Detta är en studie som syftar till att bidra med fördjupad kunskap om lärares upplevelser kring gymnasieskolans reform, GY11. Huvudfrågorna är hur väl man anser att informationen om GY11 har nått ut till skolan och på vilket sätt detta har skett samt hur lärare förhåller sig till de nya förändringarna, både i praktiskt arbete och i attityder. För att kunna besvara dessa frågeställningar har jag gjort en kvalitativ undersökning i form av personliga intervjuer och med grund i tidigare forskning har jag i min analys beaktat faktorer som direkt påverkar framgången för implementering av reformer, närmare bestämt lärares upplevda behov av förändring samt vikten av deliberativa samtal, organisering och tidsfördelning. Resultaten visar att det har gjorts stora ansträngningar för att få ut information till skolorna men att det har funnits vissa brister, att lärarna generellt är mycket positivt inställda till förändringarna, att det finns en klar ambition att arbeta enligt de nya riktlinjer som lagts fram för GY11 men att de ökade kraven på dokumentation upplevs som en negativ aspekt av reformen.

Syftet med denna uppsats är att se skillnaderna mellan de nya ämnesplanerna i Svenska jämför med de nuvarande kursplanerna. Det är även att se skillnaden mellan betygsskalorna IG-MVG och F-A.           Metoden som jag använt mig av är en komparativ textanalys där jag jämfört de olika kursplanernas motsvarigheter i de nya ämnesplanerna samt de två olika betygskalorna. Jag har dessutom genomfört en intervju med en informant som spelades in samt transkriberats.           I denna uppsats har jag kommit fram till att det finns skillnader mellan kursplanerna och de nya ämnesplanerna i Svenska, speciellt i Svenska 1 och Svenska 3. I Svenska 1 har det kommit att bli mer stoff som ska arbetas med under terminen och Svenska 3 har fått ytterligare 50 poäng vilket leder till en större kurs. Den största skillnaden i alla tre nya ämnesplanerna är att litteraturen har blivit mer förtydligad, vad det är som eleven ska läsa och från vilka epoker och författare.           Den stora skillnaden mellan de olika betygskalorna är enligt min mening inte kunskapsnivåerna utan det är just betygen D och B och därför är det är rimligt att bedömningen blir mer rättvis enligt mig.

I en kvalitativ dokumentanalys studeras departementspromemorian En ny betygsskala (Ds 2008:13), tio remissvar till förslaget samt propositionen En ny betygsskala (prop. 2008/09:66). Syftet med arbetet är att undersöka hur ståndpunkter och argument i frågan om utökningen av antal betygssteg, från två till sex steg, inom sfi (svenskundervisning för invandrare) relaterar till följande betygsfunktioner: betyg för urval, betyg för utvärdering och kontroll, betyg för att ge information om elevers kunskapsutveckling samt betyg för att främja elevers motivation. Resultatet visar att det främst relateras till betygsfunktionen för styrning och kontroll samt motivationsfunktionen. I analysen tolkas förslaget innehålla en strävan efter likriktning, underlättande för jämförelser av betygsresultat och en vilja att finna ett enkelt språk för bedömning. Förslagets utgångspunkt – att samma skala bör gälla för alla skolformer, motiveras inte explicit. Resultatet visar också att principen om en gemensam betygsskala har stöd av flera remissinstanser men att den inte motiveras av dessa. I allmänhet är kopplingarna till sfi få i materialet och i förslaget har direktivet om att beskriva för- och nackdelar utifrån skolformens karaktär, mål och syfte inte följts. Skolverket, en remissinstans som har ett underbyggt ställningstagande och motsätter sig förslagets införande inom sfi, tar sin utgångspunkt i skolformens karaktär och syfte snarare än i någon betygsfunktion.

<p>Syftet med undersökningen är att i förväg kartlägga behöriga lärares uppfattningar om vad en mer differentierad betygsskala innebär. Frågeställningarna är: Vilka olika sätt att uppfatta en ny betygsskala kan urskiljas i lärares utsagor? Vad anser lärare att en mer differentierad betygsskala kommer att få för konsekvenser för deras uppgift att bedöma och betygssätta elever? Undersökningen är av kvalitativ natur med fenomenografiska inslag och har genomförts i form av intervjuer med nio stycken behöriga lärare i gymnasieskolan. Gymnasieskolorna är belägna i tre olika kommuner. Intervjumaterialet har analyserats utifrån tidigare forskning. Studiens resultat visar att de intervjuade lärarna förväntar sig hjälp från nationellt håll om en mer differentierad betygsskala träder i kraft. Lärarna förväntar sig, vid en reform, att tydligare mål och kriterier kommer att utarbetas. Studien visar också utsagor som hävdar att fler steg skulle motivera eleverna att sträva mot högre betyg, samtidigt som lärarna lättare kommer att kunna förklara för eleverna varför de får ett specifikt betyg.</p>

Syftet med undersökningen är att i förväg kartlägga behöriga lärares uppfattningar om vad en mer differentierad betygsskala innebär. Frågeställningarna är: Vilka olika sätt att uppfatta en ny betygsskala kan urskiljas i lärares utsagor? Vad anser lärare att en mer differentierad betygsskala kommer att få för konsekvenser för deras uppgift att bedöma och betygssätta elever? Undersökningen är av kvalitativ natur med fenomenografiska inslag och har genomförts i form av intervjuer med nio stycken behöriga lärare i gymnasieskolan. Gymnasieskolorna är belägna i tre olika kommuner. Intervjumaterialet har analyserats utifrån tidigare forskning. Studiens resultat visar att de intervjuade lärarna förväntar sig hjälp från nationellt håll om en mer differentierad betygsskala träder i kraft. Lärarna förväntar sig, vid en reform, att tydligare mål och kriterier kommer att utarbetas. Studien visar också utsagor som hävdar att fler steg skulle motivera eleverna att sträva mot högre betyg, samtidigt som lärarna lättare kommer att kunna förklara för eleverna varför de får ett specifikt betyg.

År 2011 infördes en ny läroplan för gymnasieskolan; Gy 11. Detta arbete fokuserar på att ta reda på vad Gy 11 faktiskt innebär för lärare och deras arbete i skolan idag. Både lärarstuderande och verksamma lärare tycks uppleva svårigheter med att till fullo implementera Gy 11 i lärandesituationer. I denna studie jämförs Lpf 94 med Gy 11. Studiens syfte är att bidra till en ökad förståelse för den nya läroplanen. För att uppnå detta mål har en kvalitativ undersökning gjorts i form av personliga intervjuer med gymnasielärare. Respondenterna är lärare i södra Sverige med erfarenhet av både Lpf 94 och Gy 11. En diskussion förs kring de positiva och negativa följderna av ett läroplansskifte. Resultatet pekar på att respondenterna uppfattar att införandet av nya läroplanen har varit jäktat, vilket har bidragit till en osäkerhet kring hur undervisning och bedömning ska utföras. Majoriteten av de tillfrågade lärarna anser därför att införandet av Gy 11 har påverkat deras yrkesroll negativt.

Att undervisa i teaterämnet på gymnasiet innebär bedömning och betygssättning. Betygssättning är en komplex uppgift särskilt när det gäller sceniska uttryck eftersom de involverar tycke och smak eller det som Shifra Schonman kallar för magkänsla (Schonman 2007). Med gymnasiereformen 2011 följde ny läroplan, nya kursplaner och en ny betygsskala. De nya styrdokumenten krävde att teaterlärare reflekterade över sina bedömnings- och betygssättningsprocesser på ett nytt sätt. Den nya betygsskalan skiljer sig radikalt från den tidigare. I kursen Scenisk gestaltning 1 är kunskapskraven långt fler och definierar kunskapsprogressionen på detaljnivå. Det innebar helt nya krav på elevers prestationer och färdigheter vilket låg i linje med en skoldiskurs som främst utbildningsminister Jan Björklund har fört som en konsekvens av Sveriges allt sämre resultat i PISA-undersökningarna. Riskerar denna diskurs genom högre krav, fler prov och noggrann dokumentation av elevers resultat att påverka teaterundervisningens innehåll? Syftet med min undersökning har varit att från ett diskursanalytiskt perspektiv se om Skolverkets riktlinjer och direktiv inför formuleringarna av de nya styrdokumenten var uttryck för skoldiskursens styrande kraft. Med avstamp i en semiotisk läsning av Eugène Ionescos Den skalliga primadonnan, med Michel Foucaults maktbegrepp som teoretisk grund och Norman Faircluoghs kritiska diskursanalys samt Michael Polaniys teori om den tysta dimensionen, har min avsikt varit att problematisera den nya betygsskalans detaljerade kunskapskrav som verktyg för bedömning i kursen Scenisk gestaltning 1. Jag ville därmed kasta ett nytt ljus på betygens roll i teaterämnet och undersöka om detaljerade värdemarkörer som skiljer olika betygssteg från varandra, riskerar att inskränkta på lärarens frirum i bedömning av gestaltande processer.

Kreditvärderingsinstitut arbetar med att göra analyser och bedömningar om vad bolag har för kreditvärdighet genom att tilldela ett kreditbetyg. Bolagen kan välja vilket kreditbetyg de vill publicera till allmänheten. Kreditbetygen används som ett verktyg på obligationsmarknaden för att prissätta dessa, och har därför betydelse för fastighetsbolagens kreditvärdighet. Obligationsmarknaden är en viktig finansieringskälla för större fastighetsbolag. Syftet med detta arbete är att ge läsaren en övergripande bild av de dominerande kreditvärderingsinstituten på den svenska fastighetsmarknaden och eventuella likheter, skillnader och potentiella svagheter. Detta för att identifiera eventuella påföljder som de dominerande kreditvärderingsinstituten kan medföra. Arbetet utgår från både kvalitativ och kvantitativ metod. Den kvalitativa metoden består av ett teoretiskt ramverk som innehåller institutens betygsskalor, kreditvärderingsprocess, policys och disclaimer. Kvantitativa metoden innefattar mejlintervjuer, som skickats ut till 30 svenska fastighetsbolag med publika kreditbetyg. Resultaten visar att det finns likheter, skillnader och svagheter mellan de olika kreditvärderingsinstituten. Trots dominerande likheter hos instituten visade resultatet från mejlintervjuerna en skillnad på fyra betygssteg i snitt-kreditbetyg hos fastighetsföretagen och skillnader i kreditbetyg till Danske Bank. Likheterna och skillnaderna kan leda till svagheter som att fastighetsbolag betalar mycket pengar för ett eller flera kreditbetyg som instituten inte tar ansvar över, och som investerare eventuellt fattar investeringsbeslut baserat på. / Credit rating agencies work to make analyzers and assessments of what companies' creditworthiness is by assigning a credit rating. Companies can choose which credit ratings they want to publish to the public. The credit ratings are used as a tool for obligations to price these and are important for the real estate companies' creditworthiness. Liabilities market is an important source of financing for major real estate companies.   The purpose of this Bachelor Thesis is to give the reader an overall picture of the dominant credit rating agency in the Swedish real estate market and point out any similarities, differences and potential weaknesses. This is to identify any penalties that the dominant credit rating agencies may incur. This work is based on both qualitative and quantitative methods. The qualitative method consists of a theoretical framework that contains the institutions' grading scales, credit rating process, policies and disclaimer. The quantitative method includes email interviews, which have been sent out to 30 Swedish real estate companies with public credit ratings.  Results show that there are similarities, differences and weaknesses between the different credit rating agencies. The dominant similarities between the institutions showed the results from the email interviews and the difference between four rating steps in the average credit rating of the real estate companies and differences in credit ratings to Danske Bank. The similarities and differences can lead to weaknesses such as real estate companies paying a lot of money for one or more credit ratings, which the institutions do not take responsibility for, and on which investors may make investment decisions based on.