Nu befinner vi oss i den tid då övergången från att arkivera information på papper till att arkivera information digitalt sker. Att lagra digitalt kan tyckas enkelt men vad många inte tänker på är hållbarheten hos de lagringsmedia som finns idag. Information som idag sparas digitalt, kan vi om 20 år ta fram och se på den? Undersökningens syfte var att ta reda på hur medvetna affärssystemsutvecklande företag är om hållbarheten hos dagens lagringsmedia. Är hållbarhet något som tas i beaktande när nya system utvecklas? Är det något de tänker på eller de kanske inte ser hållbarhet som något större problem?  Intervjuer genomfördes på sex affärssystemsutvecklande företag med två intervjuade personer på varje företag vilka hade antingen hand om kundkontakter och eller god kännedom om affärssystemet. För de intervjuade företagen är inte hållbarhet något som tas i beaktande vid framtagande av affärssystem. Att erbjuda ett fungerande affärssystem är en sak, men att det som sparas i systemet ska kunna tas fram om cirka 10-20 år med bibehållen kvalitet är något annat. Just detta har inte samma betydelse för affärssystemsutvecklande företag som för exempelvis Riksarkivet. Enligt de intervjuade har inte deras kunder något större behov av att kunna ta fram sparad information om tio år eller senare. Nu är behovet utifrån de lagar, regler som finns och eller vad revisorer ställer som krav. Det som jag tror skulle intressera dem för att kunna långtidslagra elektronisk information är möjligheten att kunna bevara den kunskap som finns i företaget i dag. Kunskap som senare generationer kan dra nytta av. Ingen av de intervjuade kunde exakt säga vad exempelvis en CD-skiva har för hållbarhet. En CD-skiva håller i cirka 10 år. Min rekommendation är att kontrollera informationen vart femte år för att säkerställa att informationen är kvar och spara om den på ny lagringsmedia. Det jag kan konstatera efter att ha genomfört detta arbete är att affärssystem och hållbarhet inte är synonymt med varandra. Medvetenheten om hållbarheten hos lagringsmedia är inte så stor. Affärssystemsutvecklande företag har inte någon större kunskap om hållbarhetsproblematiken hos lagringsmedia som exempelvis hur länge en CD-skiva kan bevara data intakt.

<p>Nu befinner vi oss i den tid då övergången från att arkivera information på papper till att arkivera information digitalt sker. Att lagra digitalt kan tyckas enkelt men vad många inte tänker på är hållbarheten hos de lagringsmedia som finns idag. Information som idag sparas digitalt, kan vi om 20 år ta fram och se på den? Undersökningens syfte var att ta reda på hur medvetna affärssystemsutvecklande företag är om hållbarheten hos dagens lagringsmedia. Är hållbarhet något som tas i beaktande när nya system utvecklas? Är det något de tänker på eller de kanske inte ser hållbarhet som något större problem?  Intervjuer genomfördes på sex affärssystemsutvecklande företag med två intervjuade personer på varje företag vilka hade antingen hand om kundkontakter och eller god kännedom om affärssystemet. För de intervjuade företagen är inte hållbarhet något som tas i beaktande vid framtagande av affärssystem. Att erbjuda ett fungerande affärssystem är en sak, men att det som sparas i systemet ska kunna tas fram om cirka 10-20 år med bibehållen kvalitet är något annat. Just detta har inte samma betydelse för affärssystemsutvecklande företag som för exempelvis Riksarkivet. Enligt de intervjuade har inte deras kunder något större behov av att kunna ta fram sparad information om tio år eller senare. Nu är behovet utifrån de lagar, regler som finns och eller vad revisorer ställer som krav. Det som jag tror skulle intressera dem för att kunna långtidslagra elektronisk information är möjligheten att kunna bevara den kunskap som finns i företaget i dag. Kunskap som senare generationer kan dra nytta av. Ingen av de intervjuade kunde exakt säga vad exempelvis en CD-skiva har för hållbarhet. En CD-skiva håller i cirka 10 år. Min rekommendation är att kontrollera informationen vart femte år för att säkerställa att informationen är kvar och spara om den på ny lagringsmedia. Det jag kan konstatera efter att ha genomfört detta arbete är att affärssystem och hållbarhet inte är synonymt med varandra. Medvetenheten om hållbarheten hos lagringsmedia är inte så stor. Affärssystemsutvecklande företag har inte någon större kunskap om hållbarhetsproblematiken hos lagringsmedia som exempelvis hur länge en CD-skiva kan bevara data intakt.</p>

No description available.

Ända sedan Internets grundande har olika rörelser bildats som förespråkat attforskning ska göras fritt tillgängligt för att komma runt de juridiska, ekonomiska ochtekniska problem som kan uppstå vid offentliggörande av forskningsresultat. Därförhar EU instiftat ett ramprogram för forskning och innovation där 80 miljarder Euroska fördelas ut över sju år (2014-2020) med ändamålet att stärka forskning ochinnovation samt säkerhetsställa dess allmännytta. EU har beslutat attforskningsresultat ska göras öppet tillgängligt även om undantag kan få förekomma.Även i Sverige har open access ökat i betydelse och fått allt mer stöd från såvälfinansiärer som universitet och regeringen. Regeringen har konstaterat attforskningsresultat i form av forskningsdata och vetenskapliga publikationerfinansierade med offentliga medel ska göras öppet tillgängligt i största möjliga mån.Frågan är dock om aktörerna och lärosätena är redo för att implementera dennaförändring. Tidigare studier har visat att insamlandet och bevarandet avforskningsdata ofta är omgivet av otydliga regler och brist på övergripande struktur.Till exempel bereds inte arkiveringsfrågan tillräckligt mycket utrymme i sambandmed forskningsprojekt och mycket okunskap verkar råda där forskare tenderar attspara sitt material på plattformar som inte är arkivbeständiga. Detta riskerar göra attviktig information går förlorad för framtida forskning. Syftet är därför att undersökatillvaratagandet och tillgängliggörandet av lärosätenas forskningsmaterial.Studien har använt sig av semistrukturerade intervjuer över telefon. Sammantagethar 15 intervjuer utförs med olika svenska lärosäten samt med aktörer som haft olikauppdrag med att utreda implementeringen av öppet tillgängliggörande avforskningsdata och vetenskapliga publikationer.Sammanfattningsvis är resultatet att bristen på samordning, resurser, enhetligabegrepp, infrastruktur och riktlinjer om vad som ska bevaras för evigt, vad som kangallras, vad som kan tillgängliggöras och hur det ska gå till kopplas till ett störreinformationsförvaltningsproblem där att man ännu inte i tillräcklig grad kommitigång med arbetet med arkivering av forskningshandlingar i pappersformat ocharkiven ligger efter med den digitala hanteringen i brist på e-arkiv och infrastruktursamt övergripande direktiv om metadatastandarder och digital långtidsarkivering.Slutsatsen är att arkiven som har en avgörande roll med att uppfylla nuvarande ochkommande krav på öppna forskningsdata inte arbetar tillräckligt aktivt, inte ens medforskningsarkiveringsbiten. Mer resurser behövs för att komma igång medforskningsarkivering och för kompetensutveckling. Samtidigt måste även arkivariernasjälva ta ett större ansvar för att hålla sig uppdaterade om vad som händer nationelltoch internationellt.

Inom området informationsdelning, det vill säga hur tillgång till informationen möjliggörs, hur den delas samt hur den arkiveras, finns det många studier och forskningsartikar. Under det senaste året har en ny situation uppstått i många verksamheter och organisationer i och med att distansarbete har blivit vanligare under pågående pandemi. Denna studie belyser hur informationsdelning upplevs av medarbetarna i en organisation och hur det fungerar i praktiken efter att en organisation har infört distansarbete. Studien genomfördes med hjälp av enkäter som en kvantitativ metod samt en fritextfråga för att ge en rikare empiri gällande ämnet. Resultatet visar att distansarbete medför höga krav gällande informationsdelning för att uppnå tillräcklig kunskap hos medarbetarna och att de upplever sig vara informerade. Detta gäller både viljan och benägenheten att dela information och tillgång till digitala verktyg för informationsdelning samt arkivering av information. Denna kombination gällande distansarbete och informationsdelning är inte utforskat i någon större utsträckning hittills och därmed kan denna studie bidra till ny kunskap inom dessa områden. / In the area of ​​information sharing, that is how access to the information is made possible, how it is shared and how it is archived, there are many studies and research articles. During the past year, a new situation has arisen in many businesses and organisations as distributed work has become more common during the ongoing pandemic. This study sheds light on how information sharing is experienced by the employees in an organisation and how it works in practice after an organisation has introduced distributed work. The study was conducted using questionnaires as a quantitative method and a free text question to provide a richer empiric regarding the subject. The results show that distributed work entails high demands on information sharing in order to achieve sufficient knowledge among employees and that they feel informed. This applies to both the willingness and the tendency to share information and access to digital tools for information sharing and information archiving. This combination of distributed work and information sharing has not been explored to any great extent to date and thus this study can contribute to new knowledge in these areas.

<p>I have for my one year master's thesis worked on arranging and cataloging the archives from the missions stations of Musana, Congo-Brazzaville and Sundi-Lutete, Congo-Kinshasa, belonging to the Swedish Missions Church (Svenska Missionskyrkan). The archives contained records written in Swedish, French and Kikongo, from primarily the years 1910 until 1961. Records have though been found that adhere from both prior to and after these years. These archives are deposited at the Swedish National Archive and it was therefore important to take the opinions and regulations of both parties into consideration, as well as relying onto archival theory.</p><p>The archives were initially scattered and had in some parts been organized by an archivist without formal schooling. The major difficulties in this work has therefore been to establish the provenance – to which creator the documents belonged to, and also to decide to which degree the principle of the original order should play a part. After considering different theories, I decided to respect the secondary order for the correspondence, since rearranging it would disrupt the concordance in the work already done by researchers.</p><p>To still make the archives accessible for the users in its existing order it required me to be aware of whom the user of the archive is, probable areas of research and how these archives are used. This information was then used when writing the archival description and the scope notes in the inventory. I have also taken decisions based on what is practically possible; it has because of regulations not been possible to physically bring the archive to one unit. Also, the circumstances of a shared custody of the archives also determined, in practice, how the inventory could be written.</p><p>This is a one year master's thesis in Archival Science, at the university of Uppsala, Spring semester of 2010.</p>

I have for my one year master's thesis worked on arranging and cataloging the archives from the missions stations of Musana, Congo-Brazzaville and Sundi-Lutete, Congo-Kinshasa, belonging to the Swedish Missions Church (Svenska Missionskyrkan). The archives contained records written in Swedish, French and Kikongo, from primarily the years 1910 until 1961. Records have though been found that adhere from both prior to and after these years. These archives are deposited at the Swedish National Archive and it was therefore important to take the opinions and regulations of both parties into consideration, as well as relying onto archival theory. The archives were initially scattered and had in some parts been organized by an archivist without formal schooling. The major difficulties in this work has therefore been to establish the provenance – to which creator the documents belonged to, and also to decide to which degree the principle of the original order should play a part. After considering different theories, I decided to respect the secondary order for the correspondence, since rearranging it would disrupt the concordance in the work already done by researchers. To still make the archives accessible for the users in its existing order it required me to be aware of whom the user of the archive is, probable areas of research and how these archives are used. This information was then used when writing the archival description and the scope notes in the inventory. I have also taken decisions based on what is practically possible; it has because of regulations not been possible to physically bring the archive to one unit. Also, the circumstances of a shared custody of the archives also determined, in practice, how the inventory could be written. This is a one year master's thesis in Archival Science, at the university of Uppsala, Spring semester of 2010.

När Lantmäteriet skannade sina förrättningsarkiv till det digitala arkivet Arken var syftet att få ett rikstäckande digitalt förrättningsarkiv. Lantmäteriet lagrar idag sitt förrättningsmaterial i Arken. Äldre gällande förrättningsakter, vidare benämnda akter om ej annat anges, som aldrig överlämnats till Lantmäteriet för skanning saknas dock fortfarande i Arken. Dessa akter arkiveras från 1972 och tidigare av respektive kommun som saknar kommunal lantmäterimyndighet i de så kallade byggnadsnämndsarkiven. Detta följde av att dåvarande lantmäteristyrelsen år 1917 gav kommuner möjlighet att bli stadsregisterförare och fastighetsbildare i stad eller samhälle på landsbygden. Behovet av att akterna kommer in i Arken är stort och genom skanning tillgängliggörs de och blir mer lätthanterliga för samtliga aktörer med intresse av dem. Digitalisering av de återstående akterna skulle bidra till att göra både förrättningshandläggning samt arkivering av akterna mer effektiv, tillgänglig och lätthanterlig för Lantmäteriet. Detsamma gäller för kommuner som arkiverar dem, såväl som för privatpersoner och andra myndigheter.  Studien syftar besvara vilka effekter en skanning av de återstående akterna kan ha. Frågeställningar som användes var: 1) Hur kan handläggningen av lantmäteriförrättningar effektiviseras och 2) göras mer rättssäker genom skanning av byggnadsnämndernas akter som ännu inte skannats in i Arken? 3) Hur kan kommuner och andra aktörer på fastighetsmarknaden påverkas av skanning av dessa akter? Frågeställningarna besvarades genom inventering av akter samt intervjuer. Inventeringen verifierade de maskinellt uttagna antal akter som saknades i Arken och jämfördes med verkligheten i de kommuner som skannat sina akter. Tillsammans med detta utfördes en manuell inventering av respektive kommun, som inte skannat sitt arkiv. Intervjuerna beskrev förrättningars rättssäkerhet och kvalitet i handläggning och fastighetsregistret. Intervjuerna besvarade även vilka aktörer som kunde påverkas av skanning av de återstående byggnadsnämndsarkiven var samt hur aktörerna påverkades.  Med resultatet visas effekterna av skanningen bland annat vara tidsbesparingar och effektivitet för många av de inblandade aktörerna. Rättssäkerhet och kostnadsbesparingar ansågs också kunna åstadkommas hos kommuner och Lantmäteriet genom skanning av de äldre akterna. Slutsatser som drogs i arbetet var att skanningen påverkar de som idag använder akterna positivt och att satsningar inom detta bör satsas på från kommunalt såväl som statligt håll. / When the Swedish Mapping, Cadastral and Land Registration Authority, Lantmäteriet, first digitised their archived cadastral procedures into the digital archive Arken, the aim was to create a national digital archive for cadastral procedures. Lantmäteriet now have their cadastral procedures digitised in Arken. Some municipalities still have their older analogue cadastral procedures from 1972 and before archived in the office of their local authority. For the cadastral procedure, this means the land surveyor is bound to contact the local authority to reach all information needed for the procedure. A digitisation of the remaining older cadastral procedures may improve their availability and make todays cadastral procedure more effective and manageable for Lantmäteriet. This also applies to other users of these older archived documents. This dissertation aims to answer the following questions: 1) How may cadastral procedures become more effective and 2) become more legally certain through a digitisation of the analogue archives? 3) Which impact may a digitisation of these older archives have on the real property market and the Swedish municipalities? The research questions were answered through inventory of cadastral procedures and personal interviews with local authorities and other actors, experienced of or influenced by these matters. The inventory helped answering the amount of work remaining in digitising these archives. The interviews answered which impact a digitisation of the material would have on different users of the information. Interviews were also used together to investigate both the legal certainty of cadastral procedures and the quality of the Swedish land registry. The result of the dissertation shows which impact a digitisation would have on different users of the information. The most common effect of digitisation was effectiveness in different aspects, such as timesaving and cost-effectiveness along with legal certainty. Conclusions from the dissertation are: all interviewed users of the older cadastral procedures are positive to a digitisation of the material. More effort in time and finance from the different Swedish local authorities and Lantmäteriet is needed and strongly recommended.

No description available.