ii Sammanfattning Ekonomihögskolan, Linnéuniversitetet, Controller, kurskod: 4FE03E, våren 2013 Författare: Elias Awadis Handledare: Elin Funck Titel: Hälsoekonomisk utvärdering - Össur Nordic AB Bakgrund: Hälsoekonomi som vetenskaplig disciplin har sina rötter långt tillbaka på 1960-talet och har sitt ursprung i att resurserna i samhället är begränsade. De begränsade resurserna inom sjukvården resulterade i att hälsosektorn var tvungna att prioritera. Mot bakgrund av ständigt återkommande diskussioner om resursbrist i sjukvården har hälsoekonomi framträtt som en framstående disciplin inom hälso- och sjukvårdssektorn. Syfte: Studiens syfte är att utveckla en hälsoekonomisk utvärdering med ett samhällsperspektiv för Össurs knäartrosbehandling med Unloader® One i jämförelse med traditionell farmakologisk behandling. Vidare avser studien att förklara vilka faktorer som är väsentliga att beakta vid utvecklandet av en hälsoekonomisk utvärdering. Metod: Ett interventionistiskt angreppssätt har använts i studien för att kunna uppfylla syftet med studien. Datainsamlingsmetoder såsom intervjuer har använts i syfte att erhålla utökad kunskap. Dokumentstudier har också varit nödvändiga för att kunna slutföra kalkylberäkningarna. För- och nackdelar med de metodologiska val som gjorts diskuteras ingående. Resultat: Resultaten från denna studie visar att en behandling med Unloader® One i jämförelse med traditionell farmakologisk behandling har lägre kostnader ur ett samhällsperspektiv. Resultatet visar även att det finns ett antal faktorer som är väsentliga att beakta i utvecklandet av en hälsoekonomisk utvärdering, såsom bland annat kostnader som skall ingå i beräkningen, tillgången på data samt valet av typpatient. Slutsatser: De resultat som presenterats bör beaktas med försiktighet, men studien ger upphov till intressanta slutresultat som är användbara inför framtida utvärderingsarbete. Kostnadsanalysen visade att sjukskrivningskostnaderna är de största kostnaderna ur ett samhällsperspektiv, och det är förmodligen är där de största kostnadsbesparingarna kan göras. Dock krävs mer tillgång till data för att öka utvärderingens evidensgrad

Syfte: Jämföra självskattad smärta och hälsorelaterad livskvalitet före och efter artrosskola. Finns det någon skillnad mellan deltagare med och utan handbesvär, uppdelat på kön respektive under och över 65 år? Metod: En registerstudie med data från det Nationella Kvalitetsregistret, BOA-registret för höft-och knäartros. Studien jämför självskattad smärta enligt VAS och hälsorelaterad livskvalitet enligt EQ-5D före och efter artrosskola hos 16 039 deltagare med och utan handbesvär. Resultat: 33 % av deltagarna angav handbesvär, 84 % kvinnor. Gruppen med handbesvär skattade något mer smärta och något sämre hälsorelaterad livskvalitet före och efter artrosskolan. Före artrosskolan angav kvinnor något sämre resultat gällande smärta och hälsorelaterad livskvalitet än män, oavsett om de hade handbesvär eller ej. Deltagare under 65 år angav något mer smärta och något sämre hälsorelaterad livskvalitet än de som är 65 år och äldre före och efter artrosskolan. Resultatet visade statistiskt signifikanta förbättringar (p<0.001) efter artrosskolan i samtliga grupper. Förbättringar och skillnader var små och ej kliniskt relevanta. Konklusion: Deltagandet i artrosskolan gav en förbättring både av smärta och hälsorelaterad livskvalitet. Samtliga förbättringar var statistiskt signifikanta, men uppnådde inte det som med säkerhet anses vara kliniskt relevant. Skillnaderna mellan grupperna var små och uppnådde inte klinisk relevans.

Introduktion: Rehabilitering och träning av hästar är viktigt vid läkning av muskuloskeletala skador och även för att förebygga framtida skador eller problem. Vattenträning har länge använts som en rehabiliteringsmetod för människor och har nu börjat användas mer inom veterinärmedicinsk rehabilitering i form av vattenbandsträning. Än så länge finns det begränsat med forskning men den befintliga forskningen har visat på positiva effekter inom rehabilitering och träning. Tack vare vattnets egenskaper blir träningen skonsam och effektiv. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa och ge en översikt över befintlig forskning om vattenbandsträning för hästar och dess effekter. Metod: Litteraturstudien har följt Joanna Briggs Institute metod för scoping reviews och riktlinjer enligt Preferred Reporting Item for Systematic Reviews and Meta-Analyses (PRISMA). Resultat: Resultatet av de åtta inkluderade studierna visade på att vattenbandsträning är en skonsam rehabiliterings- och träningsmetod som ger ökad stötdämpning. Träningen kan ge ökad rörlighet och kondition samt ge minskade besvär hos hästar med t.ex. konstaterad artros. Konklusion: Vattenbandsträning kan användas för att öka rörlighet, förbättra kondition och rehabilitera muskuloskeletala skador. Dock bör vattenhöjden anpassas för att nå önskad effekt. Ett område som behöver mer forskning är effekten på hästar med muskuloskeletala skador då majoriteten av de inkluderade studierna är gjorda på friska hästar.

Syfte: Att jämföra patientens totala stråldos och undersökningstid från metoderna konventionell röntgen och genomlysning vid undersökningen belastade knän med artrosfrågeställning. Metod: Datainsamlingen utfördes genom att det delades ut dosprotokoll där röntgensjuksköterskorna på röntgenavdelningen fick skriva upp stråldoser och undersökningstid. Datainsamlingen gjordes under en fyraveckorsperiod på ett medelstort sjukhus i Sverige. Datainsamlingen jämfördes genom en hypotesprövning där det utfördes ett Mann-Whitney U-test med en signifikansnivå på fem procent för att se om nollhypotesen (ingen skillnad i stråldos eller tid) höll. Resultat: Studiens nollhypotes för stråldoserna förkastades som hade medelvärdet 444,37 mGycm² (genomlysning) och 212,24 mGycm² (konventionell röntgen). Nollhypotesen för undersökningstiderna förkastades också som hade medelvärdena 5,08 minuter (genomlysning) och 8,48 minuter (konventionell röntgen). Signifikansnivån för båda faktorerna var lägre än 0,001 och därför behölls mothypoteserna att det fanns en skillnad mellan modaliteterna. Slutsats: Studiens resultat visade att konventionell röntgen är den bäst lämpade metoden att använda stråldosmässigt medan genomlysningen är bäst lämpad tidsmässigt. Vilken metod som är lämpligast att använda som standard beror på olika faktorer som stråldos, undersökningstid, bildkvalité och ergonomi. Därför behövs det fler studier för att kunna sammanställa vilken metod som är bäst att använda för alla dessa faktorer. / Purpose:  To compare the patient's total radiation dose and the examination time from the methods conventional radiography and fluoroscopy during the examination congested knees with osteoarthritis issue. Method:  Data was collected by handing a dose protocol in which the radiographers in the radiology department were asked to write down the doses of radiation and the examination time. Data was collected over a period of four weeks in a medium-sized hospital in Sweden. The data collection was compared by one-tail test where a Mann-Whitney U-test was performed with a significant level of five percent to see if the null hypothesis (no difference in the radiation dose or time) was obtained. Results:  The study's null hypothesis regarding radiation doses was rejected due to that an average of 444.37 mGycm² (fluoroscopy) and 212.24 mGycm² (conventional radiography) was obtained. The study’s null hypothesis regarding the examination times had an average of 5.08 minutes (fluoroscopy) and 8.48 minutes (conventional radiography). As significant levels of both factors was less than 0.001 the alternative hypothesis was retained due to a difference between the modalities. Conclusion:  The study results showed that conventional radiography is the most appropriate method to use regarding radiation dose rate while fluoroscopy is best suited in terms of time. Witch method is most appropriate to use as a standard depends on various factors such as radiation dose, examination time, image quality and ergonomics. Therefore further studies is suggested to compile which method is best to use for all these factors.

No description available.

Introduktion: Artros är en folksjukdom. I Sverige har var fjärde person äldre än 45 år läkardiagnostiserad artros och förekomsten ökar med ökande antal överviktiga och äldre. Genom att upptäcka och behandla tidiga stadier av artros ger vi artros patienterna en bättre förutsättning gällande funktion och symtom.                                               Syfte: Syftet var att undersöka om Functional Moves® är en verkningsfull behandlingsmetod avseende Quadriceps styrka, balans, knästabilitet, gångförmåga samt självskattad upplevelse av symtom som smärta, funktion och livskvalitet jämfört med konventionell individuell styrke- och rörlighetsträning för patienter med höft- och knäsmärta i åldern 30-65 år.                                                                       Metod: Interventionsgruppen (n=21) testades med fysiska tester samt självskattningsformulär KOOS (Knee osteoarthritis outcome score) HOOS (Hip osteoarthritis outcome score) före åtta veckors träning med Functional Moves®. Referensgruppen (n=13) testades på samma sätt och tränade i åtta veckor, med konventionell rehab träning för höft- och knäartros. Båda grupperna utvärderades inom en vecka efter avslutad träning med samma tester. Artrosskolan ingick i både interventions- och referensgruppen.                                                                                            Resultat: Interventionsgruppen hade signifikant bättre resultat på alla fysiska tester förutom enbensuppresning höger. Referensgruppen hade signifikant förbättring på enbentlängdhopp bilateralt, SOLEC vänster samt sidledshopp höger. Alla testvärden förbättrades signifikant i självskattning av frågeformulären KOOS/HOOS i både interventions- och referensgruppen.                                                               Konklusion: I denna studie har Functional Moves® visat en signifikant förbättring avseende Quadriceps styrka vänster, balans, knästabilitet, gångförmåga samt mindre skattad smärta och ansträngning vid gångtest. Functional Moves® borde erbjudas patienter i primärvården framförallt för de som har en vardag som ställer större krav på höft- och knäled. / Introduction: Osteoarthritis is a common disease. In Sweden, every fourth person older than 45 physician-diagnosed arthritis, and the incidence increases with increasing number of obese and the elderly by preventing, detecting and treating early stages of osteoarthritis, we osteoarthritis patients a better condition. Objective: The objective was to investigate whether the Functional Moves® is an effective treatment method in respect Quadriceps strength, balance, knee stability, walking capability and self-rated experience symptoms such as pain, function and quality of life compared with conventional individual strength and flexibility training for patients with hip and knee pain in age of 30-65 years. Method: The intervention group (n = 21) were tested with physical tests and self-assessment forms KOOS (Knee osteoarthritis outcome score) HOOS (Hip osteoarthritis outcome score) HOOS before eight weeks of training, with Functional moves®. The control group (n = 13) tested the same way and trained for eight weeks, with conventional rehabilitation training of hip and knee osteoarthritis. Both groups were evaluated within one week after training with the same tests. Osteoarthritis School was included in both the intervention and control group. Results: The intervention group had significantly better results on all the physical tests except one leg uprising right. The control group had significant improvement in one leg jump on both legs. SOLEC left and right side jump. All test values ​​were significantly improved in the self-evaluation of the questionnaires KOOS / HOOS in both the intervention and control group. Conclusion: In this study, Functional moves® shown a significant improvement in  Quadriceps strength left, balance, knee stability, walking capability and lower-rated pain and effort during a walking test. Functional Moves® should be offered to patients in primary care especially for those who have a living that put´s great demands on the hip and knee.

Bakgrund: Artros är den vanligaste reumatiska ledsjukdomen i Sverige. Totalt har mellan 7-800 000 personer i Sverige artros. Artros innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av ledbrosket som leder till bristande funktion, stelhet och smärta i leden. Med motion så kan man både förebygga sjukdomen och minska symptomen. Studier har visat att motion ger lika bra smärtlindring som smärtstillande, vid lätt till måttlig artros. Att träna upp sin känsla av sammanhang och copingfärdigheter kan vara ett sätt att öka sin känsla av egen förmåga och på så sätt lära sig hantera smärta och sjukdom. Syfte: Att undersöka hur styrketräning påverkar personer med artros vad det gäller smärta och rörlighet. Metod: En litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar inkluderades och granskades, för att sedan jämföras och sammanställas i ett resultat. Resultat: Styrketräning ger stora fördelar för personer med artros. Vilken sorts träning det handlar om verkar inte spela någon större roll. Huvudsaken är att man stärker upp musklerna för att avlasta leden, vilket leder till minskad smärta och större rörlighet. Slutsats: Styrketräning påverkar personer med artros på ett positivt sätt både vad det gäller styrka och rörlighet. I studierna som granskades visades en signifikant skillnad i grupper där styrketräning användes som behandling. / Background: Osteoarthritis is the most common rheumatic arthritis in Sweden. In total, between 7 to 800,000 people in Sweden suffering for osteoarthritis. Osteoarthritis involves an imbalance between the formation and degradation of articular cartilage that leads to loss of function, stiffness and pain in the joint. With exercise, you can both prevent disease and reduce symptoms. Studies have shown that exercise gives equally good pain relief as pain relievers, in mild to moderate osteoarthritis. To practice the sense of connection and coping abilities can be a way to increase the sense of self-efficacy and a way to learn to deal with pain and illness. Aim: To investigate how strength training affects people with osteoarthritis in terms of pain and mobility. Method: A literature review where ten scientific articles were included and examined, and then compared and combined in a result. Results: Strength training provides great advantages for people with osteoarthritis. What kind of training does not seem to play any major role. The main thing is that it strengthens the muscles to relieve the joint, resulting in reduced pain and greater mobility. Conclusion: Strength training affects people with osteoarthritis in a positive way in terms of both strength and flexibility. In the studies reviewed was a significant difference in the groups where strength is used as a treatment.

Aim: To investigate if physical exercise in combination with coaching will reduce pain and improve knee function in patients with mild to moderate osteoarthritis in the knee compared to physical exercise alone. Method: The study consisted of 42 patients who were randomized to either an intervention group or a control group. Both groups followed a standardized training program at home, but the intervention group received additional support with regard to the aim of their training, as well as extra coaching during the training period of ten weeks. A Visual Analog Scale (VAS) was used to evaluate the patients’ pain. A 10 metre walking test, the Index of Muscle Function (IMF) and the Knee injury and Osteoarthritis Outcome Score (KOOS) were also used to evaluate knee function. Patients’ compliance with the training program was also assessed. Results: No significant difference was found between the two groups with regard to the pain scores, walking speed, muscle function in the lower extremities or the knee function. A significant difference was found within the experimental group for the pain, the muscle function in the lower extremities and the related function of the knee. A significant difference was also found within the control group for the muscle function in the lower extremities and the related function of the knee. The level of compliance to the physical training program was comparable in the both groups. Conclusion: Use of coaching in combination with physical training at home did not show better results in the pain reduction, walking speed, muscle strength or functional improvement compared to the use of physical training alone. No difference was found in the compliance to the training program between the two groups despite the additional coaching to the intervention group.

Background: An aging population and longer heath care waiting times has led to the emerging of digital heath care options on the market. Which support for behavioral change patients has experienced has however not been researched at great lengths. Aim: The aim of this study was to investigate which support for behavioral change osteoarthritis patients are experiencing using digitally based physiotherapy treatment. Method: This is a qualitative interview study with an inductive approach. Six informants participated in the study where a semi structured interview guide was used and the data that was extracted from the interviews was analyzed with a qualitative content analysis. Result: The study resulted in 17 subcategories which then was divided into 4 main categories. The main categories were: The physiotherapist’s work, the functions of the application, unsatisfying outcome and a knowledge enhancing work approach. Conclusions: The result indicates that the informants experienced that the digital platform’s functions as well as the physiotherapist via the digital platform has been able to offer support regarding establishing and sustaining physical activity and exercise. Besides practical reasons that supports behavioral change, prompts/cues, increase in self-efficacy and reinforcement could be observed as contributing factors. It has been observed that the informants have experienced support in multiple areas regarding health related behavioral change via this digital platform. Keywords: Digital Physiotherapy, E-Health, Experience, Behavior, Osteoarthritis. / Bakgrund: En åldrande befolkning och längre vårdköer har lett till att digitala vårdalternativ har börjat dyka upp på marknaden. Vilket stöd patienterna i fråga upplever sig få för att genomföra en hälsorelaterad beteendeförändring har däremot ej fastställts.  Syfte: Att undersöka vilket stöd till hälsorelaterad beteendeförändring artrospatienter upplever sig få genom fysioterapeutisk behandling via en digital plattform. Metod: Denna studie är en kvalitativ intervjustudie som genomförts med induktiv ansats. Sex informanter deltog i studien där en semistrukturerad intervjuguide användes och den extraherade data från intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Studien resulterade i 17 underkategorier som sedan delades in i 4 huvudkategorier. Huvudkategorierna var: fysioterapeutens arbete, applikationens egenskaper, otillfredsställande utfall och kunskapsfrämjande arbetssätt. Slutsatser: Resultatet indikerar att informanterna upplever att den digitala plattformens funktioner och fysioterapeuten via den digitala plattformen har kunnat erbjuda stöd för att påbörja och bibehålla fysisk aktivitet och träning. Utöver praktiska anledningar som är främjande för beteendeförändring, kunde påminnelser, ökning av self-efficacy och förstärkning observeras som påverkande faktorer. Det har framgått att informanterna upplevt att de fått flera olika typer av stöd för hälsorelaterad beteendeförändring genom denna digitala plattform. Nyckelord: Digital Fysioterapi, E-Hälsa, Erfarenhet, Beteende, Artros.

Bakgrund: Artros är en av de vanligaste muskuloskeletala sjukdomarna i västvärlden. Artrosskolan är en behandlingsmetod uppdelad i teori och praktik, som skall erbjudas alla patienter med artros. Detta för att ge patienten kunskap om sin sjukdom, smärthanteringsstrategier samt träning. Artrosskolan utvärderas i frågeformulär som registreras i Bättre omhändertagande av patienter med artros (BOA)som är ett kvalitetsregister för bättre omhändertagande av artrospatienter. Syfte: Att undersöka knä-och höftartrospatienters erfarenheter av artrosskolan, i form av upplevd kvalitet, lärdomar och upplevda effekt på besvären. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes i fokusgrupper med sammanlagt 14 deltagare. En semistrukturerad intervjuguide användes och data analyserades genom innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen ledde fram tillfyrakategorier med 3-5tillhörande subkategorier. Kategorierna var Artrosskolans utformning och innehåll, Information som kunde fördjupats, Tillämpning av ny kunskap och Upplevda fysiska och psykiska effekter av artrosskolan. Konklusion: Deltagarna nämner flera positiva upplevelser, lärdomar och effekter efter genomgången artrosskola. De anser att kvaliteten är god på den artrosskola de genomgått. Även områden där patienterna önskar mer information har synliggjorts.