Bakgrund: Diabetes typ 1 är en vanlig kronisk sjukdom som kan ge svåra konsekvenser. I vårdkontakten behöver sjuksköterskan nå livsvärlden för att kunna stödja och uppmuntra till en bra och balanserad livsstil. Tidigare forskning är mest inriktad på fysiska symtom samt upplevelser hos barn, ungdomar och deras föräldrar. Därför behövs kunskap och förståelse om vuxnas upplevelser. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelser av välbefinnande hos vuxna personer med diabetes typ 1. Metod: En litteraturstudie med elva artiklar och en kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Resultat: Fyra kategorier och två underkategorier framkom. Personer med diabetes typ 1 upplevde välbefinnande på olika sätt, dels genom ökad kunskap, både genom ett eget aktivt sökande och från utbildningsprogram. En individuellt anpassad egenkontroll med en balans i livet framkom som en annan förutsättning. Även inställningen i form av positiva tankar, acceptans och integrering av sjukdomen ökade välbefinnandet. Stöd från vårdpersonal genom patientperspektiv och samtal var också viktigt. Även stöd från andra diabetiker och stöd från närstående framkom som förutsättningar för att uppleva välbefinnande. Slutsatser: Resultatets variation av upplevelser visar på vikten för sjuksköterskan att alltid ha patientperspektivet i fokus för att nå de individuella upplevelserna och därmed kunna främja hälsa och välbefinnande.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur föräldrar till barn med diabetes mellitus typ 1 upplever och hanterar sin vardag samt hur de upplever stöd och information från sjukvården. Den design som användes var beskrivande litteraturstudie. De databaser som användes var Cinahl och PubMed och resultatet formades från 15 vetenskapliga artiklar. Det resultat som framkom var att i samband med barnets insjuknande upplevde föräldrar bland annat kaos, ångest, sorg och chock. Föräldrarna fick ta ett stort ansvar över sjukdomen och de använde olika copingstrategier för att kunna hantera detta. Oron för att barnet skulle drabbas av hypoglykemi var stor hos många föräldrar och många var också oroliga över att låta barnet ta ansvar över sin sjukdom. Att kunna få stöd från sjukvården tyckte många föräldrar var viktigt, de sökte också information på andra sätt exempelvis genom föräldragrupper. De 15 vetenskapliga artiklarna kvalitetgranskades, analyserades och sammanställdes. Den slutsats som framkom var att livet förändrades på många olika sätt efter att barnet fått sin diagnos. Detta krävde stort engagemang från föräldrarna då hela familjens liv påverkades. / The purpose of this study was to describe how parents of children with type 1 diabetes mellitus experienced and coped with their everyday lives and how they experienced support and information from health care. The used design was descriptive literature study. The databases used were Cinahl and PubMed and the result was formed from 15 scientific articles. The results that emerged were that in connection with the child got sick the parents experienced including chaos, anxiety, grief and shock. The parents had to take a major responsibility of the disease and used different coping strategies to deal with it. Concern that the child would suffer from hypoglycemia was high among many parents and many were also concerned about letting the child take responsibility over their illness. Many parents found it important to be eligible support from health care professionals, they also examined the information in other ways such as parent groups. The 15 scientific articles quality were examined analyzed and summarized. The conclusion that emerged was that life changed in many different ways after the child received his diagnosis. This required considerable commitment from the parents when the entire family´s lifes were affected.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är en sjukdom som kan drabba både barn och vuxna. När barn drabbas av sjukdomen kan det uppstå en kris i familjen och alla familjemedlemmars vardag påverkas. Utifrån ett systemiskt perspektiv kan familjen ses som ett system, där varje del, familjemedlemmarna påverkar varandra/systemet. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att belysa familjemedlemmars erfarenheter i vardagen, när ett barn i familjen har diabetes typ 1. Metod: En systematisk litteraturstudie valdes som metod där artiklarna söktes fram i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. 13 artiklar valdes ut och användes i analysen och diskuterades sedan gentemot kristeori och systemteori. Resultat: Ett tema identifierades; Nya erfarenheter i vardagen och fem kategorier; Att erfara utanförskap, att uppleva oro, att strävan efter acceptans, utmaningar och osäkerhet i den nya rollen och ändrad ansvarsfördelning. Slutsats: Utifrån resultatet dras följande slutsatser; utanförskapet och den förändrade ansvarsfördelningen har en påverkan på familjemedlemmarnas vardag och relationerna inom familjen. Fler i familjen än bara det drabbade barnet är i behov av support och stöd för att kunna hantera den nya förändrade vardagen. Sjuksköterskan bör utifrån ett familjefokuserat perspektiv se alla familjemedlemmar, där framförallt påverkan på syskonen bör uppmärksammas.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en allvarlig kronisk sjukdom med komplex behandling. Dessa faktorer kan resultera i att barnet söker stöd hos föräldrarna. Diagnosen och dess konsekvenser kan erfaras som livsomvälvande för hela familjen. Syfte: Studien belyste föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn med diabetes typ 1. Metod: En litteraturstudie över nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ och/eller kvantitativ ansats. Författarna nyttjade en integrerad analys med induktiv ansats. Resultat: Rädslan för hypoglykemi var utbredd bland föräldrarna och hade en tendens att öka när föräldrarna inte kunde hålla direkt uppsyn över barnet, exempelvis när barnet befann sig på förskola eller skola. För att hantera situationen kunde föräldrarna ta egna initiativ för att bemöta behandlingens komplexitet. Samtidigt uttryckte de ett behov av vägledning och stöd. Barn med diabetes typ 1 hade ett behov av omfattande omsorg relaterat till behandlingen, vilket kunde leda till ett stort ansvarstagande av föräldern gällande vården. Många föräldrar påverkades emotionellt av situationen och individanpassad vård samt stöd erfors vara av yttersta vikt. Slutsatser: För att främja föräldrarnas behov av stöd krävs det att sjuksköterskan tar del av individens livsvärld och hur diabetes typ 1 kan påverka familjens dagliga liv. Både inom sjuksköterskeutbildningen samt i den kliniska verksamheten bör således ett familje- och individanpassat förhållningssätt gentemot patienten samt anhöriga eftersträvas.

Bakgrund: Fler barn över hela världen insjuknar i diabetes typ 1. Diabetes typ 1 är en autoimmun, kronisk sjukdom som uppstår när kroppens insulinproduktion blivit störd. Balans mellan kost, fysisk aktivitet och insulininjektioner är livsviktig. Arbetets teoretiska referensram var KASAM. Syfte: Syftet var att belysa föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn som drabbats av diabetes typ 1. Metod: Material samlades in som en litteraturstudie och grundades på vetenskapliga artiklar. Kristenssons arbetssätt var utgångspunkt. Åtta artiklar mellan år 2010-2018 inkluderades. Analysen genomfördes som en integrerad analys.   Resultat: Tre kategorier identifierades: omgivningens betydelse, vårderfarenheter och utmanande vardag. Kunskapsbristen hos omgivningen upplevdes belastande vilket bidrog med oro hos föräldrarna. Svårigheten att lämna bort barnet oroade föräldrarna. Det medicinska stödet var tillräckligt och gav en positiv erfarenhet medan brister i det emotionella stödet fanns. Föräldrarnas vardag fylldes med stress och krävde planering och organisation för att gå ihop. Vikten av att hälso- och sjukvården anpassades efter varje familj var viktig för att underlätta situationen. Slutsats: Den nya tillvaron för föräldrar när barnet insjuknar i diabetes typ 1 medför oro. Genom att anpassa hälso- och sjukvården efter familjen och komplettera med stöd från andra föräldrar skulle stödet kunna förbättras och oron minskas.

Bakgrund Diabetes mellitus typ 1 är en livslång autoimmun sjukdom med stort egenvårdsbehov. I yrket som sjuksköterska är det viktigt att ha kunskaper om erfarenheter kring hur det är att leva med sjukdomen för att ge rätt stöd, råd och information. Vald teoretisk referensram är Dorothea Orems’ egenvårdsteori.  Syfte Att belysa vuxna individers erfarenheter av att leva med diabetes mellitus typ 1.  Metod Metoden utgjordes av en litteraturstudie. Studien byggde på databassökningar i PsycINFO, PubMed och Cinahl. Efter kvalitetsgranskning valdes tio artiklar ut för analys.  Resultat Resultatet presenterades genom tre kategorier med sju underkategorier. De tre kategorierna var: att inte visa sjukdomendär erfarenheter av att dölja eller åsidosätta sjukdomen beskrevs, att låta sjukdomen vara en del av livet där prioritering och planering, begränsningar och att ha en positiv inställning dominerade och att lära känna sjukdomen tillsammans med andra där vikten av stöd och självkännedom beskrevs.  Slutsats För sjuksköterskor som möter individer med diabetes mellitus typ 1 är det viktigt att känna till de olika aspekterna av att leva med sjukdomen för att kunna ta hänsyn till dessa i den individualiserade vården som borde bedrivas. Genom denna studie kan författarna dra slutsatsen att det fanns ett stort behov av stöd och acceptans från omgivningen kring individer med diabetes mellitus typ 1.

Bakgrund: Diabetes Mellitus Typ 1 är en autoimmunsjukdom som oftast bryter ut i barn- och ungdomsåren. Varje år insjuknar 700 barn i Diabetes mellitus typ 1 och antalet drabbade barn öka för varje år. Diagnosen innebär stora förändringar i det dagliga livet, inte bara för barnet som har drabbats utan även för barnets föräldrar. Allmänsjuksköterskan och diabetesteamet har en viktig funktion i att stödja och ge kunskap om sjukdomen och hur den bör hanteras. Syfte: Syftet var att belysa föräldrars upplevelse av att leva med ett barn som har diabetes mellitus typ 1. Metod: Litteraturöversikten utgjordes av elva kvalitativa artiklar som analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Artikelsökningar gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Av analysen genererades tre olika huvudkategorier till resultatet: tiden efter diagnosen, förändringar i dagliga livet och oro för framtiden. Slutsats: Föräldrar upplevde en stor påfrestning i olika delar av det dagliga livet. De kände en brist på stöd från vården och det sociala nätverket. Barnets framtid med DMT1 var också ett orosmoment. I diskussionen framkom det flera likheter hos föräldrar till barn med andra kroniska sjukdomar. Att överföra resultatet till andra sammanhang ökar möjligheten för vården att förbättra upplevelsen och möta behoven hos föräldrar till barn med DMT1 och även föräldrar till barn med andra kroniska sjukdomar.

Allt fler i världen drabbas av diabetes och siffrorna förväntas öka under den närmaste framtiden. Samhällets kunskaper om orsaker till olika diabetesdiagnoser tycks vara bristande och ha skapat en syn på sjukdomen som är både dömande och ohållbar. Patienter bemöts inte alltid på ett tillfredställande sätt av omgivningen vilket leder till utanförskap på grund av särbehandling. Sjuksköterskor möter allt oftare patienter med en diabetesdiagnos och har därför en viktig roll att stödja patienten i sin nya situation. Syftet med arbetet var att beskriva hur sociala aspekter påverkar livet för personer som lever med diabetes typ 1 ur ett patientperspektiv för att få förståelse hur patienter upplever sin situation. Studien är baserad på sammanlagt åtta artiklar varav hälften hade kvalitativ metod och den andra halvan hade kvantitativ metod. Dataanalysen mynnade ut i tre kategorier: Betydelsen av att vara i ett sammanhang, Att förhålla sig till andras tyckande och tänkande samt Skilda åsikter om stöd. Resultatet visar att patienter generellt har behov av att bli förstådda av sin omgivning men ta emot stöd eller klara sig själv är faktorer som varierar på individnivå. Patienter mår dåligt på grund av omgivningens okunskap om sjukdomen vilket har lett till både social osäkerhet men också särbehandling i olika sociala sammanhang. I diskussionen problematiseras studiens viktigaste fynd. Sjuksköterskan har en viktig roll att ge stöd och öka välbefinnandet för patienter. Genom att vården tar hänsyn till patientens autonomi kan patienten få möjlighet att själv påverka hur vården ska se ut och ges rätt stöd för att stärka patientens förmåga att själv hantera sin situation. En viktig klinisk implikation är att öka tillgängligheten på information. Det kan uppnås exempelvis genom att hålla fler föreläsningar för allmänheten och att öka tillgängligheten för stöd till patienterna genom bland annat internetkommunikation. För att vården ska vara aktuell och följa befintliga riktlinjer bör det även ske en granskning av befintliga rutiner.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 1 debuterar under barn- och ungdomsåren. Behandlingen är egenvård som innebär blodglukoskontroller, läkemedelsbehandling och att följa rekommendationer om kost och motion. Sjuksköterskans yrkesområde innefattar barn- och ungdomar. Avvikande från egenvårdsaktiviteter och hemlighetsmakeri kring sjukdomen påverkar vårdkvaliteten för ungdomar. Syfte: Att beskriva ungdomars upplevelse av att leva med Diabetes Mellitus typ 1 samt att beskriva de granskade studiernas undersökningsgrupper. Metod: Deskriptiv litteraturstudie med tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ samt kvalitativ- och kvantitativ ansats. Samstämmigheter och olikheter i artiklarnas resultat har kategoriserats och teman och subteman har identifierats. Huvudresultat: En del ungdomar upplevde svårigheter att acceptera sin sjukdom och önskade ha kontroll över och ta eget ansvar för sin sjukdom och öka oberoendet. Ungdomar upplevde känslan av att vara annorlunda och undvek att utföra egenvård i sociala sammanhang. Svårigheter att följa kostrekommendationer varierade och att utföra blodglukoskontroller upplevdes ansträngande. Stöd från vänner och jämnåriga underlättade utförandet av egenvård. Det upplevdes positivt att sjuksköterskor visade intresse för ungdomarnas liv utöver deras DMT1. Sjuksköterskor upplevdes brista i att kunna sätta sig in i ungdomarnas situation och vara ett känslomässigt stöd. Slutsats: Det finns ett behov av ökat stöd och förståelse från sjuksköterskor. Genom ökad förståelse kan sjuksköterskan bidra med stöd för att underlätta överföringen av ansvar. Detta kan leda till en ökad trygghet och känsla av kontroll hos ungdomarna, vilket kan bidra till att de vågar dela med sig av sin sjukdom till omgivningen. / Background: Diabetes Mellitus Type 1 debuts in childhood and adolescence. The treatment is self-care that involves blood glucose control, drug treatment and following recommendations on diet and exercise. Nursing's professional area includes children and adolescents. Deviating from self-care activities and secrecy around the disease affects the quality of care for young people. Purpose: To describe the young people's experience of living with Diabetes Mellitus type 1 as well as describing the study groups of the studies examined. Method: Descriptive literature study with twelve scientific articles with qualitative as well as qualitative and quantitative approach. Consequences and differences in the results of the articles have been categorized and themes and subthemes have been identified. Results: Young people experienced difficulties in accepting their illness and wanted to have control over and take responsibility for their illness and increase independence. Young people experienced the feeling of being different and avoiding self-care in social contexts. Difficulties to follow dietary recommendations varied and blood glucose controls were exerted. Support from friends and peers facilitated the performance of self-care. It was positive that nurses showed interest in the lives of adolescents in addition to their DMT1. Nurses were found to fail to get into the situation of young people and to be an emotional support. Conclusion: There is a need for increased support and understanding from nurses. Through increased understanding, the nurse can help to facilitate the transfer of responsibility. This can lead to increased safety and sense of control among adolescents, which may help them dare to share their illness with the environment.