Studien syftar till att undersöka hur förskollärare arbetar med att främja barns språkutveckling i förskolan utifrån barns olika förutsättningar.  Fokus i studien är att se likheter och skillnader mellan en förskola som arbetar med en specifik metod (Öjaby- metoden) och en förskola som arbetar ”traditionellt” med språkutveckling utan någon specifik metod. Jag tar också upp de olikheter som kan finnas i barns språk och vikten av att barn får sitt språk stimulerat på en rad olika sätt. Både i hemmet och i förskolan. För att undersöka detta har jag använt mig av en kvalitativ ansats där jag intervjuade fyra förskollärare. Två förskollärare på en traditionell förskola och två på en förskola som arbetar med förhållningssättet tidig läs- och skrift. I resultatet framkom det att förskollärarna är väl medvetna om språket och det är verkligen något som de arbetar med på många olika och kreativa sätt. Det finns också skillnader i hur de båda förskolorna arbeta för att främja barns språkutveckling.

Denna uppsats syfte är att undersöka hur elever i årskurs 9 uppfattar en bra lärare. Litteraturgenomgången behandlar relationer i skolan, deras möjligheter, komplexitet och koppling till motivation. Tidigare studier listar önskade läraregenskaper och beteenden. För undersökningen har en kvalitativ ansats valts genom fokusgruppsintervjuer för att få fram djupare insikter om elevers uppfattningar. Dessa har analyserats med barns perspektiv som teoretisk utgångspunkt. I resultat och analys framkommer tre kategorier av lärarkvalitéer: grundläggande, kunskapsorienterade och relationsorienterade. Samtliga elever önskar grundläggande kvalitéer, men fokuserar sedan mer på antingen kunskaps- eller relationsorienterade kvalitéer. Efter diskussionen, som kopplar analyserna till tidigare nämnd litteratur, dras slutsatsen att för att anses som en bra lärare av samtliga elever i årskurs 9, måste kvalitéer från allav tre kategorier innehas. Uppsatsen avslutar med att föreslå att nämnda kvalitéer, oavsett slag, alla går att utveckla i den professionella lärarrollen.

Denna studie handlar om musikaktiviteter i förskolan och bygger på kvalitativa intervjuer av pedagoger samt observationer i verksamheten. Syftet är att få ökad förståelse för förskolans arbete med musik och få insikt kring vilken roll pedagogerna har för barnens musikaliska utveckling. Resultatet visar på att musiken utgör en stor del i förskolan men pedagogerna saknar musikalisk utbildning, de eftersöker till viss del större kompetens genom bredare utbildning i lärarhögskolan. Resultatet visar att de planerade musikaktiviteterna styrs av pedagogerna och används främst som ett verktyg för social och språkligutveckling. Jag har också kommit fram till att barnen på förskolan använder sig av musik i sin fria lek.

No description available.

Att relationen mellan barn och föräldrar är viktig är välkänt. Tidigare forskning har bland annat visat att det finns ett samband mellan barns psykosomatiska besvär och hur relationen till föräldrarna ser ut. Eftersom relationerna mellan barn och föräldrar har stor betydelse för barns välbefinnande är det intressant att undersöka vad som ligger bakom goda relationer mellan barn och föräldrar. Syftet med denna uppsats är alltså att undersöka vilka faktorer som hänger samman med goda relationer mellan barn och föräldrar. Uppsatsen bygger på material från Statistiska centralbyråns (SCB) Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF) och Undersökningarna av barns levnadsförhållanden (Barn-ULF). Beskrivningen av relationen mellan barn och förälder hämtas från barnintervjun. För att se vad som har betydelse för relationen mellan barn och föräldrar används ett flertal oberoende variabler. Den metod som använts är logistisk regression med klusterdata. Sammanfattningsvis visar studien att barnets kön, ålder, om barnet har sammanboende eller ensamstående föräldrar, om barnet har svensk eller utländsk bakgrund samt barnets eventuella psykosomatiska besvär har betydelse för relationen till föräldrarna. Flickor och pojkar uppger lika goda relationer till sin mamma, medan pojkar har bättre relation än flickor till sin pappa. Äldre barn kommer sämre överens med och pratar i mindre utsträckning med sina föräldrar.  Barn med en ensamstående förälder uppger sämre relation till föräldrarna, och barn med utländsk bakgrund uppger i flera fall sämre relationer till föräldrarna jämfört med barn som har svensk bakgrund. Barn som har psykosomatiska besvär uppger sämre relationer till sina föräldrar än barn som inte har dessa besvär. Orsaker till detta kan exempelvis vara att barn i olika åldrar har olika krav på och relation till sina föräldrar och att barn har sämre relation till den förälder de inte bor tillsammans med, vilket skulle kunna orsaka att barn till ensamstående föräldrar uppger sämre relationer till föräldrarna.

This study is about differences in knowledge regarding animals. In the study five year old preschool children from a city were compared to five year old preschool children in the suburbs with multicultural background. The study is also about where children´s knowledge about animals comes from and how educators can make a positive difference. To find this out standardized interviews was used on 23 children from four different preschools, two preschools in the suburbs with 15 children and two preschools in the city with 13 children. A survey was sent out to the educators within these preschools to gather background information on what the children do regarding animals. The results from the interviews made it clear that there were differences in the knowledge about different animals. Almost every child in the suburbs had difficulties to mention 10 animals. In the city on the other hand all the children except one mentioned more than 10 animals. A wide variation of animals was mentioned by the children in this study, in the suburbs domestic and farm animals was mostly mentioned while it was mostly exotic animals mentioned in the city. A possible causal explanation for the findings may be differences of language, nature, habit and culture.

Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger i förskolan beskriver att de använder utomhusmiljön som lärandemiljö. Vår studie utgår från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Vi har intervjuat sex förskollärare från olika förskolor. Resultatet visar att pedagogerna använder utomhusmiljön för att stimulera och utmana barns lärande till exempel ett konkret och upplevelsebaserat lärande om matematik, naturvetenskap, ett praktiskt lärande om odling, bygg och konstruktion men också för att barn ska få språklig stimulans och utvecklas motoriskt. Pedagogerna ser utomhusmiljön som en möjlighet att erbjuda barn variation i sitt lärande men också som ett sätt att organisera verksamheten. Pedagogerna agerar förebilder, ledare, medupptäckare eller observatörer beroende på situation och sammanhang.

Syftet med denna studie var att undersöka hur barn i förskoleklassen ges möjligheter till delaktighet och inflytande. Fokus lades vid att ta reda på om det skiljde sig mellan formuleringsarenan och realiseringsarenan utifrån vår tolkning av begreppen d.v.s. pedagogernas förhållningssätt samt vad de säger om delaktighet och inflytande jämfört med vad de faktiskt gör i den vardagliga verksamheten. Syftet var även att utmana begreppen delaktighet och inflytande då dessa oftast används synonymt i det svenska språket och inom förskoledidaktiken. Vi använde oss av kvalitativ forskningsmetod. Vi genomförde intervjuer med tillhörande stimulated recalls med tre pedagoger i förskoleklass för att få syn på formuleringsarenan. Vidare videoobserverade vi tre samlingar och tre planerade aktiviteter i en förskoleklass för att få tag på realiseringsarenan. Detta analyserades sedan utifrån centrala begrepp och ett postmodernt och konstruktionistiskt perspektiv på lärande, kunskap och barn.  I vårt resultat fann vi att pedagogerna gav uttryck för lite olika barnsyn och förhållningssätt. Vi kunde även se att två diskurser kunde göras gällande i denna förskoleklass. I vissa fall, och av vissa pedagoger, sågs barnen som kompetenta medkonstruktörer av den kultur de ingår i. I andra fall framkom en barnsyn som kan beskrivas som att vuxna vet vad som är bäst för barnen att veta och att det är pedagogens uppgift att förmedla dessa kunskaper. Under studiens gång fann vi att lyssnandets pedagogik och intagandet av barns perspektiv kan anses som viktiga faktorer för att barnen ska få bli delaktiga och kunna påverka sin vardag. Resultatet visade även att pedagogerna uttryckte en vision om att barnen skulle få vara delaktiga och få ha inflytande i alla situationer under dagen men att det i realiteten inte alltid blev så. Pedagogerna gav uttryck för att yttre faktorer såsom stora barngrupper, brist på personal och tidsbrist påverkade barnens möjlighetsvillkor för delaktighet och inflytande.

Syftet med studien är att försöka undersöka hur fyra nyanlända elever upplever sin skolsituation och vilka olika strategier de använder för sin språkinlärning och för att interagera med sin omgivning. Platsen för studien är famförallt fokuserad på den svenska öppna fritidsverksamheten. Mitt arbete bygger på kvalitativa intervjuer av fyra nyanlända elever i åldern 9-13, två flickor och två pojkar. Eleverna berättar om hur det är att befinna sig i en miljö där de inte förstår vad någon säger och där ingen förstår vad de menar. De beskriver sin rädsla, oro, nervositet och ensamhet men även sin nyfikenhet, glädje och positivitet. Eleverna berättar om hur de genom att titta, lyssna, prata, spela, leka och interagera med andra, utvecklar sitt språk och lär sig regler och koder i konkreta situationer och sammanhang.

Bakgrund: Få barn föds varje år med dövblindhet som varierar i grader av syn- samt hörselnedsättning. Information om kommunikationsstrategier till pedagoger och närstående krävs och audionomen bör vara inläst på hur interaktion skapas mellan barnet, pedagogerna och närstående. Audionomen bör veta vilken roll pedagoger och närstående spelar i samverkan med barnet. Syfte: Att utifrån litteraturen belysa interaktionen mellan pedagoger och närstående och barnet med dövblindhet samt se på de karaktäristiska kommunikationssätten för barnet med dövblindhet. Metod: Litteraturstudie där kvalitativa och kvantitativa studier använts.                                Resultat: Två olika utbildningsmodeller hittades. En återkom i flera studier och byggde på lämpliga samt olämpliga beteenden, en beskrev tillvägagångssätten i interaktionen. Ett varierat resultat påvisades hos pedagogerna/närstående, mestadels positivt och ett fåtal mindre optimala resultat. En fallstudie beskrev interaktionen mellan 6 barn och deras föräldrar. Studien visar fungerande, om än i varierande grad, interaktion mellan samtliga barn och föräldrar. En studie behandlade mor- och farföräldrars roll i kommunikationen med barnen där oro inför umgänge med, och framtiden för, barnbarnen utrycktes. Två studier studerade interaktion mellan barnen och lärare. Den visade att interaktion fanns mellan parterna, med få initiativ från eleverna. Slutsatser: Pedagoger och närstående bör få kontinuerlig utbildning för utveckling av interaktion med barnet med dövblindhet