Ida Redhammar var barnmorska och verkade i Älvsborgs län åren 1917-1941. Dagböckerfrån hennes förrättningar har inspirerat till denna uppsats. Syftet är att analysera enbarnmorskas utbildning, arbete och villkor i början av 1900-talet. Metoden är en kritiskdiskursanalys som gjorts efter en innehållsanalys av barnmorskereglementet och lärobokensom användes vid Ida Redhammars utbildning på barnmorskeläroanstalten i Göteborg1916.Resultatet presenteras som fyra teman i vilka olika diskurser ryms och det finns eninterdiskursivitet inom varje tema. Temana är: 1. Att lyda läkaren. 2. Barnmorskan ska i allthandla som hon blivit lärd. 3. Att ha det yttersta ansvaret. 4. Kvinnan är en kropp utansammanhang och inget att lita på. I det första temat ryms framför allt den medicinskadiskursen. Det är läkaren som är bärare av den och den är grundläggande för barnmorskansarbete. Lydnaden och kontrollen upprätthölls genom en juridisk diskurs. Överordnat dettavar myndigheternas folkhälsoideal. I temat ”barnmorskan ska i allt handla som hon blivitlärd” framträder framförallt könsordningens diskurs. Här kan även ses inslag av envårdande diskurs. Könsordningens diskurs blir också synlig i det tredje temat: att ha detyttersta ansvaret, där även den juridiska diskursen visar sig. I den objektifierande synen påkvinnan som det sista temat ”kvinnan är en kropp utan sammanhang och inget att lita på”pekar på är det framför allt könsordningens diskurs som råder.Den medicinska vetenskapen har haft en stark ställning inom förlossningskonsten och det ärviktigt att fortsätta att granska vad som styr yrket. Barnmorskans unika kunskapsbas börtydliggöras och en vårdande diskurs bli mer framträdande. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Graviditetsdiabetes innebär diabetes som nyupptäcks under graviditeten. Graviditetsdiabetes innebär en förändring av det dagliga livet. Forskning har visat att förändringen medför både positiva och negativa upplevelser, dels ökad medicinsk uppmärksamhet beroende på sjukdomen, dels ett mer inrutat liv än tidigare eftersom kvinnan måste kontrollera sitt blodsocker upprepade gånger varje dag.. Därmed blir hon också hela tiden påmind om sin graviditetsdiabetes. Syftet med studien var att undersöka hur kvinnor som får diabetes under sin graviditet upplever sin situation. Intervjuer genomfördes med fem gravida kvinnor. En kvalitativ innehållsanalys utfördes, vilket innebär ställa frågor om kvinnornas upplevelser och att lyssna på dem för att förstå hur de upplever sin graviditet efter att de fått besked om att de fått graviditetsdiabetes. Resultatet tydliggörs i två huvudteman (trygghet och oro) och sju underteman (välmående, tillit till personalen, lättnad med extra kontroller, bekräftelse, förvirring, rädsla/chock, brist i självkänslan). Resultaten visar att kvinnorna är oroliga och rädda precis när de fått diagnosen graviditetsdiabetes, rädslan gäller främst barnets hälsa. Barnmorskan har en central roll i vårdmötet men kvinnorna känner en stor tillit till all personal som är inblandad. Kvinnorna upplever att de mår bra under graviditeten. De tänker inte så mycket på att de har graviditetsdiabetes. Kvinnorna lever i princip som de gjorde innan diagnosen sattes förutom att de beskriver att de har minskat sitt intag av socker.. Kvinnorna beskriver också att de känner en stor lättnad och trygghet i att extra kontroller på barnet som t.ex. ultraljud görs. / Program: Barnmorskeutbildning

Att föda barn är en stor händelse i en kvinnas liv, genom livet byggs förväntningar upp om hur den egna förlossningen ska bli när den dagen kommer. Det är inte alltid upplevelsen blir som man förväntat sig.Syftet med studien är att undersöka förstföderskors förväntningar på förlossningen och på barnmorskan samt deras upplevelser efteråt. Den kvalitativa forskningsmetoden kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. Resultatet av förväntningar och upplevelser i relation till förlossningen visar att tid och rum, en ny livshändelse, smärta och smärtlindring, partnerns roll samt utgången av förlossningen var viktigt i samband med förlossningen. Kvinnorna vill att förlossningen skall ta lagom lång tid och inte göra för ont. De vill att de inte ska behöva använda för mycket farmakologisk smärtlindring. Vidare vill de ha sin partner som stöd. Upplevelserna stämmer inte alltid överens med förväntningarna men kvinnorna är ändå i det stora hela nöjda med sina förlossningar. I förväntningar och upplevelser av barnmorskan visar sig personligt bemötande, yrkesmässigt förhållningssätt, kommunikation samt närvaro vara viktiga egenskaper. Kvinnorna förväntade sig en barnmorska som var lugn och trygg, hon skulle ha lång erfarenhet, inte bemöta kvinnorna som de vore en i mängden utan se deras förlossning som lika unik som de själva upplevde den. Barnmorskan ska vara aktiv och erbjuda olika smärtlindringsmetoder, sen ska hon stötta och coacha kvinnan och hennes partner. De flesta kvinnorna upplevde att deras barnmorska uppfyllde deras förväntningar men några uttryckte att de blev glada när det var skiftbyte så de fick en annan barnmorska. Kvinnorna i studien hade många olika förväntningar på sin förlossning och på sin barnmorska. Det är viktigt att som barnmorska vara lyhörd inför varje ny individ, då man i studien ser vilka brett skilda förväntningar kvinnorna har på sina barnmorskor. Kvinnorna vill så gärna ha sin förlossning som de förväntat sig och det är barnmorskans uppgift att guida dem igenom förlossningen så nära deras förväntningar som möjligt. / <p>Program: Barnmorskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Upplevelsen av förlossningen följer med kvinnan under hela av hennes liv. Forskning visar att stöd är en av de viktigaste faktorerna för uppnåendet av en positiv upplevelse för kvinnan. Det finns mycket forskning som stödjer detta, men väldigt lite forskat på hur stödet ser ut och hur barnmorskorna gör när de stödjer kvinnan. Detta ville forskarna undersöka i föreliggande studie. Syftet med studien är att beskriva barnmorskans stödjande roll i förlossningen, och hur det stödet ser ut.En fenomenologisk ansats med livsvärldsteoretisk grund användes. Intervjuer genomfördes på två förlossningsavdelningar i Västra Götalandsregionen med sex barnmorskor. Resultatet presenteras genom fem innebördsteman. De fem innebördsteman är, att bära fram, att skapa kontakt och tillit, att vara med kvinnan, att vara lyhörd och ödmjuk inför varje unik människa samt barnmorskans största roll. Resultatet av studien visar att barnmorskorna upplever att deras stödjande roll till kvinnan under förlossningen är mycket viktig, det var deras utan tvekan största roll som barnmorska. Exempel på stödet är att ge massage, stryka, klappa, vara närvarande, bra bemötande och andningsteknik. Vidare innebär stödet information om vad som händer, det normala förloppet samt god kommunikation. Att bära fram innebär att lotsa och lyfta upp kvinnan så att hon orkar genom förlossningen. Att vara ödmjuk inför varje unik människa innebär att stödet barnmorskorna förmedlade kunde se olika ut beroende på kvinnan de skulle vårda. Det handlar om att som barnmorska var lyhörd för vad kvinnan behöver. / <p>Program: Barnmorskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Under första vakenhetsperioden efter förlossningen visar de flesta nyfödda barn tecken på att vilja amma och ska då få möjlighet till det. Amning har en lugnande effekt och den underlättar anknytningen mellan mor och barn. Barn som ammas under denna period ammas i större utsträckning fyra månader efter förlossning än barn som inte ammats. Vid förlossning är barnets behov av värme, närhet och mat primära för barnets fortsatta utveckling och välbefinnande. Om det nyfödda barnet får stanna hos sin mamma finns inga hinder för barnmorskan att stödja det nyfödda barnets kompetens och medverka till en lyckad första amning. För att stödet skall bli optimalt behövs både god kunskap och en positiv attityd till amning hos barnmorskan. Syftet med studien är att beskriva förlösande barnmorskors upplevelse av deras stödjande roll i samband med den första amningen. Sex barnmorskor intervjuades och materialet tolkades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att barnmorskor upplever krav från både kollegor och patienter på att den första amningen skall fungera,. De känner att kvinnorna behöver dem och att de kan bidra mycket genom sin kunskap och genom att vara närvarande. Vidare ser barnmorskan sig som en assistent till kvinnan, vars uppgift är att hjälpa till att skapa förutsättningar för en lyckad första amning. / <p>Program: Barnmorskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Efter sin specialistutbildning börjar barnmorskor i ett helt nytt yrke, vilket kan innebära rädsla och osäkerhet, men även spänning och positiv förväntan. Det behövs stöd i form av till exempel ett välstrukturerat mentorskap. För att kunna ge god vård och etablera en förtroendefull relation till kvinnor och deras familjer behöver barnmorskorna själva vara trygga i sin yrkesroll. Syftet med studien var att få kunskap om barnmorskors upplevelse av att bli självständig i sin yrkesroll. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Intervjuer gjordes med nio barnmorskor som arbetat mellan ett och ett halvt till fem år inom BB-, förlossnings- eller mödravård. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, vilken resulterade i subkategorier, tre kategorier och ett sammanlänkande tema. Resultatet visade att nyfärdiga barnmorskor behöver ha självförtroende, inre styrka och tillit till den normala födelseprocessen samt stöd av kollegor, ett klimat som främjar fortsatt lärande och en välfungerande introduktion och mentorskap. Att bli trygg, vilket ses som en förutsättning för att bli självständig, innebär att samla erfarenheter och att kontinuerligt lära sig, vilket är en process som tar tid. Barnmorskornas självständighet anses undergå en förändring och nya barnmorskor behöver stärkas i att utveckla och integrera barnmorskekompetenser som närvaro och tillit i relationen till kvinnan. Utmaningen för nya barnmorskor för att bli självständig ligger i att balansera egen inre styrka och stöd av andra, vilket framkom som tema. Resultaten kan vara vägledande för högskolor och organisationer som anställer barnmorskor för att skapa strukturer för mentorskap och handledning, samt för barnmorskor och deras chefer för att skapa en medvetenhet om att barnmorskans självständighet behöver värnas om. / Program: Barnmorskeutbildning

Uttalad förlossningsrädsla finns i dag hos ca 20 % av gravida kvinnor I Sverige. Det är naturligt att kvinnor känner viss rädsla inför en förlossning men vid uttalad förlossningsrädsla är det en svårare grad av rädsla som kan härledas både till upplevelser före, under och efter förlossningen. Över hela Sverige finns så kallade Aurora mottagning där kvinnor behandlas specifikt för sin förlossningsrädsla. Barnmorskor har en central roll vid förlossningen för att inte orsaka kvinnorna lidande i vårdmötet. Inom vårdvetenskaplig litteratur saknas studier där barnmorskans upplevelser av att vårda och praktiskt handhavande av en förlossningsrädd kvinna under förlossningen studerats. Syftet var att beskriva barnmorskors upplevelse av att vårda och praktiskt handha förlossningen där kvinnan har uttalad förlossningsrädsla. Denna studie är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats och utgår från intervjuer med barnmorskor. I resultatet kom vi fram till ett tema och det är i vårdmötet har professionellt och individuellt omhändertagande utifrån kvinnornas livsvärld betydelse. Barnmorskor med minst åtta års erfarenhet inom förlossningsvård har ett vårdvetenskapligt förhållningssätt i vårdmöte med kvinnor med uttalad förlossningsrädsla. De anser att de har en central roll för dessa kvinnor. Genom klinisk erfarenhet har de övat upp sig att läsa av och att särskilja hur kvinnornas visar sina behov, både genom språklig och kroppslig kommunikation. Det underlättar om kvinnorna har en skriven förlossningsplan. Även om det är stress på avdelningen prioriterar barnmorskor närvaro hos kvinnorna. Det underlättas av att det finns en överenskommelse med barnmorskekollegor, eftersom de tar ökat ansvar för andra patienter. Närvaro och kommunikation och bekräftelse har betydelse för att identifiera rädslan, tillgodose behoven och för att skapa trygghet. / Program: Barnmorskeutbildning

En stor påfrestning och förändring i relationen uppstår i samband med att ett par får sitt första barn. Barnmorskor har förmånen att möta de blivande föräldrarna på Barnmorskemottagningen (BMM) under perioden som kvinnan är gravid. Detta är en tid där möjlighet ges till att skapa en vårdrelation där utrymme ges till kvinnan och mannen att uttrycka vad de känner och upplever under tiden graviditeten fortgår. Många gånger uppstår problem i relationen redan under graviditeten, eller så uppstår problem under barnets första levnadsår. Skilsmässor är en vanlig företeelse i Sverige, upp till hälften av alla giftermål slutar med skilsmässa. Syftet med denna studie är att beskriva hur barnmorskorna stödjer kvinnan och mannen i deras relation när de skall bli föräldrar. Metoden som användes var intervjuer med kvalitativ ansats. I resultatet framkommer det att barnmorskor tror att hon har en betydande roll för föräldrarna och att hon har en förmåga att känna in om paret behöver extra stöd. Hon tror även att hon blir en person som paret inte glömmer. I resultatet framkom det att barnmorskor anser att parrelationen är föränderlig och att det är viktigt att paret vårdar varandra ömt för att deras relation skall klara påfrestningen. Slutsatsen som kan dras av studien är att barnmorskor upplever att de är betydelsefulla och att de har en vägledande roll för parets framtida relation. De anser att parrelationen genomgår en förändring i och med föräldraskapet men att relationen kan fördjupas om paret delar på ansvaret. / Program: Barnmorskeutbildning

Varje år föds det i Sverige cirka 110 000 barn, av dessa är ungefär 450 döda intrauterint efter graviditetsvecka tjugotvå. Tidigare forskning har visat att barnmorskans vård vid föräldrar som drabbats av intrauterin fosterdöd har stor betydelse för föräldrarnas förlossningsupplevelse och fortsatta sorgearbete. Det finns däremot begränsat med forskning kring hur barnmorskan upplever vården av föräldrar i denna svåra situation. Syftet med studien är att beskriva barnmorskors upplevelser av att vårda föräldrar under förlossning vid intrauterin fosterdöd. Studien baseras på en kvalitativ ansats där datainsamlingen utgjordes av intervjuer med åtta barnmorskor. Inklusionskriterier för deltagande i studien var yrkesverksamma barnmorskor inom förlossningsvård som vårdat föräldrar under förlossning där intrauterin fosterdöd förelåg, vid minst ett tillfälle. Analysenheten analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras utifrån temat; Att vårda då födelse och död sker i samma stund upplevs som omänskligt samt utifrån sju kategorier; En tung uppgift, att vårda under tystnad är krävande, känslan av maktlöshet, att orka ge mer av sig själv än vid normala förlossningar, att vara behövd upplevs både tillfredsställande och tungt, att orka vårda med egna och mottagna känslor samt att känna sig ensam ger en känsla av utsatthet. Resultatet visar att barnmorskor kan ha en svår tid under och efter vårdandet vid intrauterin fosterdöd. Därmed framkommer ett behov av stöd i att hantera sina egna känslor, inte minst från kollegor men också i form av organiserat sådant på arbetsplatsen. Det kan leda till både bättre arbetsmiljö för de barnmorskor som vårdar föräldraparen, men också en bättre kvalitativ vård i form av en tryggare och vårdande barnmorska. / Program: Barnmorskeutbildning

Bakgrund: Kejsarsnitt är ett vanligt ingrepp i den svenska vården där bland annat operationssjuksköterskan och barnmorskan är en del av det interprofessionella teamet runt patienten. Dessa två professioner behöver samarbeta för att säkerställa kvalitet och säkerhet på vården vid detta ingrepp. Kejsarsnitt förknippas med ett flertal risker och komplikationer där operationssjuksköterskan och barnmorskan behöver ha ett väl fungerande samarbete för att tillsammans kunna hantera dessa. Syfte: Att undersöka barnmorskors upplevelse av samarbetet med operationssjuksköterskan i samband med kejsarsnitt. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats utfördes, där 14 barnmorskor från två olika sydsvenska sjukhus intervjuades om sina upplevelser. Intervjuerna var semi-strukturerade och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ur analysen av intervjumaterialet framträdde tre huvudkategorier; Möjligheter och begränsningar för interprofessionellt samarbete vid kejsarsnitt, Kommunikationens betydelse samt Olika specialistprofessioner interagerar. Till dessa huvudkategorier tillhörde sju underkategorier som beskrev hur barnmorskan upplevde samarbetet med operationssjuksköterskan vid kejsarsnitt; Att vistas på ”annans mark”, Att vara beroende av operationssjuksköterskans kunskap, Vikten av att kommunicera, Vikten av hur man kommunicerar, Att mötas i akuta situationer, Att prioritera olika samt Vem gör vad? – att ha tydliga arbetsroller i operationssalen. Slutsats: Slutsatsen av studien är att barnmorskors upplevelse av samarbetet med operationssjuksköterskor präglas av känslan av att arbeta på en plats som kan kännas främmande, där ett beroende finns gentemot den andre partens kunskaper. Kommunikation var av stor betydelse och samarbetet präglades av hur tydliga arbetsrollerna var, hur lika eller olika prioriteringar professionerna hade samt den stundande situationens behov av skyndsamhet. / Background: Caesarean section is a common operative intervention in the Swedish healthcare where operating theater nurses and midwives, amongst others, is a part of the interprofessional team around the patient. These two professions needs to cooperate to secure the quality of care and patient safety in conjunction with the operative intervention. Caesarean section is associated with several complications and the operating theater nurse and the midwife needs to have a well functioning collaboration to be able to cope with these. Aim: To investigate midwives’ experiences working together with operating theater nurses in conjunction with Caesarean section. Method: An interview study with qualitative design was conducted, where 14 midwives from two different hospitals in the south of Sweden were interviewed about their experiences. The interviews were semi-structured and analyzed with qualitative content analysis. Result: From the analysis of the interviews three main categories appeared; Possibilites and limitations for interprofessional collaboration in conjunction with Caesarean section, The importance of communication and Interaction between different specialist professions. With these main categories seven subcategories belonged, which described how the midwives experienced the collaboration with the theater nurse in conjunction with Caesarean section; To be on ”foreign territory”, To be dependent on the knowledge of the theater nurse, The importance of communicating, The importance of how to communicate, To meet in an emerency situation, To have different priorities and Who does what? – to have distinct working roles in the operating theater. Conclusion: The conclusion of this study is that midwives’ experiences of collaboration with the theater nurse is characterized by the sense of working in a foreign place, where there is a dependency towards the knowledge of the others. The communication was of great importance and the collaboration was characterized by how distinct the working roles were, how similar priorities were and the urgency of the situation.