Den här uppsatsen innefattar hur dialogisk högläsning påverkar yngre elevers läsförståelse och läsintresse i svenskundervisningen i årskurs F-3. Uppsatsen belyser även lärarens syn på dialogisk högläsning i svenskundervisningen. En PISA undersökning som genomfördes 2012 i läsförståelse visade att elever i den svenska skolan hade ett sämre resultat än det internationella genomsnittet. Syftet med den här uppsatsen är att granska vad tidigare forskning skriver om hur dialogisk högläsning kan bidra till en ökad läsförståelse och ökat läsintresse hos elever i årskurs F-3. Dessutom granskas vad forskningen säger om lärares åsikter kring dialogisk högläsning. Analysens material grundar sig i den sociokulturella teorin. Materialet som har analyserats är vetenskapliga artiklar som både har varit nationella och internationella. Litteraturstudiens resultat visar att dialogisk högläsning påverkar yngre elevers läsförståelse och läsintresse positivt. Med hjälp av dialogisk högläsning får eleverna en utökad kunskap i att återberätta, sammanfatta, större ordförråd och kunna läsa mellan raderna. Genom samspel och kommunikation med andra får eleverna ett utökat läsintresse. Resultatet visar även att vissa lärare inte ser dialogisk högläsning som en undervisningsform utan använder det som en metod för att få eleverna att koppla av. För att dialogisk högläsning ska ha en positiv effekt på elevers läsförståelse och läsintresse behöver läraren ha ett tydligt syfte med undervisningen och vara väl förberedd.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares uppfattningar om högläsning och samtalet i samband med högläsning. En kvalitativ metod har tillämpats genom semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma förskollärare. Intervjusvaren har analyserats med hjälp av den sociokulturella teorin. Resultatet visar att förskollärarna arbetar med högläsning regelbundet och att det sker vid den dagliga vilan. Högläsning sker också i samband med tema- och projektarbeten. Samtliga förskollärare berättar att syftet med att högläsa i förskolan är att stärka barnen i deras språkutveckling samt att förskolan spelar en viktig roll eftersom förskollärarna upplever att högläsning inte sker i så stor utsträckning i hemmen. Det framkom även att förskollärarna uppfattar barnen som ovana vid högläsning vilket påverkar koncentrationen. Förskollärarna visar en uppfattning om att samtalet har en betydande roll för språkutveckling i högläsningssituationer. Slutligen framkom det att förskollärarna använder sig främst av högläsningsmetoden dialogisk högläsning men även att performativ högläsning förekommer beroende på syftet med högläsning-stunden.

Studiens syfte är att undersöka hur yrkesverksamma lärare i årskurserna F-3 upplever fördelar respektive begränsningar i arbetet med kooperativa lärandemetoder och hur lärare legitimerar användningen av kooperativa lärandemetoder i språkutvecklande syfte hos elever med svenska som andraspråk i språkligt heterogena klassrum. Teoretiska perspektiv som används är dialogisk undervisning, muntlig interaktion ur ett andraspråksperspektiv, kooperativt lärande och kooperativa strukturer. Studien bidrar med lärares uppfattningar om användningen av kooperativa lärandemetoder i de yngre skolåren. Det är en kvalitativ intervjustudie med åtta yrkesverksamma lärare från olika kommuner i Skåne. För att analysera vår insamlade empiri har vi utgått från en tematisk analys genom våra transkriberingar, kodning av empirin och tematisering. I resultatanalysen har vi sammanställt lärarnas syn på kooperativa lärandemetoder generellt och för elever med svenska som andraspråk, med både fördelar och begränsningar. Genom att eleverna får arbeta i mindre grupper har lärarna upplevt att de vågar språka vilket de i förlängningen anser gynna språkutvecklingen, speciellt hos elever med svenska som andraspråk. Begränsningar som framkom var främst tid och personalresurser. Sammanfattningsvis legitimerar lärarna kooperativa lärandemetoder genom att gruppinteraktionen ger eleverna större talutrymme vilket gynnar elevernas språk- och kunskapsutveckling. Vi diskuterar den rådande enspråksnormen i svenska klassrum och diskuterar kooperativa lärandemetoder utifrån ett flerspråksperspektiv.

Idag behöver elever utveckla förmågor för att kunna delta i den kultur som finns online. Denna kultur kännetecknas av samarbete. Ett sätt att samarbeta digitalt är att skriva kollaborativt vilket elever kan lära sig genom att få tydliga instruktioner som stöd i processen. Den här uppsatsens syfte är därför att jämföra skrivsamarbete i olika grupper samt undersöka hur uppgiftsinstruktioner som syftar till att utveckla det digitala kollaborativa skrivandet eventuellt kan inverka på samarbetet. De teoretiska utgångspunkterna för studien grundas i Computer Supported Collaborative Learning (CSCL) samt i teori om dialogicitet. Tidigare forskning visar att elevers kollaborativa skrivande kan stöttas genom instruktioner. Metoden för insamling som använts är en kvalitativ fältstudie. Materialet består av fyra inspelningar av gruppernas samarbete och fyra texter som de producerade under samarbetet. Resultatet visar att det i gruppers samarbetsprocesser finns inslag av bland annat förhandling, förståelse och beslut. Resultatet visar också att det finns skillnad i gruppers samarbete beroende på om de fått instruktioner eller inte. Vår slutsats är att grupper tenderar att arbeta mer kooperativt än kollaborativt samt att instruktioner kan stötta elever i att arbeta mer kollaborativt.

Studiens syfte är att undersöka vilka föreställningar förskollärare har kring högläsning och de frågeställningar som kommer att besvaras är; hur planerar förskollärare för högläsning, vilka eventuella utmaningar ser förskollärare med högläsning och vilka metoder använder sig förskollärare av för att göra högläsningen språkutvecklande. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod där sex semistrukturerade intervjuer genomförts som sedan transkriberats, kodats och genomgått en tematisk analys för att strukturera resultaten. Resultatet av studien visar på hur förskollärare använder högläsning som en stimulerande och utvecklande aktivitet för barns språk. Resultatet var att förskollärarna främst arbetade med dialogic book reading eller som det på svenska kallas för dialogiskt läsande samt hur de tillämpade de olika stöttningsstrategier som finns för att samtala kring böcker. Förskollärarna ansåg att aktivt deltagande var av vikt för högläsningen och utmaningen var intresset både från pedagogens sida och barnens och detta för att möjliggöra högläsningen. Slutsatsen är att förskollärare anser att högläsning är en språkutvecklande aktivitet som de arbetar med kontinuerligt på ett dialogiskt sätt för att främja barns språkutveckling.

Enligt läroplanen för grundskolan är högläsning något som ska erbjudas i alla årskurser. Syftet med denna studie är därför att bidra med kunskap om lärares arbete med dialogisk högläsning i förskoleklass till årskurs 3, samt belysa progressionen mellan dessa årskurser.   För att besvara syftet fokuserar studien på följande frågeställningar: -Hur förbereder lärare sig för dialogisk högläsning i klassrummet? -Vilka strategier använder lärare för att skapa en interaktiv och engagerande läsning? -Hur ofta förekommer dialogisk högläsning, samt i vilka sammanhang?Sociokulturellt perspektiv är studiens teoretiska utgångpunkt. Studien är fallstudie-inspirerad då den utgår från en specifik skola. Studien använder triangulering i form av intervjuer och observationer. I studien intervjuas lärare i årskurs f-3. Observationer sker i förskoleklass och årskurs 3. I resultatet framkommer en tydlig progression gällande elevinflytande i val av böcker som högläses. Ju äldre eleverna blir desto mer inflytande har eleverna i valet av högläsningsbok. Resultatet visar att aktiviteter inom högläsning inte kan kopplas till någon tydlig progression, utan det beror snarare på lärares val av aktiviteter och inte vilken årskurs undervisningen sker i. Slutligen återfinns en tydlig progression gällande frekvens av högläsning. Elever i årkurs 2 och 3 får i högre uträckning erfara högläsning jämfört med elever i årkurs 1 och förskoleklass. I diskussionen framkommer det att högläsning anses viktig för undervisningen i årskurs f-3. Slutligen är det viktigt att eleverna får möta en mångfald av texter samt erbjudas att göra text-till-själv-kopplingar.

Denna studie handlar om förskollärares tankar kring och föreställningar om högläsning. Orsaken till att valet föll på detta ämne är vårt intresse för högläsning och hur det används i praktiken. Vi önskade en fördjupning i högläsning inför vår kommande yrkesprofession som förskollärare. Därför valde vi att intervjua förskollärare för att få deras bild av hur högläsning används i förskolan. Det finns mycket forskning kring högläsning i förskolan vilket gjorde oss nyfikna på praktiken kring högläsning och hur mycket kunskap som förskollärarna besitter i ämnet. Syftet med denna studie är att med hjälp av diskursanalys undersöka förskollärares kunskap om och attityder till högläsning och de forskningsfrågor som undersöks i studien är följande: ·        Hur ser förskollärares kunskap om högläsning och språkutveckling ut? ·        Vilka hinder och möjligheter synliggörs i förskollärares diskurser? ·        Utifrån förskollärares beskrivning: hur och varför läser man i förskolan? För att undersöka studiens syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med förskollärare och har på så sätt samlat ett rikt empiriskt material som sedan har analyserats genom en diskursanalys för att synliggöra de diskurser om högläsning som existerar hos respondenterna. Diskursanalysen är i denna studie både en teori och en metod vilket medför att som teori behandlar den vilken funktion språk har och som metod granskar den detta språk. Eftersom denna studie lyfter förskollärarnas uppfattning kring hur högläsning kan främja barns språkutveckling och hur högläsningen ser ut i praktiken, har vi med hjälp av diskursanalysen analyserat intervjuer som genomförts samt jämfört med tidigare forskning. De resultat som framkommit i studien pekar på en diskrepans mellan hur man kan använda högläsning till att stötta språkutvecklingen hos barn och hur högläsning de facto används i praktiken. Högläsningen används ofta som läsvila och som en samlande aktivitet. Forskningen pekar på att med stöd och utbildning kan förskollärarna förbättra sin kompetens kring barns språkutveckling och med fördjupad kunskap kan högläsningen användas mer i praktiken i ett språkstöttande syfte.

Denna studie handlar om förskollärares tankar kring och föreställningar om högläsning. Orsaken till att valet föll på detta ämne är vårt intresse för högläsning och hur det används i praktiken. Vi önskade en fördjupning i högläsning inför vår kommande yrkesprofession som förskollärare. Därför valde vi att intervjua förskollärare för att få deras bild av hur högläsning används i förskolan. Det finns mycket forskning kring högläsning i förskolan vilket gjorde oss nyfikna på praktiken kring högläsning och hur mycket kunskap som förskollärarna besitter i ämnet. Syftet med denna studie är att med hjälp av diskursanalys undersöka förskollärares kunskap om och attityder till högläsning och de forskningsfrågor som undersöks i studien är följande: ·        Hur ser förskollärares kunskap om högläsning och språkutveckling ut? ·        Vilka hinder och möjligheter synliggörs i förskollärares diskurser? ·        Utifrån förskollärares beskrivning: hur och varför läser man i förskolan? För att undersöka studiens syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med förskollärare och har på så sätt samlat ett rikt empiriskt material som sedan har analyserats genom en diskursanalys för att synliggöra de diskurser om högläsning som existerar hos respondenterna. Diskursanalysen är i denna studie både en teori och en metod vilket medför att som teori behandlar den vilken funktion språk har och som metod granskar den detta språk. Eftersom denna studie lyfter förskollärarnas uppfattning kring hur högläsning kan främja barns språkutveckling och hur högläsningen ser ut i praktiken, har vi med hjälp av diskursanalysen analyserat intervjuer som genomförts samt jämfört med tidigare forskning. De resultat som framkommit i studien pekar på en diskrepans mellan hur man kan använda högläsning till att stötta språkutvecklingen hos barn och hur högläsning de facto används i praktiken. Högläsningen används ofta som läsvila och som en samlande aktivitet. Forskningen pekar på att med stöd och utbildning kan förskollärarna förbättra sin kompetens kring barns språkutveckling och med fördjupad kunskap kan högläsningen användas mer i praktiken i ett språkstöttande syfte.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken påverkan utomhuspedagogik som arbetssätt kan ha för att befästa kunskap vid den tidiga bokstavsinlärningen för elever i de tidiga skolåren. Detta i utifrån två frågeställningar; 1. Hur kan elever ta till sig bokstavsinlärning med hjälp av utomhuspedagogik som stimulerar flera olika sinnen för inlärning i en autentisk miljö? 2. Hur kan elever med hjälp av en lärande dialog ta till sig bokstavsinlärning vid lektioner i elevernas utomhusmiljö?Detta gjordes genom att via en förintervju undersöka elevernas förkunskaper. Därefter gjordes en undervisningssekvens i utomhusmiljö där dialog och bokstavsinlärning stod i centrum. Avslutningsvis gjordes en efterintervju. En analys av för- och efterintervjuerna visade att undervisningssekvensen påverkat elevernas bokstavskunskap.

Detta arbete syftar till att undersöka lärares förhållningssätt till användningen av olika texttyper i historieundervisningen. Vi ville ta reda på hur lärare arbetar med olika texttyper och vilka de anser bäst bidrar till historisk kunskap. Slutligen ville vi undersöka huruvida valet av texttyp kan påverka utvecklingen av elevers historiska empati. Arbetet utgår från tidigare forskning om historiedidaktik och litteraturdidaktik. Detta blandas med forskning om centrala definitioner av texttyper samt Dysthes tankar om det dialogiska klassrummet. För att besvara vår frågeställning användes till en början en kvantitativ forskningsansats genom en förstudie i form av ett frågeformulär. I denna kartlades elevernas syn på användandet av texttyper i undervisningen och visar att de föredrar gruppdiskussioner som arbetssätt vid arbete med olika texter. Vidare framhölls historietidningar som den texttyp de lärde sig mest historia av. Denna förstudie låg sedan till grund för den kvalitativa ansatsen i arbetet där vi genomförde fördjupade intervjuer med undervisande lärare i klasserna. Informanterna berättade att de använder olika texttyper i undervisningen, oftast i kombination med gruppdiskussioner. De vill inte rangordna texttyperna utan menar att valet av texttyp hänger ihop med undervisningens syfte. Då kursplanen för historia säger att eleven ska ges möjlighet att kunna sätta sig in i hur historiska personer agerat och varför de gjorde som de gjorde, är det viktigt att arbeta med elevernas historiska empati. Dock påverkar inte valet av texttyp utvecklingen av den historiska empatin, utan det rör sig snarare om en blandning av textens innehåll, syftet med undervisningen och de arbetsformer man inkluderar i undervisningen.