The purpose with this essay is to reveal the recurrent debate about children’s TV-watching and to investigate if and how teachers should use the TV as a help in the preschool education.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur flickor/kvinnor respektive pojkar/män framställs i Sveriges Televisions kanal Barnkanalen, vilka egenskaper och utseenden de två könen tillskrivs samt om några stereotyper förekommer och i så fall vilka de är. Detta har undersökts med hjälp av semiotiska analyser och med genusperspektiv som teoretisk utgångspunkt, t.ex. Hirdmans genussystem och genuskontrakt, Josefsons teorier om kvinnliga respektive manliga egenskaper och aktiviteter, Connells olika sorters maskuliniteter samt Rönnbergs stereotyper i barn-tv. Undersökningen visar att flickor/kvinnor i barnprogrammen ofta framställs enligt vad som anses vara typiskt kvinnligt när det gäller utseende och yttre attribut, men i de flesta fall även har egenskaper och ägnar sig åt aktiviteter som anses vara typiskt manliga. Pojkar/män i barnprogrammen framställs för det mesta utifrån vad som anses vara typiskt manligt både när det gäller utseende, egenskaper och aktiviteter. Den mest förekommande stereotypa rollfiguren bland flickor/kvinnor i barnprogrammen är Den självständiga (yrkes)kvinnan medan den vanligaste bland pojkarna/männen i barnprogrammen är Vännen/Hjälparen.

I den här uppsatsen undersöker jag vad som har visats om visuell konst för barn på SVT under åren 1992-1999 samt 2010-2014. Jag har studerat fyra programserier om konst: Det är inte klokt! från 1993, Alla tiders tavlor från 1994, Skapa stort från 2011 samt Evas superkoll från 2011 och framförallt närstuderat avsnitt ett i varje serie. Jag har undersökt vilken konst som visas och hur man markerar att det är konst samt på vilket sätt barn är delaktiga i programmet och hur de tilltalas. Med konst menar jag här det som SVT själva benämnt som konst. Med visas för barn menar jag att programmen har visats på ”barnvänlig” tid, oftast inom ramen för Bolibompa eller på Barnkanalen och att målgruppen uttalat är barn. Jag har också studerat hur programmen förändrats över tid. Det jag kom fram till, inom ramen för den här uppsatsen, var att konsten som tas upp i programmen är den redan etablerade konsten, som vi återfinner på museer och som offentlig skulptur, och att den framför allt finns i Stockholm. Vi förstår att det är konst just genom att konsten presenteras i sådan miljö som själv definierar vad som är konst. Programmen reproducerar alltså den gängse uppfattningen om var konst finns och vem som bestämmer vad som kallas konst, och man använder sig av vedertagna sammanhang. Med åren har programmen blivit rörligare rent fysiskt och innehåller fler miljöer och/eller konstverk än tidigare. Även personerna som deltar i programmen rör sig mer och är på det viset mer aktiva. Vad jag kunnat se riktar sig de flesta program till yngre barn och upp till cirka 12 år. Man kan också se att antalet program med skapande ökat och att kopplingen barn-skapande-konst ses som något naturligt, både i de tidigare programmen och de senare.

Syftet med studien var att öka kunskapen om hur två pedagogiska barnprogram arbetar med det språkliga innehållet. Forskningen som studien vilar på tematiserades utifrån tre huvudteman; det individualpsykologiska perspektivet, det socio-interaktionella perspektivet samt forskning om barnprogram. De teoretiska utgångspunkterna baseras på teorier om språk, läs- och skrivinlärning samt metoder för läsundervisning. Materialet som användes var utvalda sketcher från barnprogramserierna Fem myror är fler än fyra elefanter och Livet i Bokstavslandet. Inom vardera programserie valdes tre sketcher ut som problematiserade en bokstav genom missförstånd/problem. Sketcherna som valdes ut handlade om bokstäverna C, N och Ö. Analysverktyget som användes i studien var delvis inspirerat av samtalsanalys, CA - Conversation analysis, vilket innebar att sketcherna granskades, transkriberades och analyserades utifrån bland annat samtalsdeltagarnas olika kommunikativa mål. Analysen visade att alla sketcher berörde det läs- och skrivteoretiska begreppet fonologisk medvetenhet. Samtliga sketcher visade exempelvis på koppling mellan bokstavsljud och bokstavssymbol. Resultatet visade även att sketcherna lyfter avkodning och interaktion. En skillnad mellan de olika programmen var att Livet i Bokstavslandet oftare baserade problemen på rena missförstånd, med ett fokus på underhållning, medan Fem myror är fler än fyra elefanter ofta riktade problemen mot en gestaltad okunskap med tillhörande lärande. Studiens slutsats var att båda programserierna bör kompletteras med annat undervisningsmaterial då de inte tycks fungerar som självständiga lärresurser vid läs- och skrivundervisning.

<p>Syftet med denna undersökning är att studera hur några pedagoger, som arbetar med utomhuspedagogik i sin verksamhet, uppfattar hur barn påverkas av televisionen samt hur det barnprogrammen förmedlar kan användas inom förskolans verksamhet. De frågeställningar vi har utgått från är: Hur anser pedagoger att barnen inom förskolan påverkas av barnprogram? Hur kan man ta tillvara på det som Sveriges Televisions barnprogram förmedlar i den pedagogiska verksamheten? Hur anser de pedagoger vi intervjuat att de får inspiration till sin utomhuspedagogiska verksamhet? Sker det via barnprogram? Vi har använt oss av kvalitativ metod för att studera detta fenomen. Detta skedde genom intervjuer med pedagoger som arbetar inom utomhuspedagogisk verksamhet. Resultatet visade att de intervjuade pedagogerna använde sig av televisionen i sin utomhuspedagogiska verksamhet på mycket skilda sätt, exempelvis genom att använda aktiviteter som inspirerats av programmen samt att de sade sig ta tillvara på barnens intresse för vad de ser på televisionen. De flesta av de intervjuade pedagogerna menar att de utgår från barnens intresse i sin verksamhet och de anser att just barnprogram är en stor del av barnens vardag.</p>

Mitt examensarbete behandlar frågeställningen om hur synen på ett bra barnprogram skiljer sig åt hos public service kanalerna, TV4 och övriga kommersiella kanaler? Detta berör också frågor om vem som egentligen avgör vad som är bra barnprogram; är det producenterna eller mottagarna? Jag har valt den här frågeställningen där för att jag har en nyfikenhet på och ett intresse av hur barnprogrammen skiljer sig mellan kanalerna och hur de kommer att se ut i framtiden. Public Service syftar till att ge allmänheten en särskild sorts berikande programutbud inom radio- eller teveverksamhet. Termen public service har flera olika betydelser; Ofta används den för att beteckna de företag som finansieras av någon slags tv-avgift, har ingen eller begränsad reklam och/eller är statligt ägda/kontrollerade.  Det är idag ett turbulent läge för Public service och trycket från de kommersiella kanalerna har sannolikt en inverkan på programverksamheten. Under arbetets gång har det slagit mig vilken stor inverkan producenter och inköpare har på begreppet ”bra” underhållning.  Jag har tittat på befintliga barnprogram och gjort en semiotisk analys av dem. Jag har även jämfört de olika kanalernas policy och sett skillnader mellan dessa kanaler.  Ett vidare syftet med studien är vidare att få ett underlag till att göra en gestaltning, där jag själv producerar ett fingerat barnprogram för TV. Det är ett barnprogram som på något sätt ifrågasätter makten över produktionerna hos dessa stora bolag. / BI/Media

Syftet med denna undersökning är att studera hur några pedagoger, som arbetar med utomhuspedagogik i sin verksamhet, uppfattar hur barn påverkas av televisionen samt hur det barnprogrammen förmedlar kan användas inom förskolans verksamhet. De frågeställningar vi har utgått från är: Hur anser pedagoger att barnen inom förskolan påverkas av barnprogram? Hur kan man ta tillvara på det som Sveriges Televisions barnprogram förmedlar i den pedagogiska verksamheten? Hur anser de pedagoger vi intervjuat att de får inspiration till sin utomhuspedagogiska verksamhet? Sker det via barnprogram? Vi har använt oss av kvalitativ metod för att studera detta fenomen. Detta skedde genom intervjuer med pedagoger som arbetar inom utomhuspedagogisk verksamhet. Resultatet visade att de intervjuade pedagogerna använde sig av televisionen i sin utomhuspedagogiska verksamhet på mycket skilda sätt, exempelvis genom att använda aktiviteter som inspirerats av programmen samt att de sade sig ta tillvara på barnens intresse för vad de ser på televisionen. De flesta av de intervjuade pedagogerna menar att de utgår från barnens intresse i sin verksamhet och de anser att just barnprogram är en stor del av barnens vardag.

Uppsatsen undersöker förändringar i SVTs utbud av barnprogram samt förändringen i bilder, tilltal och vilka som får komma till tals i nyhetsprogrammet Lilla Aktuellt. Uppsatsen undersöker vecka 37 mellan åren 2000 och 2012 med nedslag vartannat år (2000, 2002 etc.). Uppsatsen består två analyser, varav den ena är en kvantitativ analys. Den fokuserar på SVTs utbud av barnprogram. Fokus ligger på programtyp, genre, utseende och ursprungsland. Totalt analyserades 629 barnprogram. Analysen har, precis som resten av uppsatsen, Ingegerd Rydins bok (2000) Barnens röster – program för barn i Sveriges radio och television 1925-1999 som teoretisk ram. Uppsatsen innehåller även en kvalitativ del där programmet Lilla Aktuellt analyseras. Totalt analyserades sju program, ett från varje undersökningsår, med fokus på bilder, tilltal och vilka som får komma till tals. Delen har förutom Rydin även Terje Hillesunds bok (1994) Står det noe nytt? samt Kristina Lundgren, Birgitta Ney, Torsten Thuréns bok (1999) Nyheter – att läsa tidningstext som teoretisk ram. Resultatet av undersökningen visar att serier ökar i takt med underhållning och datoranimerade program. Dessutom minskar dramatiseringar och program med grund i verkliga miljöer. Även den totala programtiden har ökat samtidigt som tiden för journalistiskt inriktade program minskat. Vad gäller Lilla Aktuellt finns små förändringar i tilltal. Det har gått från näst intill barnsligt de första åren, via väldigt seriöst för att sedan landa i en varm ton som ändå är seriös. Bildurvalet har förändrats på så sätt att inslagen blivit mer kreativa i sina utformningar. Redaktionen har även blivit mer medveten om att undvika stereotyper och könsroller i inslagen som produceras.

Temat för detta arbete är att undersöka hur kvinnor framställs som superhjältar, om det finns några skillnader mellan de kvinnliga och manliga hjältarna. I detta arbete kommer det även att undersökas hur barn blir påverkade av media och hur barn analyserar det de ser och hur de utrycker sig i bild. I metoden används dels en workshop med elever från årskurs tre för att undersöka vilka superhjältar som spontant kom till barnen. Barnen skulle sedan måla sina egna superhjältar som sedan analyserades för att se om det blev någon skillnad på hur killar och tjejer målade sina superhjältar. Barnen målade sina teckningar olika, ett exempel var att kroppsbyggnad var olika på killar och tjejers målningar. Andra delen av metoden är att analysera fyra filmer med hjälp av Bechdeltestet för att undersöka hur och om kvinnornas roll har förändrats med tiden. Det var inte alltid självklart att en film skulle bli godkänd. Det finns idag skillnader på hur män och kvinnor gestaltas i superhjältefilmer. Detta märks dels på deras krafter och dels hur de lär sig hantera dessa. Trots att kvinnorna får mer och mer plats utgör männen största delen i filmerna, då männen oftast har huvudrollen.

Syftet med denna studie har varit att undersöka UR:s utbildningsprogram ”Livet i mattelandet” utifrån ett genusperspektiv. Studien har även syftat till att undersöka hur manligt och kvinnligt gestaltas i utbildningsprogrammets olika avsnitt, samt hur stor plats män respektive kvinnor tar utifrån en mätning av taltidsfördelningen i fyra olika avsnitt. IKT (Informations- och kommunikationsteknik) och media används i dagens samhälle mer än någonsin. Läroplanens centrala innehåll eftersträvar att alla pedagoger skall använda digitala lärarresurser i alla ämnen (Skolverket, 2015). Läroplanen understryker vikten att medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter, för en likvärdig skola har läraren som ansvar att motverka traditionella könsmönster och utveckla elevernas förmåga att visa sina intressen oberoende på dess könstillhörighet (Skolverket, 2011, s. 8).  Forskningsöversikten visar att det är lärarens roll att synliggöra varje elevs olikheter för varandra och skapa en delaktighet i klassrummet då alla ska bli sedda. Forsbergs (2002) och Steyers (2014) studier påvisar en hierarkisk könsstruktur på manlig dominans, kvinnor framträder som underrepresenterade både i klassrummet och i barnprogram. Forskning visar även att media förtrycker detta genom att en bubbla skapas med massa olika budskap som visar hur en ”flicka” respektive en ”pojke” ska vara. Studiens resultat visar på en maskulin dominans i taltidsfördelningen mellan män och kvinnor, men att könen har en jämnare rollfördelning i de analyserade avsnitten. Framställningen av manliga och kvinnliga attribut och praktiker visar på hur UR:s program ”Livet i mattelandet” visat på en könsneutral utgångspunkt. Resultatet bekräftar att de maskulina normerna fortfarande ses som de som styr. Studiens diskussion och konklusion påvisar att trots att serien medvetet är upplagd utifrån ett genusperspektiv så visas utifrån analysen och forskningsöversikten att maskulina idealet fortfarande styr i media och i den fiktiva världen. Därmed medför denna studie hur stor vikt pedagogen har att lyfta upp och diskutera genusfrågan konstant i klassrummet för att motverka de traditionella könsmönstren.