<p>Förlossningsvårdens processer har vanligen utvärderats med jämförelsetal samt statistik över bakgrundsfaktorer och interventioner. Utvärderingarna har använts som argument för att likna vården vid normal förlossning med den som krävs vid komplicerade förhållanden. WHO (1996) rekommenderade och kategoriserade vård vid normal förlossning. Ett instrument fanns utvecklat som använts i ett kvalitetsutvecklingsarbete för att kartlägga förlossningsvård i förhållande till WHO: s rekommendationer. Studiens syfte var att kartlägga barnmorskors dokumenterade vård enligt WHO: s rekommendationer om vård vid normal förlossning tre år efter föregående kartläggning. Studien var prospektiv och genomfördes på en medelstor svensk förlossningsavdelning. Det ovan beskrivna instrumentet användes för att granska barnmorskors dokumentation av medicinska och omvårdnadsmässiga ställningstaganden i 200 förlossningsjournaler. Resultatet består av data som beskrivs med deskriptiv statistik.</p><p>Resultatet visade att barnmorskorna använde vårdinsatser inom samtliga av WHO: s kategorier och att WHO: s rekommendationer följdes delvis. Barnmorskorna gjorde riskbedömning av kvinnorna vid ankomsten till förlossningen men anpassade sedan bara delvis vården utifrån denna riskbedömning. Medicinska interventioner exempelvis CTG, farmakologisk smärtlindring och oxytocinstimulering var ofta dokumenterade trots att de flesta kvinnorna bedömts som lågrisk vid ankomst. Basal övervakning av kvinnans fysiska välbefinnande exempelvis puls, blodtryck och temp dokumenterades sporadiskt och omvårdnadsmässiga variabler som exempelvis stöd var bara dokumenterat i enstaka journaler. Jämfört med de tidigare mätningarna och i förhållande till WHO: s rekommendationer har ett antal variabler fortsatt att utvecklas i positiv riktning och några har återgått efter att ha förändrats under kvalitetsutvecklingsarbetet. Några variabler har försämrats efter att kvalitetsutvecklingsarbetet avslutades.</p> / <p>Childbirth and the delivery process have traditionally been evaluated using descriptive statistics to describe background factors and interventions. These evaluations have been used as an argument to liken care in normal birth with the care necessary for women with complications related to pregnancy and childbirth. WHO (1996) classified the practices common in the conduct of normal childbirth in to four categories. An audit instrument intended to measure midwifery care in relation to these four categories was found. The instrument had been used within a quality improvement program.</p><p>The aim of the study was to describe documented intrapartal care in relation to WHO recommendations for care in normal birth, three years subsequent to the last auditing. The design was prospective and descriptive and the study was conducted in a middle sized Swed-ish maternity unit. The instrument was used to study midwifes´ documented care in 200 delivery records.</p><p>The results of the study showed that the midwives uses care and interventions from WHO´s four categories and that the recommendations from WHO were only partly adhered to. Midwives conducted risk assessments of the women on admission to the mater-nity unit, but they did not adjust the care to the result of the risk assessments. Medical interventions such as electronic fetal monitoring, use of pharmacological pain relief and oxytocin augmentation were frequently documented in spite of the fact that 82 % of the women were considered lowrisk. Physiological items such as pulse, blood-pressure and temperature were sparingly documented and caring variables for example support were scantily documented. Comparisons with previos audits and the relation to WHO´s recom-mendations shows that some variables developed positively, some changed during the quality improvement program and has now reverted to the state previous from the program. Some of the variables deteriorated.</p>

Förlossningsvårdens processer har vanligen utvärderats med jämförelsetal samt statistik över bakgrundsfaktorer och interventioner. Utvärderingarna har använts som argument för att likna vården vid normal förlossning med den som krävs vid komplicerade förhållanden. WHO (1996) rekommenderade och kategoriserade vård vid normal förlossning. Ett instrument fanns utvecklat som använts i ett kvalitetsutvecklingsarbete för att kartlägga förlossningsvård i förhållande till WHO: s rekommendationer. Studiens syfte var att kartlägga barnmorskors dokumenterade vård enligt WHO: s rekommendationer om vård vid normal förlossning tre år efter föregående kartläggning. Studien var prospektiv och genomfördes på en medelstor svensk förlossningsavdelning. Det ovan beskrivna instrumentet användes för att granska barnmorskors dokumentation av medicinska och omvårdnadsmässiga ställningstaganden i 200 förlossningsjournaler. Resultatet består av data som beskrivs med deskriptiv statistik. Resultatet visade att barnmorskorna använde vårdinsatser inom samtliga av WHO: s kategorier och att WHO: s rekommendationer följdes delvis. Barnmorskorna gjorde riskbedömning av kvinnorna vid ankomsten till förlossningen men anpassade sedan bara delvis vården utifrån denna riskbedömning. Medicinska interventioner exempelvis CTG, farmakologisk smärtlindring och oxytocinstimulering var ofta dokumenterade trots att de flesta kvinnorna bedömts som lågrisk vid ankomst. Basal övervakning av kvinnans fysiska välbefinnande exempelvis puls, blodtryck och temp dokumenterades sporadiskt och omvårdnadsmässiga variabler som exempelvis stöd var bara dokumenterat i enstaka journaler. Jämfört med de tidigare mätningarna och i förhållande till WHO: s rekommendationer har ett antal variabler fortsatt att utvecklas i positiv riktning och några har återgått efter att ha förändrats under kvalitetsutvecklingsarbetet. Några variabler har försämrats efter att kvalitetsutvecklingsarbetet avslutades. / Childbirth and the delivery process have traditionally been evaluated using descriptive statistics to describe background factors and interventions. These evaluations have been used as an argument to liken care in normal birth with the care necessary for women with complications related to pregnancy and childbirth. WHO (1996) classified the practices common in the conduct of normal childbirth in to four categories. An audit instrument intended to measure midwifery care in relation to these four categories was found. The instrument had been used within a quality improvement program. The aim of the study was to describe documented intrapartal care in relation to WHO recommendations for care in normal birth, three years subsequent to the last auditing. The design was prospective and descriptive and the study was conducted in a middle sized Swed-ish maternity unit. The instrument was used to study midwifes´ documented care in 200 delivery records. The results of the study showed that the midwives uses care and interventions from WHO´s four categories and that the recommendations from WHO were only partly adhered to. Midwives conducted risk assessments of the women on admission to the mater-nity unit, but they did not adjust the care to the result of the risk assessments. Medical interventions such as electronic fetal monitoring, use of pharmacological pain relief and oxytocin augmentation were frequently documented in spite of the fact that 82 % of the women were considered lowrisk. Physiological items such as pulse, blood-pressure and temperature were sparingly documented and caring variables for example support were scantily documented. Comparisons with previos audits and the relation to WHO´s recom-mendations shows that some variables developed positively, some changed during the quality improvement program and has now reverted to the state previous from the program. Some of the variables deteriorated.

Många studier om föräldraskap är mest fokuserade på mammors upplevelser av graviditet och förlossning. Även om mammorna föder barnen och är i behov av mer vård än papporna, är det två personer som blir föräldrar. Pappor behöver också uppmärksamhet och kunskap för att bli bra föräldrar. Svenska barnmorskor och sjuksköterskor saknar ibland kunskap om mäns upplevelser av graviditet och förlossning. Syftet med denna studie är att belysa blivande/nyblivna pappors upplevelser av barnmorskors/sjuksköterskors bemötande. En litteraturstudie valdes för denna studie. 14 artiklar analyserades och de svarade på studiens syfte. I resultatet framkommer två teman, att bli bekräftad och att få ett stöd och att vara ett stöd, med tillhörande sex underteman. Pappor verkar vara de bortglömda föräldrarna. Många pappor känner att de är utelämnade och känner sig ofta oförberedda på själva förlossningen. Det framkommer även att de pappor som får extra förberedelser känner sig mer säkra under förlossningen och nyföddhetsperioden.

Lönearbete utgör en väsentlig del av de flesta människors liv. Därför är det viktigt för individen och samhället att det finns mening med arbetet, och att det upplevs som meningsfullt. Barnmorskor tillhör en yrkeskategori som upplever sitt arbete som meningsfullt. Syftet med denna kvalitativa intervjustudie var att undersöka vad sex kvinnliga barnmorskor upplever som meningen med sitt arbete ur ett individ- och samhällsperspektiv samt vad de upplever som meningsfullt i arbetet. Genom en fenomenologisk metod framställdes essensen från barnmorskornas upplevelser. Med begreppet Mening i studien avses syftet eller värdet med arbetet och begreppet meningsfull betyder att arbetet har en djupare innebörd. Den teoretiska och begreppsliga referensramen bygger på tre övergripande meningar med arbetet, att arbeta för: 1) Ekonomiska resurser. 2) Sociala behov och självförverkligande. 3) Andra människors behov. Resultatet av studien visar att ur ett individperspektiv upplevde barnmorskorna att meningen med arbetet var att det var omväxlande, vilket innefattar variation i arbetstempo och möten med olika kollegor och patienter. Meningen med arbete ur ett samhällsperspektiv var att skapa positiva upplevelser, som handlar om ett gott bemötande av patienter, vilket skapar positiva bilder i samhället av vården och att få barn. Upplevelser av meningsfullhet består av att det finns ett behov av barnmorskornas kompetens, och att de är involverade i andra människors unika händelse i livet. Barnmorskorna värdesätter att arbeta för andra människor och samhällets nytta, vilket gör att de intar en altruistisk attityd till arbetet. Barnmorskorna arbetar nära livet självt och med sin kompetens gör de viktig skillnad i människors liv, något som bidrar till upplevelsen av ett meningsfullt arbete. / Paid work is a major part of most people’s life. It is therefore important for individuals, and society as a whole, that there is meaning in the work being performed and it is perceived as meaningful. Midwives belong to a category of workers who perceive their work as meaningful. The intention of this qualitative interview study was to explore what six female midwives perceived as the meaning of work from an individual and society perspective. The aim was also to reveal what they perceived as meaningful in their work. By using a phenomenological method the essence of the midwives experiences was revealed. The concept of meaning in this study is to be understood as the aim or value of work. Meaningfulness is the concept used to describe a deeper meaning of work. The theoretical framework is based upon three generalised work aims, working for: 1) Financial resources. 2) Social needs and the need for self fulfilment. 3) Other people’s needs. The result shows that on an individual level the midwives experienced meaning in their work due to its changeable nature, which includes variations in tempo and encounters with different colleagues and patients. The meaning of work on a societal level was to create positive experiences among patients based on how there were treated. Good treatment generates positive images of the health care system and also of having children. Experiences of meaningfulness are based in the patient´s need for the midwives competence, and their involvement in other people’s unique life experience. Midwives value working for other people and benefiting society; this gives them an altruistic attitude towards work. They work with the intimacies of life, and their role influences other people’s lives, which contributes to the midwives feeling of having a meaningful job.

<p>Många studier om föräldraskap är mest fokuserade på mammors upplevelser av graviditet och förlossning. Även om mammorna föder barnen och är i behov av mer vård än papporna, är det två personer som blir föräldrar. Pappor behöver också uppmärksamhet och kunskap för att bli bra föräldrar. Svenska barnmorskor och sjuksköterskor saknar ibland kunskap om mäns upplevelser av graviditet och förlossning. Syftet med denna studie är att belysa blivande/nyblivna pappors upplevelser av barnmorskors/sjuksköterskors bemötande. En litteraturstudie valdes för denna studie. 14 artiklar analyserades och de svarade på studiens syfte. I resultatet framkommer två teman, att bli bekräftad och att få ett stöd och att vara ett stöd, med tillhörande sex underteman. Pappor verkar vara de bortglömda föräldrarna. Många pappor känner att de är utelämnade och känner sig ofta oförberedda på själva förlossningen. Det framkommer även att de pappor som får extra förberedelser känner sig mer säkra under förlossningen och nyföddhetsperioden.</p>

The purpose of this thesis was to explore a collaborative project between Sweden and India, a project that is working with improving maternal health care in India. I focused on investigating how the project worked in practice, how they worked for improving the situation for Indian midwives and for pregnant women. This investigation was performed during a two month fieldwork in India where I got the opportunity to meet and interview several people connected to the project. The focus has been primarily on the “Master Trainers”, i.e. Indian midwives who have taken part in a training program in Sweden and in India, and who will function as teachers to other Indian midwives, regarding their perceptions about the project and its achievements. / Syftet med denna uppsats var att undersöka ett samarbetsprojekt mellan Sverige och Indien, ett projekt som arbetar med att förbättra mödrahälsovården i Indien. Jag fokuserade på att undersöka hur projektet fungerat i praktiken, hur de arbetar för att förbättra situationen för indiska barnmorskor och för gravida kvinnor. Denna undersökning utfördes under ett två månaders fältarbete i Indien där jag fick tillfället att träffa och intervjua flera personer knutna till projektet. Fokus har främst varit på "Master Trainers”, dvs indiska barnmorskor som har deltagit i ett utbildningsprogram i Sverige och i Indien och som kommer att fungera som lärare till andra indiska barnmorskor, om deras uppfattningar kring projektet och dess insatser.

Dagligen utsätts vi för en stor mängd kemikalier, som har visat sig vara mer eller mindre farliga. Många av dessa kemikalier har en negativ påverkan genom att förgifta miljön men också oss människor. Barn och foster är speciellt utsatta för skadliga kemikalier och främst hormonstörande kemikalier. Detta eftersom de befinner sig i ett kritiskt utvecklingsstadium från fostertiden fram till vuxen ålder. Idag fokuserar mycket av arbetet kring kemikalier på redan födda barn, men mycket lite eller inget arbete görs i förebyggande syfte för att skydda foster under graviditeten. Den yrkesgrupp som träffar gravida och ger råd kring graviditeten är barnmorskor. Därför syftar denna studie till att undersöka hur gravida och barnmorskor upplever kommunikationen mellan dem om skadliga kemikalier. Utöver upplevelsen undersöker också studien vilka hinder och möjligheter som finns för en god riskkommunikation mellan barnmorskor och gravida kring skadliga kemikalier. Det teoretiska perspektivet för uppsatsen är Ulrich Beck och hans teori om risksamhället samt teorier om riskkommunikation. Studien har en kvalitativ ansats och metoderna som har använts är intervju och enkät. Intervjuer för att undersöka barnmorskornas upplevelser och enkäten var en internetbaserad enkät som har figurerat på ett socialt media (Facebook) för att få svar på gravidas upplevelser. Resultatet visar på flera hinder som barnmorskan upplever till exempel tidsbrist, brist på arbetsrutiner, riktlinjer och arbetsmaterial, okunskap och ett bristande intresse hos kollegor och organisation. Upplevda möjligheter är att frågan har börjat väckas. Det finns möjligheter till att utveckla arbetsrutiner och riktlinjer och att alla intervjuade barnmorskor är positiva till att frågan får mer utrymme. Upplevelsen av kommunikationen är bland annat att både barnmorskorna och gravida upplever att debatten och vetenskapen är svår att tolka, det finns en känsla av att det mesta utgör en risk samt att debatten och kommunikationen behöver nyanseras och få en vetenskaplig grund. Studiens slutsatser är att att dagens obefintliga riskkommunikation mellan gravida och barnmorskor bör utvecklas då både barnmorskor och gravida efterfrågar en kommunikation kring riskerna. / We are on a daily basis exposed to a large amount of chemicals that have been shown to be more or less dangerous. Many of these chemicals have a negative effect by poisoning the environment, but also humans. Children and fetuses are especially vulnerable to harmful chemicals and particularly endocrine disrupting chemicals. This is because they are in a critical stage of development from the fetal period to adulthood. Today, much of the work on chemicals are concentrate to already born children, but very little or no work is done as a preventive measure to protect the fetus during pregnancy. Midwives are the profession that meet the pregnant women continuously during the pregnancy and already informs the pregnant woman about different risks associated with the pregnancy. Therefore is the aim of this study to explore how pregnant women and midwives are experiencing their communication on harmful chemicals during pregnancy. In addition to the experience, is the aim to explore obstacles and opportunities that are needed for a good risk communication between midwives and pregnant women about harmful chemicals. The theoretical perspective of this paper is Beck and his "risk society" and theories of risk communication. The study has a qualitative approach and methods that have been used are interview and questionnaire. Interviews to explore midwives’ experiences and the survey were an online survey that has appeared on a social media (Facebook). The result indicates several obstacles that the midwife experience, for example: lack of time, lack of guidelines, work routines and working material. Ignorance and a lack of interest among colleagues and organization. Perceived opportunities are that the question has begun to be brought into action, there are opportunities to develop operating procedures and guidelines and that the interviewed midwives have a positive attitude to give the issue more space. The experience of the communication is that both the midwives and pregnant women perceive that the debate and the science is difficult to interpret, there is a sense that almost everything represents a risk and that the debate and the communication needs to be qualified and have a scientific basis. The study's conclusions are that today's non-existent risk communication between pregnant women and midwives should be developed as both midwives and pregnant women ask for a communication about the risks.

Inledning: I Sverige har alla blivande föräldrar rätt till fri mödravård. I stort sett alla kvinnor utnyttjar den förmånen. Barnmorskor vid MVC är ofta den första kontakten som de blivande föräldrarna träffar under graviditeten, och har också huvudansvaret för graviditeten ända fram till barnets födelse. Under de senare åren har mödravården alltmer fokuserat på det ofödda barnets hälsa. Förutom de rutinmässiga undersökningarna och samtalen är barnmorskans uppgift också att ge information kring olika fosterdiagnostiska metoder och genetiska avvikelser som kan upptäckas. Utifrån informationen ska de blivande föräldrarna kunna fatta egna beslut kring fosterdiagnostik, och ofta ta ett snabbt beslut. Det är därför viktigt att den information som ges är tydlig och detaljerad. Barnmorskans information ska göra att man känner sig trygg med de beslut man tar. Den utökade kunskapen, medvetenheten och känsligare tekniken ökar den enskilda förälderns önskan om relevant information och därför ställs högre krav på barnmorskor i rollen som förmedlare av information kring genetik och fosterdiagnostik. Därför är det viktigt att undersöka hur barnmorskorna själva upplever sin kunskapsnivå inom dessa områden, om de själva anser sig ha fått tillräcklig utbildning för att ge denna information till de blivande föräldrarna. Syftet med studien var att undersöka hur barnmorskor upplever sin kunskapsnivå och utbildning inom fosterdiagnostik och genetik samt att undersöka vilka behov för utökade resurser inom dessa ämnen barnmorskorna ansågs föreligga. Material och metod: Totalt 200 barnmorskor på MVC, fördelade mellan olika regioner av Sverige, deltog i en enkätundersökning våren 2005. Svarsutfallet var 30 %. Frågeformuläret innehöll 49 frågor med både fasta och öppna svarsalternativ. Formuläret var bearbetat och utformat för denna studie. Resultat: Majoriteten av barnmorskorna ansåg sig ha bristfällig kunskap inom fosterdiagnostik och genetik. Många barnmorskor ansåg sig ha lite, men ej tillräcklig, kunskap kring ultraljud och moderkaks- och fostervattenprov. En fjärdedel av barnmorskorna ansåg sig inte ha någon kunskap alls kring NUPP eller genetik. Barnmorskorna ansåg också att de har fått för lite eller ingen utbildning alls inom dessa områden. Så stor andel som 67 % önskar ytterligare utbildning inom ovanstående ämnen. En liten andel (6 %) anser att det vore bra om några få barnmorskor fick ytterligare utbildning och på så sätt få en ökad kompetens. 11 % av barnmorskor ansåg att det vore bra med personer med specialkompetens, genetiska vägledare, knutna till mödravården, som de kan hänvisa blivande föräldrar till. Konklusion: Denna studie har resulterat i en sammanställning av hur de tillfrågade barnmorskorna vid MVC själva uppfattar sin kompetens och utbildning inom genetik och fosterdiagnostik. Då barnmorskorna själva ansåg sig ha bristfällig kunskap inom fosterdiagnostik och genetik samt ansåg att de fått för lite utbildning inom dessa ämnen bör tillvägagångssättet för genetisk vägledning vid svensk mödravård ses över. Resultaten från denna studie kan ses som ett viktigt underlag för hur genetisk vägledning för blivande föräldrar kan förbättras i Sverige. / Introduction: In Sweden, all pregnant women have the right and access to free antenatal care. A midwife is often the first professional contact the expecting parents will encounter, and the midwife is also the person with the key responsibility for the pregnancy. In recent years, antenatal care has increasingly focussed on the health of the unborn child. In addition to routine examinations and conversation, the midwives role is to inform about prenatal diagnosis, the risk figures, and the genetic divergence that can be detected. The parents should, based on this information, be able to make a decision about prenatal diagosis. It is therefore crucial that the information conveyed is clear and sufficient. As the knowledge and awareness in this area increases and as thetechniques gets more accurate, parents desire more relevant information, and the demand on midwives as informers in this area increases proportionally. Therefore it is important to investigate how the midwives experience their own knowledge about prenatal diagnosis and genetics, and if they consider that they have sufficient education in this area. Aims of the study: to investigate how midwives experience their own knowledge about prenatal diagnosis and genetics, to investigate if they consider that they have sufficient education in this area and to investigate what kind of needs for increased resources within this area the midwivesconsider to be important. Material and method: In total 200 antenatal care midwives from various towns of different sizes and from various regions throughout Sweden were invited to take part in a survey in the course of spring 2005. A questionnaire containing 49 questions was distributed by e- mail. About 30 % of the questionnaires were answered and returned. This questionairre was designed for this study. Results:Most midwives considered that they had insufficient knowledge about prenatal diagnosis and genetics. Many midwives said that they had some, but insufficient knowledge about ultrasound and chorionic villus sampling and amniocentesis. As many as 25% of the midwives thought that they had no knowledge about NUPP and genetics. The midwives also considered that they had none or only little education in prenatal diagnosis and genetics. Most midwives (67 %) answered that they would like additional education within prenatal diagnosis and genetics. A few (6 %) think it would be valuable if a few midwives could get extra education and thus increased competence. Others (11 %) consider it a good idea to employ genetic councellors within antenatal care. Conclusion: This study shows how midwives within antenatal care in Sweden assess their own knowledge and education within genetics and prenatal diagnosis. As the midwives consider that they have insufficient knowledge and education in this area, the way of giving this kind of information and genetic councelling within antenatal care in Sweden should be investigated.The results from this study can be regarded as a basis of how geneic councelling for expecting parents could be improved in Sweden.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst. / Härtill 7 uppsatser.