer där data sedan analyserades med en induktiv kvalitativ analysmetod. Detframkom i resultatet att informanterna upplevde att mötet väcker tankar om situationensom den överviktiga personen befinner sig i samt att de konfronteras med sina egna ochandras fördomar om övervikt och fetma. Ambulanspersonalen upplevde att det fannssvårigheter att ge god och lika vård relaterat till brist på utrustning men även fysiskahinder hos patienten. Svårigheterna gäller både medicinska åtgärder samt förflyttning.De upplever att fokus i mötet tenderar att bli problemlösande avseende förflyttning därvården hamnar i skymundan. För att vårdmötet med dessa personer ska bli ett bra mötesom främjar hälsa och välbefinnande blir det viktigt att se sin patient som en helhet därkroppen inte kan skiljas från personen utan patienten måste ses som en helhet i denkontext han eller hon befinner sig i. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

<p>Ambulanssjukvård bedrivs både på hämtplats och under transporten till mottagande enhet. Detta medför att personalen utför vårdåtgärder i vårdutrymmet under transporten enligt tidigare forskning sker detta ofta utan att personalen använder sig av bilbältet.</p><p>Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelser av trafiksäkerheten i vägburna ambulanser.</p><p>Metoden har varit intervjuer med semistrukturerade frågor samt en öppen fråga. Intervjuerna har genomförts med ambulanspersonalen i deras arbetsmiljö, det vill säga ambulansens vårdutrymme. Intervjuerna har sammanställts och en innehållsanalys har gjorts på den öppna frågan.</p><p>Resultatet visar att personalen inte använder säkerhetsutrustningen i den utsträckning som de borde och vill göra. Arbetsmiljön och patientens tillstånd var helt avgörande. Personalen satte sin egen säkerhet åt sidan och fokuserade helt på patienten och dennes behov. Personalen upplevde dock att patienterna var trygga i vårdutrymmet.</p><p>Enligt flera forskare så har problemet med bilbältesanvändning i vårdutrymmet uppmärksammats under flera år. Men inga nya metoder eller idéer har anammats. Denna studies resultat förväntas öka förståelsen för den problematik som finns med att arbeta i ambulansens vårdutrymme på ett för personalen säkert sätt.</p> / <p>Prehospital care is carried out on the scene and during transport to a reciving unit. Thus, the ambulance staff is performing care assignment in the patient compartment during transport. According to prior research, the care is often made by the attending personal not using the seatbelts.</p><p>The aim of this study was to examine the ambulance staff´s experiences of traffic saftey in the patient compartment in a road ambulance.</p><p>The method used was semi structured interviews and one open question. The interviews have been carried out in the ambulance staff own working environment, the patient compartment. The interviews were put together and the open question was analysed by means of a qualitative content analysis.</p><p>The result shows that the ambulance staff did not use the saftey equipment in the patient compartment to the extent they should and whished to do. The working environment and the patient´s condition were the reason for not using seatbelts. The ambulance staff put their own saftey a side, and focused completley on the patient and his or her needs. However, the ambulance staff felt that the patient was safe in the patient compartment.</p><p>Several studies have previously shown that there is a problem with the lack of use of seatbelts in the patient compartment. However, no new ideas or method for consistent use of seatbelts has been adopted. The result of this study should increase awareness for the complex problems concerning work saftey for ambulance staff in the patient compartment.</p>

Ambulanssjukvård bedrivs både på hämtplats och under transporten till mottagande enhet. Detta medför att personalen utför vårdåtgärder i vårdutrymmet under transporten enligt tidigare forskning sker detta ofta utan att personalen använder sig av bilbältet. Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelser av trafiksäkerheten i vägburna ambulanser. Metoden har varit intervjuer med semistrukturerade frågor samt en öppen fråga. Intervjuerna har genomförts med ambulanspersonalen i deras arbetsmiljö, det vill säga ambulansens vårdutrymme. Intervjuerna har sammanställts och en innehållsanalys har gjorts på den öppna frågan. Resultatet visar att personalen inte använder säkerhetsutrustningen i den utsträckning som de borde och vill göra. Arbetsmiljön och patientens tillstånd var helt avgörande. Personalen satte sin egen säkerhet åt sidan och fokuserade helt på patienten och dennes behov. Personalen upplevde dock att patienterna var trygga i vårdutrymmet. Enligt flera forskare så har problemet med bilbältesanvändning i vårdutrymmet uppmärksammats under flera år. Men inga nya metoder eller idéer har anammats. Denna studies resultat förväntas öka förståelsen för den problematik som finns med att arbeta i ambulansens vårdutrymme på ett för personalen säkert sätt. / Prehospital care is carried out on the scene and during transport to a reciving unit. Thus, the ambulance staff is performing care assignment in the patient compartment during transport. According to prior research, the care is often made by the attending personal not using the seatbelts. The aim of this study was to examine the ambulance staff´s experiences of traffic saftey in the patient compartment in a road ambulance. The method used was semi structured interviews and one open question. The interviews have been carried out in the ambulance staff own working environment, the patient compartment. The interviews were put together and the open question was analysed by means of a qualitative content analysis. The result shows that the ambulance staff did not use the saftey equipment in the patient compartment to the extent they should and whished to do. The working environment and the patient´s condition were the reason for not using seatbelts. The ambulance staff put their own saftey a side, and focused completley on the patient and his or her needs. However, the ambulance staff felt that the patient was safe in the patient compartment. Several studies have previously shown that there is a problem with the lack of use of seatbelts in the patient compartment. However, no new ideas or method for consistent use of seatbelts has been adopted. The result of this study should increase awareness for the complex problems concerning work saftey for ambulance staff in the patient compartment.