Syftet var att undersöka hur femåriga förskolebarn upplevde att de var delaktiga och hade inflytande i förskolans verksamheter. Syftet var även att undersöka hur pedagoger uppfattade att barn upplevde sin delaktighet och sitt inflytande i förskolan. I tidigare forskning om barns delaktighet och inflytande har inriktningen många gånger varit på äldre barn, men det finns även studier på yngre barns delaktighet och inflytande. Tidigare forskning beskriver att barn till stor del upplever att de inte är delaktiga i exempelvis lärarinitierade aktiviteter. Det kan bero på vilket förhållningssätt och den kontroll pedagogen intar. Den forskningsansats som har valts är fenomenografi som är en kvalitativ ansats där man försöker beskriva ett fenomen, i detta fall två fenomen, barns delaktighet och inflytande. Den metod som är vald i uppsatsen är intervjusamtal med barn och pedagoger. Den här studien visar en skillnad i svaren från barnen på de båda förskolorna. På den ena förskolan ansåg barnen att det bara var de vuxna som bestämde medan barnen på den andra förskolan menade på att det mest var pedagogerna som bestämde men att de även själva fick möjlighet att vara med och bestämma. Samtliga pedagoger var av uppfattningen att barns delaktighet och inflytande var nödvändigt för en bra verksamhet och att de hoppades på att barn upplevde att de var delaktiga och hade inflytande. Det som var svårt var att låta barn bestämma över övergripande beslut och regler. Studiens slutsats var att barn till viss del upplevde att de var delaktiga och hade inflytande i förskolans verksamhet medan pedagogerna uppfattade att barn var delaktiga och hade inflytande.

Titel: Samverkan inom äldreomsorgen – Konstruktiva möten eller tråkiga måsten? År 2007 Antal sidor: 35 ________________________________________ Syftet med undersökningen var att undersöka om och hur samverkan mellan arbetsgivare och medarbetare inom äldreomsorgen ger medarbetarna möjlighet att påverka sin arbetsplats och sin arbetssituation samt om det fanns områden inom samverkan som kunde förbättras. Ledarskapet på enheterna är så intimt förknippat med samverkan och medarbetarnas möjlighet till påverkan vilket gjort att även det har fått en roll i denna undersökning. Undersökningen, som bestod av riktade öppna intervjuer, genomfördes med sex respondenter som arbetade på tre olika arbetsplatser. Respondenterna var personer som arbetade i den direkta omvårdnaden som undersköterskor eller vårdbiträden. Arbetsplatserna var särskilda boenden inom äldreomsorgen i en medelstor stad i Mellansverige. Resultatet visade att de flesta respondenterna var nöjda med den samverkan som fanns på arbetsplatsen och att de kände att de hade möjlighet att kunna påverka både sin arbetsplats och sin arbetssituation. Det fanns brister och förbättringsområden inom samverkansarbetet, men på det stora hela så var medarbetarnas intryck positivt. En slutsats jag kan dra av denna undersökning är att samverkan mellan arbetsgivare och medarbetare inom äldreomsorgen fungerar på ett för medarbetarna tillfredställande sätt. Det finns områden som kan och bör förbättras, framförallt när det gäller mer övergripande frågor i verksamheten, men överlag är de flesta medarbetarna nöjda med samverkan som den ser ut i dag.

Sammanfattning Anhörigas upplevelse av, samt eventuella rollförändringar genom biståndsprocessen Holmudd Mikael Nordgren Antonsen Anna Syftet med denna studie är att genom tre huvudbegrepp få ökad kunskap om och förståelse för anhörigas upplevelser av biståndsprocessen samt eventuella förändringar i densamma. Vi har genom hela studien eftersträvat ett inifrånperspektiv där samspelet mellan systemvärld och livsvärld betonas. Fokus ligger på individers subjektiva upplevelser och genom detta förtroende har vi en förhoppning om att få klarhet i våra frågeställningar. 1. Upplever anhöriga delaktighet i biståndsbedömningsprocessen? 2. Sker det någon rollförändring under biståndsbedömningsprocessen? 3. Har kommunikationen betydelse i processen/mötet? De teoretiska utgångspunkterna har varit Rollteorin; som betonar risken för att individen hamnar i en avvikande roll i biståndssammanhanget och att rollerna mellan den anhörige och den sökande eventuellt kan förändras under resans gång. Aaron Antonovskys begrepp KASAM, Känsla av sammanhang, används för att visa på vikten av begripligheten, hanterbarheten och meningsfullheten i biståndsprocessen. Dessa teorier svarar på ett tydligt och klart vis upp mot syftet då de teoretiskt belyser studiens nyckel begrepp; delaktighet, rollförändring och kommunikation. Metoden är kvalitativ och studien bygger på litteraturstudier, vetenskapliga avhandlingar av antalet tre ( 3 ) samt en empirisk studie i form av intervjuer. Dessa intervjuer har genomförts med åtta ( 8 ) individer som samtliga har en unik erfarenhet av att som anhörig bistå vid en biståndsprocess. Det som framkommit i resultatet av vår studie är att flera av intervjupersonerna har upplevt en rollförändring genom biståndsprocessen. Det har även visat sig att begreppen delaktighet och kommunikation är starkt sammankopplade med varandra. En del av intervjupersonerna har känt delaktighet genom hela processen medan resterande inte upplevt delaktighet överhuvudtaget. Nyckelord ; delaktighet, rollförändring och kommunikation.

Att personer med psykisk sjukdom riskerar att hamna i ett utanförskap då de saknar arbete är ett problem. Att integrera psykiskt funktionshindrade personerna i samhället kan bland annat ske genom arbetsträning. Att ta ett riktigt arbete är oftast ett för stort steg att ta när personer med psykiska funktionshinder skall komma åter till arbetslivet. Syftet med min studie är att undersöka vad arbetsträningen betyder för människor med psykiska funktionshinder. För att ta reda på detta har jag använt mig av kvalitativ metod. Jag har intervjuat fem personer med psykiska funktionshinder som arbetstränar på olika platser ute i arbetslivet bland friska personer. Arbetsträningsmodellen har inspirerats av supported employment. I den tidigare forskningen kring supported employment redovisar jag kunskaper och framgångsfaktorer som jag funnit. Studiens teoretiska utgångspunkter utgörs av KASAM känsla av sammanhang, krav - kontroll - socialt stöd, samt Stigma. Utifrån mitt intresse av att söka efter framgångsfaktorer för individerna i arbetsträning, valde jag KASAM. När jag har tittat på vilken delaktighet och egen kontroll deltagarna själva har på arbetsträningen och hur det sociala stödet ser ut lämpade sig krav – kontroll - socialt stöd väl. Med hjälp av Stigma har jag fått in utanförskapsprocessen och vad som motverkar stigmatiseringen. Studiens resultat visar att arbetsträning bland friska personer har stor betydelse för att nå framgång i arbetsträningen och integrering i samhället. Att vara motiverad i arbetsträningen och att matcha arbetsplatser efter individens önskemål är andra framgångsfaktorer i arbetsträning. Att ha anpassade arbetstider, som att arbeta tre, fyra timmar per dag till en början, är även det en framgångsfaktor. Det som jag föreslår för framtida forskning, är att göra en studie som undersöker hur många personer som faktiskt kommer ut i arbetslivet efter arbetsträning. Med hjälp av denna typ av kunskaper kan framgångsrika arbetsträningsplatser vidareutvecklas.

Enligt styrdokumenten ska skolan se till att elever som behöver särskilda stödåtgärder ska få det. Formerna för detta stöd kan dock vara väldigt olika. Syftet med detta arbete var att genom intervjuer belysa hur några elever i behov av särskilt stöd uppfattade sin skolsituation med avseende på dess segregerande, integrerande eller inkluderande karaktär. Studien består av fyra intervjuer med elever i skolår 4-9. Enligt de definitioner av begreppen segregering, integrering och inkludering som används av andra forskare finns i denna studie exempel på stöd i integrerande respektive segregerande form. Det är tveksamt ifall det, i vår studie, finns något exempel på stöd som kan anses vara inkluderande i dess striktaste betydelse. Resultaten från intervjuerna visar att eleverna var nöjda med det erhållna stödet och de hade ingen uttalad önskan om förändring av detta. Det finns indikationer på att eleverna upplevde sig som bärare av problemet. Att vara ”bra” i skolan innebar för dessa elever antingen goda prestationer eller gott uppförande. I och med att de hade blivit tillfrågade tyckte eleverna i studien att de hade fått vara delaktiga i beslutsfattandet kring sitt stöd. Eleverna uttryckte att det kunde kännas skönt att gå ifrån en pratig klass, men också att de till viss del kände sig annorlunda och utanför. Detta gällde framför allt de elever som har sina viktigaste kamratrelationer inom klassen och som lämnar den för att få stöd. Dessa resultat stämmer väl med annan forskning som har gjorts kring elevers upplevelser av skolan.

I denna uppsats har erfarenheterna kring och upplevelserna av arbetet med och i lokal styrelse med elevmajoritet och elevråd studerats. Detta i syfte att belysa hur dessa forum bidrar till elevers möjligheter att påverka och utöva inflytande över sin skola och utbildning. Jag har genomfört fem intervjuer på en skola i Mellansverige. Resultatet visar att såväl elever som personal upplever arbetet i lokal styrelse och elevråd som positivt, och menar att arbetssättet ger eleverna möjlighet att utöva inflytande över skolsituationen, undervisningen och viktiga beslut som rör skolan och utbildningen. Utifrån respondenternas erfarenheter kring och upplevelser av arbetet med och i en lokal styrelse och elevråd, kan jag dra slutsatsen att de som i helhet förefaller vara goda. Dock framhålls elevgruppens bristande deltagarintresse som en påtaglig svårighet, vilket delvis beror på bristfällig information kring den lokala styrelsens och elevrådets arbete.

Studiens syfte var att belysa akademikers syn på hur kompetensutvecklingen bäst tas tillvara på arbetsplatsen. Jag valde en kvalitativ ansats där jag genomförde fem intervjuer med akademiker från branscherna privat tjänsteföretag, privat produktionsföretag, idéburen organisation, stat och kommun. Resultatet visar att det oftast är chefen som fattar det formella beslutet om kompetensutvecklingsinsatser, även om det i den här studien har visat sig att det är i personalgruppen den första diskussionen om behovet av kompetensutveckling tas. Det är chefen som känner till vilken kompetens medarbetarna har, kollegorna har däremot mycket dålig kunskap om vad de övriga på arbetsplatsen besitter för kompetens. Delaktighet, främst genom information, uppges vara mycket viktigt för att motivera medarbetarna att göra sitt bästa. Att kompetensen nyttjas och synliggörs är en mycket viktig faktor för om respondenterna väljer att stanna kvar på en arbetsplats eller inte. Däremot anser några respondenter att det inte alltid är önskvärt att all kompetens tas tillvara. Ibland kan det vara skönt med rutinarbete. Företag och organisationer anses behöva satsa mer på implementering av nya kunskaper i arbetet.

Denna studie utgår från ett problemområde och en hypotes, nämligen den att det inom biståndshandläggningen finns en svårighet då det gäller självbestämmande och delaktigheten för den äldre i biståndshandläggningen. Syftet med denna studie är att öka kunskapen och förståelse för hur biståndshandläggarna beaktar den äldres självbestämmande och delaktighet vid biståndshandläggningen samt vad det innebär för biståndshandläggaren. För att besvara syftet finns det tre frågeställningar. • Vad innebär självbestämmande och delaktighet för biståndshandläggaren vid en behovsbedömning? • På vilket sätt tar biståndshandläggaren hänsyn till den äldres självbestämmande under behovsbedömningen? • På vilket sätt tar biståndshandläggaren hänsyn till den äldres delaktighet under behovsbedömningen? Metoden jag har använt mig utav är kvalitativ och studien bygger på intervjuer. Dessa intervjuer har genomförts med 5 olika individer som alla jobbar som biståndshandläggare, utifrån socialtjänstlagen med inriktning mot äldre. Mitt resultat visar att biståndshandläggarna upplevde att självbestämmande är, när insatserna bygger på en frivillig överenskommelse med den enskilde, men också att den äldre själv får bestämma över sin tillvaro. Med delaktighet i behovsbedömningen ansåg biståndshandläggarna att det är när den äldre är delaktig i alla beslut som tas runt den, och att det finns en möjlighet att påverka insatserna.

Delaktighet anser vi är ett viktigt begrepp för att kunna skapa bra förutsättningar för jämlikhet och inflytande för elever med funktionshinder inom skolan. Hur delaktighet kan skapas för dessa elever påverkas av samspelet med andra och av miljön i omgivningen. Att vara delaktig är att vara respekterad i sin omgivning och detta kan höja självkänslan. Detta kan i sin tur skapa en positiv utveckling för dessa elever, som gör att det är de som individer och inte funktionshindret i sig som är det huvudsakliga. Syftet med detta arbete är att undersöka hur pedagoger i skolans verksamhet uppfattar att de kan skapa förutsättningar för delaktighet för elever med funktionshinder utifrån vad Läroplanen 94 skriver om delaktighet och hur delaktigheten fungerar för dessa elever i jämförelse med elever utan funktionshinder. De metoder vi har använt är intervju och observation, där observationerna ska ses som ett komplement till intervjuerna. Vårt resultat är att pedagogerna upplever att de har möjlighet att skapa förutsättningar för delaktighet i skolans verksamhet för elever med funktionshinder. Verktyg för dem till detta är vilja till samarbete i arbetslaget, egen erfarenhet och utbildning och att anpassa undervisningen. De tror dock att förutsättningarna skulle kunna vara bättre med rätt stöd i verksamheten som till exempel mindre elevgrupper och fler pedagoger. I jämförelse med elever utan funktionshinder anser de att elever med funktionshinder har samma möjlighet till inflytande i verksamheten. Funktionshindret i sig kan dock göra att de syns och uppmärksammas mer av pedagogerna. I våra observationer upplevde vi att elever med funktionshinder var mer delaktiga i sitt samspel i vuxenstyrda aktiviteter än i fri lek och vi tror därför att det i fri lek kan behövas mer stöd av pedagogerna.

Syftet med denna studie var att via en kvalitativ studie med intervju som datainsamlingsmetod ta reda på hur elevinflytandet fungerade i skolår fyra och skolår fem. Jag ville även ta reda på om lärare och elever har samma syn på elevinflytande samt på vilket sätt man skulle kunna utveckla elevinflytandet. Resultaten visade att eleverna hade mer inflytande över praktiska saker som rör deras vardag än vad de hade i planering av undervisning. Elever och lärare var överens om att det är viktigt med elevinflytande, men även att båda parter trivs med en tydlig lärarroll som har tydlig struktur. Resultaten visade även att klassråd och elevråd var två forum som lärare och elever uppskattar, då elevernas åsikter kan komma till tals. Men den mest grundläggande faktorn för att främja elevinflytande och ett fungerande och demokratiskt klassrumsklimat är den ständiga dialog som sker dagligen mellan läraren och elev. Nyckelord: Elevinflytande,