Syftet med studien är att undersöka förutsättningarna för lärare att integrera/inkludera elever med fysiska funktionshinder i klassen. Hur förbereddes läraren innnan en funktionshindrad elev kom till klassen? Vilka anpassningar av lokaler och utrustning är nödvändiga för att eleven ska kunna vara delaktig i klassen? Vilket är elevens behov av personliga hjälpmedel? Studien belyser också vilka möjligheter till pedagogisk utveckling läraren får genom att undervisa elever med fysiska funktionshinder. Den metod jag använt är att genomföra fem kvalitativa intervjuer vid fem olika skolor. Jag har använt en frågeguide där det finns ett antal huvudteman med följdfrågor under varje tema. Resultatet av min studie visar på att de intervjuade lärarna är samstämmiga i att de har förutsättningar att kunna integrera/inkludera funktionshindrade elever i klassen. Elever med fysiska funktionshinder kan delta i de flesta aktiviteter under skoltid. När det gäller integrering/inkludering i den sociala och psykiska miljön säger lärarna att de tror att eleverna är delaktiga.

Abstract My aim for this study is to examine what the parent’s of the children attending pre-school wants to be a part of, by examining the parent’s description of the performance review and what their experience from them was. This study is based on earlier research and literature, which describes the pre-schools activities, how they work and the documented goals they try to accomplish. I also did eight interviews with parents from two municipalities, which I then interpreted based on my experience and understanding. The interviews focused on the parent’s description of their experience of how much influence on the work in their child's pre-school. The interviewed parent’s have experience from six different pre-schools, two of which are specially adapted to suit the needs of disabled children. The study comprise of preschools that handle children who are 1 – 5 years old, since that's where most children are today, when their parents are at work or at school. The parents want to maintain a close relationship to their pre-school. They also want to feel that they are a part of their children’s daily life at the pre-school. The parents said that they have a good pre-school that listens to them, respect them and takes very good care of the children. The parents mostly wanted to be a part of their children’s well being while they are at the pre-school. Key words parents involvement, Involvement, pedagogic documentation and influenced by pre-school activities.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka rutiner olika skolor i en kommun har i samband med att upprätta åtgärdsprogram, om det finns likheter och skillnader i specialpedagogers och föräldrars upplevelse av processen, och i upplevelsen av föräldrars delaktighet omkring arbetet med åtgärdsprogram och pedagogers utbildning och kunskaper om åtgärdsprogram. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv beskrivet utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teorier Studien är gjord som en kvalitativ intervjuundersökning med kvantitativa inslag för att få en tydlig bild av vad intervjupersonerna upplever vara relevant och viktigt i fråga om åtgärdsprogram. I studien ingår sex av kommunens tolv F-9 skolor. Studien är inriktad på skolornas yngre elever, det vill säga år F-5. Urvalet av intervjupersoner gjordes utifrån vilka som skriver och har kunskap och erfarenhet om åtgärdsprogram. Intervjupersonerna var åtta specialpedagoger, en rektor, fem föräldrar och en representant från pedagogiskt centrum i den aktuella kommunen. Resultatet visar att det fortfarande, trots tydliga direktiv i styrdokument och förordningar sedan lång tid tillbaka, finns kunskapsbrister hos specialpedagoger och lärare i hur åtgärdsprogram ska upprättas, hur de ska formuleras och vad de ska fokusera på. Resultatet visar också att när föräldrar är delaktiga i processen leder det ofta till en positiv förändring för en elev i behov av stöd.

Resultatet av undersökningen på Försäkringskassan, Gävleborg, visar att majoriteten i båda respondentgrupperna definierar delaktighet och förtroende likadant. Därefter skiljer sig meningarna åt både mellan respondentgrupperna men även inom respondentgrupperna. Det som lednings- och chefsgrupperna har jobbat med för att uppnå känslan av delaktighet och, indirekt, förtroende är att ge information så tidigt som möjligt och att föra en dialog. De tycker att personalen måste visa engagemang och vilja för att delaktighet skall vara uppfyllt, vilket finner stöd i tidigare forskning. Informationen från huvudkontoret i Stockholm har erhållits i omgångar vilket lett till att det har funnits få svar att ge på personalens frågor. Detta har upplevts frustrerande av intervjuade chefer. Förtroendeskapande har inte målinriktat arbetats med utan mer indirekt genom att skapa en känsla av delaktighet, trygghet och att ge information. Trots att det är information som arbetats med från lednings- och chefsgrupp upplever flertalet av personalen att de fått dålig information och de delar de båda chefernas uppfattning att det inte funnit några svar att få. Majoriteten av personalen har visat en vilja att engagera sig genom att ta till sig den givna informationen, ställa frågor, delta i diskussioner och ge synpunkter. Resterande känner att det inte varit någon idé att engagera sig då allt redan är beslutat av huvudkontoret i Stockholm. Att förtroendeskapande inte var något som arbetats med speglade sig i personalens svar om förtroende för lednings- och chefsgruppen. Svaren avseende förtroende var mer varierande än svaren rörande delaktighet. Hälften ur personalgruppen tyckte att informationen om omorganiseringen funnits löpande och varit bra. Medan flera ur personalen hade svårt att se att ledningsgruppen gjort något alls för att skapa förtroende. Ledningsrepresentanten tror att de lyckas skapa en känsla av delaktighet och förtroende bland majoriteten av personalen medan områdeschefen upplever att ledningen och chefer har misslyckats radikalt med att skapa delaktighet och förtroende för ledningen men att förtroendet för närmsta chefen är stort. Enhetschefen tycker att de inte lyckats helt med att skapa delaktighet men att de har hanterat sin del på ett bra sätt. Upplevelsen av förtroende delar hon med områdeschefen. Endast en eller två ur personalgruppen kände delaktighet och/eller förtroende för lednings- och chefsgruppen. Några kände delvis delaktighet och förtroende medan de flesta inte kände vare sig delaktighet eller förtroende.

Syftet med studien är att undersöka hur elever med en autismspektrum problematik, i en segregerad eller semisegregerad skolmiljö, upplever sin skolsituation. Det finns sedan tidigare inte mycket forskning angående elevers upplevelser av specialpedagogik, hur deras skolsituation ser ut, deras känsla av sammanhang och hur de upplever sig bli bemötta. Vi anser därför att behovet av kunskap utifrån elevperspektiv är stort. Metoden som tillämpats i den här undersökningen är kvalitativa intervjuer som kompletterats med en observationsstudie. I studien intervjuas fyra elever med autismspektrum problematik om sina upplevelser från grundskola och särskild undervisningsgrupp. Resultatet visar att de intervjuade eleverna upplever den lilla gruppen som en möjlighet till kunskapsutveckling och sociala relationer. Samtidigt har bytet till liten grupp inte alltid varit konfliktfritt. Vår slutsats blir att det är viktigt att söka individuella lösningar på skolsituationen för elever med autismspektrumstörningar. Det måste beaktas var och hur den enskilde eleven upplever meningsfullhet och sammanhang.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur pedagoger tar reda på vad elever i skolår tre kan (och inte kan) i matematik. Med hjälp av intervjuer har vi ställt frågor till åtta pedagoger som är verksamma i skolår tre och har behörighet att undervisa i matematik. I litteraturstudien kom vi i kontakt med begreppen summativ och formativ bedömning som har stor betydelse för hur bedömning går till och följs upp. Resultaten visar att pedagogerna anser att kommunikation är viktig både i matematikundervisning och vid uppföljning av resultat. När det gäller uppföljning genomfördes den på olika sätt. Några pedagoger gav enskild feedback medan andra föredrog att göra det i grupp. För att följa elevers kunskapsutveckling i matematik användes både summativa och formativa bedömningsmaterial. Vissa pedagoger tycktes stödja sig mer på den formativa bedömningen medan andra mer på den summativa. Samtliga pedagoger i undersökningen var positivt inställda till införande av uppnåendemål i skolår tre. Ett skäl som angavs var en ökad möjlighet att fånga upp elever i behov av särskilt stöd på ett tidigt stadium. När det gäller nationella ämnesprov rådde det en större tveksamhet bland pedagogerna.

I våra arbeten som lärare inom grundsärskolan och gymnasiesärskolan stöter vi ofta på debatten om hur individuella utvecklingsplaner ska utarbetas tillsammans med våra elever. Vi har valt att göra en jämförande studie hur elever inom gymnasie- och gymnasiesärskolan upplever delaktighet i upprättande av individuell utvecklingsplan/individuell studieplan och hur vi som lärare kan underlätta så att elever ska kunna förstå, påverka och känna sig delaktig i sin individuella utvecklingsplan/individuell studieplan. Det finns inte så mycket forskning om elever inom gymnasie- respektive gymnasiesärskolan och deras individuella utvecklingsplan/individuella studieplan. Eftersom det nu har gått en tid sedan reformen infördes så kan det vara av intresse att studera hur elevernas delaktighet i upprättandet kan se ut idag och då även göra en jämförelse mellan gymnasieelever och gymnasiesärskoleelever. Wennbo (2005) skriver i sin D-uppsats att delaktighet ökar motivationen för eleven vilket ofta leder till bättre studieresultat. Individuella utvecklingsplaner bör inte bara innehålla korta och långsiktiga mål för eleven och verksamheten, utan även skapa lustfyllt lärande genom att eleven får svar på sina frågor ”varför ska jag kunna detta”? I och med detta menar Wennbo att eleverna även efter skolan kommer att vilja vara delaktig i det framtida samhället. På Skolverkets hemsida (Skolverket, 2007 a) kan man läsa att kravet på individuella utvecklingsplaner i grundskolan har haft stort genomslag. Drygt ett år efter att reformen genomfördes använder ca: 95 procent av lärarna individuella utvecklingsplaner för sina elever. För eleverna har individuella utvecklingsplaner inneburit större engagemang och delaktighet. Eleverna ska själva vara med och formulera utvecklingsmålen, vilket gör dem mer uppmärksamma på sina styrkor och svagheter I rapporten använder vi oss ofta av förkortningen IUP när vi menar individuella utvecklingsplaner, även ordet vårdnadshavare nämns i stället för föräldrar.

Multiprofessional teams is a common way of organizing the work in rehabilitation medicine clinics. Team members are usually physicians, physiotherapists, occupational therapists, counselors and nurses where the counselor is the only one from the psycho- social discipline. Team care interventions are provided from a holistic perspective in which the patient's physical, psychological and social rehabilitation is taken into consideration. The meetings between the professional team and patient have the main purpose to increase patient participation. The aim of the study is to observe and analyze communication between the professionals, the patient and their relatives during team meetings. The purpose is specified into two questions; “how is the word divided between the participants?” and “which area of knowledge is dominant?”. Another focal point is how and to what extent the social work is noticeable. The study has a qualitative approach and is based on four video observations.  The analyze is based on communicational- and role theory. The results shows that the strong medical context characterize the meetings and focus of the meeting is on the physical aspects of rehabilitation. The counselor and the social work has a relatively small presence compared to other professions. Further implication is that the team professionals use a variety of communication techniques to increase patient participation.

Syftet med denna studie har varit att undersöka lärares och rektorers uppfattning om skriftliga omdömen, hur införandet av dessa omdömen fungerat i fem F-5 skolor och att undersöka hur de skriftliga omdömena kan utformas enligt de intervjuade för att ge tydlig information till elev, förälder och skola. Resultaten baseras på åtta kvalitativa forskningsintervjuer av lärare och rektorer och fem skriftliga omdömen. Enligt undersökningens resultat behövs tydligare riktlinjer från rektorernas sida och att elevens delaktighet möjliggörs genom att utformningen tar hänsyn till elevens ålder. Dessutom, visar undersökningen, att tid och resurser behöver avsättas för att stärka lärarnas kunskaper i ett gemensamt dokumentationsspråk, kunskaper i formativ bedömning samt färdigheter i att konkretisera mål att sträva mot i den pedagogiska planeringen. Enligt min utvärdering krävs kontinuerliga utvärderingar av verksamheten för att de rätta insatserna i implementeringsarbetet av de skriftliga omdömena ska kunna göras. Likaså är det viktigt att ge föräldrarna kompetens och delaktighet.

Den här studien handlar om hur invandrare upplever att deras handlingsutrymme och delaktighet påverkas av att inte behärska svenska språket motsvarande slutnivån inom sfi (svenska för invandrare). Det är en kvalitativ studie baserad på intervjuer med sju män och kvinnor som alla invandrat till Sverige i vuxen ålder från olika delar av världen. Syftet med undersökningen är att studera svenska språkets betydelse för invandrare i Sverige som inte klarar att uppnå sfi:s slutnivå. För att ha möjlighet att sätta de resultat jag kommer fram till i relation till något, för att kunna göra jämförelser, har jag som referensgrupp intervjuat fyra personer som också invandrat till Sverige i vuxen ålder men som alla klarat att få godkänt slutbetyg inom sfi. Resultaten visar att det upplevda handlingsutrymmet för samtliga är situationsbetingat och relativt, dvs. det beror på vad personen jämför med hur goda svenskkunskaper han/hon upplever sig ha. I takt med att svenkkunskaperna förbättras ökar handlingsutrymmet och självständigheten. Beroendet av andra i familjen och närmiljön minskar därmed. Ambitionsnivå måste tas i beaktande vid en diskussion om handlingsutrymme och ålder spelar här en viktig roll då de yngre intervjupersonerna generellt har en högre ambitionsnivå än de äldre. Ingen av de intervjuade personerna upplever någon känsla av ensamhet, utan istället en hög grad av delaktighet inom familjen och även delaktighet på det lokala planet. En klar skiljelinje framstår mellan de bägge grupperna beträffande upplevelse av delaktighet på den samhälleliga nivån. Resultaten visar också att alla intervjupersoner har strategier för att öka handlingsutrymmet och delaktigheten och det som utmärker personerna i referensgruppen är att de har många och välutvecklade strategier som ofta handlar om hur de själva på bästa sätt aktivt ska lära sig bättre svenska. Kunskaper i svenska språket synes således ha stor betydelse för möjligheten till utökat handlingsutrymme utanför familjen och för känslan av delaktighet på den samhälleliga nivån.