Alkohol är den vanligaste drogen i Sverige och konsumtionen ökade mellan åren 1993-2003 med cirka 30 %. Detta kan på en arbetsplats omräknas till nästan 10 liter ren alkohol per anställd och år. Så många som 10-20% av personalen på en arbetsplats kan ha en riskfylld alkoholkonsumtion vilket i förlängningen kan leda till missbruk eller ett alkoholberoende. Syftet med denna studie var att undersöka vad som påverkar att personer inte återfaller i sitt alkoholberoende eller missbruk. Utifrån frågeställningarna granskades innehåll i öppenvårdsbehandlingar som gav positiv effekt på återfallsrisken samt andra preventiva faktorer för återfall. Metoden som använts är en strukturerad integrativ litteraturstudie. Resultatet visar att återfallsfrekvensen vid de olika behandlingsformerna inte skiljde sig från varandra vid uppföljning efter 6-9 månader. Möjlighet till längre behandlingstid eller annan form av uppföljande stöd förbättrade chansen att bibehålla ett positivt resultat. Andra faktorer som var gynnsamma för ett positivt behandlingsresultat var bland annat ökad självtillit, stöd på arbetsplatsen samt egen motivation och målbild. Företagshälsovården har en unik möjlighet att på arbetsplatsen medverka i företagens arbete med alkoholfrågor och att bedriva långtidsuppföljning.  Att utforma och implementera program anpassat för arbetslivet är möjliga utvecklingsområden för företagssköterskor.

The purpose of this study has been to increase the awareness of what significance models of explanation have for intervention programmes, aimed at perpetrators of intimate partner violence, within the Swedish social services. The study is not gender neutral, it centres on male batterers in heterosexual relationships. The study is based on qualitative interviews with five people working within the topical field. I analyzed their statements using an ecological model of understanding violence. The main finding was that the people I interviewed had a multiple understanding when it came to comprehending the violence, but that when it came down to the actual intervention they targeted mainly on elements in the individual spectra, such as feelings of frustration. To some extent they also focused on structural elements, such as gender roles.

Syftet med vår undersökning var att undersöka om skolbarn och vuxnas förståelse om mobbning i grundskolans lägre åldrar och deras förståelse kring mobbning i olika verklighetsbaserade mobbningssituationer. I arbetet använde vi oss av kvalitativa forskningsintervjuer som utfördes i grupp med elever och enskilt med deras klassföreståndare. Vårt resultat visade att lärarna ansåg att kränkande behandling måste ske upprepande gånger av en eller flera personer för att det skall kunna definieras som mobbning. Eleverna hade en grundförståelse om definitionen mobbning men hade svårt att förstå att negativa handlingar måste ske upprepande gånger. Vidare visades det att eleverna och lärarna hade många likheter kring deras förståelse mot mobbning i olika verklighetsbaserade mobbningssituationer och det fanns skillnader i respondenternas förståelse om hur det förebyggande arbetet sker mot mobbning på skolorna. I våra slutsatser får vi fram att respondenterna ansåg att samtal mellan elever och lärare är den mest grundläggande metoden för att kunna lösa olika mobbningssituationer som skulle kunna uppstå.

Selektiv mutism är en barndomsdiagnos som inte är allmänt känd. De här barnen förmår sig prata i vissa sociala situationer men kan tala problemfritt i andra. Om ett barn går helt tyst  i  förskolan/skolan  under  flera  år  kan  detta  orsaka  lidande  och  påverka  barnets utveckling.  Hälso-  och  sjukvården  har  en  skyldighet  att  diagnostisera  och  informera  om selektiv   mutism.   Efter   fastställd   diagnos   behövs   evidensbaserad   behandling.   En litteraturbaserad studie genomfördes med syfte att utifrån tidigare forskning sammanställa behandling som är gynnsam för barn med selektiv mutism. Resultatet presenteras genom två huvudteman med tre respektive fyra underteman. Huvudteman är ”Att skapa en allians ”och  ”Att  arbeta  målinriktat”.  Resultatet  visar  att  barn  med  selektiv  mutism  kräver, känslighet  och  ”timing”  av  insatser  för  att  skapa  en  trygg,  tillitsfull  relation  och  en arbetsallians  där  barnet  kan  finna  motivation  till  att  stegvis  övervinna  sin  rädsla  för  att prata.  Behandling  som  gav  resultat  vid  selektiv  mutism  används  även  inom  psykiatrisk omvårdnad  vid  andra  ångestdiagnoser.  Psykiatrisjuksköterskans  kunskap  är  användbar  i hälso- och sjukvården för att informera, samordna och erbjuda evidensbaserad behandling för barn med selektiv mutism. / Poster på detta arbete presenteras på Europeiska psykiatrisjuksköterskekonferensen Horatio i Stockholm 20-23 Sep 2012.

Prevalensen av långvarig smärta är hög bland äldre, kvinnor är överrepresenterade. Långvarig smärta påverkar äldres vardagliga liv och dess aktivitetsförmåga. Det är vanligt att söka vård för sin smärta, sjukgymnastik är en av behandlingsmetoderna. Syftet med studien var att kartlägga långvarig muskuloskeletal smärta hos äldre ≥ 65 i Västerås, med avseende på smärtintensitet, lokalisation, duration samt påverkan på aktivitetsförmågan och nöjdhet med denna. Vidare var syftet att undersöka könsskillnader och associationer mellan undersökta variabler samt hos vilken yrkesgrupp deltagarna fått behandling för sina smärtrelaterade besvär och upplevd nöjdhet med eventuell behandling. Ett tillfällighetsurval gjordes i tre matvaruaffärer representativa för tre stadsdelar i Västerås. Datainsamlingen gjordes på en icke-vårdsökande population genom en egendesignad enkät. Totalt 300 personer tillfrågades, 129 deltog i studien, 77 kvinnor och 52 män.    Av deltagarna hade 44 %, varav 33 var kvinnor och 24 män, långvarig muskuloskeletal smärta. Den vanligast förekommande smärtdurationen var två år. Deltagarna som rapporterade långvarig muskuloskeletal smärta skattade högre generell aktivitetsförmåga än förmåga att utföra en prioriterad aktivitet. Sextiofem procent hade multipel smärta. Sjuttiosju procent hade fått behandling, och oavsett vårdgivare var deltagarna nöjda. Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan könen gällande de undersökta variablerna. Det fanns en låg men signifikant korrelation mellan självrapporterad nöjdhet med prioriterad aktivitet och självrapporterad aktivitetsförmåga. Inga andra korrelationer förelåg.

Föreliggande studie är dels ett led i att kvalitetssäkra EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) som behandlingsmetod för barn och ungdomar och dels att utröna om behandlingen bidragit till ett förbättrat mående. EMDR som behandlingsmetod för barn och ungdomar har stöd i kontrollerade studier, men ytterligare forskning behövs. I den här studien deltog åtta barn och ungdomar med varierande diagnoser, vilka fått EMDR-behandling i barn- och ungdomspsykiatrisk öppenvård. Behandlingen ingick i en individualterapi i ett familjeterapeutiskt sammanhang. Barnen/ungdomarna intervjuades per telefon om hur de upplevt behandlingen och om sitt mående i efterförloppet. Information om diagnoser, C-GAS, antal EMDR-sessioner samt terapeutens bedömning inhämtades som komplement till intervjun. Resultaten visar att EMDR-behandlingen upplevs ha bidragit till att obehagskänslor och symtom minskade, men i olika grad, för alla intervjuade barn/ungdomar. Denna förändring kunde också noteras i terapeutens bedömning och i de bedömda C-GAS-värdena. Alla kände sig trygga under behandlingen och tyckte att de fick tillräcklig information. Hälften tyckte att konfrontationen med de svåra minnena var det mest obehagliga. Vissa detaljer i protokollet, såsom att bestämma målbild, upplevdes svårt för över hälften. Alla intervjuade skulle rekommendera EMDR-behandling till andra. Det positiva resultatet talar för att EMDR är en användbar metod för barn- och ungdomar med traumatiska minnen, och att det är värdefullt att satsa på fortsatt forskning kring EMDR med barn- och ungdomar.

Syftet med denna studie var att beskriva möjligheter och svårigheter med att använda MI i missbruks- och beroendevård inom socialtjänst, psykiatri, behandlingshem och kriminalvård. Frågeställningen som användes var: Vilka erfarenheter har professionella inom missbruks- och beroendevård av att använda MI? Metoden som användes var hermeneutisk vetenskapstradition med semistrukturerade kvalitativa intervjuer som gjordes med fyra personer utbildade inom MI. Intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visade att MI inte är lätt att praktisera men de professionella ser fler möjligheter än svårigheter. Det viktiga är att skapa en arbetsallians och sen anpassa stilen i samtalen till klientens förändringsprocess och personlighet. Vid psykotiska tillstånd, självmordstankar och allvarliga regelöverträdelser kan det behövas något annat än MI.

Sjustegsmodellen är väl känd inom beteendemedicinsk sjukgymnastik och kännetecknas av ett samarbete mellan sjukgymnast och patient för att uppnå högt prioriterade mål. Att dosera efter patientens förutsättningar är av stor vikt för att uppnå god behandlingsföljsamhet. Tilltro till den egna förmågan, Self-Efficacy (SE), är då en betydelsefull faktor att ta hänsyn till. Bedömningen av en annan individs hälsa antas vara komplex, då studier har visat att sjukgymnastens uppfattning om problematiken ofta skiljer sig från patientens. En studie visade att sjukgymnasten tenderade att överskatta patientens smärta, medan en annan visade att hon underskattade de interpersonella problemen. Patientens SE är en stark prediktor för om beteendeförändringen kommer att lyckas samt påverkar dessutom smärtupplevelse, hälsostatus, livskvalitet och träningsregelbundenhet. Denna enkätstudie utfördes på ett sjukhus i Spanien, för att kartlägga hur sjukgymnastens skattning av patientens SE till behandlingen förhåller sig till patientens egen skattning. Sjukgymnast och patient fyllde i samma enkät för att möjliggöra analys av eventuella skillnader. Resultatet visade att majoriteten sjukgymnaster hade en uppfattning som skiljde sig från patientens oavsett om SE skattades med hänsyn till hinder på kroppsfunktionsnivå, aktivitet/delaktighetsnivå, omgivningsnivå eller personnivå. Detsamma gällde då inga hinder förelåg. Slutsatsen blev att det var lättare för sjukgymnasten att bedöma generell än mer specifik SE.

Syftet med vår studie var att ta del av pedagogers syn kring kränkande behandling. Vi gjorde en enkätundersökning. I enkäten använde vi oss av kvantitativa frågor, fasta svarsalternativ samt kvalitativa frågor, öppna svarsalternativ. Den lämnades ut till personalen på två F-5 skolor i två kommuner. Vårt resultat visar att pedagogerna önskar sig mer kompetensutbildning och mer tid för att kunna arbeta förebyggande. Det framkom också hur svårt det kan vara att tolka om en situation är en kränkande behandling eller om det är en del i barns socialisering. Något som också framkom i studien var att det inte finns en metod på skolorna för att förebygga kränkande behandling, utan att skolans personal använder flera olika modeller. Våra slutsatser är att det blir svårt att för skolorna att hålla nolltolerans, om pedagogerna själva inte är överens om en situation är kränkande eller inte.

Kränkande behandling är ett utbrett problem både i förskolan och i samhället som stort och det finns en mycket begränsad mängd forskning kring kränkande behandling i förskolan. I Skollagen (SFS 2010:800) finns tydligt fastslaget att arbete mot och förebyggande av kränkande behandling ska genomföras redan i förskolan men trots detta ter det sig som att det finns en förvirring bland förskollärare rörande vad kränkande behandling är. Syftet med denna undersökning är att utreda vilka uppfattningar förskollärare har om begreppet kränkande behandling och hur de uppfattar att kränkande behandling kan yttra sig. Kvalitativa intervjuer med tre förskollärare på tre olika förskolor inom en kommun har använts som metod för att nå undersökningens syftet, varefter jämförelse gjorts med Skollagen (SFS 2010:800). Resultatet visar att det finns behov av ytterligare kunskap hos förskollärare kring kränkande behandling. Det finns stora skillnader mellan vad olika förskollärare anser är kränkande behandling men den form som främst framkommer i intervjuerna är kränkande behandling mellan barn. Kränkande behandling blir dock ofta jämställt med grövre kränkande behandlingar som mobbning och utfrysning då det direkta begreppet kränkande behandling yttras i intervjuerna. Tydligt är dock att förskollärare menar att huruvida kränkande behandling begåtts avgörs av individen.