No description available.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka satsadverbialplaceringen i huvudsatser och bisatser hos andraspråksinlärare av svenska på motsvarande SFI C nivå. Undersökningens informanter är åtta andraspråksinlärare i åldrarna 17-19 år, vilka läser kursen i långsam respektive snabb studietakt. Undersökningen syftar även till att ta reda på om det finns skillnader mellan receptiva (språkförstå-else) respektive produktiva (språkanvändning) kunskaper samt undersöka om det finns skillnader i användningen av några vanligt förekommande satsadverbial. Vidare syftar undersökningen till att se om det finns skillnader i satsadverbialplaceringen mellan snabb respektive långsam inlärnings-grupp. Det analyserade materialet består av informanternas egenproducerade texter till ett antal bil-der, där de ombeds använda ett antal satsadverbial, samt ett lucktest, där satsadverbialen är bort-plockade.Resultaten visar att satsadverbialplaceringen i huvudsatser är till mer än hälften korrekt i både produktiva och receptiva kunskaper. Dock är korrektheten större i de receptiva kunskaperna. Vad gäller de produktiva kunskaperna används mycket få satsadverbial i bisatserna. Dessutom placeras dessa till mer än hälften avvikande, precis som fallet är med de receptiva kunskaperna gällande bi-satser. Inte är det satsadverbial som används mest och har högst korrekthet i huvudsatser i de pro-duktiva kunskaperna, men som har störst avvikande användning i bisatser. Inte är också det satsad-verbial med högst korrekthet i huvudsatser, men med mer än hälften avvikande placering i bisatser i de receptiva kunskaperna. Resultatet är i linje med Bolander (1987) och Hyltenstam (1978) som säger att placeringen av negationen i bisatser är mer svårinlärd och lärs in senare än i huvudsatser. Vad gäller övriga satsadverbial varierar användningen mellan olika informanter.

Fria adverbial med ett inledande för att kan antingen bestå av en final bisats eller prepositionen för + final infinitivfras. Syftet med den här studien är dels att jämföra distributionen av dessa två syntagmer i fria adverbial, dels att utreda huruvida för att kan ses som ett sammansatt infinitivmärke vid finala infinitivfraser. Genom en korpusundersökning analyserades 400 finala infinitivfraser och 400 finala bisatser utifrån kontroll och bisatsernas subjekt. Resultatet visar att de flesta finala infinitivfraser är möjliga att omformulera till finala bisatser, medan majoriteten av bisatserna inte är möjliga att omformulera till infinitivfraser. Slutsatsen är att språkbrukare föredrar en infinitivfras när det är möjligt, men eftersom det finns undantag kan detta endast ses som en tendens och inte en regel. Undersökningen ger stöd för att betrakta för att som ett sammansatt infinitivmärke eftersom den finala infinitivfrasen kan ses som reducerad variant av en final bisats.

Detta är främst en kvantitativ studie men även en kvalitativ sådan. Denna studie jämför satsadverbialanvändningen mellan åtta elever i årskurs nio som läser svenska och svenska som andraspråk. Material utgörs av deras uppsatser i det nationella provet. Syftet är att se skillnader angående satsadverbialanvändningen mellan uppsatser som har fått betyget G och VG för båda elevgrupperna och om betygsskillnaderna beror på dessa skillnader. Analysen av materialet görs framför allt genom satsscheman för både huvudsats och bisats för att avgöra antal, andel och placeringar av informanternas satsadverbial.            Resultatet visar att de informanter som fick betyget G använder fler satsadverbial än de informanter som fick VG gör. Däremot har VG-gruppen en större andel satsadverbial räknat i procent än G-gruppen. VG-gruppen placerar även sina satsadverbialen i större utsträckning än G-gruppen på andra positioner än dess vanliga plats i satsschemana. Men ingen informant placerar satsadverbialen på någon annan plats än satsadverbialets vanliga plats i bisatser.           Vidare har svenska som andraspråksgruppen en större andel satsadverbial än svenskgruppen. De vanligaste typerna av satsadverbial som informanterna använder sig av är nekande och modala medan ingen av informanterna använder motsättande, förklarande och konklusiva satsadverbial.

Studiens syfte var att utvärdera hur elever på SFI utvecklar de syntaktiska kunskaperna i det svenska språket. Utifrån ett skriftligt nationellt prov jämfördes 15 elever på C-nivå med 15 elever på D-nivå. Texternas syntax analyserades med fokus på ordföljd vid topikaliserade huvudsatser samt bisatser. Jag använde mig av processbarhetsteorin som analysverktyg. Processbarhetsteorin är utarbetad av Pienemann och teorin har två grammatiska delar, en morfologisk del och en syntaktisk del. Teorins syfte är att, med hjälp av dess implikationella inlärningsgångar, beskriva var en inlärare befinner sig och vad som kommer härnäst i utvecklingen (Flymann, Mattsson &amp; Håkansson 2010 s. 15). Resultatet visade att D-eleverna använde bisatser i mycket högre utsträckning än C-eleverna. På grund av det ringa antalet satsadverbial gick det dock inte att fastställa att inlärarna gjorde skillnad på huvudsats- och bisatsordföljd. Resultatet av studien visade vidare att C-eleverna, med knapp marginal, topikaliserade sina huvudsatser i högre utsträckning. Osäkerheten kring faktorer som t.ex. skrivämnets påverkan gjorde att det inte gick att dra någon slutats i huruvida C-eleverna faktiskt hade mer kunskap gällande omvänd ordföljd. Studiens resultat visade att för att kunna göra en jämförelse med god validitet av elevernas syntax, hade det krävts ett kompletterande material till skrivningarna för att locka fram mer ovanliga grammatiska strukturer. Studiens resultat visade också att processbarhetsteorins inlärningsgångar stämmer väl med elevernas inlärningsgångar. / <p>Godkänt datum 2021-06-04</p>