I föreliggande studie redogörs för samtalet som språkutvecklande aktivitet och ett försök att bedöma dess konsekvenser för val av innehåll och arbetsmetoder i undervisningen. Ytterligare görs en undersökning av vilka språkutvecklande metoder som används på en grundskola med flerspråkiga klasser genom klassrumsobservationer för att studera interaktionen lärare-elev samt genom djupintervjuer med lärare, specialpedagoger och biträdande rektor. Denna studie använder både kvalitativa och kvantitativa metoder för att belysa undervisning, interaktion och lärande i flerspråkiga klasser. Resultatet av min studie visar att lärarna till stor del fortfarande dominerar talutrymmet i klassrumsinteraktion trots att den delade uppfattningen bland lärarinformanterna var att betona interaktionens betydelse för inlärningen av kommunikativa funktionella färdigheter. Resultatet belyser alltså en viss diskrepans mellan lärarnas egen uppfattning och den praktiska tillämpningen.

Undersökningen syftar till att utforska en postsekulär variant av integrationsbegreppet, genom att kritiskt granska aktuell forskning om integration. Detta genom ett explorativt begreppsstudium som primär metodologisk ansats, ett allmänt litteraturstudium som sekundär ansats, samt ett intersektionellt perspektiv som komplementär teoretisk ansats. Undersökningens postsekulära teoretiska ramverk utgörs av Zygmunt Baumans teori om flytande modernitet, Charles Taylors teori om den dialogiska funktionen, och Seyla Benhabibs teori om deliberativ demokrati. Undersökningen visar på fem centrala dimensioner av det postsekulära integrationsbegreppet; (i) mer än enbart religion, (ii) förändrade maktförhållanden och villkor, (iii) intersektionalitet, (iv) samtida aktivism, och slutligen (v) ideal och visioner. Den första dimensionen syftar till att problematisera den vetenskapliga debatten om postsekularitet, och påpeka dess ensidiga betoning på religion och religiositet i relation till sekulära samhällen. Den andra dimensionen syftar till att undersöka maktförhållanden och villkor, med grund i historiska, ekonomiska, sociala och globala faktorer. En tredje dimension belyser den mänskliga identitetens komplexitet och dess transformation, utifrån maktrelationer och tillhörighetskategorier. Den fjärde dimensionen som trädde fram accentuerade begrepp som deliberativ demokrati, omförhandling, försoning och solidaritet. Fokus lades främst på socialt engagemang och gräsrotsinitiativ som former av aktivism. Den femte och avslutande dimensionen anspelar på idealets och visionernas betydelse, och hur dessa träder fram i samtida sekulär kontext. Med grund i undersökningens resultat, är det möjligt att påvisa hur traditionella förståelser av integrationsbegreppet framträder som otillräckliga och kontraproduktiva i strävan efter jämlik och inkluderande integration. / The purpose of this study is to explore a postsecular alternative to the concept of integration, through a critical examination of current research on integration. This is achieved through an explorative conceptual study as the primary method, a general literature study as the subordinate method, and an intersectional perspective as a complementary theoretical approach. The postsecular theoretical framework of this thesis consists of Zygmunt Bauman’s theory of liquid modernity, Charles Taylor’s theory of the dialogical function, and Seyla Benhabib’s theory of deliberative democracy. The study presents five central features of the postsecular concept of integration as being; (i) more than just religion, (ii) change in power relations and conditions, (iii) intersectionality, (iv) contemporary activism, and lastly (v) ideals and visions. The first feature aims to scrutinize the scientific postsecular debate, and point out its one-sided emphasis on religion and religiosity in relation to secular societies. The second feature aims to examine power relations and conditions, constituted by historical, economic, social and global factors. A third feature illuminates the complexity and transformation of identity, with regards to power relations and categories of belonging. The fourth feature which appeared in the study emphasized concepts like deliberative democracy, renegotiation, reconciliation and solidarity. The focal point being social commitment and grassroots- levels of initiatives as forms of activism. The fifth and concluding feature refers to the significance of ideals and visions and how these appear in contemporary secular context. Based on this study, it is possible to claim how traditional understandings of the concept of integration appear inadequate and counterproductive in the endeavor of an equal and inclusive integration.

In this essay Murakami Haruki’s novel The Wind Up Bird Chronicle was analysed from the perspective of Mikhail Bakhtin’s theory of the chronotope. The aim was to explore the concept of time and space as presented in the novel. In particular, the analysis focused on how Bakhtin’s chronotopes can be applied to The Wind Up Bird Chronicle, how the chronotopes can enhance our understanding of the novel, and finally how the chronotope theory can be applied to the concept of ‘magic realism’ that is often used to describe Murakami’s authorship. Four chronotopes, presented by Bachtin, were selected and applied to the novel: every-day life, the road, crisis and the castle. The concept of the chronotope allows analysis of how time and space work together in literature and how they form patterns of correlation in the sujet. Results showed that the four chronotopes were found in the novel, and that they also interacted with each other. The chronotope of everyday-life was apparent throughout the novel, and the narrator was under its control. The narrator also seemed to create every-day life out of the chronotopes of the road and crisis by re-living the crises in the road. These three chronotopes seemed inseparable in The Wind Up Bird Chronicle. Finally, the fourth chronotope, the castle, illustrated how a concrete room in the novel, a house, became a part of time and space through a character who, by his presence, gave the impression of slowing down time. When this character disappeared, time made its way through space, making the chronotope of the castle visible. The essay concludes that the chronotope theory was a relevant way to analyse The Wind Up Chronicle as it provided a concept of how time and space appeared together in a novel where time and space is always present. The analysis helped creating a way of understanding the patterns in the novel, which were not always clear, thereby also increasing the understanding of The Wind Up Bird Chronicle.