Arbetets didaktiska upplägg utgår från ett barnprogram som underlag i undervisningen i grundskolans tidigare år. Undervisningen ska hålla hög pedagogisk standard och uppfylla de läromål som finns angivna i läroplanen. Tidigare forskning om populär kultur och lärande har bearbetats för att i analysavsnittet visa konkreta metoder för att uppfylla läromål genom att analysera ett populär kulturellt barnprogram.

Barnen som publik har blivit en allt viktigare målgrupp för medieorganisationerna. Det finns en mängd TV-program i olika kanaler som riktar sig mot barnen som publik och många studier är gjorda om innehållet i olika barnprogram, men mycket litet är skrivet om relationen mellan barn och TV-sport. Temat för den här uppsatsen är att från ett medievetenskapligt perspektiv beskriva vad innehållet i ett barnprogram som Lilla Sportspegeln kan berätta om vårt samhälles syn på sport, barn och kön. Genom att studera innehållet i 5 avsnitt av programmet har material till en innehållsanalys samlats in. För att göra materialet hanterbart har analysen tematiserats i 3 huvudområden : kollektiva identiteter och relationer mellan generation och mellan genus, i syfte att försöka förstå och synliggöra hur programinnehållet förmedlar en sportideologi som kan ha betydelse för hur vi uppfattar barn och sport. Med hjälp av medieteorier från bl a John B Thompson, lyfts mediernas betydelse för ideologireproduktion fram. Detta kommuniceras av TV-mediet med hjälp av vissa symboliska former i en viss kontext, dvs Lilla Sportspegelns framställningsform. Kommunikation innefattar även en språklig dimension, som med begrepp hämtade från Deborah Tannen tillför de relationsskapande processer, som jag menar också finns i programmet och ger en motvikt till ideologibegreppets maktdiskurs. Ibland tjänar medierad sport de politiska och ekonomiska intressen som finns i ett samhälle, medan de i andra sammanhang inte alls har särskilt mycket med maktrelationer att göra. De maktrelationer som kommer till uttryck i Lilla Sportspegeln visar sig i förhållanden mellan generation och genus. I relationer mellan vuxna och barn är det de vuxna programledarna som har makten att definiera den sport som visas i reportagen. Genom olika programinslag fostras barnen till respekt för vuxna, av vuxna som själva internaliserat den sportideologi som de förmedlar såväl till de medverkande barnen i programmet, som till de tittande barnen i TV-publiken. Programmets vänskaplig atmosfär visar även exempel på hur goda relationer mellan barn och vuxna kan se ut, genom att de medverkande barnen till viss del respekteras av programledarna i inslagen. I relationer mellan kön delas den kollektiva identiteten i 2 separata delar, där killarnas könsidentitet innebär ett kollektivt idrottande tillsammans i en manlig gemenskap, medan tjejernas könsidentitet innebär att vara annorlunda som individer utan att tillhöra ett stort kollektiv av varken tjejer eller killar. Den kollektiva identiteten uttrycks även som ett medelklassideal, där barn förväntas ha möjligheter att självständigt välja en eller flera livsstilar inom idrotten.      Konklusion : Lilla Sportspegeln presenterar sport och idrott som en typiskt manlig verk-samhet. Ideologireproduktionen av sporten sker enligt samhällets manliga värderingsnormer, som överförs med hjälp av programinnehållet till den unga publiken, vilket också visar att barn numera är så viktiga för samhället att de tidigt ska fostras till sportideologins värderingsgrunder och inlemmas i sportkulturen. Det går även att uppfatta programmet som ett uttryck för att sporten förändrats och blivit mer jämlik, eftersom att tjejer också ges plats i programmet. Dock sker detta fortfarande på männens villkor, där tjejerna tvingas anpassa sig till en manlig struktur som definierar kvinnan som det andra och annorlunda, vilket därigenom stärker den manliga sportidentiteten och gemenskapen för ett manligt idrottskollektiv.

<p>Syftet med denna uppsats är att medelst intervjuer lyfta fram vad barn och ungdomar som har medverkat i olika barnprogram i SVT har för synpunkter och tankar på sitt deltagande.</p><p>Genom nio intervjuer med elva informanter i åldrarna 8-17 år belyses aspekter såsom inflytande, känsla av delaktighet och möjligheter till påverkan, betydelsen av att få medverka i TV samt tankar om kändisskap och att bli sedd. Nämnda aspekter sätts sedan i relation till barnrättskonventionen samt till olika barndomsdiskurser och föreställningar om barndom.</p><p>Studiens teoretiska utgångspunkter har makt som övergripande tema och berör tre områden. Först belyses begreppen makt och diskurser, därefter diskuteras hur kulturstudier har försökt synliggöra de maktstrukturer som produceras i samhället genom bland annat media och slutligen presenteras teorier från barndomsforskning där maktordningen mellan barn och vuxna problematiseras.</p><p>Genom intervjuerna framgår att ett vuxet förhandsarbete präglar TV-produktionerna och att de deltagande barnen har liten eller ingen möjlighet att göra några större förändringar i sitt deltagande. Vuxnas planerande av barnens agerande, utseende och repliker kan sägas gå stick i stäv med barnrättskonventionen. Barnen är därmed styrda och kan ses som symboler, eller representanter för en barndom som vuxna anser viktig att förmedla. Det är diskursen om det naturliga, oskuldsfulla barnet tillsammans med diskursen om det kompetenta, duktiga barnet och barnet med rättigheter som ska förmedlas genom rutan, medan de diskurser som kan urskiljas genom informanternas berättelser är diskursen om barnet som symbol eller representant för en passande barndom och diskursen om det onaturligt naturliga barnet.</p><p>Informanterna bekräftar ett vuxet förhandsarbete men anser inte det vara något problem. De menar att det finns möjligheter att påverka produktionen och ser sig som jämlikar till de vuxna, men förmedlar implicit sin underordnade ställning och vuxnas makt och tolkningsföreträde. Vad informanterna framförallt belyser som centralt är den uppmärksamhet och känslan av kändisskap som följer i spåren av att ha medverkat i TV. Även om ett synliggörande av barn kan vara ett steg i rätt riktning mot jämlikhet mellan barn och vuxna krävs ett vidare arbete med reflektioner över varför barnen ska delta, hur de ska delta och att barnen själva ges möjlighet att komma till tals och delges information och beslut. Annars riskerar barnen att bli till rekvisita och statister i sina egna barnprogram.</p>

Syfte:              Syftet med uppsatsen är att kritiskt granska utformning av svenska barnprogram som har målet att vara lärande, för att se på vilket sätt man skapar mening och vilka strategier man använder för att göra programmen intressanta. Målet är att identifiera olika metoder och reflektera över på vilket sätt metoderna förmedlar programmens budskap.  Metod:           Vi har utfört en kvalitativ analys av tre olika barnprogram utifrån filmteori och semiotik. Resultat:           Vi har kommit fram till att olika program använder skilda metoder för att förmedla sitt budskap. Metoderna skiljer sig åt beroende på vilken målgrupp man riktar sig, vad man har för intentioner med programmet och vad programmet handlar om.

Syftet med denna uppsats är att medelst intervjuer lyfta fram vad barn och ungdomar som har medverkat i olika barnprogram i SVT har för synpunkter och tankar på sitt deltagande. Genom nio intervjuer med elva informanter i åldrarna 8-17 år belyses aspekter såsom inflytande, känsla av delaktighet och möjligheter till påverkan, betydelsen av att få medverka i TV samt tankar om kändisskap och att bli sedd. Nämnda aspekter sätts sedan i relation till barnrättskonventionen samt till olika barndomsdiskurser och föreställningar om barndom. Studiens teoretiska utgångspunkter har makt som övergripande tema och berör tre områden. Först belyses begreppen makt och diskurser, därefter diskuteras hur kulturstudier har försökt synliggöra de maktstrukturer som produceras i samhället genom bland annat media och slutligen presenteras teorier från barndomsforskning där maktordningen mellan barn och vuxna problematiseras. Genom intervjuerna framgår att ett vuxet förhandsarbete präglar TV-produktionerna och att de deltagande barnen har liten eller ingen möjlighet att göra några större förändringar i sitt deltagande. Vuxnas planerande av barnens agerande, utseende och repliker kan sägas gå stick i stäv med barnrättskonventionen. Barnen är därmed styrda och kan ses som symboler, eller representanter för en barndom som vuxna anser viktig att förmedla. Det är diskursen om det naturliga, oskuldsfulla barnet tillsammans med diskursen om det kompetenta, duktiga barnet och barnet med rättigheter som ska förmedlas genom rutan, medan de diskurser som kan urskiljas genom informanternas berättelser är diskursen om barnet som symbol eller representant för en passande barndom och diskursen om det onaturligt naturliga barnet. Informanterna bekräftar ett vuxet förhandsarbete men anser inte det vara något problem. De menar att det finns möjligheter att påverka produktionen och ser sig som jämlikar till de vuxna, men förmedlar implicit sin underordnade ställning och vuxnas makt och tolkningsföreträde. Vad informanterna framförallt belyser som centralt är den uppmärksamhet och känslan av kändisskap som följer i spåren av att ha medverkat i TV. Även om ett synliggörande av barn kan vara ett steg i rätt riktning mot jämlikhet mellan barn och vuxna krävs ett vidare arbete med reflektioner över varför barnen ska delta, hur de ska delta och att barnen själva ges möjlighet att komma till tals och delges information och beslut. Annars riskerar barnen att bli till rekvisita och statister i sina egna barnprogram.

I detta examensarbete undersöker vi vilka bilder av barn som konstrueras i julkalendern Storm på Lugna gatan (2018). Vi studerar dessa bilder genom att analysera hur olika relationer mellan kategorin barn och kategorin vuxna uttrycks och förhåller sig till varandra. För att studera hur bilder av barn konstrueras inom kategorin barn i sig analyserar vi två barnkaraktärer för att undersöka hur dessa kan förstås utifrån sina egna uttryck och även i relation till hur dessa uttryck mottas av deras omgivning. Diskursteori utgör studiens teoretiska ramverk. Detta innebär att vi kan se programmet som en text och undersöka de utsagor som finns kring barn där. Visuell metodologi och begreppen konnotation och denotation används för att skapa ett analysunderlag utifrån programmet. Detta analyseras sedan utifrån diskursanalytisk metod. Vi använder i analysen begrepp som diskurs, bild, kategori, kommentar samt diskursanalytiska frågor för att undersöka vad som sägs och inte sägs, vad som visas och vad som inte visas om barn i programmet. Detta ger oss ett resultat i form av bilder av barn som framställs i materialet vilka bildar ett spänningsfält för vad barn enligt diskursers ramar bör vara. I relation till kategorin vuxna framställs bilder av kategorin barn som självständiga och kompetenta, barn som motståndare mot vuxenauktoritet, barn som i behov av skydd och begränsningar samt barn som jämbördiga vuxna. I dessa relationer samt inom kategorin barn finner vi en komplexitet i hur barn konstrueras. De konstrueras i relation till varandra där en bild av barn framträder som ett ideal. Bilden av det självständiga, kompetenta och trotsiga barnet framstår som mer önskvärd i kontrast till det rädda, bräckliga och lydiga barnet. Detta tolkar vi som att några bilder av barn tycks tillhöra en annan diskurs än den dominerande eftersom de uttrycks som mindre önskvärda.

Världen står inför hållbarhetsutmaningar som innefattar konflikter, fattigdom och naturkatastrofer. Forskning visar på vikten av att implementera hållbar utveckling som ämne redan i förskolan. Detta för att ge barn förståelse för vad begreppet innebär och hur hållbarhetsutmaningarna kan hanteras. Syftet med denna studie är att analysera hur hållbar utveckling framställs i utvalda barnprogram på UR Plays hemsida samt att urskilja dominerande diskurser om barn, vuxna och hållbar utveckling i barnprogrammen. Studiens metod tar avstamp i en kvalitativ metod vid insamling och analys av empiri, där ett målstyrt urval av barnprogram genomförs. Poststrukturalism tillsammans med Foucaults makt- och styrningsteori med begreppen governmentality, suveränitet och disciplin, står för studiens teoretiska ramverk. Med utgångspunkt i dessa samt med hjälp av diskursanalys och begreppet subjektspositioner besvaras studiens forskningsfrågor. Resultatet visar att barn positioneras som mer kompetenta än vuxna vid skapandet av en hållbar framtid, där vuxna i stället är mer belägna att ta hjälp av barnen. Miljödiskursen är den diskurs som i barnprogrammen anträffas vid flest tillfällen och som i sin tur öppnar upp för den sociala och ekonomiska diskursen.

I detta examensarbete diskuteras huruvida barnprogram kan vara lärande för förskolebarn och vilka möjligheter det finns att använda barnprogram som material för lärande i förskolan. Undersökningen syftar till att uppmärksamma barnprogram ur ett lärandeperspektiv med fokus på matematik, teknik, språk och naturkunskap eftersom dessa lärandeområden kan förankras i förskolans läroplan och dess definition av kunskap och lärande. Observationer av ett barnprogram ligger till grund för undersökningen och tolkas med hjälp av aktuell forskning i ämnet. Undersökningen utgörs av TV-observationer av tio avsnitt ur barnprogrammet Stor och Liten. Resultatet av undersökningen visar att barnprogram innehar flertalet möjligheter att vara lärande för barn utifrån ovanstående lärandeområden samt även som material för lärande i förskoleverksamheten. Att se teknik och multimedias potential och vara öppen för barnprograms möjligheter till lärande för små barn är viktiga slutsatser i denna undersökning. En annan viktig slutsats är insikt kring de möjligheter som finns för vidare användning av barnprogram som material för lärande i förskolan.

<p>Denna uppsats undersöker hur genus skapas och iscensätts i Sveriges Televisions julkalendrar 1996 och 2007 samt om det skett någon förändring över tid vad gäller skapandet och framställandet. Detta undersöks genom en semiotisk analys samt med queerteori som teoretisk utgångspunkt. Undersökningen visar att julkalendrarna i många fall bidrar till ett vidmakthållande av stereotypa könsroller. Man kan dock urskilja en förändring mellan de båda kalendrarna då den senast sända ger ett intryck av att producenten gjort medvetna val för att undvika ett reproducerande av könsstereotyperna.</p>

Denna uppsats undersöker hur genus skapas och iscensätts i Sveriges Televisions julkalendrar 1996 och 2007 samt om det skett någon förändring över tid vad gäller skapandet och framställandet. Detta undersöks genom en semiotisk analys samt med queerteori som teoretisk utgångspunkt. Undersökningen visar att julkalendrarna i många fall bidrar till ett vidmakthållande av stereotypa könsroller. Man kan dock urskilja en förändring mellan de båda kalendrarna då den senast sända ger ett intryck av att producenten gjort medvetna val för att undvika ett reproducerande av könsstereotyperna.