Tidigare forskning visar att prehospitalt arbete upplevs stimulerande, men är också fysiskt och psykiskt påfrestande. Syftet var att beskriva hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar känslomässigt sin arbetssituation. En kvalitativ ansats valdes och djupintervjuer av sex ambulanssjuksköterskor i södra Sverige genomfördes. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med inspiration av ett fenomenologiskt närmelsesätt. Ambulanssjuksköterskorna beskrev att deras arbete innebär att vara skärpt och uppfylld av sitt arbete, vilket innebär att de såg det som världens roligaste yrke, där de gör nytta och är en hjälpande hand för anhöriga men också att känna sig osäker i ett nytt vårdrum. De påtalade också hur de konfronteras med patienters tunga verklighet och att möta sorg, vilket väcker känslor av rädsla, ilska, frustration och maktlöshet. De betonade behov av stöd för att orka hantera sina egna känslor där kollegor sågs som en andra familj men även den egna familjen är ett stöd. De ifrågasatte de möjligheter till stöd som erbjöds i organisationen, men framförallt betonade de att ingen annan än kollegor kunde förstå. Ur ett framtida arbetssmiljöperspektiv är detta viktigt att uppmärksamma för att möjliggöra att hälsa bevaras bland ambulanspersonal. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

<p>Länge ansågs det både bland allmänhet och bland läkare, att då hjärtat slutar att slå, var döden oundviklig. Det faktum att hjärtat kan startas på nytt och att människor kan överleva har skapat etiska dilemman. Det optimala är om återupplivningsförsök endast påbörjas på patienter med potential för långt överlevande, vilket kan vara svårt att avgöra i ett tidigt stadium. Vid hjärtstillestånd krävs beslut inom sekunder. Den diskussion som förs av bland andra Svenska Rådet för hjärt-lungräddning handlar dels om hur man kan öka chanserna till överlevnad vid hjärtstillestånd men även om att försöka minimera omotiverade återupplivningsförsök. Syftet med studien var att bland ambulanspersonal i Sverige kartlägga uppfattningar i frågor som rör beslut om att påbörja återupplivningsförsök. Den empiriska studien byggde på en enkätundersökning med tvärsnittsdesign. Resultatet visade att ambulanspersonalen som helhet anser att vissa faktorer, vilka är förknippade med låg överlevnadschans, ska ha betydelse vid beslut om att påbörja återupplivningsförsök. Skillnader förelåg dock beroende på yrkeskategori (ambulanssjukvårdare/sjuksköterska) eller antal år inom yrket. Hur personalen faktisk agerade har inte kartlagts. I diskussionen konstaterades en tydlig variation i ambulanspersonalens uppfattningar. Om denna variation speglade det faktiska agerandet vid omhändertagande av patienter med hjärtstopp innebar detta ett betydande godtycke.</p>

<p>De flesta hjärtstopp sker prehospitalt, dessa patienter är i behov av livräddande behandling i form av Hjärt-Lung-Räddning (HLR) samtidigt som de snabbt skall förflyttas och behandlas i ambulans till sjukhus för vidare vård och behandling. Manuell HLR är svårt att utföra på ett effektivt och säkert sätt när patienten samtidigt ska förflyttas och det är också tröttande för ambulansteamet att utföra hjärtkompressioner under en längre tid. LUCAS är en HLR-apparat som ger mekaniska hjärtkompressioner. Apparaten har använts prehospitalt i cirka fyra år. Syftet med föreliggande arbete var att undersöka om LUCAS förbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. Som metod har litteraturstudie använts. Resultatet visar att LUCAS föbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. LUCAS utför kontinuerliga, effektiva hjärtkompressioner med bibehållen hög kvalitet och ökar ambulansteamets möjligheter att behandla patienten med andra åtgärder såsom ventilering, admnistrering av läkemedel och defibrillering. Patientens chans till överlevnad ökar och ambulansteamet kan utföra sitt arbete på ett säkrare sätt, bland annat genom att använda säkerhetsbälte i ambulansen och ändå ge optimal </p><p>vård. Eftersom LUCAS ger mer effektiva hjärtkompressioner leder det </p><p>till att fler patienter kan räddas, de överlevande patienterna slipper </p><p>ytterligare lidande om skador som kan förlänga sjukhusvistelsen och </p><p>rehabiliteringen i efterförloppet kan undvikas. För att förbättra LUCAS </p><p>och dess funktion bör fortsatt forskning göras för att undersöka vilka </p><p>skador som den kan orsaka och hur dessa kan undvikas.</p>

De flesta hjärtstopp sker prehospitalt, dessa patienter är i behov av livräddande behandling i form av Hjärt-Lung-Räddning (HLR) samtidigt som de snabbt skall förflyttas och behandlas i ambulans till sjukhus för vidare vård och behandling. Manuell HLR är svårt att utföra på ett effektivt och säkert sätt när patienten samtidigt ska förflyttas och det är också tröttande för ambulansteamet att utföra hjärtkompressioner under en längre tid. LUCAS är en HLR-apparat som ger mekaniska hjärtkompressioner. Apparaten har använts prehospitalt i cirka fyra år. Syftet med föreliggande arbete var att undersöka om LUCAS förbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. Som metod har litteraturstudie använts. Resultatet visar att LUCAS föbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. LUCAS utför kontinuerliga, effektiva hjärtkompressioner med bibehållen hög kvalitet och ökar ambulansteamets möjligheter att behandla patienten med andra åtgärder såsom ventilering, admnistrering av läkemedel och defibrillering. Patientens chans till överlevnad ökar och ambulansteamet kan utföra sitt arbete på ett säkrare sätt, bland annat genom att använda säkerhetsbälte i ambulansen och ändå ge optimal vård. Eftersom LUCAS ger mer effektiva hjärtkompressioner leder det till att fler patienter kan räddas, de överlevande patienterna slipper ytterligare lidande om skador som kan förlänga sjukhusvistelsen och rehabiliteringen i efterförloppet kan undvikas. För att förbättra LUCAS och dess funktion bör fortsatt forskning göras för att undersöka vilka skador som den kan orsaka och hur dessa kan undvikas.

Länge ansågs det både bland allmänhet och bland läkare, att då hjärtat slutar att slå, var döden oundviklig. Det faktum att hjärtat kan startas på nytt och att människor kan överleva har skapat etiska dilemman. Det optimala är om återupplivningsförsök endast påbörjas på patienter med potential för långt överlevande, vilket kan vara svårt att avgöra i ett tidigt stadium. Vid hjärtstillestånd krävs beslut inom sekunder. Den diskussion som förs av bland andra Svenska Rådet för hjärtlungräddning handlar dels om hur man kan öka chanserna till överlevnad vid hjärtstillestånd men även om att försöka minimera omotiverade återupplivningsförsök. Syftet med studien var att bland ambulanspersonal i Sverige kartlägga uppfattningar i frågor som rör beslut om att påbörja återupplivningsförsök. Den empiriska studien byggde på en enkätundersökning med tvärsnittsdesign. Resultatet visade att ambulanspersonalen som helhet anser att vissa faktorer, vilka är förknippade med låg överlevnadschans, ska ha betydelse vid beslut om att påbörja återupplivningsförsök. Skillnader förelåg dock beroende på yrkeskategori (ambulanssjukvårdare/sjuksköterska) eller antal år inom yrket. Hur personalen faktisk agerade har inte kartlagts. I diskussionen konstaterades en tydlig variation i ambulanspersonalens uppfattningar. Om denna variation speglade det faktiska agerandet vid omhändertagande av patienter med hjärtstopp innebar detta ett betydande godtycke.

Ambulanssjukvård bedrivs i ett samhällsklimat där hot och våld har blivit både en vardaglig del i vårdarbetet och ett arbetsmiljöproblem för ambulanspersonalen. Internationella studier tyder på att hot och våld mot ambulanspersonal är ett omfattande problem. Studiens syfte är att granska samlad kunskap angående ambulanspersonalens erfarenheter av hotfulla och våldsamma vårdmöten. En integrativ litteraturstudie valdes som metod och 27 artiklar och studier inkluderades. Den tematiska innehållsanalysen resulterade i två teman; Utsatthet och Säkerhetsmedvetenhet. Resultatet visar att hot och våld påverkar ambulanspersonalen känslomässigt, skapar distans mellan vårdare och patient och gör att omvårdnaden påverkas eller uteblir. Tidigare erfarenheter av hot och våld höjer ambulanspersonalens säkerhetsmedvetenhet men tycks även leda till en ökad acceptans, att hotfulla och våldsamma vårdmöten är en del av arbetet. Ibland måste ambulanspersonalen tillkalla polis och resultatet visar att det både möjliggör och hindrar omvårdad av patienter i hotfulla och våldsamma situationer. Utvecklingen inom ambulansen går mot mer ensamarbete och det finns en diskussion kring om ambulanspersonalen ska bära skyddsutrustning. Hotfulla och våldsamma vårdmöten kan därför både ses som ett arbetsmiljöproblem och en fråga om patientsäkerhet.

Bakgrund: Våldssituationer mot ambulanspersonal har under de senare åren ökat och blivit ett omdebatterat ämne i media. Dagligen skrivs det om hur våldet i samhället ökar och det i sin tur leder till att personal riskerar att själva bli utsatta för hot och våld. Då våldet ökat i samhället, behövs resurser för att möjliggöra skydd för personal Syftet: Litteraturöversiktens syfte var att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av hot och våld i prehospital vårdmiljö. Metod: Studien har utförts som en integrerad allmän litteraturöversikt. Totalt inkluderades 15 stycken vetenskapliga artiklar som var både kvantitativa, kvalitativa och med mixad metod. En integrerad dataanalys gjordes av resultatet som sedan redovisades i kategorier och underkategorier. Resultat: Ur dataanalysen framkom fyra kategorier och nio underkategorier. De fyra kategorierna var: Förekommande typer av våld, Faktorer som leder till hot och våld, Effekter av hot och våld och Förebyggande av hot och våld. Resultatet visade att den vanligaste typen av våld som ambulanspersonalen fått erfara var verbalt våld följt av fysiskt våld och sexuella trakasserier. Kvinnlig personal fick erfara mer hot och våld än manlig personal. Det visade sig att ambulanspersonalen i liten utsträckning anmälde händelsen. De upplevde inte heller att de fick tillräckligt med stöd från sin arbetsgivare eller utbildning inom området. Orsaker till att ambulanspersonal fick erfara hot och våld varierade, men en vanligt förekommande anledning var att gärningsmannen var medvetandepåverkad. Den psykiska och fysiska hälsan påverkades hos personalen som utsattes för hot och våld. Slutsats: Hot och våld mot ambulanspersonal är ett ökat problem. Det påverkar inte bara patientsäkerheten utan även ambulanspersonalens fysiska och psykiska hälsa. På grund av det ökade problemet av hot och våld och dess konsekvenser, är det av stor vikt att det arbetas fortlöpande med preventivt arbete samt utbildning inom området.

Introduktion: Hot och våldssituationer kan hända när som helst och var som helst inom ambulanssjukvården. Hot och våld är något som ständigt ökar i samhället. Tidigare forskning visar att hot och våld inom ambulanssjukvården är vanligt förekommande. Syfte: Att belysa förekomsten av hot och våld mot ambulanspersonal. Metod: Kvantitativ enkätstudie, vilket ger ett objektivt mätresultat.Resultat:Det framkom i resultatet att hot och våld är vanligt förekommande. Det visade sig också att personalen påverkades i olika grad av en hot och/eller vålds-händelse. Det kunde handla om att vården blev påverkad, att personalen upplevde mer rädsla efter en händelse eller att personalen fick sömnbesvär. Det visade sig också att bemötandet av en hotfull eller aggressiv person varierade bland respondenterna.Konklusion: Det finns ett stort fortsatt behov av forskning inom ämnet. Med tanke på påverkan i olika grad finns utrymme för utbildning och förändring inom området samtidigt som det är viktigt att resultatet främjas och att fler får vetskap om hur situationen ser ut för ambulanspersonalen.

Bakgrund: Patienter befinner sig i en stressad och utsatt situation innan ambulans är på plats. Ambulanspersonal arbetar ofta under press men vill kunna bemöta patienter personligt i sin professionella roll. Kvantitativa studier visar att mänskliga faktorer som bemötande har störst betydelse för att patienten ska känna sig nöjd med vården. Samtidigt saknar ambulanspersonal återkoppling på hur patienter upplever ambulanssjukvården. Syfte: Att undersöka vuxna patienters erfarenheter av bemötande från ambulanspersonal och hur det påverkar upplevelsen av vården. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design och kvalitativ ansats. Resultat: Litteraturstudien resulterade i två kategorier, positiva erfarenheter av bemötande och påverkan på vårdupplevelsen och negativa erfarenheter av bemötande och påverkan på vårdupplevelsen, med underkategorierna holistiskt bemötande, kunskapsfokuserat bemötande, relationsfokuserat bemötande, personcentrerat bemötande, känna sig förminskad i mötet, känna sig stigmatiserad i mötet och känsla av att inte bli sedd. Patienter blev bemötta av ambulanspersonal som hade ett helhetsperspektiv, kompetens, intresse av att skapa en relation och som bjöd in till delaktighet. Patienter blev också bemötta av nedvärderande kommentarer, att inte bli tagna på allvar, att inte bli informerade och att en relation mellan ambulanspersonal och patient inte skapades. Slutsats: Det mest betydelsefulla för patienter var ambulanspersonal som hade ett relationsfokuserat bemötande. Den viktigaste komponenten i det var att bemöta patienten med ett lugnt framträdande. Bemötande har betydelse för patientens upplevelse av vården. Det kan göra att patienten upplever vården som trygg, hoppfull och stärkande eller som stigmatiserande, osynliggörande och nedvärderande.

Ambulanssjukvården i Sverige tar hand om cirka 1 miljon uppdrag. Tidigt var ambulanssjukvården förknippad som transportorganisation men utvecklades under 1980-talet med utrustning som hjärtstartare och läkemedel. Sedan 2005 är varje ambulans bemannad meden sjuksköterska med eller utan specialistutbildning. Den akuta hälso- och sjukvården är oftast ny för patienten, då patienten har ingen eller begränsad erfarenhet av den. Studiens syfte var att granska och sammanställa forskningsresultat som beskriver upplevelsen av vårdandet i samband med ambulanssjukvård. Examensarbetet är en litteraturöversikt, där 15 vetenskapliga artiklar valdes ut och granskades. Tre kategorier sammanställdes från inkluderad litteratur; en önskan om att bli sedd, en önska natt känna delaktighet och en önskan om lindring i lidandet. I önskan om att bli sedd såg patienten det positivt att ambulanspersonalen hade förmågan att möta dem individuellt och bekräfta dem genom att lyssna. Kommunikation och information framkom som viktigt för patienten i önskan om delaktighet i vården och beslut som involverade patienten. En litteraturöversikt ansågs lämplig till denna studie men artiklarna var få. Urvalet begränsades till Europa, vilket kan anses likt den vård som ges i Sverige.