Studien utgår från en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer med utredare somutför den psykosociala lämplighetsprövningen inför assisterad befruktning med doneradekönsceller inom fertilitetsvården. Sammantaget intervjuades sex stycken utredare vilka utförden psykosociala lämplighetsprövningen inom olika sjukhusregioner i Sverige. Studien ämnarundersöka likheter och skillnader i den psykosociala lämplighetsprövningen beroende påfamiljeform och region. Studien ämnar även att undersöka utredares upplevdahandlingsutrymme där en tematisk analys används tillsammans med Giddensstruktureringsteori, begreppet handlingsutrymme innefattande en normativ praktik. Resultatetvisar att handlingsutrymmet är stort för de utredare som utför den psykosocialalämplighetsprövningen. Utredarna upplever att lagar, regler och riktlinjer är delvistolkningsbara och som både utökar och begränsar handlingsutrymmet. Även faktorer somorganisationens utformning och utredarens egna handlande påverkar handlingsutrymmet.Då resultatet och analysen visar att lagen är tolkningsbar bidrar det till att regioner har stortutrymme att utforma den psykosociala lämplighetsprövningen olika vilket bidrar till att utredareinom olika regioner har olika stort handlingsutrymme. Analysen visar att tvåsamhetsnormen ärframträdande i den psykosociala lämplighetsprövningen. Resultatet och analysen visar även attdet finns skillnader i den psykosociala lämplighetsprövningen beroende på familjeform ochregion.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Den 1 april 2016 blev det enligt lag möjligt för ensamstående kvinnor att få assisterad befruktning i Sverige. Tidigare reste kvinnor till andra länder för att få hjälp. Den nya lagändringen tyder på förändrade normer och ökad acceptans för alternativa föräldraskap. Syfte: var att kartlägga vårdrutiner på svenska fertilitetskliniker.  Metod: Kvantitativ deskriptiv design med postenkätstudie som datainsamlingsmetod. Urvalet var en totalundersökning där samtliga fertilitetskliniker i Sverige som erbjöd assisterad befruktning inkluderades, varav universitetssjukhus (n=6) och privata fertilitetskliniker (n=11).  Resultat: Samtliga universitetssjukhus och nio privata fertilitetsklinikerna erbjuder ensamstående kvinnor assisterad befruktning. Den genomsnittliga väntetiden på universitetssjukhusen var 13,5 månader, anledningarna till de långa väntetiderna är brist på spermiedonatorer, ekonomiska skäl, brist på läkare och kuratorer samt lokaler. De privata fertilitetsklinikerna har en genomsnittlig väntetid på 2,6 månader. Totalt är det drygt 900 ensamstående kvinnor som står i kö för utredning och behandling i Sverige. Universitetssjukhusen har fler kvinnor som står i kö. De privata fertilitetsklinikerna har utfört fler utredningar och behandlingar. Lokala riktlinjer eller dokument för vårdrutiner gällande assisterad befruktning av ensamstående kvinnor saknas. Universitetssjukhusen följer de nationella rekommendationerna men de privata fertilitetsklinikerna avviker gällande åldersgränser och antal behandlingar.  Slutsats: Alla fertilitetskliniker, utom två privata erbjuder assisterad befruktning för ensamstående kvinnor i Sverige. Det finns brister och förhållanden som behöver åtgärdas för att uppnå en jämlik vård över landet. Många ensamstående kvinnor önskar assisterad befruktning, vilket visar att det finns ett stort antal kvinnor som har behov av att bli förälder på egen hand utan närvaro av en fast partner.

No description available.

Syftet med denna studie är att lyfta historier som sällan får ta plats i den offentliga diskursen om lesbiskt moderskap. Det empiriska materialet består av intervjuer med sju lesbiska mödrar och blivande mödrar som berättar om bemötande av sjukvården och av omgivningen i deras process mot att skaffa barn. I studien berörs ämnen som inkluderande och exkluderande processer samt assimileringsprocesser. Studien visar på att konsekvenser av genomgående heteronormativa familjeideal i sjukvården och av omgivningen kan skapa en minoritetsstress, dvs. en känsla som gör att en alltid är beredd på oönskade kommentarer eller frågor om ens påstådda ”annorlundahet” som vidare kan resultera i att olika hanteringsmekanismer används. Slutligen visar studien också på hur rädslan att inte bli ”accepterad” som en förnuftig förälder på grund av sin sexualitet kan skapa assimilering av heteronormativa ideal. Avslutningsvis visar studien även på att den heterosexuella matrisen är tydlig i diskursen som berör samkönad reproduktion, både i vården och av omgivningen men också i utformandet av det lesbiska moderskapet.

Att bilda familj är en dröm för många personer. Tack vare den medicinska utvecklingen på området finns det idag flera olika sätt att skaffa barn på. Ett exempel är användandet av en surrogatmoder. Surrogatarrangemang där det behövs assisterad befruktning med svensk hälso- och sjukvård är däremot inte ett tillåtet förfarande i svensk rätt, varför specifika rättsregler på området saknas. Förfarandet är däremot inte kriminaliserat varför par och ensamstående använder sig av ett sådant arrangemang i utlandet.  Den icke anpassade lagstiftningen har resulterat i rättsliga konsekvenser för tilltänkta föräldrar och barn. Det kan konstateras att ett genetiskt faderskap på ett enkelt sätt kan fastställas genom bekräftelse, dom eller erkännande. Avseende moderskap är dock huvudregeln vid surrogatarrangemang att moderskapet ska fastställas rättsligt genom ett adoptionsförfarande, oavsett om det är barnets genetiska moder. Dagens adoptionsbestämmelser uppställer krav på att makar och sambor endast kan adoptera gemensamt och närståendeadoption förutsätter samtycke av den genetiskt rättsliga fadern. Det uppställs dessutom ett vederlagsförbud vid adoption.  Rättsliga konsekvenser har uppstått i form av att tilltänkta föräldrar separerat och att rättslig förälder återkallat sitt samtycke. Vidare råder en rättslig osäkerhet huruvida det finns ett tillräckligt samband mellan ersättning till surrogatmodern och vederlagsförbudet vid en senare adoption. Europadomstolen har konstaterat att varje medlemsstat har en skyldighet att erkänna barnets föräldra-barn relation utifrån barnets rätt till privatliv samt att värna barnets bästa. Det är dock upp till medlemsstaten att välja på vilket sätt ett sådant erkännande ska genomföras. HD konstaterade i ett fall från 2019 att den rättsordning som tillämpas i Sverige idag inte är förenlig med barnets rätt till privat- och familjeliv samt principen om barnets bästa.  I juni 2021 kom en statlig offentlig utredning med förslag avseende nya regler om utländska föräldraskap. Utredningen har gett förslag på att det förfarandet som ska användas när tilltänkta föräldrar har hemvist i Sverige fortsättningsvis ska vara ett adoptionsförfarande. Kravet på gemensam adoption för makar och sambor ska tas bort. Dessutom ska det göras undantag avseende kravet på samtycke samt vederlagsförbudet. Undantagsbestämmelserna ska enbart tillämpas vid synnerliga skäl. Ett adoptionsförfarande är fördelaktigt då förfarandet utgår från barnets bästa. Samtidigt prövas den tilltänkta förälderns lämplighet. Vidare innebär de föreslagna undantagsbestämmelserna att de rättsliga konsekvenser som uppstått i praxis kan lösas på ett mer förutsägbart sätt. Utredarnas förslag innebär dock vissa rättsliga oklarheter och risker. För att undantagsbestämmelserna över huvud taget ska bli aktuella förutsätter det att en faktisk familjerelation har uppstått. Vidare innebär utredarnas förslag att det fortsatt görs en skillnad mellan män och kvinnor vid fastställande av föräldraskap på så sätt att moderskapet inte kan fastställas på annat sätt än genom ett adoptionsförfarande. Utredarnas rättsliga lösningar stannar vid en lägstanivå. Det kan därmed konstateras att de föreslagna lösningarna inte är långsiktigt hållbara. Intresset av att erkänna föräldraskap måste väga tyngre än intresset av att inte uppmuntra till surrogatarrangemang. Detta kan säkerställas genom att låta genetiskt tilltänkta mödrar få sitt moderskap fastställt på ett liknande sätt som fastställande av genetiskt faderskap idag. Om ett adoptionsförfarande ändock ska användas borde kravet på faktisk familjerelation tas bort för genetiskt tilltänkta mödrar.

Studien syftar till att undersöka ensamstående kvinnors upplevelser av att skaffa barn på egen hand via assisterad befruktning, samt deras syn på sin roll som ensamstående förälder. Studien är en kartläggande litteraturöversikt som inkluderar tolv artiklar från olika delar av världen. Resultatet visar på att kvinnor som blivit eller ämnar bli mamma genom assisterad befruktning processat beslutet under en lång tid. Processen beskrivs även som en känslosam resa som inkluderar en stor sorg över att inte dela föräldraskapet med en partner och att därmed frångå drömmen om en kärnfamilj. Däremot betonar kvinnorna att de är tacksamma att möjligheten till assisterad befruktning finns, vilken möjliggör deras önskan om moderskap. Inför assisterad befruktning står kvinnorna inför olika ställningstaganden och förberedelser. Dessa rör bland annat föräldraskap/omsorg, ekonomi/boende och val av assisterad befruktning. En stor oro hos kvinnorna rör den norm som råder i samhället om kärnfamiljsidealet och hur bemötandet av kvinnans omgivning kan komma att påverka dem. Slutsatsen visar på att valet att genomgå assisterad befruktning inte var kvinnornas ursprungliga plan utan var ett beslut som togs på grund av livsomständigheter. Beslutsprocessen och behandlingen var för många en påfrestande process och här uttrycks ett behov av stöd och anpassningar i vården. Vi lyfter kuratorn som en viktig profession som kan tänkas fylla funktionen av ett psykosocialt stöd för ensamstående kvinnor som genomgår assisterad befruktning. Vidare krävs det mer forskning för att undersöka ensamstående kvinnors behov inom den svenska hälso- och sjukvården. / The aim of this study is to explore single women's experiences of having a child on their own using assisted reproduction and their view of their role as a single parent. This study is a literature review that includes twelve studies from different parts of the world. The results show that single women by choice, who already have become or intend to become mothers through medically assisted reproduction, have thought through their decision for a long period of time. The process of becoming a single mother by choice is described by the women as an emotional journey that includes grief of not having a partner to share the parental responsibilities with, and thereby departing the dream of a nuclear family. However, the women emphasize their gratefulness for the possibility to undergo assisted reproduction, with a desire for motherhood. Before starting the process of assisted reproduction, the women face different decisions and preparations. This concerns parenting/care, finances/housing and decisions about assisted reproductive technology, among other things. A concern among the women is how norms about the nuclear family ideal that prevail in society could affect them negatively. The conclusion shows that the choice to undergo assisted reproduction was not the women's original plan, but rather a decision made due to life circumstances and the fear of missing out on the dream of becoming a mother. For many, the decision-making process and treatment was a stressful period, and here a need for support and adjustments within the healthcare system was expressed. We highlight the counselor as an important profession that can fulfill the function of psychosocial support for single women undergoing assisted reproduction. Furthermore, more research is needed to examine the needs of single women by choice within the Swedish healthcare system.

No description available.