Parallellt föräldraarbete anses vara en viktig del av barnterapi. Många forskare menar att det ändå saknas tydliga modeller för föräldraarbete. Föreliggande uppsats med kvalitativ ansats, syftar till att studera föräldraarbete parallellt med korttidsterapi för barn, utifrån föräldrars och terapeuters perspektiv. Intervjuer med föräldrar, och terapeuters sessionsvisa processdagböcker, har varit underlag för analysarbetet. Resultaten tyder på att föräldrarna har övervägande positiva erfarenheter av behandlingsmetoden. Resultaten tyder också på att terapeuterna i regel håller sig till den korttidsterapimetod som forskningsprojektet omfattar. Det tycks finnas en viss inkongruens mellan föräldrarnas och terapeuternas beskrivningar av några centrala delar av den aktuella korttidsterapimetoden. Begrepp som tidsaspekt och separationsaspekt beskrivs som närvarande bland terapeuterna medan föräldrarna mer konkret beskriver tiden och avslutet. Mot bakgrund av dessa fynd diskuteras det implicita arbeta och språk som psykoterapi till stor del omfattar. Föreliggande studie, tillsammans med tidigare forskning, pekar på vikten av att utarbeta fler modeller för föräldraarbete.

<p>Psykodynamisk korttidsterapi för barn är eftersatt i Sverige gällande metodutveckling och spridning. Föreliggande uppsats är en pilotstudie inför ett metodutvecklingsprojekt vid Ericastiftelsen i Stockholm. Studien har en kvalitativ ansats och syftar till att via intervjuer undersöka föräldrars och terapeuters erfarenheter och upplevelser av psykodynamisk korttidsterapi i fyra barnterapier med parallell föräldrakontakt. Resultaten visar att terapeuter och föräldrar har övervägande positiva erfarenheter av metoden. Terapeuterna upplever ett stärkt engagemang jämfört med långtidsterapi, tack vare tidsbegränsningen och det aktivare förhållningssättet. Fokusarbete och avslutning har upplevts svårast. Korttidsterapin uppfattas passa dagens föräldrar. Föräldrarna menade att terapeuterna sett och förstått hela familjen och snabbt kunnat identifiera barnens behov. Föräldrarna upplevde de egna samtalen som givande dock utan att riktigt ha uppfattat fokus. Majoriteten av föräldrarna uppskattade det tidsbestämda upplägget. Samtliga föräldrar kunde tänka sig att rekommendera metoden till andra familjer. Studien indikerar att metoden kan gynnas av ytterligare metodutveckling gällande fokusarbete, föräldrasamtal och målsättning.</p>

Psykodynamisk korttidsterapi för barn är eftersatt i Sverige gällande metodutveckling och spridning. Föreliggande uppsats är en pilotstudie inför ett metodutvecklingsprojekt vid Ericastiftelsen i Stockholm. Studien har en kvalitativ ansats och syftar till att via intervjuer undersöka föräldrars och terapeuters erfarenheter och upplevelser av psykodynamisk korttidsterapi i fyra barnterapier med parallell föräldrakontakt. Resultaten visar att terapeuter och föräldrar har övervägande positiva erfarenheter av metoden. Terapeuterna upplever ett stärkt engagemang jämfört med långtidsterapi, tack vare tidsbegränsningen och det aktivare förhållningssättet. Fokusarbete och avslutning har upplevts svårast. Korttidsterapin uppfattas passa dagens föräldrar. Föräldrarna menade att terapeuterna sett och förstått hela familjen och snabbt kunnat identifiera barnens behov. Föräldrarna upplevde de egna samtalen som givande dock utan att riktigt ha uppfattat fokus. Majoriteten av föräldrarna uppskattade det tidsbestämda upplägget. Samtliga föräldrar kunde tänka sig att rekommendera metoden till andra familjer. Studien indikerar att metoden kan gynnas av ytterligare metodutveckling gällande fokusarbete, föräldrasamtal och målsättning.

För att få svar på följande tre frågor har jag läst litteratur samt intervjuat en person på BUP-Elefanten (barn och ungdoms psyk.), en anställd på Eleonoragruppen (hjälporganisation för anhöriga till missbrukare) samt en utbildad bildterapeut. Frågor: -Hur kan bilden användas i behandlingsarbetet med barn, med traumatiska upplevelser bakom sig? -Vad kan/skall jag göra som lärare om jag misstänker, eller får bekräftat, att en elev genom sina bilder beskriver något hemskt den varit med om? -Måste man vara utbildad bildterapeut för att kunna använda bilden som hjälpmedel i terapiarbetet med barn? Kortfattat svar: Jag har fått ta del av och beskriver 6 st. olika bildterapeutiska metoder. Som lärare har man anmälningsplikt om man tror eller vet att ett barn far illa. Men man skall framför allt ta sig tid att lyssna på, och stötta barnet. Man måste inte vara utbildad bildterapeut, men man missar många av bildterapins förtjänster om man inte är det.

<p>För att få svar på följande tre frågor har jag läst litteratur samt intervjuat en person på BUP-Elefanten (barn och ungdoms psyk.), en anställd på Eleonoragruppen (hjälporganisation för anhöriga till missbrukare) samt en utbildad bildterapeut. Frågor: </p><p>-Hur kan bilden användas i behandlingsarbetet med barn, med traumatiska upplevelser bakom sig?</p><p>-Vad kan/skall jag göra som lärare om jag misstänker, eller får bekräftat, att en elev genom sina bilder beskriver något hemskt den varit med om?</p><p>-Måste man vara utbildad bildterapeut för att kunna använda bilden som hjälpmedel i terapiarbetet med barn? </p><p>Kortfattat svar: Jag har fått ta del av och beskriver 6 st. olika bildterapeutiska metoder. Som lärare har man anmälningsplikt om man tror eller vet att ett barn far illa. Men man skall framför allt ta sig tid att lyssna på, och stötta barnet. Man måste inte vara utbildad bildterapeut, men man missar många av bildterapins förtjänster om man inte är det.</p>

Studien syftade till att identifiera underlättande och hindrande faktorer för implementering och vidmakthållande av Child-Parent Psychotherapy (CPP) i Sverige. Studien är en kvalitativ intervjustudie i naturalistisk kontext baserad på semistrukturerade intervjuer med 12 CPP-utbildade behandlare. Ett strategiskt urval gjordes med syfte att åstadkomma varierad data. Insamlad data analyserades genom tematisk analys och resulterade i de fyra temana: Små barn med traumaerfarenheter, Organisationens förutsättningar, Betydelsen av stöd i arbete med Child-Parent Psychotherapy och Behandlaren och Child-Parent Psychotherapy. Resultaten indikerade att implementering och vidmakthållande av CPP i Sverige påverkas av faktorer på olika nivåer. Dedikerat arbete för tillgängliggörande av patientgruppen, resurser, ett väldefinierat uppdrag, rutiner för nyutbilding av behandlare, handledning och stöd i juridiska processer beskrevs underlätta implementering. Resultaten tyder på att om strategisk nivå, verksamhet och behandlare delar ansvaret för implementering kan hållbar implementering genomföras i fler verksamheter och små barns behov av traumabehandling tillgodoses. / The study aimed to identify facilitating and hindering factors of implementation and sustainability of Child-Parent Psychotherapy (CPP) in Sweden. The study is a qualitative interview study in a naturalistic context based on semi-structured interviews with 12 CPP-trained therapists. The study’s strategic sampling of participants aimed to achieve sample variation. The collected data was analyzed using Thematic Analysis and resulted in the following four themes: Young trauma-exposed children, Organizational conditions, The significance of support when working with Child-Parent Psychotherapy and The therapist and Child-Parent Psychotherapy. Results indicated that implementation and sustainability of CPP in Sweden was influenced by diverse factors on various levels. Dedicated work to make the patient group accessible, resources, a well-defined assignment, routines for training of new therapists, supervision and support in legal processes were described as facilitating factors for implementation. Results suggest that if the strategic level, organization and therapists share responsibility of implementation, sustainable implementation can be carried out in more organizations and young children's needs of trauma treatment can be met.