Bakgrund: Trots omfattande forskning avlider 9 av 10 patienter till följd av ett prehospitalt hjärtstopp i Sverige. När en person drabbas av plötsligt hjärtstopp krävs snabba åtgärder och tiden till hjärt- och lungräddning påbörjas är livsavgörande. Vårdmiljön är stressfull och komplext, vilket kan få konsekvenser för vårdandet. För den drabbade innebär ett hjärtstopp att personen blir sårbar och utlämnad till sin omgivning samtidigt som det är en traumatiskt och svår händelse för närstående att få bevittna. Det krävs därför att ambulanspersonalen, förutom att ta omedelbara beslut som kan vara livsavgörande, även måste ha ett etiskt förhållningssätt och goda kunskaper i omvårdnad. Syfte: Studiens syfte var att beskriva vårdprocessen vid prehospitalt hjärtstopp hos vuxna patienter.  Metod: Studiens genomförande var en litteraturöversikt med en integrerad analys. Datainsamlingen resulterade till att 15 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar inkluderades. Artikelsökningar genomfördes utifrån sökord i Cinahl Complete och PubMed.  Resultat: Bearbetningen av artiklarna resulterade i fyra kategorier och 11 underkategorier. När larmet kommer och vårdmötet inleds, Att ta rätt beslut för patienten, Ett värdigt avslut, Ett krävande ansvar för att kunna ge bra vård. Det var viktigtmed mental förberedelse för att kunna ge god vård, förutfattade intryck kunde riskerade att få konsekvenser för patienten. Att skapa ett skyddat vårdutrymme samt skapa tillit och låta närstående vara delaktig belystes, dock kunde den kaotiska och krävande situationen vara ett hinder för detta. Ett patientperspektiv var avgörande för att ta rätt beslut för patienten, gråzoner, etiska dilemman och närståendes förhoppningar kunde dock skapa ett onödigt lidande för patienten. Det var viktigt att skapa ett värdigt avslut för patienten och hantera den avlidnes kropp med respekt. Närståendes behov av omsorg sågs som en del i vårdandet, men krävde att ambulanspersonalen kunde låta sig själv påverkas. Rädsla eller osäkerhet att möta närstående deras sorg kunde få konsekvenser för deras behov av stöd. Vårdmötet innebar påfrestningar för ambulanspersonalen, för att kunna ge en god och professionell vård krävdes organisatoriskt och kollegialt stöd samt regelbunden utbildning. Vikten av erfarenhet belystes. Slutsats: Vårdprocessen vid hjärtstopp hos vuxna patienter prehospitalt kan vara varierande beroende på situation och patientens vård påverkas av flera olika faktorer. Det fanns en stark vilja att värna om patientens värdighet och integritet samt närståendes behov av stöd och omsorg. Att ta livsavgörande beslut var en tung börda vilket kräver erfarenhet och självsäkerhet i sin yrkesroll. Faktorer som gråzoner, tvivel, osäkerhet och påfrestningar på ambulanspersonalen kunde dock medföra onödigt lidande för patienten och att närståendes behov av omsorg åsidosattes under hjärt- och lungräddning. Studien betonar vikten och belyser brister i patientens och närståendes omvårdnadsbehov vid hjärtstopp prehospitalt. / Background: Despite extensive research, 9 out of 10 patients die as a result of an out-of- hospital cardiac arrest in Sweden. When a person suffers a sudden cardiac arrest, rapid action is required and the time for cardiopulmonary resuscitation to begin is vital. The care environment is stressful and complex, which can have consequences for caring. For the victim, a cardiac arrest means that the person becomes vulnerable and extradited to their surroundings at the same time as it is a traumatic and difficult event for close relatives to witness. It is therefore required that the ambulance staff, in addition to making immediate decisions that can be life-changing, also must have an ethical approach and good knowledge of nursing. Aim: The aim of the study was to describe the caring process in out-of-hospital cardiac arrest in adult patients. Method: The study was conducted as a literature review with an integrated analysis. The data collection resulted in the inclusion of 15 qualitative and quantitative scientific articles. Article searches were performed based on keywords in Cinahl Complete and PubMed. Result: The processing of the articles resulted in four categories and 11 subcategories. The main categories were; When the alarm goes off and the care meeting begins, To make the right decision for the patient, A dignified end, A demanding responsibility to be able to provide good care. Mental preparation was important in order to provide good care, predetermined impressions could risk having consequences for the patient. Creating a protected care space as well as creating trust and letting relatives be involved was highlighted, however, the chaotic and demanding situation could be an obstacle to this. A patient- perspective was crucial for making the right decision for the patient, gray areas, ethical dilemmas and relatives' hopes could, however, create unnecessary suffering for the patient. It was important to create a dignified ending for the patient and treat the deceased's body with respect. Relatives' need for care was seen as part of the care process, but required that the ambulance staff could allow themselves to be influenced. Fear or insecurity in facing relatives' grief could have consequences for their need for support. The care meeting meant stress for the ambulance staff, in order to be able to provide good and professional care, organizational and collegial support was required, as well as regular training. The importance of experience was highlighted as very important. Conclusion: The caring process in out-of-hospital cardiac arrests in adult patients vary depending on the situation and the patient's care is affected by several different factors. There was a strong will to protect the patient's dignity and integrity as well as the relatives' needs for support and care. Making life-changing decisions was a heavy burden, which requires experience and self-confidence in one's professional role. However, factors such as gray areas, doubts, insecurity and stress among the ambulance staff could lead to unnecessary suffering for the patient and that relatives' need for care was ignored during cardiopulmonary resuscitation. The study emphasizes the importance and highlights shortcomings in the patient's and relatives' care needs in the event of an out-of-hospital cardiac arrest.

Sammanfattning Bakgrund: En ofri luftväg är förenat med lidande och kan leda till död för en människa och något som måste åtgärdas snabbt. Det kan många gånger var svårt att vårda patienter med ofri luftväg inom ambulanssjukvården. Ambulanspersonalens erfarenheter, kompetens och mående spelar en stor roll i vårdandet. Få länder har som krav att bemanna ambulansen med minst en sjuksköterska, därför finns det få studier som undersöker sjuksköterskans erfarenheter av ämnet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med ofri luftväg inom ambulanssjukvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv innehållsanalys som analysmetod. Semistrukturerade intervjuer genomfördes på fyra ambulansstationer i sydöstra Sverige. De 13 deltagarna var sjuksköterskor som arbetade inom ambulanssjukvård och hade erfarenheter av att vårda patienter med ofri luftväg. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter var att patientens anatomi, tidigare sjukdomar samt vårdmiljön var försvårande aspekter i vården av patienter med ofri luftväg. Resultatet visade även att teamets kompetens kunde medföra både stress och inge trygghet. För att motverka upplevelsen av stress och öka tryggheten i samband med vård av patienter med ofri luftväg krävdes det enligt sjuksköterskorna ökad erfarenhet och kompetens både hos dem själva och kollegorna. Datamaterialet resulterade i tre kategorier; Vikten av kollegialt stöd för handlingskraft, Behov av egen kompetens och Aspekter som försvårar vårdandet. Det visar på vikten av sjuksköterskans praktiska och teoretiska kunskap, kollegans kompetens och behovet av klinisk praktik. Brister förekom när kollegan var novis eller osäker samt när sjuksköterskan inte höll sig praktiskt och teoretiskt uppdaterad. Slutsats: Organisatoriska förändringar krävs för att ambulanssjuksköterskor ska kunna erhålla ökad kunskap i vården av patient med ofri luftväg och därmed utföra mer patientsäker vård. Ökad kunskap leder till trygghet i hanteringen samt minskad stress för ambulanssjuksköterskor. / Abstrakt Bakgrund: En blockerad luftväg är kopplad till lidande och kan leda till mänskliga dödsfall om den inte säkras snabbt. För det mesta kan det vara svårt att ta hand om patienter med en blockerad luftväg inom prehospital vård. Därför spelar sjukvårdarens erfarenhet och kompetens en nyckelroll i vården av dessa patienter. Få länder har ett krav på att bemanna ambulansen med minst en sjuksköterska, vilket kan vara en anledning till att det finns få studier som beskriver sjuksköterskors erfarenheter inom detta ämne. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att behandla och ta hand om patienter med blockerade luftvägar i ambulanssjukvården. Metod: Kvalitativa intervjuer med en induktiv innehållsanalys. Tretton halvstrukturerade intervjuer genomfördes på fyra olika ambulansstationer i sydöstra Sverige. Deltagarna var sjuksköterskor som arbetade inom ambulansen och hade erfarenhet av blockerade luftvägar. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter var att patientens anatomi, tidigare sjukdomar och vårdmiljön förvärrade aspekter i vården av patienter med blockerade luftvägarna. Resultaten visade också att ambulansteamets kompetens kan leda till både stress och trygghet. För att ta hand om patienter med blockerad luftväg krävdes ökad erfarenhet och kompetens för både sjuksköterskorna själva och deras kollegor. Datamaterialet resulterade i tre kategorier; Vikten av kollegialt stöd till handling, behov av egen kompetens och aspekter som försvårar vården. Det visar vikten av sjuksköterskans praktiska och teoretiska kunskaper, kollegans kompetens och behovet av klinisk praktik. Brister uppstod när sjuksköterskan inte höll sig praktiskt och teoretiskt uppdaterad. Slutsats: Organisatoriska förändringar krävs för att sjuksköterskorna ska kunna få ökad kunskap för att ta hand om patienter med blockerad luftväg. Ökad kunskap leder till trygghet i luftvägshanteringen och minskar stressen för sjuksköterskorna.

Bakgrund: Sverige har genomgått en förändring i demografi där en allt större del av befolkningen inte har svenska som modersmål. Samtidigt går ambulanssjukvården från att vara en transportfunktion där destinationen alltid varit akutsjukhus till att vara patientens första möte i en obruten vårdkedja. I detta nya uppdrag ingår att inhämta information, bedöma, vid behov behandla och slutligen transportera eller hänvisa patienten till rätt vårdnivå. Grunden för detta är en korrekt anamnes, bedömning och triagering.Detta ställer krav på individanpassad och differentierad vård. Språkförbistring på sjukhus har visat sig resultera i ökad handläggningstid, en större mängd undersökningar och fler vårdskador. Prehospitalt har forskning på språkförbistring inriktat sig på larmsamtal. Syfte:Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelse att bedöma och vårda patienter vid språkförbistring.Metod: Syftet besvarades genom en kvalitativ studie med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Deltagarna utgjordes av sex ambulanssjuksköterskor och två ambulanssjukvårdare som alla hadeerfarenhet av att bedöma och vårda patienter vid språkförbistring. Intervjudeltagarna rekryterades genom bekvämlighetsurval från ett mellansvenskt län. Data inhämtades med semistrukturerade enskilda intervjuer och analyserades med hjälp av induktiv innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorierframträdde. En mer fysisk bedömning beskrev hur ambulanspersonalen vid språkförbistring i större utsträckning nyttjade yttre, fysiska attribut för att göra en skattning av patientens kontaktorsak och allvarlighetsgrad. Att kommunicera annorlunda rörde hur vårdarna sökte kommunicera med patienten trots språkförbistring. Att handlägga utan information avhandlade information som ambulanspersonalen trots försök upplevde svår att klarlägga samt hur detta påverkade deras handläggning av patienten. Slutligen presenterades kategorin att skapa en relation vid språkförbistring som belyste hur intervjudeltagarna upplevde att deras mellanmänskliga vård påverkades vid språkförbistring. Slutsats:Studiens resultat påvisar att ambulanspersonals upplevelse av bedömning och vård vid språkförbistring karaktäriseradesav osäkerhet och en önskan om att kompensera för informationsluckor. Denna kompensation yttrade sig genom en noggrannare, bredare fysisk undersökning och bedömning samt en handläggning och vård som arbetar efter modellen ”hängslen och livrem”. Detta upplevdes också som begränsande då vårdarna avhöll sig från vissa åtgärder, såsom smärtstillning eller omstyrning till närakut, primärvård eller geriatriskt sjukhus. Då patienten var kritiskt sjuk upplevde inte personalen att omhändertagandet skiljde sig mot ett möte utan språkförbistring. Vid de tillfällen patienten inte var uppenbartakut sjuk upplevde personalen att de inte kunde ge samma möjligheter till en individanpassad vård och handläggning.En del av denna problematik skulle kunna adresseras genom ett utökat och anpassat besluts- och översättningsstöd för ambulanspersonalen. / Background: Sweden is going through a demographic change in which a larger part of the population no longer has swedish as its first language. At the same time the ambulance service is transforming from a purely transporting service to an integrated part of the patients overall healthcare. This new mission involves to gather information, to assess, when needed to treat and finally to transport or direct the patient to the most suited level of care. This process is based on a correct patient history, assesment and triage. Previous research has shown that language barriers in hospitals result in an increased risk of delays, costly examinations and injuries. Prehospital research on language barriers have traditionally focused on the emergency phone-call. Aim: The purpose of this study was to explore ambulance staffs experiences and perceptions of assessing and caring for patients where language was a barrier. Method: This was a qualitative study using a qualitative content analysis. Participants included six Swedish ambulance nurses and two ambulance nursing assistants who all had experience in assessing and caring for patients where language had been a barrier.Participants were recruited based on convenience. Data was collected through semi-structured interviews and analysed using inductive content analysis. Results:Four main categories emerged. A more physical evaluation encompassed how the providers increased the importance of outside physical attributes to assess the patients condition and level of urgency. To communicate differently comprised hos staff despite language barriers sought to communicate with the patient. To process without information described information that staff despite attempts were unable to map and how this affected their assessment and decision-making. The final category regarded to create a relationship through the language barrier and how participants perceived that their interpersonal carewas affected by language difficulties. Conclusion: The ambulance staff perceived and experienced the assesment and care where language was a barrieras characterised by a higher degree of uncertainty and a wish to compensate for alack of information. This compensation manifested itself through a more thorough, wider physical examination and an assessment based on the principle of ”belt and suspenders”. This was perceived as a limitation as staff abstained from certain actions, such as administering pain relief or directly admitting the patient to primary care or a geriatric ward. The assessment and care for the critically ill patient did not differentiate from that of the everyday case. The moderately ill patient however was perceived as not to be given thesameoptions to an individually adapted care and handling. Part of this problematique could be adressed through an expanded and adapted language- and decision making-tool for the crews.

Introduktion: Forensisk omvårdnad blir ett allt mer aktuellt ämne för hälso- och sjukvårdspersonal då brottsliga handlingar ökar i dagens samhälle. Forensisk omvårdnad beskrivs som en specialitet både inom omvårdnad och rättsmedicin. Att bedöma, dokumentera och behandla skador, beträda eventuell brottsplats på korrekt sätt och vetskap om var eventuella fynd kan finnas som tyder på att ett brott har begåtts är exempel på vad som ingår i den forensiska omvårdnaden. Ambulanspersonal arbetar i många olika miljöer och situationer vilket innebär att de omedvetet eller medvetet kan behöva beträda en brottsplats. Syfte: Att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av forensisk omvårdnad vid misstänkt eller bekräftad brottsplats. Metod: Kvalitativ intervjustudie med ambulanssjukvårdare, sjuksköterskor och ambulanssjuksköterskor. Totalt 13 personer deltog rekryterande från hela Sverige. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem underkategorier: Prioritering är att rädda liv, Vikten av den egna tryggheten och säkerheten, Varierande förutsättningar i att beträda och agera, Strävan efter att inte förstöra bevismaterial och Bristande kunskap och utbildning. Av dessa skapades därefter en kategori: Att hantera forensisk omvårdnad i med och motgång på misstänkt eller bekräftad brottsplats. Slutsats: Ambulanspersonalens primära fokus är att rädda liv oavsett om de arbetar på en brottsplats. Trygghet och säkerhet främjar omhändertagandet av patienten, men ambulanspersonalen har bristande kunskap i hur platsen ska beträdas och hur bevismaterial skall behållas intakt. Av den anledningen är det betydande att implementera utbildning och riktlinjer för att stödja ambulanspersonalen i att hantera dessa situationer på bästa sätt. Ytterligare forskning i området är behövs för att kunna ge mer kunskap i området.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på att ambulanspersonalen har en ökad risk för att utsättas för arbetsrelaterad stress vilket kan leda till såväl psykiska som fysiska skador. Det kan i sin tur påverka ambulanspersonalens funktionsförmåga och därmed kan såväl omvårdnaden för patienten samt patientsäkerheten komma att äventyras och risken för att patienten ska drabbas av en vårdskada samt ett vårdlidande ökar. Syfte: Syftet med studien var att belysa ambulanspersonalens upplevelser av arbetsrelaterad stress och dess inverkan på patientsäkerheten. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod. Elva semistrukturerade intervjuer genomfördes för att besvara studiens syfte, fem män och sex kvinnor deltog. Inklusionskriterierna var att informanterna var yrkesverksamma inom ambulanssjukvården. Således var ingen yrkeskategori inom ambulanssjukvården exkluderad. Urvalet skedde genom ett bekvämlighetsurval samt ett snöbollsurval. Materialet har analyserats med hjälp av manifest analysmetod. Resultat: Resultatet sammanfattas i tre kategorier och sju underkategorier. Resultatet visade på att ambulanspersonalen upplevde en arbetsrelaterad stress. Upplevelsen av den arbetsrelaterade stressen och dess inverkan på patientsäkerheten kunde ses utifrån flera olika perspektiv, såväl negativa som positiva. För hög arbetsrelaterad stress upplevdes ogynnsamt för såväl ambulanspersonalen som för patienten och dess säkerhet medan en rimlig nivå av stress ansågs gynnsamt. Stöd och kunskapsutbyte mellan kollegor och stöd från organisationen upplevdes vara en viktig del i arbetet inom ambulanssjukvården för att besvara den emotionella belastning som den arbetsrelaterade stressen kunde framkalla, känslan av att vara otillräcklig samt att vilja prestera. Slutsats: Ambulanspersonalen tillsammans med enhetscheferna för ambulanssjukvården bör gemensamt identifiera faktorer som utlöser stress på individnivå för att bibehålla ambulanspersonalens hälsa, utveckling samt bibehålla patientsäkerheten. / Background: Previous research has shown that ambulance personnel have an increased risk of exposure to work-related stress, which can lead to both psychological and physical harm. This in turn may affect the functional ability of ambulance staff, potentially jeopardizing patient care as well as patient safety. The likelihood of a patient experiencing healthcare injury of suffering related to care is also increases. Aim: The objective of the study was to illuminate the experiences of ambulance personnel regarding work-related stress and its impact on patient safety. Methods: A qualitative study was conducted. Eleven semi-structured interviews were conducted to address the study's aim, involving five men and six women. The inclusion criteria stipulated that the informants were actively working in ambulance healthcare. Consequently, no professional category within ambulance healthcare was excluded. The participants were recruited by convenient and snowball selection. The data was analysed using a manifest analysis method. Results: The result is summarized in three categories and seven subcategories. The results showed that ambulance personnel experienced work-related stress. The experience of the work-related stress and its impact on patient safety could be viewed from various perspectives, both negative and positive. A high work-related stress was perceived unfavourably for both the ambulance personnel, the patient and the patients´ safety, while a reasonable level of stress was considered beneficial. Support and knowledge exchange among colleagues, as well as organizational support, was seen as an important part in ambulance healthcare to address the emotional burden that the work-related stress could evoke, the feeling of insufficiency, and the desire to perform. Conclusion: The ambulance personnel, together with unit managers for the ambulance healthcare, should collaboratively identify factors that can trigger stress, to sustain the ambulance personnels health, development and patient safety.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2005. / Härtill 5 uppsatser.

Bakgrund: Enligt rapporter ökar våldet i Sverige och de visar även på att hot samt våld är vanligare inom vissa arbetsbranscher. Ambulanspersonal har en stor uppgift att ge vård oavsett vem eller vilken situation de möter. Vid händelse av hot och våld påverkas relationen mellan patient och vårdare, vilket också påverkar vårdarnas förmåga att ge vård. Syfte: Syftet är att belysa ambulanspersonalens erfarenhet av hot och våld relaterat till vårdandet av patienten. Metod: Studien genomfördes enligt en kvalitativ metod genom en systematisk litteraturstudie via databaser så som Cinahl, PubMed och Scopus. Den insamlade data analyserades med hjälp av Bettany-Saltikov och McSherrys stegmodell som består av nio steg. Resultat: Litteraturstudiens resultat utgörs av en sammanställning av 12 vetenskapliga artiklar, det framkom fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Resultatet visar att förmågan att vårda påverkas av händelser med hot och våld. Det påverkar vårdarna och patienten, vilket gör att patientvården blir lidande. Fynd som anses viktiga är den acceptans och normalisering som finns kring våldshandlingar. Det klassas som en del av arbetet och konsekvenserna av utsattheten för hot och våld tas inte på allvar. Slutsats: Hot och våld har ökat i samhället och lett till en ökad normalisering bland både personal och patienter. Hot och våld påverkar inte enbart personalen utan även patientvården. Stor efterfrågan bland ambulanspersonal finns gällande kunskap, verktyg och stöd för att kunna hantera hot och våld, men även behovet av att utveckla allmänhetens kunskap för en långsiktig förbättring. / Background: According to reports, violence is increasing in Sweden and showing that threats and violence are more common in certain labor industries. Ambulance personnel have a big task to provide care regardless of who or what situation they encounter. In the event of threats and violence, the relationship between patient and ambulance carer is affected, which also affects the ambulance carer’s ability to provide care. Purpose: The aim was to illustrate the ambulance personnel’s experience of threats and violence related to the care of the patient. Methode: The study was conducted according to a qualitative design through a systematic literature study by the databases such as Cinahl, PubMed and Scopus. The collected data were analyzed using Bettany-Saltikov and McSherry's (2016) step model consisting of nine steps. Results: The results of the literature study consist of a compilation of 12 scientific articles, four main categories and eleven subcategories emerged. The results show that the ability to care is affected by events with threats and violence. It affects the ambulance carers and the patient, which means that patientcare i violated. Findings that are considered important are the acceptance and normalization that exists around acts of violence. It is classified as part of the work and the consequences of exposure to threats and violence are not taken seriously. Conclusion: Threats and violence have increased in society and led to increased normalization among both staff and patients. Threats and violence affect both staff and the patientcare. There is a great demand among ambulance personnel for knowledge, tools and support to be able to handle threats and violence, but also the need to develop the public's knowledge for long-term improvement.

When paramedics arrive at an accident site there are a lot of complex variables that they must keep in mind when making decisions. Thus, a problem of too much information presented at once makes the decision-making harder. To aid paramedics, smart glasses can be used to streamline the workflow and present relevant information immediately. Attempts at implementing smart glasses within prehospital care have previously been made. However, with no extensive research regarding what an implementation of how the user interface could look like has been presented. In addition, providing paramedics with optimal information to aid in decision making. Thus the goal of this thesis is to develop an Android application for the Google Glass Enterprise Edition 2 to visualise a patient's vital signs to aid paramedics to focus more on treating the patient. A limitation of the project was to only focus on the visualisation of the following vital parameters were focused: pulse from ECG, SpO2, EtCO2, and NiBP. To determine what would be demanded from the application, interviews with paramedics of varying seniority ranging from 7 to 23 years experience, were conducted. The paramedics interviewed were from different regions within Sweden and the UK. This gave a generalised understanding of how paramedics work and what would be desired by paramedics from smart glasses as an assisting tool. The Android application used a Wi-Fi Direct connection with the MobiMed Patient Unit which was transmitting the patient's vital sign data. The data was packaged in a JSON file and then transmitted over User Datagram Protocol to the Google Glass. The data was visualised with a focused layout of only one vital sign showing. In addition, a dual view where two vitals are shown simultaneously was created. The implementation was then run through different experiments to ensure that the glasses would be able to perform under relevant circumstances that could occur at an accident site. Finally, several topics for future development and use cases for the project in pre-hospital and hospital care were explored. / När ambulanspersonal anländer till en olycksplats finns många komplexa variabler som bör beaktas vid fattande av ett avgörande beslut. Genom detta uppstår ett problem där ett överflöde av information presenteras samtidigt vilket försvårar beslutstagande. För att lösa detta introduceras smarta glasögon då det kan effektivisera arbetet och medföra relevant information med en gång. Försök att implementera smarta glasögon inom den prehospitala vården har tidigare gjorts. Men utan omfattande forskning om hur en implementering skulle se ut samt att tillföra ambulanspersonal med information för att underlätta deras beslutsfattande har tidigare gjorts. Därför är målet med detta examensarbete att utveckla en Android-applikation för Google Glass för att visualisera en patients vitalparametrar för att hjälpa ambulanspersonal att fokusera mer på att behandla patienten. För att avgränsa projektet fokuserades visualisering på följande patient parametrarna; puls från EKG, SpO2, EtCO2, och NiBP. För att avgöra vad som skulle krävas från ambulanspersonalen så utfördes en intervjustudie med personal av varierande tjänstgöringstid från 7 till 23 år. Ambulanspersonalen som intervjuades var från olika län i Sverige och Storbritannien. Detta gav en generaliserad förståelse för hur ambulanspersonal arbetar och vad som skulle önskas av ambulanspersonal från smarta glasögon som ett hjälpmedel. Android-applikationen som skapades använde en Wi-Fi Direct-anslutning med MobiMed patientenheten som överför patientens vitalparametrar. Informationen paketerades i en JSON-fil och överfördes sedan via UDP till Google Glass. Data visualiserades med en fokuserad design där endast en parameter visas. Dessutom skapades en dubbelparameter design där två parametrar visas samtidigt. Implementeringen kördes sedan genom olika experiment för att säkerställa att glasögonen skulle kunna prestera under vissa omständigheter som skulle kunna inträffa vid vårdtillfällen. Slutligen undersöktes framtida utvecklingsarbeten och användningsfall för projektet.

No description available.