Uppsatsen är en kritisk granskning av de svenska miljökvalitetsmålen, med utgångspunkt i brukstextanalys och diskursanalys. Syftet är att undersöka och resonera kring diskursordningen i målen och därigenom granska meningsskapande samt vem som är den tänkta läsaren. Materialet består av miljökvalitetsmålen så som de är formulerade i propositionerna 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (mål nummer ett till sex, åtta till elva samt fjorton och femton), 2004/05:150 Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag (mål nummer sexton) samt 2009/10:155 Svenska miljömål – för ett effektivare miljöarbete (mål nummer sju, tolv och tretton). Min analys visar att diskursordningen är motstridig men fogas ihop med hjälp av begreppet ”hållbar”. Det bringar en ytlig ordning mellan de olika diskurserna, som slutligen kulminerar i en teknikinriktad miljöpolitik. / This essay is a critical review of the Swedish environmental quality objectives, based in utility text analysis and discourse analysis. The aim is to investigate and reason about the discursive order in the objectives and, through that review, sense making and the supposed reader. The material consists of the environmental quality objectives as they are formulated in the propositions 1997/98:145 Swedish Environmental Objectives. Environmental policy for a sustainable Sweden (objective number one to six, eight to eleven, fourteen and fifteen), 2004/05:150 Swedish Environmental Objectives – a Mission in Common (objective number sixteen) and 2009/10:155 Swedish Environmental Objectives – for a More Efficient Environmental Work (objective number seven, twelve and thirteen). My analysis shows that the discursive order is contradictive but framed together by the word “sustainable”. “Sustainable” is a floating signifier but serves in the objectives as an ethical standpoint (anthropocentric utilitarianism). That brings a shallow order between the different discourses, which in the end culminates in a technology-oriented environmental policy.

Den här är en studie av gymnasiets läromedel för Svenska 3, och mer specifikt de delar somberör språkhistoria. Vi analyserar stoffet via ett multimodalt perspektiv eftersom dessakombinerar skrifttext, det vill säga den formen av text som består av skriftligt verbalspråk inomdet utvidgade textbegreppet, bilder, diagram, informationsrutor, och dekorationer. De valdaläromedlen är utgivna efter 2011, och därmed efter 2011-års gymnasiereform, och är bland desom har används flitigast inom svenskan på gymnasiet. På så sätt är förhoppningen attmaterialet är aktuellt och relevant för studien. Vi försöker även att se vilka språkhistoriskateorier som kan tänkas ligga till grund för dessa läromedel, eftersom det är via dessa teorier somforskningen ramas in i, och dess resultat är det stoff som lärs ut i dessa läromedel. Analysen avstoffet sker med hjälp av brukstextanalys: hermeneutisk och kunskapskritisk analys. Vi tar äveni beaktning de formuleringar i de centrala styrdokumenten som berör språkförändring, ochproblematiserar hur dessa efterlevs i de faktiska läromedlen. Eftersom det verkar finnas brist påstudier av språkhistoria i läromedel för Svenska på gymnasiet, hoppas vi att kunna bidra tillkunskapen.

Syftet med den här uppsatsen är att beskriva riksdagsledamöternas twittrande och försöka lyfta framnågot av det som kännetecknar Twittermediet. Det uppfylls genom att besvara frågorna: • Vilken typ av interpersonella språkhandlingar utförs i riksdagsledamöternas twittrande? • Hur kan man kategorisera och beskriva de interpersonella språkhandlingarna? • Skiljer sig språkhandlingarna åt beroende på parti-, blocktillhörighet eller kön? • Finns det några språkliga särdrag som är typiska för riksdagsledamöternas användande avTwittermediet? Frågorna besvaras genom att undersöka alla tweets som skrevs av någon ledamot av Sverigesriksdag den 5 mars 2013. Uppsatsen beskriver flera aspekter av riksdagsledamöternas twittrande. Vanligaste allmänna språkhandling är ett påstående, ibland följt av en fråga. Både beröm och kritikutdelas men följer då alltid mönstret kritik åt politisk motståndare och beröm åt politisk vän. Sverigedemokraterna uttalar sig oftare med tvärsäkerhet och mer sällan med garderingar än övrigapartier. Inga stora skillnader mellan könen och Alliansen respektive de Rödgröna står att finna. Twittermediet är ofta informellt och snabbt vilket ger upphov till nya språkliga konstruktioner ochibland rena fel.