<p>The purpose with this thesis is to study how the arranging of archaeological objects in permanent exhibitions has changed over time. To find out about this I have been analysing three museums with prehistorical permanent exhibitions. The exhibition at Statens Historiska museum was produced in 2005, Nationalmuseum in Köpenhamn was produced in 1972 with additions from 1988 and 1995 and, finally, Malmö Museer exhibition which was produced in 1977. These exhibitions have been compared to analyse developments during the last 30 years. The result shows that there are different ideals within the exhibitions. Over time, these ideals have been focused more on the visitors and they have tried to appeal to the visitors through themes where the objects have been placed into a narrative. However there are many styles of exhibiting prevalent today that go back all the way to the beginning of the 20th century.</p> / <p>Uppsatsens syfte är att ta reda på hur sättet att ställa ut arkeologiska föremål i basutställningar har förändrats över tid. Detta har jag undersökt genom tre utställningsbesök på Statens Historisk museum som hade en forntidsutställning som var producerad 2005, Nationalmuseum i Köpenhamn vars utställning var från 1972 med tillägg 1988 och 1995 samt Malmö Museer utställning från 1977. Dessa utställningar har sedan jämförts för att se vad som har hänt under de senaste 30 åren. Resultatet blev att det finns olika ideal inom utställningarna. Över tid har idealen blivet mer publikvänliga och har försökt tilltala publiken i större utsträckning genom teman där föremålen sätts in i en berättelse. Dock finns det mycket gestaltningsmässiga grepp som lever kvar sedan början av 1900-talet.</p>

<p>Because of the mass tourism industry that exploits sensitive locations all over our planet a new kind of tourism came into focus in the 1980’s. This new form of tourism was named ecotourism, and as the name reveals ecotourism deals with low-impact travel. Today, all sorts of places can be gazed upon in a flick of a switch; all you need is a television set. It is well known that destination marketing successfully uses visual media as a tool to sell trips to potential tourists. Therefore, this essay examines how ecotourism benefits from the great power of the television. The analyzed material contains of six different TV shows, sorted into two groups – travel shows and discussion programs. With the theory of the tourist gaze, semiotics, destination marketing and the experience economy the study resulted in the conclusion that all TV shows are built upon collective cultural representations found in the exotic and the authentic. With the help of the visual language, travel shows can give new meaning to a specific destination expressed in a system of mutual understanding and shared culture.</p>

<p><p>Studien syftar till att karaktärisera och belysa cirkelövningar och deras betydelse i drama. Bakgrunden behandlar forskning kring drama och symboler, cirkelns symboliska betydelse, drama som metod, fyra drampedagogiska perspektiv samt personlighetsutveckling genom drama. Den teoretiska utgångspunkten i undersökningen är fenomenologisk- hermeneutisk. Den metod som används är fokussamtal som åtta personer med erfarenhet av studier i drama och arbete med drama deltar i. Det empiriska materialet bearbetas med en fenomenlogisk analysmodell som är utarbetad av Pirjo Birgerstam. Genom att söka efter minsta gemensamma nämnare i materialet skapas teman från kärnor som kopplas ihop av betydelseenheter. I resultatet redovisas analysen med hjälp av ett nät med kärnor och teman, utdrag ur referatet som belyser olika teman samt en tabell.  Resultatet tolkas för att ge ökad förståelse samt sammanfattas i summeringen. De olika temana står för olika kvalitativt skilda aspekter av cirkelns betydelse i drama som relaterar till varandra och på så sätt ger en bild av cirkelns karaktär i drama. Genom analysen framträdde ett övergripande tema; dubbeltydighet. Metoden och resultatet belyses och granskas i diskussionen.</p></p>

<p>Today, the TV vignette is considered an embellishment to a TV program, despite its broad audiences and unique appearance. We wanted to find out if the television vignette has some common features and conventions but also find out how it relates to genre.We used a case study where we analyzed ten vignettes that we chose from certain criteria. We used a model based on image analysis that we modified to fit our needs. The main parts of each model consisted semiotics, imagery, dramaturgy and sound.We also made a couple of interviews with people who are active or used to work with vignettes. As a result we discovered that the television vignettes consist of certain conventions and that the vignette will not be considered as an independent genre, until the public has accepted it. However, we found that the vignette has common features and conventions that could fit into the established art form Motion Graphics. We see, however, that the vignette has the potential, thanks to digitization, to evolve and become a kind of its own.Today, the TV vignette is considered an embellishment to a TV program, despite its broad audiences and unique appearance. We wanted to find out if the television vignette has some common features and conventions but also find out how it relates to genre.We used a case study where we analyzed ten vignettes that we chose from certain criteria. We used a model based on image analysis that we modified to fit our needs. The main parts of each model consisted semiotics, imagery, dramaturgy and sound.We also made a couple of interviews with people who are active or used to work with vignettes. As a result we discovered that the television vignettes consist of certain conventions and that the vignette will not be considered as an independent genre, until the public has accepted it. However, we found that the vignette has common features and conventions that could fit into the established art form Motion Graphics. We see, however, that the vignette has the potential, thanks to digitization, to evolve and become a kind of its own.</p>

The paper discusses and analyzes differences and similarities in depictions of violence in the two narrative media of films and games. The work is based on existing theories on representation, remediation, narration and immersion – theories which are further developed and discussed by the author. The movies Man on Fire and Kill Bill, as well as the games Ninja Gaiden and Grand Theft Auto are analyzed and used as examples of how depictions of violence in films and games can or should be studied. Also, the possibilities for development of the theories used in the paper are considered. Further discussed are, among other issues, the recognition of the different media as ways to achieve political ends – and the use of stereotype and archetypical narrative elements in relation to more or less concerned attitudes towards violence and depictions of violence. / I uppsatsen diskuteras och analyseras skillnader och likheter mellan användandet av våldsgestaltning i de två narrativa och visuella medierna film och spel. Uppsatsen tar sitt avstamp i teorier kring representation, remediering, narration och immersion, vilka författaren också utvecklar och resonerar kring. Filmerna Man on Fire och Kill Bill samt spelen Ninja Gaiden och Grand Theft Auto analyseras och används som exempel på hur våldsgestaltningen i respektive medium kan eller bör studeras, samt hur de teoretiska verktygen kan utvecklas. Bland annat diskuteras synen på de olika medierna som politiska påverkanskrafter och användandet av stereotypa och arketypiska berättarelement i relation till eventuella problematiserande inställningar till våld och våldsgestaltning.

Because of the mass tourism industry that exploits sensitive locations all over our planet a new kind of tourism came into focus in the 1980’s. This new form of tourism was named ecotourism, and as the name reveals ecotourism deals with low-impact travel. Today, all sorts of places can be gazed upon in a flick of a switch; all you need is a television set. It is well known that destination marketing successfully uses visual media as a tool to sell trips to potential tourists. Therefore, this essay examines how ecotourism benefits from the great power of the television. The analyzed material contains of six different TV shows, sorted into two groups – travel shows and discussion programs. With the theory of the tourist gaze, semiotics, destination marketing and the experience economy the study resulted in the conclusion that all TV shows are built upon collective cultural representations found in the exotic and the authentic. With the help of the visual language, travel shows can give new meaning to a specific destination expressed in a system of mutual understanding and shared culture.

Efter första världskriget var Sovjetunionen en av de första moderna stater som uttryckligen ägnade sig åt att övervaka och styra kulturen, vilket tog sig formen av en formaliserad och institutionaliserad statlig kulturpolitik. I denna övervakningsoch styrningsprocess försåg vetenskap och teknologi staten med konceptuella och materiella resurser vilka användes för att definiera såväl själva processen som föremålet för den. Efter andra världskriget gav utvecklingen inom naturvetenskap och teknik upphov till en ny vetenskap som behandlade frågor kring kontroll och kommunikation, Norbert Wieners cybernetik, vilken fick en bred tillämpning inte enbart inom ingenjörsvetenskapen utan även i frågor som rörde förståelsen av människor, maskiner och samhällen. Denna avhandling undersöker hur cybernetiken påverkade utformningen av den sovjetiska kulturpolitiken. Fokus ligger särskilt på sovjetiska Litauen. Det huvudsakliga argumentet är att en särskilt inflytelserik diskurs rörande cybernetisk styrning och övervakning utformades i Sovjetunionen från 50-talet och framåt. Som ett resultat av en överföring från tekniska och vetenskapliga diskurser var denna diskurs användbar inte bara som ett verktyg för att tjäna staten utan kunde även användas av kulturella aktörer för att kritisera själva sovjetsystemet. Genom att analysera organisatoriska praktiker och officiella och samhälleliga diskurser avslöjar denna studie komplexiteten i förhållandet mellan styrning och övervakning, kultur och vetenskap och teknologi. / After World War I, the Soviet Union was one of the first modern states to engage explicitly in the governance of culture, which was formalised and institutionalised as state cultural policy. In this process of governance, sciences and technologies provided the state with conceptual and material resources, which were used to define both the process and the object of governance. After World War II, scientific and technological progress gave birth to a new science of control and communication, Norbert Wiener’s cybernetics, which was widely used not only in engineering, but also in the conceptualisation of humans, machines and societies. This thesis explores how cybernetics influenced the construction of cultural policy in the Soviet Union. It focuses particularly on the Soviet republic of Lithuania. The main argument is that since the 1950s a particularly powerful discourse of cybernetic governance was formed in the Soviet Union. A result of translation from techno-science, this discourse not only served the purposes of authoritarian rule, but was also used as a resource by cultural operators to criticise the Soviet government itself. By analysing organisational practices and official and public discourses, the study reveals the complexity of the relationship between governance, culture and sciences and technologies.

The purpose with this thesis is to study how the arranging of archaeological objects in permanent exhibitions has changed over time. To find out about this I have been analysing three museums with prehistorical permanent exhibitions. The exhibition at Statens Historiska museum was produced in 2005, Nationalmuseum in Köpenhamn was produced in 1972 with additions from 1988 and 1995 and, finally, Malmö Museer exhibition which was produced in 1977. These exhibitions have been compared to analyse developments during the last 30 years. The result shows that there are different ideals within the exhibitions. Over time, these ideals have been focused more on the visitors and they have tried to appeal to the visitors through themes where the objects have been placed into a narrative. However there are many styles of exhibiting prevalent today that go back all the way to the beginning of the 20th century. / Uppsatsens syfte är att ta reda på hur sättet att ställa ut arkeologiska föremål i basutställningar har förändrats över tid. Detta har jag undersökt genom tre utställningsbesök på Statens Historisk museum som hade en forntidsutställning som var producerad 2005, Nationalmuseum i Köpenhamn vars utställning var från 1972 med tillägg 1988 och 1995 samt Malmö Museer utställning från 1977. Dessa utställningar har sedan jämförts för att se vad som har hänt under de senaste 30 åren. Resultatet blev att det finns olika ideal inom utställningarna. Över tid har idealen blivet mer publikvänliga och har försökt tilltala publiken i större utsträckning genom teman där föremålen sätts in i en berättelse. Dock finns det mycket gestaltningsmässiga grepp som lever kvar sedan början av 1900-talet.

Denna uppsats undersöker hur genus skapas och iscensätts i Sveriges Televisions julkalendrar 1996 och 2007 samt om det skett någon förändring över tid vad gäller skapandet och framställandet. Detta undersöks genom en semiotisk analys samt med queerteori som teoretisk utgångspunkt. Undersökningen visar att julkalendrarna i många fall bidrar till ett vidmakthållande av stereotypa könsroller. Man kan dock urskilja en förändring mellan de båda kalendrarna då den senast sända ger ett intryck av att producenten gjort medvetna val för att undvika ett reproducerande av könsstereotyperna.

Studien syftar till att karaktärisera och belysa cirkelövningar och deras betydelse i drama. Bakgrunden behandlar forskning kring drama och symboler, cirkelns symboliska betydelse, drama som metod, fyra drampedagogiska perspektiv samt personlighetsutveckling genom drama. Den teoretiska utgångspunkten i undersökningen är fenomenologisk- hermeneutisk. Den metod som används är fokussamtal som åtta personer med erfarenhet av studier i drama och arbete med drama deltar i. Det empiriska materialet bearbetas med en fenomenlogisk analysmodell som är utarbetad av Pirjo Birgerstam. Genom att söka efter minsta gemensamma nämnare i materialet skapas teman från kärnor som kopplas ihop av betydelseenheter. I resultatet redovisas analysen med hjälp av ett nät med kärnor och teman, utdrag ur referatet som belyser olika teman samt en tabell.  Resultatet tolkas för att ge ökad förståelse samt sammanfattas i summeringen. De olika temana står för olika kvalitativt skilda aspekter av cirkelns betydelse i drama som relaterar till varandra och på så sätt ger en bild av cirkelns karaktär i drama. Genom analysen framträdde ett övergripande tema; dubbeltydighet. Metoden och resultatet belyses och granskas i diskussionen.