Den här uppsatsen syftar till att undersöka hur präster ser på asylsökande som konverterar till kristendom. Den ämnar även studera hur prästerna talar om de asylsökande, hur de ser på de asylsökandes aktörskap, om de förändrar eller reproducerar maktordningen de finns i samt hur de ser på sin egen roll i processen. Materialet är insamlat med semi-strukturerade intervjuer med sju präster från olika stift inom Svenska kyrkan. Undersökningen är gjord med hjälp av kritisk diskursanalys och teorin som använts har främst byggt på Edward Saids Orientalism. Bland de sju informanter som intervjuats finns det två tydliga grupperingar av inställningar. Fyra präster är tveksamma till att döpa asylsökande och tre är positiva. De tveksamma ger de asylsökande mindre agens, de reproducerar maktordningen där de själva är överst och de talar om de asylsökande som om de är utsatta och som att de behöver hjälp att fatta rätt beslut. De som uttrycker sig positivt till att döpa asylsökande ger de asylsökande agens, de förändrar till stor del maktordningen och de talar om de asylsökande som aktörer och individer.

No description available.

Diskriminering kan ske både på individuell och strukturell nivå men den hämtar alltid kraft från outtalade normer. Normer som bär med sig föreställningar om det som anses vara normalt och som samtidigt pekar ut det som ställs utanför, det avvikande. Det kan därmed sägas att normer reglerar och kategoriserar, skapar gränser och definierar skillnad. Den som är inkluderad i normen märker oftast inte av den medan den som bryter mot normen löper risken att bli diskriminerad och kränkt. Detta uttryck för negativ särbehandling är ett samhällsproblem som skolan inte på något vis är förskonad ifrån. Arbetet mot diskriminering regleras av likabehandlingsplaner som enligt lag måste upprättas av skolorna varje år.   Detta examensarbete är en kvalitativ studie av likabehandlingsplaner för grundskolan. Syftet med studien är att med kvalitativ textanalys belysa de föreställningar om diskriminering, synen på den Andre och normer som kommer till uttryck i 25 likabehandlingsplaner. Vidare undersöks om det normkritiska förhållningssättet slagit igenom som ett alternativ för arbetet för likabehandling. Studiens resultat visar att idéer om den Andre och rådande normer uttrycks tydligt i vissa fall och mer dolt i andra. En slutsats som studien drar är att flera skolor inkorporerat ett normkritiskt perspektiv i sitt likabehandlingsarbete även om det i många fall inte benämns som sådan.

No description available.

Denna studie är en bilderboksanalys som utifrån postkolonial teori och den narrativa metoden dekonstruktion syftar till att undersöka hur den Andre framställs i bilderböcker från två olika tidsepoker. Begreppet den Andre innebär de grupper som traditionellt sett är underordnade i samhället och som avviker från normen. Enligt läroplanen för förskolan (lpfö 18) ska pedagoger arbeta med litteratur med barnen, vilket i kombination med värdegrundsuppdraget gör att pedagoger måste vara medvetna om vilka normer som bilderböcker förmedlar. Detta blir ett argument för att studera bilderböcker. I analysen jämförs bilderböcker från en äldre (1918-1965) och en nutida (2006-2018) tidsepok, eftersom det går att säga att litteraturen avspeglar samhället och därför synliggör vilka normer som råder i en specifik tid. Resultatet visar att den Andre framställs som främmande och avvikande samt underordnas vithets- mans- och vuxennormen. Detta gestaltas på olika sätt beroende på vilken funktion den Andre har i berättelsen. När den Andre har rollen som antagonist eller om berättelsen kräver en karaktär som är annorlunda protagonisten så blir hon i högre grad porträtterad som avvikande. I äldre litteratur är den Andre ofta stereotypt framställd, negativt framställd eller exkluderad medan förhållandet i de nutida bilderböckerna framställs som lite mer jämlikt. Framförallt kategorin barn gestaltas som om de har förmåga att definiera sig själva och är inte motsatsen till normen längre. Det framgår av studien att bilderböckerna alltid framställer någon kategori som underordnad normen, oavsett vilken tid de är skrivna i. Den Andre blir stereotypt framställd i både äldre och nutida böcker. Slutsatsen blir således att den Andre som fenomen finns i alla bilderböcker, men att funktionen har ändrats över tid.

Uppsatsen syftar till att undersöka vilka bilder av det nutida Kina, och vilket historiebruk som förmedlas i sju svenska läroböcker för gymnasieskolans historieämne. Detta görs genom en kvalitativ text- och bildanalys som delas in i två delar; en orientalistisk diskursanalys om skapandet av “den andre” utifrån Hägerdals två teoretiska begrepp Exotism, i denna undersökning kallad “Den andre”, och Positionell överlägsenhet, samt Klas-Göran Karlssons historiebrukstypologi. Urvalet av böcker sker genom att de sju vanligast förekommande läroböckerna i kursen historia 1b valts ut. Resultatet visar att traditionella bilder av Kina lever kvar i form av synen på Kina som ett hot, ett land med starka kontraster, tudelad fascination och fruktan, att man bedöms efter den västerländska världens utveckling, och som beroende av stimulans från västvärlden för att kunna utvecklas som land. Undersökningen visar att det moraliska och ideologiska, tillsammans med det existentiella, historiebruket dominerar i läroböckerna.

<p>Syftet med denna uppsats var att studera hur individer inom organisationer, företag och myndigheter som arbetar med barnsexturismfrågor upplevde sitt arbete. Detta för att forska i hur de upplever att globaliseringen inverkar på arbetet mot barnsexturism. Häri inkluderas faktorer som lagstiftning och hur nationellt och internationellt samarbete fungerar. Vi har genomfört en intervjuundersökning med sju kvinnor och en man. Intervjuerna har tolkats enligt en hermeneutisk ansats. De teoretiska utgångspunkterna var Giddens och Castells teorier om globalisering och Loomba och Saids teorier kring den Andre. Sett ur ett globaliseringsperspektiv är barnsexturismfrågan komplex. Det finns många bidragande faktorer som t.ex. fattigdom, efterfrågan och eurocentrism som påverkar arbetet mot barnsexturism, vilket vi funnit gör att arbetet upplevs bli försvårat. Förutsättningarna kring lagar och brottsutredning är ytterligare orsaker som vi funnit gör att få förövare blir dömda.</p>

Syftet med denna uppsats är att medvetandegöra stereotypiska framställningar av manliga karaktärer med invandrarbakgrund, skrivna av författare som vuxit upp som första eller andra generationens invandrare. Som utgångspunkt har jag använt mig av läroplanens mål som pekar på att litteratur ska erbjuda varierade och positiva bilder av andra kulturer, samt hjälpa eleven att skapa en trygg identitet. I min studie har jag gjort en kvalitativ textanalys av tre böcker samt även avskilt fenomenet ”invandrarlitteratur” som en diskurs där jag har upptäckt att diskursen i sig generar fördomar genom att efterhängsna termer och klassificeringar tenderar att leva kvar. De slutsatser jag har kommit fram till är att stereotyper till stor del lever kvar i karaktärernas porträttering, både när det gäller beskrivningen av deras motiv och hur de hanterar konflikter. Karaktärerna tenderar att antingen beskrivas som våldsutövare eller som offer för olyckliga omständigheter vid konflikter, och de hamnar ofta i typsituationer där de sällan beskrivs välja den ”rätta” vägen. Min slutsats är att även om litteraturen har utvecklats och idag erbjuder mer komplexa personporträtt av ungdomar med invandrarbakgrund tenderar ändå karaktärerna att stereotypifieras i olika situationer.

Genom postkolonial teoribildning har vi valt att göra en diskursanalys av hiphop i svensk media. Syftet är att urskilja om och hur media placerar in hiphop i schablonen ”de Andra”. Samtidigt gör vi en jämförelse med hur jazzen en gång framställdes, för att sätta det i en historisk kontext. Det empiriska materialet består av artiklar ur ett svenskt hiphopmagasin samt två hiphopvideor. Undersökningens resultat visar att det är en stereotyp bild av ”den Andre” som framställs. I jämförelsen med jazz framkommer dock att de rasistiska fördomarna i hiphop är mer subtila än de explicita uttalanden som en gång gjordes när man skrev och talade om jazz.

<p>Genom postkolonial teoribildning har vi valt att göra en diskursanalys av hiphop i svensk media. Syftet är att urskilja om och hur media placerar in hiphop i schablonen ”de Andra”. Samtidigt gör vi en jämförelse med hur jazzen en gång framställdes, för att sätta det i en</p><p>historisk kontext. Det empiriska materialet består av artiklar ur ett svenskt hiphopmagasin samt två hiphopvideor. Undersökningens resultat visar att det är en stereotyp bild av ”den Andre” som framställs. I jämförelsen med jazz framkommer dock att de rasistiska fördomarna</p><p>i hiphop är mer subtila än de explicita uttalanden som en gång gjordes när man skrev och talade om jazz.</p>