<p>Syfte: Uppsatsens syfte är att problematisera och undersöka diskussionen om namnpublicering på nätet ur ett yttrande-/tryckfrihetsperspektiv.</p><p>Metod: Studien bygger på kvalitativ metod och i min analys av artiklar och intervjuer används dialogisk textanalys. </p><p>Slutsatser: Mina slutsatser visar att det finns en stor skillnad mellan journalister och juristers syn på namnpublicering. Journalisterna har en väldigt stor yrkesstolthet och vill inte se problemet ur en juridisk synvinkel, båda redaktörerna leder hela tiden tillbaka frågorna till de etiska riktlinjerna och allmänintresset. De har även en lättsam inställning till fällningar i PO och stämningar, där båda säger att det är något de räknar med. Ingen av dem vill se lagändringar och menar att systemet vi har idag är fullt tillräckligt. Juristen däremot tycker den etiska diskussionen är långt ifrån tillräcklig, och menar att problemet är mycket den brist av respekt för fällningar som de båda redaktörerna har. Enligt honom är lösning både för tryckta och nätbaserade upplagor att kriminalisera i ett vidare perspektiv och höja straffavgifter. Men det största problemet är att det finns stora splittringar inom journalistkåren, och även inom en och samma tidning. Till att börja med måste journalistkåren ta upp debatten och hålla en gemensam attityd, innan man kan tillsammans med jurister utveckla debatten och komma fram till en hållbar lösning.</p>

Syfte: Uppsatsens syfte är att problematisera och undersöka diskussionen om namnpublicering på nätet ur ett yttrande-/tryckfrihetsperspektiv. Metod: Studien bygger på kvalitativ metod och i min analys av artiklar och intervjuer används dialogisk textanalys. Slutsatser: Mina slutsatser visar att det finns en stor skillnad mellan journalister och juristers syn på namnpublicering. Journalisterna har en väldigt stor yrkesstolthet och vill inte se problemet ur en juridisk synvinkel, båda redaktörerna leder hela tiden tillbaka frågorna till de etiska riktlinjerna och allmänintresset. De har även en lättsam inställning till fällningar i PO och stämningar, där båda säger att det är något de räknar med. Ingen av dem vill se lagändringar och menar att systemet vi har idag är fullt tillräckligt. Juristen däremot tycker den etiska diskussionen är långt ifrån tillräcklig, och menar att problemet är mycket den brist av respekt för fällningar som de båda redaktörerna har. Enligt honom är lösning både för tryckta och nätbaserade upplagor att kriminalisera i ett vidare perspektiv och höja straffavgifter. Men det största problemet är att det finns stora splittringar inom journalistkåren, och även inom en och samma tidning. Till att börja med måste journalistkåren ta upp debatten och hålla en gemensam attityd, innan man kan tillsammans med jurister utveckla debatten och komma fram till en hållbar lösning.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kommunikation i instrumentalundervisning kan förstås i förhållande till teorier om dialog och dialogisk undervisning. Med avstamp i den ryske litteraturteoretikern Michail Bachtins dialogbegrepp och med tankar och forskning om dialogisk undervisning som referenspunkter undersöks det i denna uppsats hur kommunikation i individuell instrumentalundervisning respektive ensembleundervisning kan se ut och förstås. En instrumentallärare som arbetar på en kommunal kulturskola har observerats när denne undervisar elever individuellt samt i ensemble. Observationerna har strukturerats och analyserats med hjälp av begrepp och idéer om dialogisk undervisning i klassrumssituation. Under observations- och analysprocessen har begreppen omarbetats för att kunna belysa det specifika i den instrumentalpedagogiska situationen i allmänhet och den individuella undervisningsformen i synnerhet. Några dialogiska huvudteman har visat sig förekomma i den observerade lärarens undervisning och dessa har kopplats samman med de redan befintliga begreppen om dialogisk undervisning för att på så vis söka förståelse i hur kommunikationen i de observerade undervisningssituationerna kan förstås i förhållande till tidigare forskning. Den musikaliska kommunikationen var det som tydligast skiljde resultatet av undersökningen från den tidigare forskning om dialogisk undervisning som presenterats, och just denna typ av kommunikation visade sig också skilja sig i hur den användes i individuell undervisning respektive ensemble. Det finns i allmänhet grundläggande skillnader i hur kommunikation i grupp och kommunikation mellan enbart två individer fungerar och detta var också något som resultatet av undersökningen underströk. Kommunikationen i de individuella lektionerna kännetecknas av en tät ord- eller yttrandeväxling mellan lärare och elev. Generellt sett kan sägas att huvuddelen av den kommunikation som förekommer i ensembleundervisning också förekommer i individuell undervisning, men i mer koncentrerad form i den senare undervisningsformen.

Syftet med denna studie var att utifrån ett språkutvecklande perspektiv, i en årskurs fem där man regelbundet tittar på nyheter i undervisningen, undersöka vad sådan undervisning får för konsekvenser för undervisningssituationen, undervisande lärare och de elever som finns representerade i klassen. För att genomföra undersökningen valde jag att använda mig av två kvalitativa datainsamlingsmetoder, intervju och observation.  Studien visar att arbetssättet med nyheter ger en vardagskunskap, är ämnesintegrerat och utvidgar barnens språk och tänkande. Den dialogiska undervisningen främjar och skapar förutsättningar för alla elever att möta och tillägna sig ett rikt och utvecklat språk.

Svenska elevers läsförståelse har enligt den senaste PISA-mätningen (2022) visat ett dalande resultat som idag motsvarar samma nivåer som under mätningen år 2012 då de lägsta nivåerna för elevers läsförståelse utmättes. PIRLS-mätningen 2021 vittnar om ett likartat resultat, som berör elever i grundskolan, med försämrade resultat i läsförståelse inom både skönlitteratur och sakprosa.  Forskning styrker att boksamtal är en framgångsrik metod för att öka läsförståelse och skapa läslust. Studiens syfte är att belysa och jämföra förekomsten av boksamtal i årskurs F–3 och 4–6. Det är en kvantitativ enkätstudie som riktat sig till lärare som arbetar i årskurserna F–6. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i literacy, vilket innebär text, på olika sätt, som bidrar till ett meningsskapande. I studien används ett modifierat analysverktyg, anpassat för det studien är ämnat att undersöka, inspirerat av Freebody och Lukes (2003) resursmodell. Studiens två forskningsfrågor är ”Ökar eller minskar arbetet med boksamtal i årskurs 4–6 jämfört med F–3, enligt enkätens respondenter?” och ”Vilka literacypraktiker berörs, och hur, i arbetet med boksamtal i årskurs F–3 och 4–6, enligt enkätstudiens respondenter?”.  Enkäten fick in 110 svar varav 79 klassades som boksamtal utifrån studiens definition. Studiens resultat visade att utförande av boksamtal skiljde sig mellan årskurserna, där F–3 var ledande trots att skillnaden var marginell. Resultatet visade också att boksamtal sällan pågick i mer än 5–10 minuter, vilket enligt Chambers anses vara för kort för att klassas som boksamtal, men som utifrån studiens definition inkluderats som boksamtal. En slutsats som drogs var att dessa boksamtal liknade mer dialogisk läsning, som också avser att öka elevers läsförståelse och bidra till en bättre läsupplevelse.

Arbetet behandlar förskollärares syn på högläsningens betydelse för barns språkutveckling. Jag har fokuserat på hur förskollärarna arbetar med högläsning för att den ska bli språkutvecklande för barnen. Jag har en kvalitativ metod och genomfört fyra halvstrukturerade intervjuer för att höra pedagogernas uppfattningar och erfarenheter av högläsning på förskolan. Den tidigare forskningen tar upp vikten av högläsning i relation till språkutveckling samt arbetssätt som förskollärarna kan använda sig av för att arbeta med högläsning och uppnå dess fulla potential. Arbetet utgår från den sociokulturella teorin och fokuserar även på den pedagogiska ämneskunskapen. Resultatet kopplas sedan till den teoretiska bakgrunden samt mina egna tankar och erfarenheter kring ämnet. Resultatet av mina intervjuer visar att pedagogerna ofta för samtal med barnen och arbetar språkutvecklande under högläsningssituationerna men att det finns möjligheter till att utveckla arbetet både innan och efter en situation för att uppnå en högre kvalité på högläsningen i förskolan.

The topic of this essay is core value issues, how they are mediated in school and how they are practiced. I am investigating a problem concerning the existential worth of the core values-content for children, or in other words, the difficulty of reconciling the theory of the core values and their practice. This problem is portrayed by two stories. The aim of this work is to investigate how to combine the core values theory with its practice, in other words, make it meaningful. In my essay, I turn to recent research in the field to provide a background to my issue, and hereby further point to my problem. To further deepen the understanding of the problem, I use the professor and educator Eugene Matusov´s theory of dialogic pedagogy. Matusov, much inspired by Bahktin, asserts that all human communication is inherently dialogic. Based on this thesis I have tried to understand my problem and examine what possible solutions Matusov can contribute with. What I have found is that core values practice, here illustrated by my stories and current research, is problematic because it very much is program-based. This tends to lead to correcting children's behavior through actions and prevention against bullying and abusive actions. This becomes the core values practice. Instead I argue based Matusov´s theory, that the core values practice ​​should rather have a broad democracy and community focus where norms, societal discourses and structures are examined in a joint effort. I also argue that meaning making and learning can, and aught to, be promoted through dialogic pedagogy.

Denna litteraturstudie behandlar hur dialogisk högläsning påverkar eleverna i klassrummet men även i hemmet. Denna litteraturstudie riktar sig till lärare som jobbar inom grundskolan med årskurserna F-3. Syftet med litteraturstudien är att belysa hur dialogisk högläsning påverkar elevernas språkutveckling och växande ordförråd. Den handlar även om hur nya ord kan bearbetas i gemenskap med eleverna för att skapa olika uppfattningar och skapa en egen förståelse. Barnlitteratur är en stor del av den dialogiska högläsningen. Urvalet av barnlitteratur som elever kan relatera till och är intresserade av samt fångar deras intresse är inte alltid det lättaste valet för en lärare att göra.   Resultatet har utgått från nationella och internationella artiklar som har använts för att svara på frågeställningarna. Litteraturstudiens resultat har även tagit avstamp från nationella proven och PISA- undersökningen för att få en överblick av elevers resultat. Den analyserade forskningen i denna litteraturstudie, framhäver vikten av den dialogiska högläsningens betydelse i den språkutvecklande undervisningen och elevers förmåga att uttrycka sig i dialog kring litteraturen. Forskningen påvisar flera positiva aspekter med den dialogiska högläsningen i språkutvecklande syfte i undervisningen. Studier påvisar även metoder där eleverna själva läser högt för andra både människor och djur. Slutligen framgår det i forskningen att den dialogiska högläsningen har en positiv effekt på eleverna där resultatet visar att eleverna utvecklar sina kunskaper både språkligt och skriftligt.

Studiens syfte var att undersöka hur gymnasielärare i svenska och SO-ämnena engagerar sina elever i samband med föreläsning. Vidare undersöktes vilka metoder lärarna föredrog att använda när de föreläste samt vilka fördelar och nackdelar de fann med dessa metoder. Studien utgick från både Vygotskijs sociokulturella perspektiv om lärande och Bakhtins teori om dialogens betydelse. Resultatet visade att lärarna ansåg att de viktigaste undervisningsredskapen i samband med föreläsning hade med lärarens didaktiska kompetens att göra. Vidare visade resultatet att den dialogiska metoden användes av de flesta lärarna och att det fanns både fördelar och nackdelar med de två metoderna. Fördelarna med den monologiska metoden är att den är enkel eftersom läraren har ordet och därmed kan kontrollera undervisningen. Den är tidseffektiv, den har en tydlig struktur och den ger en grundkunskap till alla elever. Nackdelarna med den monologiska metoden är att elevernas talutrymme begränsas vilket leder till att elevernas kunskaper och erfarenheter missas. Fördelarna med den dialogiska metoden är att elever blir engagerade av frågor läraren ställer och att de kan reflektera över det de tycker är viktigt och meningsfullt. Dessutom lär sig de tysta eleverna mer av andra elever. Nackdelarna är att den bara passar de elever som är motiverade samt att det finns elever som inte vill eller orkar bidra till lektionen. De slutsatser som kan dras utifrån dessa resultat är att undervisningsredskapen som hade med didaktisk kompetens att göra var viktigast för att upprätthålla elevernas uppmärksamhet under föreläsning. Genom att öka kunskapen hos lärarna om vilka undervisningsredskap som har mest betydelse i samband med föreläsning kan möjligheten att påverka elevernas engagemang förbättras. Vidare kan man dra slutsatsen att lärarna, trots vissa nackdelar, föredrog den dialogiska metoden framför den monologiska tack vare de fördelar som denna metod medförde.

Det är vida belagt att boksamtal under högläsning gynnar barns språkutveckling och bidrar till utökat ordförråd. Syftet med denna undersökning är att se om boksamtal praktiseras under läsvilan inom förskolan samt hur förskollärarna upplever att de arbetar med boksamtal. Vi har även undersökt om valet av litteratur görs medvetet eller lämnas åt slumpen.  Den teori som legat till grund för undersökningen är den sociokulturella teorin som bygger på att barn utvecklas och lär i samspel och dialog med en vuxen eller en kunnigare kompis. Det som framkom efter analyser av intervjuer och observationer av förskollärare var att boksamtal genomfördes i tre av fyra förskolor och att litteraturen valdes medvetet av samtliga förskollärare.