Undersökningens syfte var att efter den mörka bild som uppmålats av den sociala hållbarheten i Sverige, studera vilka faktorer som man inom samhällsplaneringen förhåller sig till vid en socialt hållbar trafikplanering. Studien inriktade sig på att undersöka socialt hållbart planerad kollektivtrafik, cykel och gång. Det som jag ville studera var hur en sådan planering tar sig uttryck i Västerås kommun. Baserat på de två nämnda syftena ämnade uppsatsen att för Västerås Stad skapa ett underlag för en socialt hållbar trafikplanering inför den planerade stadsdelen Sätra. Metoder som användes var både kvalitativa och kvantitativa, med en övervikt för en kvalitativ forskningsprocess. Det empiriska materialet insamlades dels genom en halvstrukturerad intervju, dels genom enkätundersökningar men också i form av offentliga dokument från Västerås Stad. I undersökningen deltog en informant i form av en tjänsteman på Västerås Stad och 20 respondenter i form av fem unga vuxna/medelålders män, fem unga vuxna/medelålders kvinnor, fem äldre män samt fem äldre kvinnor som alla var invånare i någon av stadsdelarna Eriksborg eller Hagaberg. Resultaten analyserades i jämförelse med utvald tidigare forskning. Resultaten visade på att Västerås Stad till stor del har införlivat de socialt hållbara faktorerna i sin trafikplanering som tidigare forskning lyfter fram. I tillgänglighet använder kommunen konsekvensbeskrivningar, diskrimineringsgrunder och välfärdsindikatorer. För ökad upplevd trygghet tillämpas åtgärder som stärkt belysning. För en bättre jämlikhet öppnar Västerås Stad upp för råd där grupper med särintressen får sin röst hörd. Resultatet från enkäten visade på att kommunen har lyckats bäst i en socialt hållbar trafikplanering sett till hushålls avstånd till kollektivtrafik, sämst sett till att skapa civilisation samt medel i att planera gång- och cykelbanor tryggt under hela dygnet. Utifrån de empiriska resultaten framgick det att tre faktorer från tidigare forskning inte hade införlivats i Västerås Stads socialt hållbara trafikplanering, nämligen markanvändning, psykologisk synlighet0F1 samt jämställdhet. Det som jag ansåg borde införlivas i Sätras socialt hållbara trafikplanering var ett fortsatt arbete med de faktorer som framgick i tidigare forskning. Samtidigt lades stor vikt vid att framföra betydelsen med att i Sätras socialt hållbara trafikplanering införliva de tre faktorer som inte tycktes framgå, eftersom faktorernas frånvaro tycktes visas som socialt ohållbara inslag i befintlig trafikplanering bland invånare i enkätundersökningen.

No description available.

För att uppnå ett hållbart samhälle krävs en omställning av transportsystemet. Region Stockholmsmålsättning är att andelen cykelresor ska mer än dubbleras till år 2030 och stå för 20% av alla resor ilänet. Bristande underhåll och dålig utformning på cykelbanor står för ca 60% av allvarligasingelolyckor på cykel. Denna ökning av cykelresor ställer därmed höga krav på utformning ochunderhåll av cykelinfrastrukturen. För att cykelbanans komfort ska vara god, krävs det attcykelbanan är jämn, vilket kan komma i konflikt med brunnslock, då det ofta uppstår sättningar ibeläggningen omkring brunnarna. Brunnslocken kan upplevas som obehagliga att cykla över och haräven lägre friktion än omkringliggande yta. Detta kan resultera i halka vilket särskilt är påtagligt närvägbanan är fuktig. Brunnslock är vanligt förekommande på cykelbanor, i denna studie inventeradesde centrala delarna av elva regionala cykelstråk och där förekom ca 1200 brunnslock. Dessa var avvarierande storlek, position i cykelbanan och höjdläge jämfört med den omkringliggandebeläggningen. Brunnslock kan vara ett potentiellt hinder på cykelbanor, vilket minskar cykelbananstillgängliga bredd. Cykelbanans tillgängliga bredd är den yta som är funktionellt möjlig att cykla på.Konstruerad bredd är däremot den bredd cykelbanan byggdes med utan hänsyn till eventuellahinder.Syftet med studien är att undersöka ifall brunnslock, specifikt manhålsbrunnar och kabelbrunnar,anses vara ett hinder för cyklister på cykelbanor och hur brunnslocken påverkar den tillgängligabredden på de fyra studieplatserna. Den tillgängliga bredden på studieplatserna jämförs medrekommenderade cykelbanebredder i handböcker. Studien avgränsades för att eftersträvastudieplatsernas likvärdighet och att enbart brunnslockens egenskaper skilde studieplatserna åt. Destuderade brunnslocken var: manhålsbrunn med och utan kant samt kabelbrunn med och utan kant.Studiens resultat visar det finns en skillnad mellan situationer med och utan mötande cyklist.Majoriteten av cyklisterna håller sig till höger om brunnslocken oberoende av möte eller ej möte,vilket kan bero på deras naturliga sidledsposition. När det inte är möte väljer många att cykla tillvänster om brunnslocken. Däremot, i situationer med möte väljer nästan ingen att cykla till vänsterom brunnslocken. Minskningen i antal som cyklar vänster om brunnslocken vid möte motsvararungefär ökningen i antal som cyklar höger om brunnslocken i samma situation. Antalet som cyklaröver brunnslock skiljer sig marginellt mellan situationer med och utan möte. Detta kan tolkas somatt cyklister byter sida om brunnslocken och undviker att cykla över dem. Vid de fyra studieplatsernaär det få som cyklar över brunnslocken vilket gör att dessa brunnslock troligen bör ses som etthinder som minskar den tillgängliga bredden.Det kan konstateras att de undersökta kabelbrunnarna är ett större hinder för cyklister änmanhålsbrunnarna. Brunnslock med kant är ett större hinder än brunnslock utan kant. Fler brunnarbehöver studeras innan det går att dra mer generella slutsatser om brunnslock på cykelbanor. Dettagäller både de undersökta brunnarna och andra sorters brunnar.Den tillgängliga bredden på studieplatserna jämfördes med rekommenderade cykelbanebredder idessa handböcker: VGU, GCM-handboken, Stockholms läns regionala cykelplan, Stockholmscykelplan, Cykeln i staden och Solnas cykelplan. Bredderna som rekommenderas i handböckernauppfylls inte sett till den tillgängliga bredden på studieplatserna. / The transport system must transform to achieve a sustainable society. Region Stockholm's goal is forthe proportion of bicycle trips to more than double by 2030 and account for 20% of all trips in thecounty. Lack of maintenance and poor cycle paths account for about 60% of serious single accidentson bicycles. This increase consequently places high demands on the design and maintenance of thebicycle infrastructure. For the cycle path's comfort to be good, it is required that the cycle pathremains even, which can come into conflict with manhole covers, as subsidence often occur at andaround the manholes. The manhole covers can be experienced as unpleasant to cycle over and havelower friction than the surrounding surface. This can cause skidding, especially if the road surface iswet. Manhole covers are common on cycle paths, in this study 1 200 manhole covers were found onthe central parts of eleven regional cycle paths. These were of varying size, position in the cycle pathand height compared to the surrounding pavement. Manhole covers can be a potential obstacle oncycle paths, which reduces the available width of the cycle path. The available width of the cyclepath is the surface that is functionally possible to cycle on. Constructed width, on the other hand, isthe width the cycle path was built with without regard to any obstacles.The purpose of the study is to investigate whether manhole covers are considered an obstacle forcyclists on cycle paths and how the manhole covers affect the available width of the four study sites.The available width of the study sites is compared with recommended cycle path widths inguidelines. The study was delimited to strive for the equivalence of the study sites and that only theproperties of the manhole covers separated the study sites. Two types of manhole covers werestudied and these two types were also studied with and without edges.The results of the study show that there is a difference between situations with and without anoncoming cyclist. A majority of cyclists stay to the right of the manhole covers regardless ofoncoming cyclist or not, which may be due to their natural lateral position. When there is nooncoming cyclist, many choose to cycle to the left of the manhole covers. However, in situations ofencounter, almost no one chooses to cycle to the left of the manhole covers. The decrease in thenumber of cyclists to the left of the manhole covers at an encounter roughly corresponds to theincrease in the number of cyclists to the right of the manhole covers in the same situation. Thenumber who cycle over manhole covers differs marginally between situations with and withoutoncoming cyclists. This can be interpreted as cyclists changing sides of the manhole covers andavoiding cycling over them. At the four study sites, few people cycle over the manhole covers, whichmeans that these manhole covers should probably be seen as an obstacle that reduces the availablewidth.It can be stated that the manhole covers with edges are a greater obstacle than manhole coverswithout edges. More manholes need to be studied before it is possible to draw more generalconclusions about manhole covers on cycle paths. This applies to both the investigated manholesand other types of manholes.The available width of the study places was compared with the recommended cycle path widths inthese guidelines: “VGU”, “GCM-handboken”, “Stockholm County's regional cycle plan”, “Stockholm'scycle plan”, “Cykeln i staden” and “Solna's cycle plan”. The widths recommended in the guidelinesare not met in terms of the available width of the study places.