Syftet med studien var att beskriva förekomsten av posttraumatisk stress bland ambulanspersonal samt skillnader mellan yrkesgrupper. Syftet var även att beskriva lokala riktlinjer för hantering av traumatiska händelser. Deltagarna fick delge om någon form av bearbetning samt kamratstöd förekommit på arbetsplatsen efter en traumatisk händelse. Vid datainsamlingen användes instrumentet, Impact of Event Scale, vilket mäter posttraumatisk stress. Det var sammanlagt 65 enkäter som delades ut, varav 63 besvarades. Av dem var 29 ambulanssjukvårdare och 31 sjuksköterskor. Bekvämlighetsurval användes. Resultatet visade att 5 % av deltagarna hade en traumatisk stressreaktion. Resultatet visade även på signifikanta skillnader mellan yrkesgrupperna. Ambulanssjukvårdarna hade ett högre medelvärde för de undvikande påståendena, jämfört med ambulanssjuksköterskorna. I de lokala riktlinjerna beskrivs att personalen gemensamt ska samtala efter en traumatisk händelse. Mer än hälften av deltagarna angav att de aldrig deltagit vid någon form av bearbetning. Det var ungefär lika stor procentsats som ansåg att det fanns kamratstöd på arbetsplatsen som de som hävdade motsatsen. Flertalet av personalen angav även situationer som involverade barn samt trafikolyckor som traumatiska. Riktlinjer och rutiner verkar inte överensstämma i praktiken då ett stort antal av deltagarna ansåg att det inte fanns några sådana. Tillvägagångssätt när det gäller stöd efter situationer som ambulanspersonalen ansåg som traumatiska, bör vidareutvecklas.

Sammanfattning Bakgrund; Inom ambulansyrket utsätts personalen dagligen för tunga lyft, ofta i icke ergonomiska arbetsställningar samt i många fall under tidspress. Dessutom arbetar ambulanspersonal i regel skift och ibland hela dygn vilket medför en rubbad dygnsrytm. Syfte; Att beskriva hur yrkesutförandet påverkar den fysiska hälsan hos ambulanspersonalen, samt att beskriva vilken urvalsmetod som använts i valda artiklar. Metod; Litteraturstudien har en deskriptiv design och består av tolv vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna Cinahl och Scopus. I tio av artiklarna har en kvantitativ ansats använts och de andra två består av en mixad ansats. Artiklarna har granskats utifrån likheter. I den metodologiska aspekten urvalsmetod har skillnader och likheter granskats. Resultat; Resultatet visade att ambulanspersonal i högre utsträckning än normgrupper lider av muskuloskeletala besvär. Vilket kan relateras till hög fysisk belastning samt icke ergonomiska arbetsställningar. Ambulanspersonal upplever dessutom högt stresspåslag i arbetet. Resultatet visar även att de oregelbundna arbetstiderna påverkar ambulanspersonalens sömnkvalitét samt kost och motionsvanor negativt. De urvalsmetoder som använts i artiklarna är; slumpmässigt urval, stratifierat sannolikhetsurval, totalurval samt bekvämlighetsurval. Slutsats; Såväl muskelsmärta, störd dygnsrytm, sömnbrist, samt ökat stresspåslag hos ambulanspersonal kan relateras till yrkesutförandet. Oregelbundenheten i arbetet försämrar möjligheten att äta hälsosamt och träna regelbundet. Ambulanspersonal skulle gynnas av bättre träningsmöjligheter på arbetet, längre återhämtningstid och bättre möjligheter till regelbundna måltider. / Abstract Background; Ambulance personnel are in their work exposed for heavy lifting, often in non-ergonomic postures, and in many cases under time pressure. Ambulance personnel also work in shifts and sometimes 24-hours, resulting in a circadian rhythm. Aim; Describe how professional performence affects the physical healt of ambulance personnel and to describe wich sampling method, used in included articles. Method; The literature study has a descriptive design and consists of 12 scientific articles, selected from Cinahl and Scopus databases. In 10 of the articles there is a quantitative approach and 2 of them has a mixed approach. The articles were audited on the basis of similarities. In the methodologocal aspect; sampling method, diffrences and similarities has been audited. Results; The result showed that ambulance personnel in greater occurence than norm groups, suffer from muscle pain. Which can be related to high physical exposure and non-ergonomic postures. Ambulance personnel also experiencing high level of stress in their work. The result also showed that irregular working hours affect the ambulance personnel´s quality of sleep aswell as diet and exercise habits negatively. The sampling method used are; Randomized sampling, stratified probability sampling, total sampling and convenience sampling. Conclusion; Musclepain aswell as disruption of circadian cycles, lack of sleep and increased level of stress in the ambulance personnel can be related to professional performence. The irregularity in the work impair possibilities to eat healthy and exercise regularly. Ambulance personnel would benefit from better exercise opportunities at work, longer recovery and better possibilities to regular meals.

Svensk ambulanssjukvård har genomgått stora förändringar de senaste decennierna vilket har lett till att kraven på sjuksköterskans kompetens för att säkerställa en god vård och patientsäkerhet har ökat markant. Generellt saknas det inom svensk ambulanssjukvård väl fungerande system för uppföljning av patienter som vårdats prehospitalt vilket leder till att denna viktiga möjlighet till professionell och organisatorisk utveckling riskerar att falla bort. I den kartlagda ambulansorganisationen infördes i början av 2015 ett nytt system för uppföljning av patienter som vårdats prehospitalt vilket skapade nya möjligheter för sjuksköterskan att följa upp sina bedömningar och behandlingar. Syftet var att kartlägga systemet för uppföljning av patienter som vårdats prehospitalt inom en specifik ambulansorganisation utifrån följande frågeställningar: I vilken utsträckning användes möjligheten till uppföljning, vad påverkade sjuksköterskans uppföljning och hur upplevdes effekterna av uppföljning. Metoden som ändvändes var en singel case studie metod vilket innebar att både kvantitativ och kvalitativa data användes. Unikt för case studie metoden är att data samlas in i olika faser för att sedan analyseras innan nästa datainsamlingsfas startar. I den första fasen genomfördes en sökning efter dokument inom ambulansorganisationen som berörde uppföljning. I fas två utfördes en enkätundersökning som även låg till grund för de intervjuer som gjordes i fas tre. Resultaten visade att uppföljning av patienter som vårdats prehospitalt ökade efter införandet av det nya systemet och att de nuvarande rutinerna var otydliga. Vanliga orsaker till att sjuksköterskan i ambulans följde upp sina patienter var osäkerhet i bedömningar, egen kompetensutveckling och en vilja att bidra till ökad patientsäkerhet. Uppföljningen hade positiva effekter för sjuksköterskornas trygghet och kompetens. Däremot förelåg ett behov att förtydliga rutinerna om hur systemet skulle användas för att säkerställa återförandet av kunskapen som inhämtats genom uppföljning till verksamheten. Detta var en önskan både från arbetsgivarhåll och från sjuksköterskor i ambulans. En ökad systematik i uppföljningsarbetet kan leda till att uppföljningen inte begränsas till patientfall som den enskilda sjuksköterskan ansåg vara relevant. Detta kan främja patientsäkerheten och i förlängningen minska onödigt lidande för patienten.

Plötsligt oväntat hjärtstopp är ett tillstånd som är vanligt internationellt och nationellt i Sverige. Etiologin är ofta relaterad till ischemisk hjärtsjukdom med hjärtinfarkt. Vid en hjärtinfarkt med efterföljande hjärtstopp drabbas hjärtats retledningssystem av ett elektriskt kaos som kan hävas med en elstöt, en defibrillering. Innan en defibrillator är tillgänglig är det av största vikt att en hjärt-lungräddning (HLR) av högsta kvalitet utförs. Idag överlever ca 11 procent i Sverige ett hjärtstopp. Internationellt varierar överlevnaden mellan länder och regioner. För att överlevnaden ska öka krävs vetenskap, utbildningseffektivitet och implementering. Tidigare forskning visar att hjärt-lungräddning är suboptimal inom ambulanssjukvården. Att utbildningen inom hjärt-lungräddning inom ambulanssjukvården är av god kvalitet är en viktig del i att öka överlevnaden vid hjärtstopp. Syftet var att utforska ambulanspersonalens uppfattning om HLR utbildning inom sin organisation. Metoden var en enkätundersökning med en kvantitativ ansats. Studien var deskriptiv och genomfördes i fyra olika ambulansorganisationer. All aktiv ambulanspersonal kunde inkluderas i studien. Resultatet visade att ambulanspersonalen uppfattar sin HLR utbildning som god. Generellt uppfattas utbildningen och instruktörerna vara av hög kvalitet. Personalen uppfattar en något lägre kvalitet vad gäller frekvens av utbildningstillfälle och tiden som är avsatt för utbildning. Bättre utrustning och implementering av utbildningsprogrammen i organisationerna uppfattas som förbättringsåtgärder som kan genomföras. Personalen uppfattar även ett behov av mer utbildning i vård efter hjärtstopp. Slutsatsen är att utbildningen inom hjärt-lungräddning inom de undersökta organisationerna uppfattas som god av personalen. Att genomföra tätare utbildningar och samordna implementeringen kan bli bättre. Utrustningen behöver förbättras och ett fokus behöver läggas på utbildning i vård efter hjärtstopp. / Sudden cardiac arrest is a relatively common condition worldwide as well as in Sweden. The etiology is often related to ischemic cardiac disease with acute myocardial infarction. In a myocardial infarction followed by cardiac arrest the electrical system in the heart is set into chaos. This can be reversed by an electrical shock, a defibrillation. Before a defibrillator is available, high quality cardiopulmonary resuscitation (CPR) is an important factor. Today about 11 percent survive a cardiac arrest outside of hospital in Sweden. Internationally the survival rates vary between countries and regions. Science, educational efficiency and implementation is required to increase survival from sudden cardiac arrest. The CPR performed by the emergency medical services (EMS) could be suboptimal according to earlier research. Education in CPR in the ambulance services is an important factor to increase survival from sudden cardiac arrest. The aim was to explore the emergency medical services personnel’s perceptions of the CPR training in their organization. The method was a survey with a quantitative approach. The study was descriptive and was conducted in four different EMS organizations. All active EMS personnel could be included in the study. The results showed that the EMS personnel perceived their CPR training as good. In general, the training and the instructors were considered to be of high quality. The frequency of training opportunities could be more frequent as well as the designated time for training. Equipment for training and implementation of the educational programs are other parts that could be improved. A need for more education in post cardiac arrest care was also identified. The conclusion was that CPR training in the studied organizations was perceived as good by the EMS personnel. To conduct training more often and coordinate the implementation are areas to improve. The equipment used for training could be better and post cardiac arrest care education is needed.

Bakgrund: Omhändertagandet av en patient med misstänkt ryggmärgsskada är komplext och ställer höga krav på kompentensen hos ambulanspersonalen. Ambulanspersonalens riktlinjer vid misstanke om en instabil ryggmärgsskada är idag att immobilisera den drabbade i ett neutralt ryggläge. Immobiliseringens betydelse har på senare tid ifrågasatts och istället har forskningen givit indikationer på att det i vissa fall i kan göra mer skada än nytta.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka omhändertagandet av patienter med misstänkta ryggmärgsskador utifrån ambulanspersonalens perspektiv. Metod: Metoden var en systematisk litteraturstudie. Sökningar efter vetenskapliga artiklar utfördes i de två databaserna CINAHL och Pubmed. Funna artiklar kvalitetsgranskades och analyserades. Åtta artiklar, varav sex kvantitativa och två kvalitativa svarade på studiens syfte och inkluderades efter en evidensvärdering. Resultat: Två huvudteman med tillhörande subteman framkom efter artikelgranskningen. Ambulanspersonalen arbetar efter rutiner som i vissa fall saknar evidens för vilka samband som finns mellan immobilisering vid misstänkta ryggmärgsskador och vilka framtida positiva och/eller negativa effekter detta har för de drabbade patienterna. Resultatet visade på en viss okunskap angående vilka patienter som ska eller inte ska immobiliseras och även en bristande praktisk förmåga att immobilisera hos ambulanspersonalen som innebär risker. Slutsats: Randomiserade studier behövs som utreder sambandet mellan immobilisering vid misstänkta ryggmärgsskador och vilka framtida positiva och/eller negativa effekter detta har för de drabbade patienterna. Saknaden av relevant forskning kring ryggmärgsskador och immobilisering resulterar i att ambulanspersonalen kommer att fortsätta immobilisera patienter oavsett om detta är den bästa åtgärden eller inte.

Syfte: Syftet var att belysa ambulanspersonalens erfarenheter av långa prio 1 transporter. Bakgrund: Många gånger är det långa avstånd till akutsjukhus med rätt sjukvårdskompetens som den enskilda patienten är i behov av. Detta innebär att patienter kan behöva transporteras längre distanser för att få rätt sjukvård. Långa transportsträckor ställer höga krav på den som kör och den som vårdar för att ge patienten, sig själv och kollega bästa möjlighet till en säker transport. Metod: Ett frågeformulär med fem demografiska frågor och fem frågor med öppen karaktär användes. Studien är en kvalitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv design. Frågorna ställdes till ambulanspersonal som hade minst en sjuksköterskeexamen och hade jobbat mer än ett år inom en region i Mellansverige. Resultat: Svaren analyserades med som en induktiv innehållsanalys. Kodning gav en huvudkategori: Att hantera situationen för trots utmaningar, fyra kategorier: Det Medicinska ansvaret med underkategorier: Patientens tillstånd, Läkemedel och Handlingsberedskap. Personal i samverkan med underkategorier: Annan Personal, Handlingsberedskap hos föraren, Ambulansteamet och Andra resurser. Arbetsmiljön med underkategorier: Långa arbetspass, Emotionell belastning och Fordonet och utrustning. Nya och opåverkbara faktorer med underkategorier: Nya miljöer och Trafiksituationen. Slutsats: Ambulanspersonalen behöver mer stöd både i bilen och utanför, samt riktlinjer att ta till för att känna sig tillräckliga och förberedda på sitt uppdrag vid långa prio 1 transporter, det är då omhändertagandet blir som bäst Nyckelord: Ambulanstransporter, ambulanspersonal, långa transporter, erfarenheter

Bakgrund: De vårdrelaterade infektionerna ökar i Sverige och i världen och följsamhet till basala hygienrutiner anses som en viktig del i att förebygga dessa infektioner. Ambulanspersonalen är många gånger först i vårdkedjan och arbetar i hem- och utemiljöer och exponeras på annat sätt än övrig sjukvårdspersonal. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att belysa ambulanspersonals följsamhet till basala hygienrutiner inom ambulanssjukvården. Metod: En litteraturöversikt gjordes över valt problemområde och litteratursökningen genomfördes i två för ämnet omvårdnad relevanta databaser, 10 artiklar i kvantitativ design och en artikel i mixad design inkluderades. Resultat: Resultatet beskrevs utifrån två kategorier och fem subkategorier. De två huvudkategorierna var: Följsamhet av hygienrutiner och Hinder till följsamhet av hygienrutiner. De fem subkategorierna var: Handhygien, Användande av handskar, Rengöring av utrustning, Kunskap om riktlinjer samt Arbetsmiljö och organisation. Diskussion: Resultatet tydde på att ambulanspersonalens följsamhet till hygienrutiner är bristfälliga både vad gäller handhygien och att rengöra utrustning mellan patienter. Slutsats: Vidare forskning bör göras för att belysa ambulanspersonalens inställning till hygienrutiner, och för att undersöka om följsamheten av hygienrutiner ökar genom mer utbildning. / <p>Godkännande datum: 2018-01-26</p>

Bakgrund: Ambulanssjukvården i Sverige är en verksamhet som är under ständig utveckling. Den avancerade akutsjukvården som ambulanssjukvården erbjuder har ökat kraven på ambulanspersonal. Arbetsgivaren i region Västernorrland har satsat stort på vidareutbildning och att säkerställa personalens kompetens genom en certifieringsprocess.  Motiv: Det saknas idag beskrivning av ambulanspersonalens erfarenheter om certifieringsprocessen. Den föreliggande studien är därför viktig för att skapa en förståelse om hur certifieringsprocessen upplevs.  Syfte: Syftet med studien är att belysa ambulanspersonalens erfarenheter av certifieringsprocessen.  Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med ambulanspersonal i regionVästernorrland. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet visade både positiva och negativa erfarenheter av certifieringsprocessen. Samtidigt framkom förslag på förbättringar. Från intervjuerna identifierades tre kategorier; “En blandning av skräck och förtjusning”, “Kvalitetssäkring av vården” och “Brister med certifieringsprocessen”.  Konklusion: Certifieringsprocessen ansågs till största del vara ett bra sätt att kvalitetssäkra vården samtidigt som det fanns förbättringspotential och förslag på en mer inlärningsbaserad metod med tydligare krav och mer tid för förberedelser. Om ledning tar hänsyn till ambulanspersonalens åsikter skulle certifieringsprocessen kunna utvecklas till det bättre och eventuellt leda till bättre följsamhet och inlärning med minskade negativa känslor hos personalen.

Sverige utgör idag ett mångkulturellt samhälle, ambulanspersonalens möte med patienter som inte talar det svenska språket blir därmed allt vanligare. Forskning påvisar att det kan finnas en begränsning av att ge prehospital vård när patienten innehar ett annat språk än vårdpersonalen. Det är av stor vikt att ett prehospitalt omhändertagande sker på lika villkor och att patienten får samma vård oavsett språk. Syftet med denna studie var att belysa ambulanspersonalens upplevelser av att vårda patienter som inte talar svenska. En kvalitativ intervjustudie genomfördes med åtta deltagare av olika yrkeskategorier inom ambulanssjukvård där insamlad data bearbetades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet påvisar att en väl fungerande kommunikation kan vara avgörande för att inhämta den information som krävs för att prehospital vård skall kunna ges. Dock finns det andra alternativ på hur information kan inhämtas än via det verbala språket. Att ta hjälp av både patientens men också sitt egna kroppsspråk, vitala mätvärden samt vikten av att kunna anpassa sig efter rådande omständigheter anses vara främjande. Upplevelser som oro, stress, och frustration men likväl upplevelser  av positiv karaktär såsom tillfredställelse och lättnad uppkom vid vårdmötet av patienten som inte talar svenska. Att använda närstående i vårdmötet ses som en tillgång men kan också utgöra ett hinder i vårdandet i samband med tolksammanhang. Slutsatsen är att den prehospitala vården kan utföras trots språkbarriärer då ambulanspersonalen får använda sig utav de resurser som finns tillgängliga som exempelvis användningen av deras kroppsspråk och tolkar för att på bästa sätt kunna möjliggöra en väl fungerande kommunikation. Språkförbistringar kan dock i vissa vårdmöten utgöra ett bekymmer som med hjälp av enkel teknik skulle kunna leda till en mer patientsäker vård.

Antalet suicidförsök är ett stort problem i Sverige och är en av den vanligaste dödsorsaken, synnerligen gällande unga människor mellan 15-24 år. I arbetet som ambulanspersonal ingår mötet med patienter som gjort suicidförsök. Dessa möten kan gestalta sig på många olika sätt, vilket ställer höga krav på ambulanspersonalen för att ge en god och säker vård till patienten. Denna studie syftar till att få kunskap om ambulanspersonalens upplevelse av mötet med patienter som gjort suicidförsök. Studien utgår från en kvalitativ ansats med kvalitativ innehållsanalys. Två verksamhetschefer kontaktades som godkände tillfrågan av personalgruppen. Djupintervjuer med öppna frågor utfördes och sex informanter deltog. Dessa intervjuer analyserades därefter och resulterade i fem huvudkategorier och elva underkategorier. Huvudkategorierna är Insikt i skörhet, Varierande kollegialt stöd, Svårighet att förstå handlingens grund, Känsla av otillräcklighet och Svårighet att möta patientens reaktioner. Resultatet visar att ambulanspersonalen har förståelse för att den suicidnära patienten är skör och vill skapa trygghet, men har svårt att veta på vilket sätt detta bör ske. Kollegan har en betydande roll i dessa möten och kan vara en styrka i situationen men även försämra den genom sitt förhållningssätt. Ambulanspersonalen upplever en avsaknad av kunskap och trygghet i mötet med suicidnära patienter som bidrar till en svårighet att förstå patienternas handling. Okunskap och oerfarenhet upplevs vara orsaker till att inte kunna ge tillräcklig vård. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård