Sedan Riksantikvarieämbetets rikstäckande fornminnesinventeringar under 1980 och 90-talen har kunskapsläget för en rad fornlämningstyper förändrats, särskilt tydligt är detta för agrara lämningar. I föreliggande uppsats har en kritisk granskning av FMIS utförts med hjälp av en detaljkartering av en del av ett sedan tidigare känt fornlämningsområde i Södra Rörums socken, Skåne. En för kulturmiljövården ny inventeringsmetod, linjetaxering, har testats på samma fornlämningsområde. Linjetaxering har inte använts i större utsträckning inom arkeologi och kulturgeografi men är vanligt förekommande inom t.ex. biologi. Vidare har fornlämningsområdet placerats i en landskapshistorisk kontext i samarbete med en pollenanalysstudie av en angränsande mosse. De fossila åkerformerna är tidigast upplagda under bronsålder. Resultatet visar att det troligtvis skett en ny- eller återuppodling under tidig medeltid som illustreras och diskuteras i ett senare avsnitt i arbetet. Huvudfrågeställningens resultat styrker att det finns en underskattning av antalet lämningar i FMIS. Dessa resultat stämmer väl överens med en liknande studie i Västra Götaland och t ex med inventeringarna i samband med vägbygget E4 vid Örkelljunga.

This essay is based on previous discussions regarding early church buildnings in the Luleå area. The study is limited to two possible premises. The first location is the site of the current stone church in Gammelstad. The reason for the choise of the stone church is that some archaeological researchers consider it probable that the first church buildning may have been on that site before the stone church was built. The other site is located in Heden outside Boden and is described in older sources as a place for an old church building. To answer the essay´s questions I used Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid and Mats Anglert´s divisions of chapel to test that information agaionst the information available about the described chapel, previous research and premises and made a theoretical reasoning about it. In this essay I argue for the possibility that there are two chapels which is mentioned in the old sources. The chapel in Svenald´s will is probably a colonization chapel that was built on the site where Nederluleå church stands today, while the chapel mentioned in the other sources can be considered a capelle non curate, a chapel outside a parich community and without a priest, that was built in Heden.

The crania from a mass grave associated to the Battle of Good Friday (1520) in Uppsala were re-examined in this study. The total skeletal material has been analysed before, but blunt force trauma was excluded and therefore a comprehensive trauma pattern could not be presented. In the current study, the perimortem cranial weapon-related trauma was examined by reconstructing the crania and conducting a trauma analysis. Standardised methods were used to identify and document blunt, sharp and puncture trauma. The results reveal that new blunt and sharp force trauma as well as one puncture trauma could be identified. Furthermore, the majority of weapon-related trauma were identified as sharp injuries, less than ten percent as blunt injuries and a few as puncture injuries. The cranial trauma pattern is interpreted to reflect the battle tactics, the situations in the battle, as well as the armour and weapons used by the soldiers. The notion of sharp force injuries forming the majority of trauma could imply that bladed weapons were used the most and blunt weapons were used less or caused less injuries visible on bone. The dominance of cranial trauma might indicate that head was a primary target. The trauma pattern implies that blunt weapons were used at least in face-to-face combat and bladed weapons were used in a variety of situations from face-to-face fight to more chaotic situations and against fleeing soldiers. Most of the new documented injuries were observable or easier to observe during or after the cranial reconstruction, indicating that reconstructing the crania is important for observing and identifying the maximal number of injuries possible. / Kranier från en massgrav kopplad till Långfredagsslaget 1520 i Uppsala har analyserats. Hela skelettmaterialet har undersökts tidigare, men trubbig våld fick uteslutas och en komplett bild av traumamönster har tidigare inte presenterats. I denna studie undersöktes spår efter perimortalt vapenrelaterad våld via rekonstruktioner av kranierna och efterföljande trauma-analyser. Standardiserade metoder användes för att identifiera och dokumentera spår av skarpt, trubbig och penetrerande våld. Resultaten visar att nya spår av trubbiga och skarpa skador samt en penetrationsskada kunde identifieras. Vidare framkom att majoriteten av vapenrelaterade skador var skarpa, mindre än en tiondedel var trubbiga och få var penetrerande. Skademönstren hos kranierna tolkas reflektera stridstekniker och situationen i slaget, samt möjlig utrustning och vapen som användes i slaget. Att majoriteten av skador är skarpa kan tyda på att blankvapen var de mest använda och att krossvapen användes mindre, eller orsakade färre skador som syns på ben. Det stora antalet kraniala skador tyder på att huvud var ett primärt mål för huggen. Skademönstren indikerar att krossvapen användes åtminstone i närstrid och att blankvapen användes i varierande situationer från närstrid till mer kaotiska stridsituationer och motflyende män. De flesta av nya vapenrelaterade skador kunde observeras eller blev lättare att observeras under eller efter rekonstruktionen av kranier. Detta tyder på att rekonstruera kranier är viktigt för att identifiera det mesta möjliga antal skador.

This essay provides an overview of the findings from the Pitted Ware settlement Kärja (RAÄ-nr Västerhaninge 28:1, L-nr L2014:4173) on southeast of Södertörn, East Middle Sweden. The archaeological materials from the settlements are analyzed with anthropological theories regarding kinship and exchanges, combined with a social-constructive perspective of conventional categorizations and chronology. This perspective is also used to analyze cup marks on sites with Pitted Ware Culture, which are discussed as a Neolithic phenomenon.

No description available.

No description available.

This essay explores the relationship between ancient monuments and the signage erected next to them during the 20th century. This is done by applying both textual- and image analysis to the content of the signs currently placed at three different ancient monuments. The goal being to understand how the addition of signs affect the perception of ancient monuments and how the connection to ancient monuments in turn may affect the perception of actors responsible for the signage. In addition, the author summarizes the historical context pertaining to protective cultural heritage laws from the 17th century until now in order to understand the motivations behind the creation of signage. By examining legislation, official publications and interviewing respondents currently working with sign production, the desired (and unintended) effects of signage are analyzed. / Syftet med uppsatsen är att förstå hur övertagande av monument från äldre tidsperioder kommer till uttryck genom lagstiftning och skyltning under perioden från 1600-talet fram till idag. Jag granskar även syftet bakom skyltning och ifall skyltar, och tillbyggnader, intill fornlämningar påverkar upplevelsen av fornlämningarna. Detta gör jag genom att utföra en text- och bildanalys på de skyltar som idag står intill tre utvalda fornlämningar; hällkistan i Alby, Jarlabankes bro i Täby och hällristningarna i Himmelstalund. Utöver detta har jag intervjuat tre personer med koppling till skyltning av fornlämningar för att belysa hur skyltproduktion fungerar i praktiken. Jag har även gått igenom lagstiftningen gällande skyddet av fornlämningar från 1600-talet fram till idag för att redogöra för hur den förändrats, samt bakgrunden till dessa förändringar. Jag redogör även för hur skyltars utformning förändrats över tid med den första skylten som Riksantikvarieämbetet lät producera år 1924 som utgångspunkt. Utifrån mina analyser och intervjusvar menar jag att det grundläggande syftet bakom skyltningen av fornlämningarna alltid har varit att förmedla lämningens värde och på så vis rättfärdiga deras skydd. Under 1600-talet värderade kungamakten fornlämningar då dessa var fysiska bevis på landets, och därmed kungamaktens, anrika historia. Viljan att visa upp fornlämningarna för att sammankoppla de positiva associationer som finns kring fornlämningar till olika grupper finns kvar. Jag menar att detta kommer till uttryck genom bruket av exempelvis myndighetslogotyper och känslomässigt laddade texter menade att skapa en uppskattning för kulturarvet men kanske främst för närområdet.

No description available.

On the Island of Gotland, there is a phenomenon called grinding grooves, Sw. slipskåror. They occur in bedrock and boulders. About 3600 are known on the island today and having a length of less than half a meter to over one meter. Their purpose was unknown to the scientific community as well as their age. The directions of some 1250 Gotlandic grinding grooves, measured by the author shows there is a correlation to astronomical orientations. An archaeological excavation carried out by the author at a stone with grinding grooves gave some crucial results. The grinding groove phenomenon occurs in some other places in the world as well. In South-West of Sweden, there are quite many in a few places. They are, however shorter and have another appearance because they are more curvature than the Gotlandic ones. Their purpose and age are unknown as well. In France, there are many places with grinding grooves, Fr. polissoirs. Their appearance is more similar to the Gotlandic ones than those in the Swedish mainland. They are supposed to be Neolithic.  In Africa and Australia, there are places with different kinds of carvings in stones. Some resemble those mentioned above, more or less. The difference between grinding grooves and other phenomena is floating.  They are sometimes associated with the circular indentations called cup marks. There are different explanations, and some are supposed to be marks from creating stone tools, while the cult is the explanation to others.

Västergarn is a parish on Gotland with an extraordinary archaeological environment, occupied by both prehistorical and historical monuments. The parish lies a bit over 20 kilometers south of Visby, along the western coast of Gotland. The site has been examined several times, but questions remain to be answered. The relationship between the remains from a Romanesque church and the still standing Gothic church is a frequently discussed subject because it is confirmed that both of the churches were used throughout the Middle Ages. This essay aims to examine why the Romanesque church was preserved in its original roman design next to the new Gothic church and how this information can add to the understanding of the medieval population in Västergarn. The essay consists of a literature study with an agency perspective as well as an identity perspective, including both archaeological and historical sources with the purpose to encourage further interdisciplinary studies.