Bakgrund Våld mot kvinnor i nära relationer är ett stort globalt samhällsproblem där kvinnorna oftare utsätts för grövre våld än män. Det är viktigt att uppmärksamma och motarbeta alla former av våld i nära relationer, oavsett om det handlar om psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt eller materiellt våld. Våldsutsatta kvinnor söker sig oftare till hälso- och sjukvården för varierande åkommor därför är det av stor vikt att sjuksköterskor är observanta och lyhörda på signaler och andra tecken på utsatthet och att man som sjuksköterska vågar fråga för att kunna fånga upp dessa kvinnor och sedan stödja dem att bryta deras destruktiva relationer. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda kvinnor som upplevt våld i nära relationer. Metod Denna litteraturöversikt grundar sig på 11 noga utvalda vetenskapliga orginalartiklar varav åtta är kvalitativa och tre är kvantitativa. Databassökningen genomfördes i Cinahl Complete, PubMed och PsycInfo. Resultat Litteraturöversikten ledde fram till tre teman. I det första temat med två subteman beskrevs organisatoriska barriärer som äventyrade sjuksköterskors bemötande inklusive bristfälliga rutiner/riktlinjer, samt bristfälliga utbildningar för sjuksköterskor. Det påvisade brister på organisationsnivå där sjuksköterskor saknade både rutiner om tydliga riktlinjer och detta i sin tur kunde äventyra patientsäkerheten. Tema två speglar sjuksköterskors erfarenheter och uppfattning sjuksköterskerollen i förhållande till de våldsutsatta kvinnorna. Tema tre behandlar sjuksköterskors emotionella upplevelser av att vårda dessa kvinnor. Slutsats Sjuksköterskors upplevelse av att bemöta kvinnor som utsatts för våld i nära relationer var begränsade. För att sjuksköterskor i sin profession skall kunna utföra adekvat omvårdnad behövs tydliga instruktioner och riktlinjer samt fortlöpande utbildningar. Sjuksköterskors förhållningsätt och synsätt hade också en betydande roll hur de bemötte dessa kvinnor. / Background Violence against women in close relationships is a major global social problem where women often are exposed to more severe violence than men. It is important to draw attention to and combat all forms of violence in close relationships, whether it is psychological, physical, sexual, economic, or material violence. Women who have experienced violence often seek out healthcare services for various conditions, which is why it is of great importance that nurses are observant and attentive to signals and other signs of abuse, and that as a nurse, you dare to ask in order to identify these women and then support them in breaking their destructive relationships. Aim The aim of the literature review was to explore nurses' experience of caring for women that had experienced violence in intimate relationships. Method This literature review is based on 11 selected original scientific articles, of which eight were qualitative and three were quantitative. The database search was conducted in Cinahl Complete, PubMed and PsycInfo. Results The literature review led to three themes. In the first theme with two subthemes, organizational barriers that influenced the nurses' care of the women were described, including inadequate routines/guidelines and inadequate training for nurses. It demonstrated deficiencies at the organizational level where nurses lacked both routines and clear guidelines, and this in turn could endanger patient safety. Theme two reflects how the nurses' interpreted the nursing role in relation to these women. Theme three involves nurses' emotional experiences of caring for women who have been exposed to violence in close relationships. Summary The result showed that nurses' experiences of caring for women who have been exposed to violence in close relationships were limited. In order for nurses in their profession to be able to perform adequate care, clear instructions and guidelines as well as ongoing training are needed. Nurses' attitudes and viewpoints also had a significant role in how they treated the women who had experienced violence in close relationship.

SAMMANFATTNING  Bakgrund  Att kvinnor utsätts för våld av sin partner är idag och har länge varit ett samhällsproblem. Våldet mot kvinnorna är något som medför allvarliga skador mot kvinnornas fysiska och psykiska hälsa. Det leder i sin tur vidare till bland annat ångest, depression, suicidtankar och självskada. Som sjuksköterska finns ett professionellt ansvar att lyfta och se dessa våldsutsatta kvinnor för att kunna ge god omvårdnad och stöd.  Syfte Syftet var att belysa lidandet hos kvinnor som utsatts för våld av sin manliga partner för att förstå betydelsen av mötet inom omvårdnad.   Metod En icke-systematisk litteraturöversikt med totalt 17 inkluderade vetenskapliga artiklar som utgör resultatet i denna studie. Artiklarna togs fram med databaserna PubMed och CINAHL. De valda artiklarna analyserades och granskades utefter Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag.  Resultat Resultatet i litteraturöversikten visade både negativa och positiva upplevelser av sjukvården hos kvinnor som utsatts för våld av sin manliga partner. Upplevelserna som resultatet tog fram visade sig främst vara negativa. Kvinnor visade sig ha olika upplevelser av första mötet med sjukvårdspersonalen som kunde handla om exempelvis att känna sig hörd, sedd och bekräftad medan de negativa upplevelserna kunde handla om tvärtemot, att inte känna sig hörd, sedd eller bekräftad. Resultatet delades in enligt två kategorier med fem respektive tre subkategorier.  Slutsats Våld i nära relation som utövas mot kvinnor av en manlig partner är ett globalt folkhälsoproblem som sjukvårdspersonal har behov av ökad utbildning inom för att kunna lindra lidande hos våldsutsatta kvinnor. Den fortsatta utbildningen kan förslagsvis behövas för att uppmärksamma våldet kvinnor utsätts för av sin manliga partner vilket kan vara till nytta för patienterna, närstående och samhället i stort. / ABSTRACT  Background The fact that women are exposed to violence by their partner is today and has for a long time been a societal problem. Violence against women is something that causes serious damage to women's physical and mental health. This in turn leads to anxiety, depression, suicidal thoughts and self-harm. As a nurse, there is a professional responsibility to lift and see these abused women in order to give god care and support.  Aim The purpose was to shed light on the suffering of women who have been exposed to violence by their male partner in order to understand the importance of the encounter in nursing.   Method A non-systematic literature review with a total of 17 included scientific articles that constitute the result of this study. The articles were produced with the databases PubMed and CINAHL. The selected articles were analyzed and reviewed according to Sophiahemmet University's assessment data.  Results The results in the literature review showed both negative and positive experiences of healthcare in women who have been exposed to violence by their male partner. The experiences that the result produced turned out to be mainly negative. Women turned out to have different experiences of the first encounter with the healthcare staff, which could be for example feelings of being heard, seen and confirmed, while the negative experiences could be about not feeling heard, seen or confirmed. The results were divided into two categories with five and three subcategories, respectively.  Conclusions Intimate partner violence that is perpetrated against women by a male partner is a global public health problem in which healthcare professionals need increased training to be able to alleviate suffering in women exposed to intimate partner violence. Further education may be needed to pay attention to the violence women are exposed to by their male partner, which can be beneficial for patients, relatives, and society at large.

Kvinnor begår färre våldsbrott än män, och endast en tiondel av alla mord begås av kvinnor. Detta speglas i att relativt lite forskning om kvinnor som begår dödligt våld har genomförts. När kvinnor dödar är det ofta en nuvarande, eller före detta, intim partner som faller offer. Men varför dödar kvinnor en person som de tidigare valt att spendera sitt liv med? Finns det några likheter mellan dessa kvinnor? Denna systematiska litteraturstudie visar att en majoritet av de kvinnor som tar livet av sin partner, gör det efter att ha utsatts för fysiskt och psykiskt våld av sin partner under lång tid. Tidigare partnervåld, och den överhängande risken att utsättas för ännu en episod av grovt våld, leder till att dessa kvinnor lever med ständig skräck, rädsla och ångest. Många av dessa kvinnor upplever även en känsla av isolation, vilket förstärks av att mannen ofta förbjuder dem att arbeta utanför hemmet. Kvinnor som dödar sin partner gör det ofta i, vad de själva anser är, självförsvar. Många av dessa kvinnor menar att de dödade sin partner för att de var tvungna. Hade de inte gjort det hade de själva förmodligen blivit mördade. / Women commit fewer violent crimes than men, with only one tenth of all murders committed by females. This is reflected in the fact that relatively little research has been conducted about women who kill. When women kill, the victim is often a current or former intimate partner. But why do some women kill an individual whom they have previously chosen to spend their life with? Are there any similarities between these women? This systematic literature review shows that a majority of women who take the life of an intimate partner, do it after having been subjected to physical and psychological violence by their partner for a long period of time. Former partner violence, and the imminent risk of being subjected to yet another episode of serious violence, leads to these women living with constant fear, horror and anxiety. Many of these women also experience a sense of isolation, which is reinforced by the fact they their partner often forbids them to work outside of the home. Women who kill their intimate partner often do so in, what they feel is, self-defence. Many of these women say that they killed their partner because they had to. Had they not killed him, they themselves would probably have been murdered.

Våld i nära relationer mot kvinnor är ett samhällsproblem som oftast förekommer i det egna hemmet. Sjuksköterskan har en viktig roll i att identifiera dessa våldsutsatta kvinnor. Våldet påverkar både den psykiska och fysiska hälsan och en tidig upptäckt av våldet kan förbättra hälsan för den utsatta kvinnan. Det finns svårigheter i vården att identifiera samt möta kvinnors behov av vård på ett tillfredsställande sätt. Syftet är att belysa sjuksköterskors upplevelse av att identifiera våldsutsatta kvinnor på akutmottagning. Den här studien är en litteraturstudie som utgått från kvalitativa och kvantitativa forskningsartiklar. Artikelsökningen gjordes i PubMed och Cinahl. I resultatet framkom temana "Sjuksköterskans upplevda roll och ansvar", "Sjuksköterskans emotionella upplevelser", "Kunskap och strategier" samt "Arbetsplatsrelarerade faktorer". De faktorer som är en barriär för sjuksköterskans identifiering av våldsutsatta kvinnor är brist på rutiner och riktlinjer, bristande utbildning och kunskap, arbetsmiljö, fördomar och attityder samt känslomässig påverkan. För att sjuksköterskan ska kunna hjälpa våldsutsatta kvinnor behövs mer utbildning, kunskap och erfarenheter kring ämnet. Sjuksköterskor upplever att mer utbildning, kunskap, riktlinjer och rutiner är nödvändigt för att kunna identifiera kvinnor på akutmottagningen som utsatts för våld i nära relation. / Violence in intimate relationships against women is a societal problem that usually occurs in one's own home. The nurse has an important role in identifying these abused women. The violence affects both mental and physical health and an early detection of the violence can improve the health of the vulnerable woman. However, there are difficulties in identifying and meeting women's needs for care in a satisfactory manner. The purpose was to illustrate on nurses' experience of identifying abused women in the emergency department. This is a literature study based on various qualitative articles and various quantitative articles. The article search was done in PubMed and CINAHL. The results revealed two main themes; "The nurse's experienced role and responibility", "The nurse's emotional experience", "Knowledge and strategies" and "Workplace-related factors". Factors that are barriers to the nurse's identification of women exposed to violence are lack of routines and guidelines, lack of education and knowledge, work environment, prejudices and attitudes, and emotional impact. For the nurse to be able to help women exposed to domestic violence, more training, knowledge and experience on the subject is required. For the nurse to be able to identify women exposed to violence, improvement in education, knowledge, guidelines and routines is required.

No description available.

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett ökande samhällsproblem, i samband med coronapandemin har våldet ökat drastiskt. Till följd av det ökande våldet möter sjuksköterskor idag våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården i större utsträckning än tidigare. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever att de inte har tillräcklig kunskap för att möta och vårda våldsutsatta kvinnor, vilket resulterar i känslor som osäkerhet och otillräcklighet. Förutom brist på kunskap upplever sjuksköterskor brister i resurser såsom tid, privata utrymmen, rutiner och screeningverktyg. Sjuksköterskor uttrycker en vilja att vårda, skydda och skapa en förtroendefull relation till våldsutsatta kvinnor men önskar att dela på ansvaret och få stöttning från arbetsgivare, lärosäten och samhället och få de rätta förutsättningarna för att vårda. I mötet med våldsutsatta kvinnor uppstår känslomässiga barriärer som för sjuksköterskor innebär att närma sig ett tabubelagt område, att bli medveten om förutfattade meningar och att känna ambivalens i sitt engagemang. Barriärerna påverka sjuksköterskor i mötet och i vården av våldsutsatta. I bakgrunden styrks forskning som visar att våldsutsatta kvinnor upplever brister i bemötandet från sjukvården, vilket leder till att kvinnor sluter sig i mötet och inte får den vård som krävs. Slutsatsen blir att hälsoproblemen förskjuts till framtiden och ökar ohälsa, lidande och samhällskostnader. Studien syftar till att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Med hjälp av Fribergs analysmodell har sju kvalitativa och en kvantitativ artikel granskats för att synliggöra sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor.

Bakgrund Våld mot kvinnor är ett globalt folkhälsoproblem som drabbar alla åldrar och samhällsklasser och strider mot mänskliga rättigheter. Våld i nära relationer är centralt för våldsutsatta kvinnor. Sjukvården och vårdarbetarna har en betydande roll för våldsutsatta kvinnor kring stöttning, vård och identifiering av kvinnors våldsutsatthet. Dock kan mötet med våldsutsatta kvinnor vara tufft för sjuksköterskor och vårdarbetare då det är lätt att ta med arbetet hem till privatlivet. Syfte Syftet var att beskriva våldsutsatta kvinnors erfarenheter och upplevelser av bemötandet från hälso- och sjukvårdpersonal.  Metod En litteraturöversikt vars resultat bygger på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Vid datainsamling användes databaserna PubMed, Cinahl Complete och Nursing & Allied Health Premium. Resultat Resultatet visade att två huvudteman med nio tillhörande underteman låg till grund för våldsutsatta kvinnors erfarenheter och upplevelser av bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonal. Tema 1. Vikten av ett empatiskt bemötande; Att känna sig omhändertagen; Att bli tillfrågad om våld; Känslor av skam; Att känna rädsla; Att känna sig förminskad; Vikten av en förtroendefull relation. Tema 2. Vårdmiljöns betydelse av mötet; Tidsbrist; Brist på kontinuitet; Brist på integritet. Slutsats Våldsutsatta kvinnors erfarenheter och upplevelser av bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonal beskrevs som en dualitet mellan lidande och omhändertagande. Sambanden mellan kvinnornas berättelser låg i vårdens empatiska bemötande och vårdmiljön. / Background Violence against women is a global public health issue that affects all ages and social classes and violates human rights. Domestic violence is an essential form of violence against women. Healthcare and caregivers play a significant role for women exposed to violence in providing support, care, and identifying women's vulnerability to violence. However, the encounter with abused women can be challenging for nurses and healthcare workers, as it is easy to carry the work home into their personal lives. Aim The aim was to describe abused women’s experiences of being cared for by healthcare professionals. Method A literature review whose results are based on ten qualitative scientific articles. The databases PubMed, Cinahl Complete and Nursing & Allied Health Premium were used for data collection. Results The results indicated that two main themes with nine associated sub-themes formed the basis for abused women’s experiences of being cared for by healthcare professionals. Theme 1: The importance of empathetic treatment; Feeling cared for; Being asked about violence; Feelings of shame; Feeling fear; Feeling diminished; The importance of a trusting relationship. Theme 2: The importance of the care environment for the meeting; Lack of time; Lack of continuity; Lack of integrity. Conclusions Abused women’s experiences of being cared for by healthcare professionals were described as a duality between suffering and care. The connections between women's narratives lay in the empathetic approach of the healthcare and the care environment.

Bakgrund Våld i nära relation är ett globalt problem och i Sverige utsätts ungefär var fjärde kvinna för våld i nära relation. Våldet som utövas skadar kvinnans hälsa både psykiskt och fysiskt därmed bär hälso-och sjukvården ett stort ansvar i att stödja och identifiera pågående våld. Syfte Syftet var att beskriva hur kvinnor i våldsnära relation upplevt vårdpersonalens bemötande inom hälso- och sjukvården. Metod ​​En strukturerad litteraturöversikt gjordes med sökningar i databaserna Pubmed och Cinahl complete. Tio vetenskapliga granskade artiklar sammanfattades och analyserades med inspiration från Fribergs mall därefter tematiserades resultaten. Resultat ​​Tre huvudteman anträffades; Att bli sedd och bli tagen på allvar, vårdrelationens betydelse och hälso-och sjukvårdens tillgänglighet samt två tillhörande subkategorier. Fynden visade bland annat på att kvinnor vill bli tillfrågade om våld, i en ostörd miljö där vårdpersonalen visar på empati, engagemang och kunskap. En brist på kunskap om våld i nära relation föreligger ofta hos vårdpersonal vilket bidrar till att kvinnorna inte uppmärksammas och bemöts på ett lämpligt sätt. Slutsats ​​Att uppleva våld innefattar flera dimensioner av känslor. Att bli tillfrågad och få stöd från vårdpersonal i denna situation kan bidra till en känsla av hoppfullhet och trygghet i att våga lämna relationen. Stödet och bemötandet av vårdpersonal är grundläggande för att kvinnor i våldsutsatta relationer ska våga öppna upp och söka hjälp för sin situation.​ / Background Domestic violence is a global problem and in Sweden about one in four women are subjected to domestic violence. This violence damages a woman's health both mentally and physically, so the healthcare system has a significant responsibility to support and recognize ongoing violence. Aim ​​The aim was to describe how women in a violent relationship experienced the behavior of healthcare professionals in the healthcare system.​ Method A structured literature review was conducted with searches in the databases Pubmed and Cinahl complete. Ten peer-reviewed articles were summarised and analysed using Friberg's template, and the results were then thematised. Results ​​Three main themes were found: being seen and taken seriously, the importance of the care relationship and the accessibility of health care, as well as two associated subcategories. The findings showed, among other things, that women want to be asked about violence, in an undisturbed environment where healthcare staff show empathy, commitment and knowledge. There is often a lack of knowledge about domestic violence among health professionals, which contributes to women not being recognized and treated appropriately. Conclusions Experiencing violence involves multiple dimensions of emotion. Being asked and receiving support from healthcare professionals in this situation can contribute to a sense of hope and security in daring to leave the relationship. The support and response of healthcare professionals is fundamental for women in abusive relationships to have the courage to seek help for their situation.

INTRODUÇÃO: A violência sexual é um importante problema de saúde pública. Em São Paulo, cerca de 5% dos apenados estão cumprindo pena por crimes sexuais violentos. No Brasil e em outros países, muitos agressores sexuais retornarão à sociedade sem quaisquer intervenções psicossociais para prevenir a reincidência criminal. O objetivo deste estudo foi avaliar o consumo de álcool e de outras drogas e a impulsividade sexual entre agressores sexuais. MÉTODOS: Trata-se de estudo observacional, retrospectivo e seccional realizado na Penitenciária de Sorocaba – São Paulo. Entre julho de 2004 e setembro de 2005, todos os 218 sentenciados apenas por crimes sexuais violentos foram entrevistados, avaliando o consumo de álcool e de outras drogas, impulsividade, dependência de sexo e risco de reincidência criminal, além dos seus prontuários jurídicos revisados. 20 (9,17%) sentenciados foram excluídos da amostra. Os agressores sexuais foram divididos em três grupos: molestadores de crianças (n = 101), agressores sexuais de adolescentes (n = 56) e agressores sexuais de adultos (n = 41). Além disso, os apenados foram também divididos em outros três grupos, de acordo com o número de vítimas envolvidas: agressores sexuais de uma vítima (n = 149), agressores sexuais de duas vítimas (n = 25) e agressores sexuais de três ou mais vítimas (n = 24). RESULTADOS: 1) Agressores sexuais de adultos foram mais jovens do que os outros dois grupos de agressores sexuais (p < 0,01); 2) Agressores sexuais de adultos mostraram mais problemas com o uso de drogas do que os outros dois grupos comparados (p < 0,01); 3) Molestadores de crianças mostraram significativamente maior gravidade de dependência de álcool do que os outros dois grupos (p < 0,01); 4) Molestadores de crianças do sexo masculino mostraram maior gravidade de dependência de álcool do que os molestadores de crianças do sexo feminino (p < 0,01); 5) Agressores sexuais seriais apresentaram significativamente maior nível de impulsividade do que os agressores não seriais (p < 0,01); 6) Agressores sexuais seriais registraram mais freqüentemente história de abuso sexual na infância do que os agressores sexuais de uma vítima (p < 0,01). CONCLUSÕES: O consumo de substâncias psicoativas pode ser um dos fatores de distinção entre molestadores de crianças e agressores sexuais de adultos. História de abuso sexual e altos níveis de impulsividade podem estar associados com a repetição do comportamento sexualmente agressivo. / INTRODUCTION: Sexual violence is an important public health problem. In São Paulo, about 5% of male prison inmates are serving a sentence for a serious sexual offense. In Brazil and other countries, many sexual offenders will return home without any psychosocial interventions to prevent recidivism. The aim of this study was to evaluate the role of alcohol and drug consumption and the sexual impulsivity level among sexual offenders. METHODS: It was an observational, retrospective and cross-sectional study carried out inside the Penitentiary of Sorocaba – São Paulo. From July 2004 to September 2005, all 218 convicts sentenced only for sexual crimes were evaluated with reference to alcohol and drug use, impulsivity, sexual addiction, recidivism risk and their juridical reports were reviewed. 20 (9.17%) recruited convicts were excluded from the sample. The sexual offenders were divided in three groups, such as children molesters (n= 101), sexual aggressors against adolescents (n = 56) and sexual offenders against adults (n = 41). Moreover, the sexual offenders were also divided in three groups with reference to the number of involved victims, such as sexual aggressors against one victim (n = 149), sexual offenders against two victims (n = 25) and sexual offenders against three or more victims (n = 24). RESULTS: 1) Sexual offenders against adults were found to be significantly younger than children molesters and sexual offenders against adolescents (p < 0.01); 2) Sexual offenders against adults had more difficulties with drug use than the comparison groups (p < 0.01); 3) Children molesters showed significantly higher severity of alcohol dependence than the comparison groups (p < 0.01); 4) Children molesters against boys showed significantly higher severity of alcohol dependence than children molesters against girls (p < 0.01); 5) Serial sexual offenders had significantly higher impulsivity level than nonserial sexual offenders (p < 0.01); 6) Serial sexual offenders reported significantly more personal history of being sexually abused than nonserial sexual offenders (p < 0.01). CONCLUSIONS: Substance use may be one of the distinguishing factors between offenders who target children and those who target adults. History of sexual abuse and high impulsivity levels may be associated with the repetition of sexual aggression.

Para avaliar se ocorreriam mudanças cognitivas, sensoriais, comportamentais e emocionais positivas duradouras em mulheres submetidas à psicoterapia cognitivo-comportamental em grupo em relação à fibromialgia, foram selecionadas 36 doentes do sexo feminino, 18 formando o grupo experimental e 18 o grupo comparativo. O grupo experimental foi submetido a 10 sessões em grupo de psicoterapia cognitivo-comportamental. Os resultados foram comparados e analisados qualitativamente, o que permitiu a elaboração da representação social da mulher com fibromialgia / In order to evaluating if the cognitive-behavioral group psychotherapy would provide cognitive, sensorial, behavioral, emotional, lasting and positive changes in women with fibromyalgia, in comparison to those who had not been submitted to this intervention, thirty-six women participated in this study; eighteen formed an experimental group and eighteen, a comparative group. The experimental group underwent ten sessions of cognitive-behavioral psychotherapy. The recollected data had been compared and analyzed qualitatively, which allowed elaborating the social representation of the woman with fibromyalgia.