Bakgrund Diabetes typ 2 är en utbredd sjukdom som påverkar människor över hela världen och förväntas öka i förekomst. För att hantera sjukdomen och dess komplikationer spelar egenvård en avgörande roll i behandlingen, vilket inkluderar livsstilsförändringar för patienten. Hälso- och sjukvårdspersonal bidrar till egenvårdsarbetet genom att erbjuda stöd och patientutbildning för att motivera patienten att konsekvent genomföra sin egenvård. Syfte Syftet var att belysa patienters erfarenheter av egenvård vid typ 2 diabetes. Metod Studien utfördes som en icke-systematisk litteraturöversikt och baserades på 14 vetenskapliga originalartiklar med både kvalitativ och kvantitativ metodansats. Artiklarna som granskades erhölls genom sökningar i databaserna PubMed och CINAHL. Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet användes för att granska artiklarna. En integrerad dataanalys användes för att sammanställa och analysera de artiklar som inkluderades i denna litteraturstudie. Resultat  En betydande andel patienter ansåg att familj, vänner och hälso- och sjukvårdpersonal utgjorde en viktig resurs för egenvården. Å andra sidan upplevde en del patienter en avsaknad av stöd från familj och vänner och bristande patientutbildning från hälso- och sjukvårdspersonal. Patienterna hade olika strategier och motiverande faktorer för sin egenvård samt olika känslomässiga upplevelser. Hinder för egenvården inkluderade bland annat ekonomiska begränsningar och arbetsåtaganden. Slutsats Bland patienter med diabetes typ 2 finns en mångfald av erfarenheter av egenvård. Insikterna av studien pekar på ett behov av personcentrerad vård och kontinuerlig utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal för att hantera de varierande behoven i egenvården. / Background Type 2 diabetes is a widespread disease that affects people all over the world and is expected to increase in prevalence. To manage the disease and its complications, self-care plays a crucial role in treatment, including lifestyle changes for the patient. Healthcare professionals contribute to self-care efforts by offering support and patient education to motivate the patient to consistently adhere to their self-care. Aim The aim was to highlight patients’ experiences of self-care in type 2 diabetes. Method The study was conducted as a non-systematic literature review and was based on 14 original scientific articles with both qualitative and quantitative methodological approaches. The articles reviewed were obtained through searches in the databases PubMed and CINAHL. Sophiahemmet University’s assessment for scientific classificationand quality was used to review the articles. An integrated data analysis was used to compile and analyze the articles included in this literature review. Results A significant proportion of patients considered family, friends, and healthcare professionals as important resources for self-care. On the other hand, some patients experienced a lack of support from family and friends, as well as inadequate patient education from healthcare professionals. The patients had different strategies and motivating factors for their self-care, as well as different emotional experiences. Barriers to self-care included economic constraints and work commitments. Conclusions Among patients with type 2 diabetes, a variety of self-care experiences is evident. Study insights highlight the imperative for patient-centered care and ongoing healthcare personnel education to address the diverse self-care needs.

Adipositas und Typ-2-Diabetes sind häufige Erkrankungen des Stoffwechsels. Zur Basistherapie der Adipositas und des Typ-2-Diabetes gehören eine gesunde Ernährungs- weise und die Erhöhung der körperlichen Aktivität unter anderem mit dem Ziel der Gewichtsreduktion. Vermehrte Bewegung führt neben der Verbesserung der körperlichen Leistungsfähigkeit zur Fettmassenreduktion, Verbesserungen der Hyperglykämie, Lipo- proteinstoffwechsels und des Adipokinprofils. Bone morphogenetic proteins (BMPs) werden im Fettgewebe produziert und spielen eine wichtige Rolle in der Adipogenese und Transdifferenzierung von Adipozyten. Während ein Zusammenhang zwischen der BMP-7-Serumkonzentration und Adipositas vor kurzem belegt wurde, ist bisher nicht bekannt, ob weitere BMPs wie BMP-2 und -4 mit Adipositas und Typ-2-Diabetes assoziiert sind. Ziel dieser Arbeit war es deshalb zu untersuchen, ob die BMP-2 und -4 Serumkonzentrationen im Zusammenhang mit Körpergewicht, Fett- verteilung und Parametern des Glukosestoffwechsels bei Patienten mit Adipositas und Typ-2-Diabetes (n=213) stehen. Im Rahmen von drei Interventionsstudien wurde der Einfluss einer hypokalorischen Ernährungsweise über sechs Monate (n=19), eines 45,3 ± 7,4 kg Gewichtsverlustes ein Jahr nach bariatrischer Chirurgie (n=32) sowie eines zwölf- wöchigen Trainingsprogramms (n=60) auf die BMP-2- und -4-Serumkonzentrationen untersucht. Zusätzlich wurde die BMP-2-und -4-mRNA-Expression in humanen omentalen und subkutanen Fettgewebsproben von 161 Patienten charakterisiert. Die BMP-2- und -4-Serumkonzentrationen und die BMP-2- und -4-mRNA-Expression im viszeralen Fettgewebe korrelieren signifikant mit dem BMI und dem Körperfettgehalt. Zirkulierende BMP-4-Spiegel sind geschlechtsabhängig und bei Patienten mit T2D signifikant niedriger als bei gesunden Kontrollpatienten. Sowohl eine moderate Gewichts- reduktion durch kalorienreduzierte Ernährung als auch ein Gewichtsverlust von 45,3 ± 7,4 kg nach bariatrischer Chirurgie führen zu einer signifikanten Reduktion der zirkulierenden BMP-2- und -4-Spiegel. Das zwölfwöchige Trainingsprogramm führte lediglich zu einer signifikanten Reduktion der BMP-2-Serumkonzentration und zu signifikanten Ver- besserung der Leistungsfähigkeit, von Parametern des Glukosestoffwechsels und der Serumkonzentrationen von Adiponektin und Interleukin-6. Zusammengefasst zeigen die Daten, dass erhöhte Serumkonzentrationen von BMP-2 und 4 mit Adipositas assoziiert sind und durch Gewichtsreduktion und Erhöhung der körperlichen Aktivität verringert werden können. Die BMP-2- und -4-mRNA-Expression im viszeralen Fettgewebe kann zu erhöhten Serumkonzentrationen dieser Adipokine bei viszeraler Fettverteilung beitragen.

Objetivos. Investigar a associação entre consumo alimentar, índice glicêmico (IG) da dieta habitual com glicemia e insulinemia de jejum, resistência à insulina (HOMA R) e alteração da homeostase glicêmica (AHG: glicemia de jejum alterada - GJA, tolerância à glicose diminuída - TGD e diabetes mellitus tipo 2). Indivíduos e métodos. 1.054 nipo-brasileiros residentes em Bauru, ambos os sexos, 30 a 90 anos, primeira e segunda gerações, que participaram de inquérito transversal conduzido em 2000, sem diagnóstico prévio de AHG e/ou uso de hipoglicemiantes orais/insulina. Para avaliação da dieta habitual, utilizou-se questionário quantitativo de freqüência alimentar, previamente validado, com o auxílio do programa Dietsys versão 4.0. Os fatores dietéticos foram ajustados pelas calorias totais pelo método residual, após transformação logarítmica. As variáveis independentes foram inicialmente selecionadas segundo correlação de Pearson com glicemia e insulinemia de jejum ou HOMA R (variáveis dependentes contínuas) com valor de p<0,20. A associação entre nutrientes/ alimentos com as variáveis dependentes contínuas foi avaliada em modelos de regressão linear múltiplos. Modelos de regressão logística múltiplos foram utilizados para investigar a relação entre fatores dietéticos (tercis) com AHG, ajustados por fatores de confusão. Resultados. Após ajuste múltiplo, houve associações inversas entre o consumo dos grupos de laticínios integrais (g/dia), doces (g/dia), IG da dieta e glicemia de jejum (mg/dl). Relação inversa entre o consumo de IG da dieta e HOMA R também foi observada. Verificou-se razão de chances - RC (IC 95%) - para GJA de 1,70 (1,06 - 2,74) no último tercil de consumo de fibras totais em que as principais fontes alimentares foram o arroz polido, pão branco e frutas/sucos de frutas. Efeito protetor entre o tercil intermediário do consumo de vegetais [0,61 (0,38 - 0,98)] foi observado para TGD. Conclusão. Em nossa população de estudo, a fibra dietética proveniente do consumo excessivo de arroz polido, pão branco, frutas e sucos representou risco para AHG. Por outro lado, observou-se efeito protetor do maior consumo de vegetais para TGD. / Objective. To investigate the effects of food intake and dietary glycemic index (GI) on fasting plasma levels of glucose and insulin, homeostasis model assessment of insulin resistance (HOMA R) and impaired glucose disturbance - IGD (impaired fasting glucose - IFG, impaired glucose tolerance - IGT and diabetes mellitus type 2). Subjects and methods. 1,054 Japanese-Brazilians living in Bauru, of both genders, 30 to 90 years-old, first- and second-generation, who completed all the information for the cross-sectional survey in 2000, without previous diagnosis of IGD and/or use of oral hipoglycemic medication/insulin. Food consumption was assessed using a validated food frequency questionnaire, with the aid of the software Dietsys 4.0. All dietary factors were log-transformed and adjusted for total energy intake by residual method. The dependent variables were first selected using Pearson correlation with fasting plasma levels of glucose and insulin or HOMA R (continuous independent variables), with p<0.20. The associations between selected nutrients/foods and the continuous independent variables were assessed using multiple linear regression models. Logistic regression models were used to investigate the relationship between dietary factors (tercile) and IGD, while adjusting for confounding factors. Results. After multiple adjustments, intakes of whole dairy products and sweets (g/day) and dietary GI were inversely correlated with fasting glucose levels (mg/dl). Dietary GI was also inversely correlated with HOMA R. The odds ratio (95% confidence interval) for IFG was 1.70 (1.06 - 2.74) in the highest tercile of total dietary fiber (main food sources: white rice and bread, fruits/fruit juices). The second tercile of vegetable intake was associated with a risk reduction of IGT [0.61 (0.38 - 0.98)]. Conclusion. In our study population, the intake of total dietary fiber, largely attributable to high intakes of white rice, white bread, fruits/fruit juices, was positively associated with risk of IGD. On the other hand, a protective effect was observed for higher intake levels of vegetables

<p>Patientutbildning är en viktig del av behandlingen vid typ 2 diabetes. Det finns dock ingen samlad kartläggning av vilken patientutbildning som bedrivs sedan tidigare. Syftet med studien var att kartlägga hur patientutbildning för personer med typ 2 diabetes bedrevs inom primärvården i Sverige år 2006 samt studera om det fanns något samband mellan hur patientutbildning bedrevs och personernas metabola kontroll. Totalt deltog 684 vårdcentraler/hälsocentraler/mottagningar (mottagningar). Data erhölls både från en enkät och Nationella diabetesregistret som omfattade 91 637 patienter med typ 2 diabetes. Resultatet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och<strong> </strong>med multipla linjära regressionsanalyser. Resultatet visade att den vanligaste formen av utbildning var <em>patientutbildning med förutbestämt innehåll</em> som bedrevs individuellt på 362 mottagningar, utav dessa mottagningar bedrev 108 kompletterande grupputbildning. <em>Patientutbildning utifrån patienternas behov</em> bedrevs individuellt på 55 mottagningar och utav dessa bedrev 12 kompletterande grupputbildning. <em>Ospecificerad patientutbildning</em> förekom på 267 mottagningar. Ett statistiskt signifikant samband konstaterades som indikerade att patienternas HbA1c var lägre på de mottagningar som bedrev <em>individuell utbildning utifrån patientens behov</em>, vilket förekom på 55 av mottagningarna. Studien har visat att vid patientutbildning var det främst vårdgivaren som bestämde vad patienten behövde veta och utgick ifrån någon form av checklista. Få vårdgivare utgick utifrån patientens behov och intresse.</p> / <p>Patient education is an important part of the treatment in type 2 diabetes. Today there is no collected survey of patient education. The aim of the study was to survey how patient education for persons with type 2 diabetes was carried out within the primary care in Sweden and study if there was some relation between how patient education was carried out and persons' HbA1c, BMI and physical activates. Totally 684 health care centres participated. Data was received from a questionnaire and the national diabetes register that covered 91637 patients with type 2 diabetes. Data was analyzed through qualitative content analysis and with multiple linear regression analysis. The result showed that most common form of education was "Patient education with a predestined content"<em>, </em>that was practiced individually in 362 of the health care centres, 108 of these also practiced complementary group education.  "Patient education based on the patients needs"<em> </em>was carried out individually at 55 health care centres, 12 were also carried out complementary group education. "Unspecified patient education" was practiced in 267 health care centres. A statistical significant relation was found indicating that patients  receiving individual education based on the patient's needs HbA1c was lower (55 health care centres). The most common procedure was a checklist in which the care provider decided what the patient needed to know.  Most of the care providers in patient education disregarded the patient's needs and interest.</p>

Background: In order to provide good diabetes care it is important for the health care professionals to share patients’ personal understanding of living with diabetes, which differs from a professional understanding of the illness. Patients’ beliefs about health, illness, control and cure are predictive of the outcome of lifestyle changes and pharmacological treatment. Narratives about illness could be used to elucidate what people believe to be central to their experience of an illness and its management. The overall aim of this thesis was to investigate experiences of diabetes and diabetes care among people with type 2 diabetes and district nurses responsible for diabetes care within primary health care. Methods: Forty-four patients diagnosed with diabetes during the previous 2 years were interviewed about their personal understanding of illness and experiences of care. They also participated in an intervention study consisting of group sessions during 9 months. The intervention focused on the patients’ understanding of living with diabetes and was directed at the patients and their nurses (n = 5). The outcome variables haemoglobin A1c (HbA1c), lipids, blood pressure (BP) and body mass index (BMI) as well as well-being, treatment satisfaction and diabetes symptoms of the intervention group were compared with those in a control group (n = 60). Another ten patients were interviewed about their views of their lives. Seventeen nurses in diabetes care were interviewed about their views of their work with patients. The narrative, thematic interviews and focus group interviews were analysed using qualitative content analysis. Findings: Patients’ personal understanding of illness included the categories “image of the disease”; “meaning of the diagnosis”; “integration of the illness”; “space for the illness”; “responsibility for care”; and “future prospects”. Patients’ narratives about their lives included views of knowledge, and capacity, motivation and courage, aspects important for effective self-management. Patients’ views on clinical encounters in diabetes care, interpreted as satisfying or not, included the themes “being in agreement v. in disagreement about the goals”; “being autonomous and equal v. being forced into adaptation and submission”; “feeling worthy as a person v. feeling worthless”; “being attended to and feeling welcome v. being ignored”; and “feeling safe and confident v. feeling unsafe and lacking confidence”. The results of the intervention study with group sessions showed improvements in metabolic balance and treatment satisfaction in the intervention group. At the 1-year follow-up the mean difference between groups in HbA1c was 0.94% (95% confidence interval (CI) 0.58–1.29). Nurses’ views of their work included the themes “Perspectives on illness and caring are not easily integrated into views of disease and its treatment”; “Nurses view their knowledge as more important than the patients’ knowledge”; Nurses’ conscience is challenged by some of their nursing decisions”; “The individuality of each patient is undermined when patients are regarded as a collective group”; and “Nurses are confirmed in their role of nurses by patients who assume a traditional patient role”. Conclusion: These results demonstrate that the understanding of illness and care differs between patients and nurses working in diabetes care; furthermore, that an intervention involving patients and their nurses based on patients’ personal understanding of illness is effective with regard to metabolic control and treatment satisfaction. The cost of the intervention is moderate. Also, we believe that it is possible to clinically implement this intervention within the existing resources for primary health care.

Patientutbildning är en viktig del av behandlingen vid typ 2 diabetes. Det finns dock ingen samlad kartläggning av vilken patientutbildning som bedrivs sedan tidigare. Syftet med studien var att kartlägga hur patientutbildning för personer med typ 2 diabetes bedrevs inom primärvården i Sverige år 2006 samt studera om det fanns något samband mellan hur patientutbildning bedrevs och personernas metabola kontroll. Totalt deltog 684 vårdcentraler/hälsocentraler/mottagningar (mottagningar). Data erhölls både från en enkät och Nationella diabetesregistret som omfattade 91 637 patienter med typ 2 diabetes. Resultatet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och med multipla linjära regressionsanalyser. Resultatet visade att den vanligaste formen av utbildning var patientutbildning med förutbestämt innehåll som bedrevs individuellt på 362 mottagningar, utav dessa mottagningar bedrev 108 kompletterande grupputbildning. Patientutbildning utifrån patienternas behov bedrevs individuellt på 55 mottagningar och utav dessa bedrev 12 kompletterande grupputbildning. Ospecificerad patientutbildning förekom på 267 mottagningar. Ett statistiskt signifikant samband konstaterades som indikerade att patienternas HbA1c var lägre på de mottagningar som bedrev individuell utbildning utifrån patientens behov, vilket förekom på 55 av mottagningarna. Studien har visat att vid patientutbildning var det främst vårdgivaren som bestämde vad patienten behövde veta och utgick ifrån någon form av checklista. Få vårdgivare utgick utifrån patientens behov och intresse. / Patient education is an important part of the treatment in type 2 diabetes. Today there is no collected survey of patient education. The aim of the study was to survey how patient education for persons with type 2 diabetes was carried out within the primary care in Sweden and study if there was some relation between how patient education was carried out and persons' HbA1c, BMI and physical activates. Totally 684 health care centres participated. Data was received from a questionnaire and the national diabetes register that covered 91637 patients with type 2 diabetes. Data was analyzed through qualitative content analysis and with multiple linear regression analysis. The result showed that most common form of education was "Patient education with a predestined content", that was practiced individually in 362 of the health care centres, 108 of these also practiced complementary group education.  "Patient education based on the patients needs" was carried out individually at 55 health care centres, 12 were also carried out complementary group education. "Unspecified patient education" was practiced in 267 health care centres. A statistical significant relation was found indicating that patients  receiving individual education based on the patient's needs HbA1c was lower (55 health care centres). The most common procedure was a checklist in which the care provider decided what the patient needed to know.  Most of the care providers in patient education disregarded the patient's needs and interest.

I denna systematiska litteraturstudie analyseras och beskrivs sjuksköterskans förebyggande(prevention), undervisande och rådgivande funktion i att stödja (promotion) patienter medsjukdomen diabetes typ 2 och i att förhindra (protection) att komplikationer uppstår. I Sverigefinns cirka 365 000 personer som har en diagnostiserad diabetes typ 2 och ungefär lika mångaberäknas ha sjukdomen oupptäckt och odiagnostiserad. Förekomsten av diabetes ökarlavinartat i hela världen just nu. Ökningen kommer att få stora hälsoekonomiska konsekvenserför olika länders sjukvård och samhällen. Då diabetes är en kronisk livslång sjukdom krävsdet i framtiden ökade kunskaper för att möta den utmaning som den pågående utbredningenav sjukdomen utgör.Syftet med denna studie var att söka kunskap utifrån aktuell forskning mellan åren 2005-2009om sjuksköterskans undervisande och rådgivande funktion angående egenvård i samband meddiabetes typ 2, hur uppkomst av fotsår förhindras samt undervisningens effekter.Datamaterialet (10 inkluderade studier) analyserades och sammanställdes.Studiens resultat visade att undervisning i egenvård inte är patient eller individbaserad, attfotkomplikationer inte förebyggs tillräckligt, att det föreligger starkt samband mellanutbildning och livskvalitet samt att sjuksköterskan behöver öka sin pedagogiska kompetens. / In this systematic literature review study the pedagogical, preventive, instructive and advisoryrole of the nurse is analyzed and described, as regards to the promotion of patients diagnosedwith Diabetes type 2 as well as their protection from further complications. In Sweden thereare about 365 000 diagnosed cases of Diabetes type 2 and approximately the same number ofpeople are estimated to suffer from the condition without being identified or diagnosed. Theprevalence of Diabetes around the world is rapidly increasing. This increase will have anotable impact on the economics of healthcare and on the societies of various countries. SinceDiabetes is a chronic lifelong condition, further knowledge will in future be needed in order toface up to the challenge that the present spread of the condition entails.The purpose of this study was to gather information based on current research published from2005 to 2009, related to the teaching and advisory role of the nurse in terms of self care inconnection with Diabetes type 2, how to prevent the origin of foot ulcer as well as the efficacyof patient instruction.The research data (including 10 research studies) was compiled andanalysed.The results of the study showed that self care instruction is generally not based uponindividual or patient preconditions, that foot complications are not subject to sufficientprevention, that a strong correlation exists between quality of education and patient quality oflife, and that nurses need to improve upon their pedagogical skills.

No description available.

<p>I denna systematiska litteraturstudie analyseras och beskrivs sjuksköterskans förebyggande(prevention), undervisande och rådgivande funktion i att stödja (promotion) patienter medsjukdomen diabetes typ 2 och i att förhindra (protection) att komplikationer uppstår. I Sverigefinns cirka 365 000 personer som har en diagnostiserad diabetes typ 2 och ungefär lika mångaberäknas ha sjukdomen oupptäckt och odiagnostiserad. Förekomsten av diabetes ökarlavinartat i hela världen just nu. Ökningen kommer att få stora hälsoekonomiska konsekvenserför olika länders sjukvård och samhällen. Då diabetes är en kronisk livslång sjukdom krävsdet i framtiden ökade kunskaper för att möta den utmaning som den pågående utbredningenav sjukdomen utgör.Syftet med denna studie var att söka kunskap utifrån aktuell forskning mellan åren 2005-2009om sjuksköterskans undervisande och rådgivande funktion angående egenvård i samband meddiabetes typ 2, hur uppkomst av fotsår förhindras samt undervisningens effekter.Datamaterialet (10 inkluderade studier) analyserades och sammanställdes.Studiens resultat visade att undervisning i egenvård inte är patient eller individbaserad, attfotkomplikationer inte förebyggs tillräckligt, att det föreligger starkt samband mellanutbildning och livskvalitet samt att sjuksköterskan behöver öka sin pedagogiska kompetens.</p> / <p>In this systematic literature review study the pedagogical, preventive, instructive and advisoryrole of the nurse is analyzed and described, as regards to the promotion of patients diagnosedwith Diabetes type 2 as well as their protection from further complications. In Sweden thereare about 365 000 diagnosed cases of Diabetes type 2 and approximately the same number ofpeople are estimated to suffer from the condition without being identified or diagnosed. Theprevalence of Diabetes around the world is rapidly increasing. This increase will have anotable impact on the economics of healthcare and on the societies of various countries. SinceDiabetes is a chronic lifelong condition, further knowledge will in future be needed in order toface up to the challenge that the present spread of the condition entails.The purpose of this study was to gather information based on current research published from2005 to 2009, related to the teaching and advisory role of the nurse in terms of self care inconnection with Diabetes type 2, how to prevent the origin of foot ulcer as well as the efficacyof patient instruction.The research data (including 10 research studies) was compiled andanalysed.The results of the study showed that self care instruction is generally not based uponindividual or patient preconditions, that foot complications are not subject to sufficientprevention, that a strong correlation exists between quality of education and patient quality oflife, and that nurses need to improve upon their pedagogical skills.</p>

Bakgrund Den äldre befolkningen lever allt längre och den kroniska sjukdomen diabetes typ 2 blir allt mer förekommande.Behandlingen av diabetes typ 2 består till stor del av råd om livsstilsförändringar som fysisk aktivitet och rekommendationer om kostvanor i kombination med perorala läkemedel och i vissa fall injektioner med insulin. Samtidigt som den äldre personen har diabetes typ 2 kan individen även ha andra sjukdomar, detta ställer höga krav på den enskilda individen och dialogen mellan sjuksköterskan och patienten. Vården bör därför öka sin förståelse för äldre personers upplevelser av att leva med diabetes typ 2 Syfte Att belysa äldre personers upplevelser av att leva med diabetes typ 2 Metod Litteraturstudien är grundad på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes och valdes från databaserna Pub Med, CINAHL plus with full text samt SWE Pub Resultat Äldre personers upplevelser presenteras i två huvudteman med respektive subteman. Att som äldre leva med diabetes: upplevdes på olika sätt i kroppen från person till person. Att leva med diabetes upplevdes som en balans i tillvaron men även som en ständig kamp. Känslor av uppgivenhet uppstod och svårigheter att känna glädje i livet, medans andra upplevde sjukdomen som en naturlig del i ålderdomen. Kraven på livsstilsförändringar: att känna kravet på att göra livsstilsförändringar kunde vara svåra att hantera. Att misslyckas med sina livsstilsförändringar gav patienterna skuldkänslor. Hälso- och sjukvården ansågs som en trygghet att luta sig emot i händelse av osäkerhet. Att bli bemött som en egen unik individ och att sjuksköterskan hade ett engagemang och tid att lyssna på vad som var viktigt för patienten upplevdes som ett tillfredställande mötet med vård en Diskussion Äldre personer med diabetes typ 2 vill bli bekräftade och sedda som enskilda unika individer och dialogen i mötet med vården har en avgörande och betydande roll / Background The older population is living longer and diseases such as diabetes type 2 are becoming more prevalent in combination with other diseases. The treatment of diabetes type 2 is largely composed of advice on lifestyle changes such as physical activity and recommendations on diet. This places high demands on the individual and on the communication between the nurse and patient. The health authorities should therefore increase their understanding of older patients' experiences of living with diabetes type 2 . Aim To illuminate older people's experiences of living with diabetes type 2 Methods The literature review based on ten qualitative research articles. The articles was taken from Pub Med and CINAHL Plus with Full Text and SWE Pub Results Older people ́s experiences are presented in two main themes and subthemes. Living with diabetes type 2 was perceived differently in the body from person to person. Living with diabetes was seen as a balance in life but also as a constant battle. Feelings of hopelessness arose and difficulties to enjoy life occurred, while others experienced the disease as a natural part of aging. The requirement to make lifestyle changes could be difficult to manage. Failure to apply their lifestyle changes gave patients guilt. Health care was considered a security to rely on in case of uncertainty. To be treated as an individual and the nursés commitment and time to listen to what was important for the patient was experienced as satisfactory nursing care Discussion Older people with diabetes type 2 want to be recognized as unique individuals by their caregiver and dialogue in nursing care has a crucial and significant role