Bakgrund: Graviditet och förlossning är ett känsligt tillstånd för blivande föräldrapar, vilket medför att de är lättpåverkade av olika informationskällor. Berättelser om graviditet och förlossning i massmedia är efterfrågade och förlossningsvården är ett aktuellt ämne, både medialt och politiskt. Tidningar behöver ofta locka med uppseendeväckande rubriker för att skapa intresse. Barnmorskans roll är att främja den normala graviditeten och förlossningen samt skapa trygghet och tillit hos föräldraparet. För att kunna vägleda blivande föräldrar behöver barnmorskan ha vetskap om hur förlossning och förlossningsvård framställs i massmedia. Syfte: Att beskriva hur förlossning och förlossningsvård framställs i de fyra största svenska dagstidningarna. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. Datainsamling i databasen Mediearkivet utmynnade i 177 artiklar, som låg till grund för analysen. Resultat: Analysen resulterade i ett tema: Förlossning och förlossningsvård framställs oftast riskfylld, dramatisk och stressande, men sällan naturlig och stärkande. Centralt fynd var att den normala förlossningen inte fick utrymme i artiklarna. Dramatiska händelser samt en bild av att förlossningsvården är i kris var framträdande. Konklusion: Massmedia ger inte utrymme för den normala förlossningen, utan framhäver de exceptionella händelserna, vilket skapar oro och rädsla hos föräldrapar. Därmed måste barnmorskan arbeta för att sprida en mer verklighetsförankrad bild av förlossning.

Barnmorskor på mödravården har möjlighet att upptäcka depressiva symptom under graviditeten. Studiens syfte är att undersöka barnmorskors inställning till och möjlighet att identifiera och stödja gravida kvinnor med depressiva symptom, samt undersöka barnmorskors syn på Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) som metod. Senare forskning pekar på att depressiva symptom under graviditeten är lika vanligt som postnatal depression. Forskning har även funnit att depression under graviditeten har negativa konsekvenser för barnets utveckling. Tio personer, varav åtta mödravårdsbarnmorskor, samtliga verksamma inom Stockholms läns landsting, har intervjuats med utgångspunkt från reflexiv metod. Fyra av de intervjuade barnmorskorna använder EPDS som metod för att upptäcka och erbjuda stöd till gravida kvinnor med depressiva symptom. Resultaten visar att de barnmorskor som arbetar på mottagningar belägna i områden med hög problembelastning rapporterar i större utsträckning bristande personalstöd och remitteringssvårigheter. De har även mindre möjligheter att erbjuda tidiga insatser både gällande upptäckt och behandling.

Background: Due to a more open climate in society for homosexual people several lesbian couples have given birth to children in their relations. Research has shown no differences between children in lesbian families and children in heterosexual families considering mental and social health. International research has also shown that lesbian parents often have bad experiences from meetings with healthcare providers. The aim of this study was to describe lesbian child families/familyplannings and the lesbian parents experiences and expectations of the healthcare. The method for the study was qualitative interview with 9 lesbian parents. The data was analysed by the queer theory heteronormative concept. The results of the research was that lesbian families considered themselves as a nuclear family and at the same time distanced themselves from the nuclear family concept. The findings showed that lesbian couples are involved in a very long process when they try to become parents. The lesbian parents often met a heteronormative approach in their meetings with nurses in the health care, mainly in nurse's speech and practices. Such approaches lead to negative experiences for the lesbian parents. Conclusion: Nurses need to bee aware of the consequences of heteronormative practices. These aspects should be highlighted in all education for nursing.

Barnmorskan har en central roll när barnet är dödfött. Bemötande och stöd har betydelse för sorgeprocessen. Studien beskriver mammors upplevelse av avskedet från sitt dödfödda barn vid hemgången från sjukhuset.Förfrågan fanns på Spädbarnsfondens hemsida och medverkan i studien initierades av mödrarna själva. Elva län inom Sverige är representerade. Tjugosex kvinnor som fått ett dödfött barn intervjuades. Semistrukturerade frågor användes för en djupintervju som analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Studien påvisar mammornas förlust av det förväntade moderskapet. De upplevde samhörighet och närhet till barnet med en outhärdlig tomhetskänsla i grunden som återkom under hela avskedsprocessen. Övergripande tema ”Moderskapet raseras” framträder i analysen, där tre kategorier identifieras; 1. Att känna samhörighet med sitt dödfödda barn. 2. Att hantera avskedet. 3. Vägen tillbaka till livet. Mammorna utnyttjade tiden tillsammans med sitt döda barn. De fick vara delaktiga och avgjorde själva när det var dags att ta avsked. De behövde stöd och hjälp att förbereda sig inför avskedet.Tydliga, enhetliga riktlinjer med information och omvårdnadsrutiner avseende bemötande och vårdtid, bör utformas och finnas tillgängliga på involverade vårdinrättningar.

Bakgrund: I Sverige ökade prevalensen av rupturer grad IV från 2,6% till 4,2% mellan åren 1994-2004. Årligen är det cirka tretusen kvinnor som drabbas av bristningar av grad III och IV i Sverige. Det är en stor spridning mellan Sveriges olika förlossningsavdelningar.Syfte: Syftet var att beskriva åtgärder för prevention av perinealbristningar av grad III och grad IV vid normal förlossning på samtliga förlossningsavdelningar i Sverige.Metod: Deskriptiv kartläggningsstudie med induktiv ansats. Det är en nationell studie som riktar sig till Sveriges alla förlossningsavdelningar. Endast perinealbristning av grad III och grad IV berördes.Resultat: Totalt deltog 38 av 47 (81%) av Sveriges förlossningsavdelningar i studien. Respondenterna var chefsbarnmorskor, avdelningschefer och enhetschefer. Av deltagande förlossningsavdelningar var det 12 (32%) som har någon form av vårdprogram för perinealskydd, många svarar att barnmorskorna utför perinealskydd på rutin. Dock var det inte vedertaget att alltid hålla perinealskydd vid 8% av avdelningarna. 18 avdelningar svarade JA på frågan om särskilda handgrepp användes och då uppgavs Ritgens handgrepp, det norska handgreppet och det finska handgreppet. 74 % använder sig av även andra metoder än handgrepp, framför allt värme (varma handdukar, dukar, handskar, kompresser) som hålls över perineum. Många tog upp vikten av god kommunikation och att hjälpa kvinnan att krysta i rätt tid. Förlossningsställningar som många använde sig av var sidoläge och knästående, medan andra hävdade att knästående ej användes pågrund av den ökande risken för bristningar. 71% av deltagande avdelningar får kontinuerlig utbildning och då nämndes främst workshops och utbildningsdagar.Slutsats: Metoder för att skydda perineum varierar mellan förlossningsavdelningarna i Sverige. På flera av Sveriges förlossningsavdelningar är det inte vedertaget att alltid använda perinealskydd vid normal förlossning. Vad som orsakar detta tros vara att en del barnmorskor, under utbildningen, fått lära sig att inte hålla perinealskydd.Klinisk implikation: Nationella rikitlinjer angående perinealskydd skulle vara av värde för att kunna erbjuda kvinnan vård på samma villkor landet över. Det är av stor vikt att den förlösande barnmorskan är uppmärksam på riskfaktorerna.

Sammanfattning: Bakgrund: för många pappor kan det vara en av livets största och bästa stund att närvara vid när deras barn föds. Det finns studier som beskriver pappors upplevelse av sjukhusförlossning, däremot finns det få studier som beskriver pappors upplevelse av planerad hemförlossning. Syftet med den här studien är att beskriva pappans upplevelser och erfarenheter av planerad hemförlossning. Metod: i denna studie medverkar 105 pappor från de nordiska länderna som har deltagit i planerad hemförlossning mellan 2009-2011. Materialet från en öppen enkätfråga analyserades med hjälp av deduktiv ansats. Den öppna frågan löd ”beskriv gärna förlossningen med egna ord”. Resultat: papporna upplevde den planerade hemförlossningen som lugn och säker, mycket tack vare den professionella barnmorskan och den välbekanta miljön. Att få vara hemma med sin partner och om så önskades, sin familj var högt skattat. Födelseprocessen hemma beskrevs av papporna som att ”vi gjorde det tillsammans” och ”det var vår egen förlossning”. Papporna uttryckte delaktighet i förlossningsflödet. De kände också att de fick ett barn och var en del av en vacker förlossning full av kärlek. Konklusion: att välkomna ett barn hemma i en lugn miljö där paret känner sig trygga och ostörda, kan underlätta en positiv och meningsfull förlossningsupplevelse.

No description available.

SAMMANFATTNING Introduktion: Att föda barn är en stor upplevelse som man bär med sig hela livet, oavsett om minnet är positivt eller negativt. Målet för oss som arbetar inom förlossningsvården är att alla blivande föräldrar ska ha en positiv förlossningsupplevelse.  Dagens förlossningsvård ställer stora krav på barnmorskan, vilken ska arbeta säkert, utveckla kompetens och ha ett stödjande samt individanpassat bemötande. Syfte: Syftet var att beskriva hur barnmorskor ser på stöd vid förlossning.                                                                Metod: Fyra fokusgruppintervjuer utfördes på fyra olika norrländska sjukhus där barnmorskans syn på stöd vid förlossning berördes. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys.                                                                                                                      Resultat: Resultatet redovisas utifrån barnmorskornas beskrivning av vad stöd innebär vid förlossning. Texten indelades i två domäner: Möjligheter till stöd samt begränsningar till stöd. I dessa domäner framkom teman såsom: Bemötandets betydelse, beröringens betydelse, närvarons betydelse, betydelsen av att känna trygghet, kommunikationens betydelse, betydelse av respekt och ansvar, tillitens betydelse, känna otillräcklighet, känna sig vilsen samt sakna tilltro till det normala. Diskussion & slutsats: Barnmorskorna hade flera vägar till stöd, ett individuellt bemötande, de vågade vara fysiskt nära kvinnan och ansåg att de hade en intuition av att känna när de skulle vara närvarande. Att vara trygg var viktigt både för barnmorskan och för kvinnan. De gav fortlöpande information och respekterade kvinnan. De kände ett starkt ansvar för sin roll, och ville ge kvinnorna en tilltro att föda. Begränsningar till stöd var att de kände sig otillräckliga och vilsna i en förändrad organisation. Framtiden bringar stora utmaningar i att kunna förmedla empowerment, att få den födande kvinnan att tro på sig själv och att locka fram den inre styrkan för att föda barn. Nyckelord: Barnmorska, Kommunikation, Stöd. / ABSTRACT   Introduction: Giving birth is a very unique experience that influences the rest of a woman’s reproductive life, regardless if the memory is positive or not. Midwives goal is to give all parents a positive memory of this experience. Today´s maternity care put great demands on the midwife, who should be working safely, develop skills, support and individualized treatment. Objective: To describe a midwife`s opinion about support during labour. Method: Four focus group interviews were conducted at four different hospitals in the northern part of Sweden. Following issues was focused: How midwife´s practise support during labour. The results were analysed using qualitative content analysis. Results: The results are presented by the midwives description of the support during labour. Two domains emerged: Different possibilities about support and limitations of support. Through the domains we found several themes. The meaning of the first meeting, the meaning of  physical contact, the meaning of presence, the meaning of feeling safe, the meaning of communication, the meaning of respect and responsibility, the meaning of trust, the feeling of not being able to support, feeling lost and missing faith to the nature.  Discussion & conclusion: The Midwives had different ways of support during childbirth such as, individual care; they dared to be Physical involved whit the woman. And they could feel an intuition of when they had to be present. To be safe was important for both the midwife and the women. They gave continuous information and respected the woman. They felt a strong responsibility for its role, and wanted to give the women a confidence to give birth. Limitations in support were that they felt inadequate and lost in a changed organization. The future brings great challenges in order to convey empowerment to the women in labour, to believe in themselves and to elicit the inner strength to give birth. Keywords: Communication, Midwifery, Support

Den första dokumenterade vattenfödseln skedde i Frankrike år 1803. I modern tid baseras vattenfödseln på kunskap från Igor Charkovsky och Michel Odents arbete under tidigt 1980-tal. Vattenfödsel började praktiseras i Sverige på 1980-talet, vilket kom att ändras år 1993 när Socialstyrelsen kom med en avrådan på grund av att ett barn dog i samband med en vattenfödsel i hemmet. För en kvinna med lågriskgraviditet finns idag vattenfödsel som ett alternativ i ca 100 länder i världen, och i Sverige har det länge ansetts som ett kontroversiellt sätt att föda barn på och har därför inte varit ett alternativ på svenska förlossningskliniker de senaste decennierna.Under senare år har intresset för födsel i vatten ökat i svensk förlossningsvård. År 2018 var det enbart två kliniker i Sverige som officiellt erbjöd vattenfödsel. Det förekom dock enstaka vattenfödslar på andra kliniker men enbart på kvinnans starka önskemål.  Syftet med studien var att undersöka barnmorskors uppfattning och kunskap om vattenfödsel internationellt. Syftet besvarades med hjälp av tre frågeställningar: Vilken kunskap har barnmorskor för att handlägga vattenfödsel, hur upplever barnmorskor vattenfödsel som vårdmodell och upplever barnmorskan några begränsningar med vattenfödsel?    Litteraturöversikt ansågs vara en lämplig metod för att svara på studiens syfte. Sökningar gjordes i databaserna PubMed, CINAHL, PsychINFO och Cochrane Library. Detta resulterade i att 15 artiklar inkluderades i resultatet. Artiklarna var publicerade mellan år 2009 och 2019. För att inkluderas skulle artiklarna föra ett etiskt resonemang eller ha ett etiskt godkännande. Kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av Sophiahemmets bedömningsunderlag för klassificering.   Studien resulterade i tre huvudteman, som sedan genererade i subteman. För att känna sig trygga att hantera en vattenfödsel behövde barnmorskorna mer utbildning. Få barnmorskor hade lärt sig om vattenfödsel under sin barnmorskeutbildning. De som kände sig självsäkra och hade erfarenhet av vattenfödsel hade förvärvat sin kunskap genom att läsa artiklar och titta på videor. Ett sätt att lära sig och bli säker var att lära av en mer erfaren barnmorska. Hur säker barnmorskan kände sig påverkade i vilken utsträckning hon skulle rekommendera vattenfödelse till sina patienter, vänner eller familj. Förhållandena på arbetsplatsen var viktiga för barnmorskorna för att kunna erbjuda kvinnor födsel i vatten. Den viktigaste förutsättningen var tillgång till förlossningspool. En annan viktig aspekt var att ha stöd från kollegor och ledning. Detta tillsammans med bristen på erfaren personal sågs som en begränsning för vattenfödsel som metod.  Slutsatsen av denna litteraturstudie är att barnmorskor generellt är positiva till vattenfödsel som metod. De eventuella hinder som framkom i studien var tillgång till lämplig utrustning såsom pool och vattentät CTG. Även avdelningarnas riktlinjer och rekommendationer samt attityder hos kollegor från andra professioner bidrog till hur villiga barnmorskor var att bistå vattenfödsel. Evidensbaserade riktlinjer och rekommendationer var dock nödvändigt för att barnmorskorna skulle känna sig trygga att handlägga en vattenfödsel. Mer forskning krävs likväl utbildning av barnmorskor och övrig personal som arbetar på förlossningen. Detta för att kunskap och praktiskt utövande ökar barnmorskors egen tillit i att handlägga en vattenfödsel.

Bakgrund: Förlossningsrädsla är ett växande problem i dagens samhälle. Det orsakar lidande för varje kvinna som upplever det och för samhället i stort. I dagens vård förekommer de största delen av insatser för att motverka förlossningsrädsla under graviditeten. Vi upplever att barnmorskan saknar viktiga evidensbaserade verktyg som ämnar minskar rädsla och ångest under förlossning. En traumatisk förlossningsupplevelse är negativ för både kvinnan och samhället i stort då det kan resultera i sekundär förlossningsrädsla. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att undersöka hur barnmorskan kan ge stöd åt och hjälpa kvinnor att hantera ångest och rädsla under förlossning. Metod: Integrerad litteraturöversikt. Resultat: Studiens resultat visade att det finns en uppsjö av verktyg som barnmorskan kan nyttja under en förlossning för att minska rädsla och ångest hos kvinnan. Tre teman framkom; Fysiska verktyg, Mentala verktyg och Vårdorganisation. Inom dessa teman framkom exempelvis zonterapi, massage, musik, andningstekniker samt ett kontinuerligt stöd av en känd barnmorska som väl fungerande verktyg. Slutsats: Barnmorskan kan använda sig av flertalet verktyg för att reducera förlossningsrädsla och ångest men då behöver rätt förutsättningar och kompetens vara på plats. Verktygen är i många fall signifikanta, dock inte alla.