Internationellt varierar ambulanspersonalens kompetensnivåer, utbildningssystem och utbildningsnivåer. I Sverige utförs ambulanssjukvård av legitimerade sjuksköterskor med eller utan specialistutbildning, vidareutbildade undersköterskor och läkare. I samband med ambulanssjukvård ska god hälso- och sjukvård utföras med hög patientsäkerhet. Ambulanspersonal behöver hög kompetens för att kunna bedöma subjektiva och objektiva data samt att vårda patienter i alla åldrar med akuta vårdbehov utifrån gällande lagstiftning, förordningar och riktlinjer. För att optimera prehospital omvårdnad kan personcentrerad vård användas för att ge vård och behandlingar ur ett holistiskt omvårdnadsperspektiv till patienter och närstående. Hot och våld vid ambulanssjukvård är ett globalt och nationellt problem som ökar i omfattning. Prehospitalt arbete kan innebära att säkerhetsläget snabbt kan ändras utan förvarning från ett lugnt läge till kaotiskt. Samtidigt finns inte tillgång till de säkerhetssystem som finns intrahospitalt. Syftet var att beskriva ambulanspersonals upplevelser och erfarenheter av prehospitalt hot och våld. Uppsatsen designades som en litteraturöversikt. Ansatsen innebar ett systematiskt och induktivt arbetssätt. Översikten omfattade 15 vetenskapliga orginalartiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod. Artiklar söktes i databaserna MEDLINE, CINAHL och PsycINFO. Granskning av artiklarnas vetenskapliga kvalitet genomfördes med hjälp av granskningsmall för kvalitetsbedömning som fanns tillgänglig från Sophiahemmet högskola. Dataanalys utfördes genom integrerad dataanalys. Artiklar som inkluderades hade erhållit etiskt godkännande från etiska nämnder. Resultatet sammanställdes i fyra kategorier och 12 underkategorier. Ambulanspersonalens utsatthet för riskfyllda situationer påverkades av demografiska skillnader, verbala hot, fysiskt våld och osäkra platser. Hotfulla och våldsamma situationer kunde medföra negativa konsekvenser vid omvårdnad. Konsekvenserna kunde inverka på vårdrelationer och omvårdnadskvalitet, skillnad mellan oavsiktliga och avsiktliga incidenter samt brister i samverkan med larmcentraler. Utsattheten för incidenter kunde ge inverkan på välbefinnande, vilket kunde orsaka akuta behov av sjukvård och psykologiskt stöd, påverkan på psykisk och social hälsa samt utmattning och stressreaktioner. Ledarskapets betydelser inverkade på rapportering av incidenter från ambulanspersonal samt hjälp och stöd från arbetsgivare. Ambulanspersonal riskerar att utsättas för riskfyllda situationer där hotfulla och våldsamma incidenter kan uppstå. Incidenter där prehospitalt hot och våld förekommer kan orsaka att patienter erhåller omvårdnad med försämrad kvalitet och sänkt patientsäkerhet. Ambulanspersonal kan riskera sänkt välbefinnande och ohälsa som kan kvarstå under lång tid efteråt. Arbetsgivares preventiva arbete och ledarskap anses vara bristfälliga vilket orsakar att mörkertalet blir stort över inträffade incidenter. Ledarskapet i ambulansorganisationer behöver ge betydelse för ambulanspersonal för att kunna förebygga och hantera incidenter med hotfulla och våldsamma situationer. / Internationally, the level of competence of the ambulance personnel as well as education and training varies. In Sweden, ambulance care is performed by registered nurses, specially trained or not, assistant nurses and doctors. Ambulance care should provide good and safe health care based om current legislation, regulations and guidelines. Ambulance personnel need high qualifications to be able to access subjective and objective data and care for patients of all ages who need acute pre-hospital care. In order to optimize pre-hospital care person-centered care can be used to form a holistic care perspective. Ambulance personeel exposed to threat and violence has become a global and national problem that increase in scale. Pre-hospital work can involve quick changes regarding the security of the situation and place. This without the access to security systems available in the hospital. The aims were to describe the ambulance personnel’s experiences of pre-hospital threat and violence. The method was designed with a literature review. The work involved systematic and inductive methods. The review included 15 scientific original articles with both qualitative and quantitative methods. Articles were searched in the databases MEDLINE, CINAHL and PsycINFO. Review of the scientific quality of the articles was conducted using a quality assessment review template available from the Sophiahemmet University. The result was analyzed with an integrated data analysis. Articles that were included had obtained ethical approval from ethics committees. The result was described in four categories and 12 subcategories. Ambulance personnel exposure to risky situations was affected by demographic differences, verbal threats, physical violence and unsafe places. Threatening and violent situations could give negative consequences on nursing. The consequences could affect the impact of care relationships and quality of care, differences between accidental and intentional incidents and problems in cooperation with emergency centers. Ambulance personnel exposure to incidents could have an impact on well-being, which could cause acute need for healthcare and psychological support, impact on mental and social health, fatigue and stress responses. Leadership meanings influenced the reporting of incidents and help and support for ambulance personnel. Ambulance personnel are at risk of being exposed to risky situations where threatening and violent incidents can occur. Incidents with prehospital threats and violence can cause patients receive care with reduced quality and reduced patient. Ambulance personnel may risk lower well-being and illness that may persist for a long time afterwards. Employers preventive work and leadership are inadequate, causing the number of unreported cases is high over the incidents. The leadership of the ambulance organizations need to involve significant for the ambulance personnel to prevent and respond to incidents of threatening and violent situations.

Smärta är ett vanligt förekommande symtom inom prehospital akutsjukvård och ambulanspersonal möter dagligen patienter som är påverkade av smärta och ångest. Det visarpå att behovet av smärtlindring är centralt inom prehospital akutsjukvård. Obehandlad smärta kan påverka patienten negativt både på kort och lång sikt och kan orsaka onödigt lidande för patienten. Den farmakologiska smärtlindringen i ambulanssjukvården är begränsad till ett fåtal preparat och då kan icke-farmakologiska åtgärder vara aktuella att använda för att lindra patientens smärta.Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder inom prehospital akutsjukvård som kan lindra patientens upplevelse av smärta. Metoden i denna studie var litteraturöversikt med systematisk ansats,15 vetenskapliga artiklarinkluderades. De inkluderade artiklarna hämtades från databaserna PubMed och CINAHL. Integrerad analys användes för att sammanställa och presentera resultatet.Resultatet visade att direkta åtgärder som att invänta effekt av läkemedel, beröring, värme, musik samt förflyttning och immobilisering gav smärtlindrande effekt. Kommunikation som omvårdnadsåtgärd i form av lugnande samtal, icke-verbal kommunikation samt att ge information till patienten kunde minska smärtupplevelsen. Ambulanspersonalens vårdande hållning genom att skapa tillit och förtroende i vårdmötet samt ett professionellt förhållningssätt kunde också lindra smärtupplevelsen.Slutsatsen är att icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder kan vara användbara åtgärder för att lindra patientens upplevelse av smärta. Det ställer krav på ambulanspersonalen att identifiera behovet av smärtlindring hos patienten samt välja en lämplig omvårdnadsåtgärd för att lindra smärtan. / Being diagnosed with a cognitive disorder was described as coming as a shock and was experienced as a threat to human dignity, but also as the beginning of a process towards acceptance. The people described things like memory deterioration, difficulty with orientation and coping with everyday tasks, but also that they used strategies to deal with it. For some people, the present and the future became chaotic, where the shame of not remembering or functioning as before together with other people's stigmatized view of the disease made life difficult to manage. Others expressed that they were satisfied with life and experienced health, despite illness. People with cognitive disease experience that everyone goes through their own disease course and no two people and illnesses are the same. Despite life-changing conditions, there were people who experienced health and well-being despite illness. The sense of coherens affected the person's ability to deal with the existential, psychological, physical and social stresses the person encountered. Therefore, a specifically designed support is needed that is based on knowledge and understanding of what it means to live with a cognitive disorder.

Bakgrund: Den vanligaste orsaken till att vårdnadshavare påkallar ambulans är på grund av att ett barn drabbats av smärta. Smärta är en kombination av sensoriska och emotionella upplevelser. Det saknas kunskap, erfarenhet och utbildning kring vård av barn. Syfte: Syftet var att belysa ambulanspersonalens erfarenhet av att vårda barn med smärta.Metod: Litteraturstudie Resultat: Barn upplever smärta mer intensivt än vuxna, trots detta får inte barn adekvat smärtlindring. Ambulanspersonal upplever att de har för lite kunskap och får för lite utbildning om barn, trots att de föreligger önskemål om ökad utbildning. Okunskap och osäkerhet vid vårdandet av barn leder till ångest och stress hos ambulanspersonalen. Smärtskattningsinstrument är ett bra hjälpmedel för att bedöma vilken grad av smärta barn upplever. Genom god kommunikation och inkludering av närstående i vårdandet av barn ökar barnets trygghet. De närstående besitter ofta värdefull information om barnet som kan vara till hjälp i vårdandet. Slutsats: Barn med smärta upplevs som komplexa att behandla. Mer utbildning för ambulanspersonal gällande dessa patienter är önskvärt, för att öka kunskapen och därmed öka chanserna till bättre vård och mer adekvat smärtlindring för barn. / Background: The most common reason why guardians call the ambulances is because children have been exposed to pain. Pain is a combination of sensory and emotional experience. There is a lack of knowledge, experience and education from caretakers of pediatric patients.  Aim: The aim was to shed light on the experience of the ambulance staff regarding caring of children with pain. Method: Literature study. Results: Children experience pain more intense compared to adults, despite this, children do not receive adequate pain relief. Ambulance staff consider they lack education and don't have enough knowledge about pediatric patients, despite the desire for adequate training. Deficient knowledge of pediatric patients increases emotions such as stress and anxiety of ambulance nurses. Pain assessment instruments prove to be a good tool for assessing the level of pain in children. Proper communication and including relative parties and guardians in the treatment of a child, will increase the feeling of security. Whilst the guardians might add valuable information about the child that will help to treat the child properly. Conclusion: An increase of education and training is a demand to have the possibility to maintain the best possible care for pediatric patients.

Att vårda barn beskrivs som en utmaning bland ambulanspersonal. Utmaningen består bland annat i barns anatomi och fysiologi vilken skiljer sig från vuxnas samt avsaknad av utrustning anpassad för barn. Barn är beroende av sina föräldrar vilket innebär att både barnet och föräldrarna måste tas om hand samtidigt, vilket också är en utmaning för ambulanspersonalen. Syftet var att belysa ambulanspersonalens erfarenheter av faktorer som påverkar omhändertagandet av barn upp till 12 år inom ambulanssjukvård. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie innehållande kvalitativa vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl. Totalt har 14 vetenskapliga artiklar inkluderats och analyserats utifrån en integrerad analys. I resultatet framkom en huvudkategori vilken benämndes främjande och hindrande faktorer för vård av barn, samt fyra subkategorier vilka benämndes känslomässiga reaktioner, kommunikation och föräldrarnas närvaro, brist på erfarenhet och utbildning samt stöd från andra aktörer och kollegor. Ambulanspersonalen uttryckte oro, ångest samt stress i samband med uppdrag som berör barn och att brist på erfarenhet och utbildning kundeförknippas med dessa känslor av osäkerhet av att vårda barn. Kommunikation med barn var en utmaning på grund av att små barn inte kan uttrycka sig verbalt. Med stöd av föräldrarna kunde ambulanspersonalen få anamnes om barnet och dess tillstånd. Föräldrarna ansågs även vara en viktig informationskälla. Ambulanspersonalen uttryckte även vikten av att jobba med en kollega de hade förtroende för vilket kunde minska deras oro, till skillnad mot om de jobbade med en kollega de inte kände så väl, vilket kunde resultera i ökad oro och stress. Slutsatsen var att de vanligaste känslorna bland ambulanspersonalen var ångest, oro och stress. Mer erfarenhet och utbildning i omhändertagandet av barn kan minska dessa känslor och öka ambulanspersonalens kompetens och trygghet / The caring of children was described as a challenge to the ambulance personnel. The challenges may include the fact that children's anatomy and physiology differ from adults and lack of equipment that is adapted to children. But also because children are dependent on their parents, which sometimes means you have to take care of both the child and the parents at the same time. The aim was to shed light on ambulance personnel's experience of factors that affect the care of children up to 12 years in the ambulance service. The method used was a general literature study containing qualitative scientific articles from the databases PubMed and Cinahl. A total of 14 scientific articles have been included and analysed based on an integrated analysis. In the result it appeared a main category called promoting and obstruction factors for the care of children, and four subcategories called emotional reactions, communication and parental presence, lack of experience and education as well as support from other actors and colleagues. The ambulance personnel expressed concern, anxiety and stress associated with assignments involving children and that lack of experience and education could be associated with these feelings of uncertainty of caring for children. Communication with children was a challenge because young children can not express themselves verbally. With the support of the parents, ambulance personnel could get a history of the children's condition. The parents were also considered an important source of information. The ambulance personnel also expressed the importance of working with a colleague you trust which could reduce their concerns, unlike working with a colleague who you do not know well which could result in increased anxiety and stress. The conclusion was that the most common feelings among the ambulance personnel were concern, anxiety and stress. More experience and training in the care of children could reduce these feelings and increase the ambulance personnel´s skills and security

Svensk ambulanssjukvård har under de senaste decennierna utvecklats och anses idag bedriva kvalificerad akutsjukvård. Men ambulanssjukvården har en utsatt arbetsmiljö som allt mer utsätts för hot och våld i det vårdande arbetet. Varje patient förtjänar en trygg och säker vård. Syftet var att beskriva hur ambulanspersonal upplever att vårdandet kan påverkas vid hot och våld i ambulanssjukvården. Metoden som användes var en litteraturöversikt. I denna litteraturöversikt har 15 vetenskapliga artiklar inkluderats. Artiklarna hämtades från databaserna Pubmed och Cinahl. Varje artikel är kvalitetsgranskad och bedömd enligt bedömningsmall från Sophiahemmet Högskola. Resultatet visar att ambulanspersonal som drabbas av våld upplevde att våldet stundtals kunde leda till försämrad vårdkvalité då situationen upplevdes som stressande. Ambulanspersonalen kände också oro för våld på arbetsplatsen vilket kunde påverka vårdandet. Dessutom upplevde ambulanspersonalen att korrekt träning och utbildning skulle kunna stärka säkerheten och samtidigt resultera i en bättre vårdkontakt. Ambulanspersonal som har utsatts för hot och våld har förändrat sitt beteende och känner sig alltmer rädd och oroad på arbetsplatsen samt arbetar med en ökad försiktighet och misstänksamhet. Effekterna av detta kan leda till en minskad empati mot patienten. Vid situationer där hot och våld är förekommande är det vanligt att vårdandet hamnar i bakgrunden. Slutsatsen visar att situationer där hot och våld förekommer i ambulanssjukvård ökar risken för konsekvenser för vårdandet. Ambulanspersonalens känslor och bemötande påverkas i negativ riktning vilket i sin tur kan leda till att vården påverkas. Ambulanspersonal behöver mer utbildning i hur de ska agera i en hotfull situation där risken för påverkan på vården finns. Avslutningsvis är det av stor vikt att ambulanspersonalen erhåller önskat stöd och eventuell rehabilitering efter en situation där hot och våld utspelats. / Swedish ambulance care has developed during the last decades and today it is considered to provide qualified emergency care. But the ambulance care has an exposed work environment that more often receives threats and violence in the work of care. Every patient deserves safe and secure care. Furthermore, it is important that ambulance staff gets to work in a safe and healthy environment. The purpose was to describe the ambulance staff´s experiences how the caring may be affected by threats and violence in ambulance care. The used method was a literature review. In this literature review 15 scientific articles were included. The articles were collected from the databases Pubmed and Cinahl. Each article was quality reviewed and assessed according to an assessment template from Sophiahemmet University. The result shows that ambulance staff affected by violence experienced that violence sometimes could lead to impaired quality of care when the situation was perceived as stressful. The ambulance staff were also concerned about violence in the workplace, which could affect the caring. In addition, the ambulance staff felt that proper training and education could strengthen safety and at the same time result in better care. Ambulance staff that have been exposed to threat and violence have changed their behavior and feel more scared and concerned at work, they also work with increased caution and suspicion. The effects of violence may lead to reduced empathy towards the patient. In situations where threats and violence occur it is common that the caring ends up in the background. In conclusion, situations where threat and violence occur in ambulance environments increases the risk of negative consequences for the caring. The ambulance staff's feelings and treatment are affected in a negative direction which may lead to influence in the caring. The ambulance staff need more education in how they are supposed to act in a threatening situation when there is a risk of consequences of the caring. Finally, it is important that ambulance staff receives support and possible rehabilitation after a situation that contains threat and violence.

Inom ambulanssjukvården ingår det i den vardagliga arbetsmiljön att utsättas för stressiga situationer. Det krävs att ambulanspersonalen är alert, förberedd och flexibel för att hantera det oväntade. Regelbunden exponering för trauman kan bidra till känslomässiga svårigheter. Vilket kräver stöd och hjälp för att hantera de stressreaktioner som kan uppstå till följd av en allvarlig händelse. Syftet var att belysa ambulanspersonals copingstrategier och upplevelse av krisstöd i samband med en allvarlig händelse. Som metod användes en allmän litteraturöversikt där 15 artiklar inkluderades i resultatet. Artikelsökningen gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och PsykInfo, resultatet analyserades med hjälp av Forsberg och Wengströms analysprocess. Analysen genererade fem kategorier. I resultatet framkom fem kategorier; Före händelse - förberedande copingstrategier, under händelsen - copingstrategier för omhändertagande, efter händelsen - copingstrategier för bearbetning och upplevelsen av krisstöd, ledning och organisation samt kulturella skillnader. Där framkom det att emotionellt fokuserad coping var den mest förekommande metoden för att hantera stress i samband med en allvarlig händelse. Det mest uppskattade stödet erhölls av en nära kollega, familj eller vänner. Ambulanspersonalen uppgav att det fanns ett missnöje med ledningens stöd och omhändertagande efter en allvarlig händelse. Som slutsats var det huvudsakliga fyndet att ambulanspersonal främst använde sig av emotionellt fokuserad coping och en erfaren kollega var ett viktigt stöd för att hantera stress då de bidrog till en känsla av trygghet, säkerhet samt stärkte kompetensen. Studiens resultat påvisade vikten av tid för återhämtning och reflektion. Litteraturöversikten identifierat en rad olika förbättringsåtgärder såsom ett förbättrat krisstöd samt ett ökat behov av utbildning och kunskap i stresshantering. / In ambulance care, it is part of the everyday work environment to be exposed to stressfulsituations. The ambulance staff is required to be alert, prepared, and flexible to manage theunexpected. Regular exposure to trauma can contribute to emotional difficulties, whichrequires support and help to deal with the stress reactions that can occur because of a seriousincident. The aim was to highlight the ambulance personnel coping strategies and experience of crisissupport in the event of a serious incident. As a method, a general literature review was used where 15 articles were included in theresult. The article search was performed in the databases PubMed, CINAHL and PsykInfo,the results were analyzed with the help of Forsberg and Wengström's analysis process. The analysis generated in five categories. The results revealed five categories; Before the event - preparatory coping strategies, duringthe event - coping strategies for caretaking, after the event - coping strategies for processingand the experience of crisis support, management and organization as well as culturaldifferences. Emotionally focused coping was the most common method when dealing withstress after a serious incident. The most appreciated support was received by a closecolleague, family, or friends. The ambulance staff stated that there was dissatisfaction in themanagement's support and care after a serious incident. In conclusion, the main finding was that ambulance mainly used the emotionally focusedcoping and an experienced colleague as support for managing stress as they contributed to asense of security, safety, and strengthens competence. The results of the study demonstratedthe importance of the need for recovery and reflection. The literature review identified anumber of different improvement measures such as improved crisis support and an increasedneed for training and knowledge in stress management.

Bakgrund: Stroke är ett tidskritiskt tillstånd som kan medföra kommunikationssvårigheter. Stroke delas generellt in i två kategorier; blödning eller tromb. En blödning kan uppstå efter trauma eller att ett kärl spruckit av annan orsak. En tromb bildas någonstans i kroppen som sedan färdats med blodbanan för att slutligen fastna i ett av hjärnans blodkärl. Beroende på var i hjärnan blödningen eller tromben sitter uppvisas olika symptom. Kommunikationen med strokepatienter kan påverkas negativt av flertalet variabler. Vid stroke kan symptom som afasi, dysfasi och dysartri framträda och leda till svårigheter för ambulanspersonalen att förstå vad patienten vill förmedla. Förutom dessa faktorer påverkar även ambulanspersonalens kompetens, engagemang, den fysiska miljön och språkförbristningar kommunikationen med strokepatienter. Således är kunskap om dessa faktorer viktiga i arbetet för att kunna finna vägar för en god kommunikation. Syfte: Att belysa framgångsfaktorer och hinder för kommunikation mellan ambulanspersonal, sjukhuspersonal och strokepatienter. Metod: En strukturerad litteraturöversikt med en systematisk metod och en integrerad analys genomfördes. Resultat: Resultatet visade att faktorer såsom personcentrerad kommunikation främjade kommunikationen mellan ambulanspersonal och strokepatienter. Digitalisering samt samarbete mellan ambulans och akutsjukhus främjade kommunikationen mellan ambulanspersonalen och sjukhuspersonalen. Tillika visade resultatet att digitalisering, akuta situationer och språkförbristningar kan inverka negativt på kommunikationen mellan ambulanspersonal, sjukhuspersonal och strokepatienter. Slutsats: Faktorerna som främjar kommunikationen mellan ambulanspersonal och strokepatienter är personcentrerad kommunikation, omvårdnad och säker vård. Digitaliserade kommunikationshjälpmedel, samarbete samt standardiserad och strukturerad kommunikation var framgångsfaktorer för kommunikation mellan ambulanspersonal och sjukhuspersonal. Dock kan digitalisering hindra omvårdnaden inom ambulanssjukvården och hindra kommunikationen mellan ambulanspersonal och sjukhuspersonal. När den tekniska utrustningen inte fungerat har det lett till längre behandlingstider och en längre tid till intervention. / Background: Stroke is a time-critical condition that can cause communication difficulties. Stroke is generally divided into two categories; bleeding or thrombus. Bleeding can occur after trauma or when a vessel has ruptured for another reason. A thrombus forms somewhere in the body which then travels with the bloodstream to finally get stuck in one of the brain's blood vessels. Depending on where in the brain the bleeding or thrombus is located, different symptoms are displayed. Communication with stroke patients can be negatively affected by several variables. In stroke, symptoms such as aphasia, dysphasia and dysarthria can appear and lead to difficulties for the ambulance personell to understand what the patient wants to convey. In addition to these factors, the competence of the ambulance personnel, commitment, the physical environment and language deficiencies also affect communication with stroke patients. Thus, knowledge of these factors is important in the work to be able to find ways for good communication. Purpose: The aim was to highlight factors that promote or hinder communication between ambulance personnel, hospital personnel and stroke patients. Method: A structured literature review with a systematic method and integrated analysis was conducted. Result: The results showed that factors such as person-centred communication promoted communication between ambulance personnel and stroke patients. Digitization and cooperation between ambulances and emergency hospitals promoted communication between the ambulance staff and the hospital staff. At the same time, the results showed that digitalisation, emergency situations and language deficiencies can have a negative impact on communication between ambulance personnel, hospital staff and stroke patients. Conclusion: The factors that promote communication between ambulance personnel and stroke patients are person-centred communication, nursing and safe care. Digitized communication aids, collaboration and standardized and structured communication were success factors for communication between ambulance personnel and hospital staff. However, digitization can hinder nursing in ambulance healthcare and hinder communication between ambulance- and hospital personnel. When the technical equipment did not work, it led to longer treatment times and a longer time to intervention.

Bakgrund: Vårdmötet mellan ambulanspersonal och patient påverkar patientens upplevelse och behandlingsresultat. Empati, kommunikation och respekt är nyckelfaktorer. Förståelse och uppfyllande av patientens behov är viktigt för en kvalitativ vårdrelation. Tidigare forskning visar att patientens fysiska behov ofta prioriteras över de psykosociala, vilket kan leda till bristande respekt och medkänsla. Ambulanspersonalen måste balansera fysiska och psykosociala aspekter för en respektfull vårdrelation. Att identifiera och förstå faktorer som främjar eller hindrar vårdmötet är avgörande för att förbättra vården och säkerställa att varje patient känner sig sedd och lyssnad till. Syfte:Att beskriva patienters upplevelser av faktorer som främjar eller hindrar vårdmötetmed ambulanspersonal. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats och integrerad analys genomfördes. Resultat: Litteraturöversikten mynnade ut i två teman: Patientens upplevelse och interaktion ivårdmötet samt ambulanspersonalens professionella kompetens och förhållningssätt. Patienterna kände sig ibland förbisedda av ambulanspersonal och betonade sin beroendeställning. Deltagande i vårdbeslut och respektfull behandling främjade positiva vårdupplevelser. Kommunikationens kvalitet och förståelse för patienternas behov var viktiga. Bristande kommunikation ledde till ogynnsamma utfall och känslor av maktlöshet. Ambulanspersonalens empati och lugnande närvaro påverkade välbefinnandet och känslan av trygghet hos patienterna. Deras professionalism och omsorg skapade förtroende och lugn vilket främjade en positiv vårdupplevelse. Slutsats: Resultatet ger en viktig insikt i både främjande och hindrande faktorer iinteraktionen mellan ambulanspersonal och patienter, med betoning på att bli tagen på allvarsom en avgörande främjande faktor. Det understryker behovet av utbildning för att ambulanspersonal ska kunna lyssna på och respektera patienternas upplevelser, samt anpassa sin kommunikation för att möta individuella behov. Dessa insikter kan användas för att förbättra kommunikationsstrategier och tillämpa omvårdnadsprinciper för att skapa en trygg vårdmiljö, vilket kan leda till förbättringar inom utbildning och vårdutförande inom ambulanssjukvården. / Background: The interaction between ambulance staff and patients influences the patient's experience and treatment outcomes. Empathy, communication, and respect are pivotal factors. Understanding and meeting the patient's needs are crucial for a qualitative care relationship. Previous research indicates that the patient's physical needs are often prioritized over thepsychosocial ones, potentially leading to a lack of respect and compassion. Ambulancepersonnel must balance physical and psychosocial aspects for a respectful care relationship. Identifying and understanding factors that promote or hinder the care encounter are crucial for improving healthcare and ensuring that every patient feels seen and heard. Aim: To describe patients' experiences of factors that facilitate or hinder the care encounterwith ambulance personnel. Method: A literature review with a systematic approach and integrated analysis wasconducted. Results: The literature review resulted in two themes: the patient's experience and interactionin the care encounter and the ambulance personnel's professional competence and attitude. Patients sometimes felt overlooked by ambulance personnel, emphasizing their dependency. Participating in healthcare decisions and receiving respectful treatment promoted positive care experiences. The quality of communication and understanding of patients' needs were crucial. Poor communication led to unfavorable outcomes and feelings of powerlessness. The empathy and calming presence of ambulance personnel influenced patients' well-being and sense of security. Their professionalism and care instilled trust and calmness, promoting apositive care experience. Conclusion: The results provide valuable insights into both facilitating and hindering factors in the interaction between ambulance personnel and patients, with emphasis on being taken seriously as a crucial facilitating factor. It underscores the need for education to enable ambulance personnel to listen to and respect patients' experiences and adapt their communication to meet individual needs. These insights can be used to improve communication strategies and apply nursing principles to create a safe care environment, leading to enhancements in education and care delivery within ambulance healthcare.

Bakgrund: Kommunikationen över radio och på skadeplats har en avgörande roll för kvaliteten på samverkan mellan blåljuspersonal. Utbildning och övning är nödvändigt för att upprätthålla och förbättra förmågan till kommunikation i syfte att kunna hantera allvarliga händelser.  Motiv: Behovet av god samverkan mellan ambulanspersonal och polis ökar. En god samverkan främjar patientsäkerheten och minskar patientmortaliteten på skadeplats.  Syfte: Kartlägga ambulanspersonalens och polisers uppfattning om hur kommunikationen fungerar mellan dem under samverkansuppdrag.  Metod: Studien är en kvantitativ webbaserad enkätstudie. Studien inkluderade personal från Polismyndigheten och ambulanssjukvården i Stockholm samt Dalarna. Totalt deltog 200 respondenter. Variabler som yrkesroll, region/område, kön, yrkeserfarenhet, kommunikation över radio och på skadeplats samt antalet samverkansövningar respondenterna medverkat i studerades. Data analyserades i SPSS Statistics och presenteras beskrivande med medianer och procentsatser samtjämförande med Chi2-test.  Resultat: Majoriteten av respondenterna ansåg att kommunikationen över radio (n=129, 64,5%) samt på skadeplats (n=151, 75,5%) mellan organisationerna var välfungerande under samverkansuppdrag. Majoriteten (n=144, 72%) ansåg att svarsfrekvensen av den andra organisationen över radio var bristande. Samband påvisades mellan yrkesroll och hur kommunikationen uppfattades på skadeplats (p<0,001) samt uppfattningen av att liknande radiospråk/begrepp används (p=0,009). Samband påvisades mellan antal samverkansövningar och uppfattningen om svarsfrekvensen över radio av den andra organisationen (p=0,007).  Konklusion: Kommunikationen mellan ambulanspersonal och poliser uppfattades mestadels som välfungerande av båda organisationerna. Samband påvisades mellan yrkesroll och uppfattningen av kommunikation samt mellan samverkansövningar och svarsfrekvensen över radio. Kunskapen om kommunikation mellan organisationerna kan förhoppningsvis ge upphov till att Polismyndigheten och ambulanssjukvården ser över hur de arbetar för en välfungerande kommunikation mellan organisationerna samt de metoder de använder för att främja den. Mer forskning behövs för att avgöra vad som påverkar kommunikationen samt hur den kan främjas under samverkansuppdrag. / Background: Communication has a decisive role for the quality of collaboration between first responders. Education and training are necessary to maintain and improve the ability to communicate in order to handle serious incidents.  Motive: The demand for good collaboration between paramedics and police officers is increasing. A good collaboration between first responders increases patient safety and reduces patient mortality at the scene of the accident.  Aim: The aim of the study is to identify how the communication between paramedics and police officers works during cooperation.  Methods: The study is a quantitative web-based survey study. The study included personnel from the Police Authority and the ambulance service in Stockholm and Dalarna (Sweden). 200 respondents participated in the study. Variables that were studied were professional role, region/area, gender, work experience, communication through the radio and at the scene of the accident and the amount of cooperation exercises the respondents participated in. Data were analyzed using SPSS Statistics and presented descriptively with medians and percentages and comparatively with Chi-squared tests.  Result: The majority of the respondents indicated that the communication through the radio (n=129, 64,5%) and at the scene of the accident (n=151, 75,5%) was well-functioning. The majority (n=144, 72%) also stated that the response rate from the other organization through the radio was lacking. A relation was discovered between profession and how communication was experienced at the scene of the accident (p<0,001) likewise the experience of similar radio-language/terms being used (p=0,009). A relation was indicated between the amount of collaboration exercises and the perceived response rate through the radio (p=0,007).  Conclusion: The communication between paramedics and police officers was broadly perceived as well-functioning by both organizations. A relation was demonstrated between profession and how the communication was perceived, likewise the amount of collaborative exercises and the response rate through the radio. This knowledge of communication between the organizations will hopefully contribute to an evaluation of the methods used for well-functioning communication between the Police Authority and the ambulance service. More research is needed to determine what influences and promotes communication during cooperative missions.

Smärta är en vanlig orsak att söka akutsjukvård, ambulanssjuksköterskan möter en stor variation av patienter i varierande miljöer och ska lindra lidande för patienter. Det saknas kunskap om hur ambulanssjuksköterskor upplever användning av farmakologisk smärtlindring. Syftet var att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av användning av farmakologisk smärtlindring. Metoden som valdes var en litteraturöversikt med systematisk sökning. Sex kategorier identifierades: Patientens fysiska behov, Livsstil och medicinsk historik, Uttryck och uppfattning, Oro för biverkan, Bristande utbildning skapar osäkerhet samt Tidigare erfarenheter. Konklusionen var att det är många faktorer som tas i beaktande vid smärtlindring prehospitalt, allt ifrån patientens livsbetingelser, kulturella preferenser och sjukdomshistorik till hur situationen ser ut på platsen och hur långt det är till sjukhuset. Det är en komplex uppgift att lösa på ett adekvat sätt, det behövs utbildning och erfarenhet för att lösa den uppgiften på ett personcentrerat och tillfredställande sätt. / Pain is a common cause for patients to seek emergency medical assistance, the specialized ambulance nurse meet a variety of patients in all kind of environment and is supposed to ease the suffering of the patients. There is a lack of knowledge of the experience of how specialized nurses experience the use of pharmacological pain management. The aim for this study was to describe the ambulance personnel’s experience of using pharmacological pain management. The opted method was a literature review with systematic search. Six categories were identified: Attention to the patients´ physical needs, Lifestyle and medical history, Expression and perception, Fear of adverse effects, Lack of training results in uncertainty, and Previous experiences. There are a lot of parameters to take into consideration when administrating pain medication prehospital, anything from the patient’s life conditions, cultural preferences and medical history to the status on site and how far away the hospital is located. It is a complex assignment to solve and to solve it in a satisfactory and patient centred manner, additional training and experience is required.