No description available.

Syftet med den här studien är att få kunskap om på vilket sätt dialogen förekommer i ett specifikt klassrum med fokus på lärarens praktiska arbetssätt i att skapa möjligheter för dialoger i klassrummet. Studien har samtidigt ett syfte att försöka förstå lärarens undervisning genom att höra lärarens tankegångar kring dialogens förekomst och betydelse i undervisningen. Studiens fokus riktar sig mot lärarens undervisning ur ett dialogiskt perspektiv och tar sin utgångspunkt i att undersöka de frågor som läraren ställer till eleverna och vad som vidare görs med elevernas svar, samtidigt som undersökningen dessutom vill få syn på om och hur läraren uppmuntrar eleverna till att initiera en dialogisk interaktion. De begrepp som i studien därför är centrala är frågor, uppföljning, dialog och dialogisk undervisning. Studiens empiri samlades in genom kvalitativa forskningsmetoder där observation av undervisningens dialogiska aspekter utgjorde det huvudsakliga underlaget i materialet. En intervju med den medverkande läraren utfördes dessutom för att försöka få en bredare bild av det insamlade materialet och för att få ta del av lärarens synsätt angående dialogiska aspekter. Studiens resultat uppvisar en undervisning som inte är dialogisk i den bemärkelsen som studiens teoretiska ståndpunkter påstår. Resultatet visar ändå en undervisning där dialoger mer eller mindre förekommer. Lärarens frågor varierar och har olika syften, men ställs främst för att kontrollera elevernas kunskaper. Uppföljning är ovanligt men respons ges vanligtvis på elevernas svar. Elevernas svar används inte ofta som ett underlag för diskussion eller som ett bidrag till nästkommande fråga. Lektionerna innehåller sällan moment där dialogen i klassrummet är en utgångspunkt för kommande arbete. Återkommande visar ändå empirin en strävan, en vilja, tankegångar och intressanta exempel på att läraren ser en betydelse av att driva en dialogisk undervisning. Några generella stora slutsatser av studien går naturligtvis inte att dra, eftersom studiens omfattning är begränsad. Det gick däremot att framhålla mindre slutsatser och betydelsefulla insikter som kan bidra till vidare forskning och ge kunskap för yrkesverksamma lärare. Några exempel är att dialogisk undervisning kräver ett arbetssätt där kommunikationen är central, att öppna och autentiska frågor krävs för att skapa vidare diskussioner och att det faktiskt är lätt att tro att man som lärare ställer öppna och autentiska frågor fastän de egentligen är slutna.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på naturvetenskap samt hur de samtalar med barnen under en aktivitet i naturvetenskap. Två datainsamlingsmetoder har använts, intervjuer och observationer, för att undersöka vårt syfte. Tre förskollärare som arbetar med åldersgruppen tre till fem år och med olika pedagogiska inriktningar har deltagit i studien. Det teoretiska perspektiv vi utgick ifrån är ett meningsskapande perspektiv. Resultaten sammanställdes för att åskådliggöra vilka mönster som framkommit. Slutsatsen vi kom fram till var att förskollärarna uttrycker en vilja att svara på barnens frågor, samt uttrycker ett intresse för naturvetenskap. Då resultaten från observationerna delvis inte stämmer överens med detta, blir slutsatsen att förskollärarna har viljan, men att det inte räcker ända fram. För att förskollärarna ska kunna nå upp till de nya målen i naturvetenskap, behöver de få djupare kunskaper samt vore ett samarbete med andra förskolor önskvärt.

Denna studie syftar till att få mer kunskap om hur F-3 lärare tänker om att arbeta med konkret material och hur de tänker att elever lär av att arbeta med konkret material. Det insamlade materialet bearbetades och analyserades med hjälp av tematisk analys efter att fyra kvalitativa intervjuer genomfördes med F-3 lärare. Studiens resultat visade att lärarna beskrevfem olika sätt att använda konkreta material på. För det första visar och förklarar lärarna föreleverna hur materialet används för att sedan härma lärarna och utforska själva. För detandra använder lärarna olika representationsformer för att eleverna ska lära sig på olika sätt.För det tredje kombinerar lärarna läroböcker och konkret material för att eleverna inte skabli beroende av det ena eller det andra. För det fjärde använder lärarna konkret material föratt introducera varje nytt arbetsområde. För det femte använder lärarna konkret materialför att knyta an till elevernas vardagliga liv. Resultatet visade även att lärarna hade olikauppfattningar kring hur konkreta material påverkar både undervisning och elevernas lärande. En av uppfattningarna är att konkret material bidrar till aktivering av elevernas sinnen. En annan uppfattning är att med hjälp av konkret material når man ut till de elever som2inte behärskar det svenska språket. Ytterligare en uppfattning är att konkret material används för att förtydliga och synliggöra det abstrakta i matematiken, fånga elevernas intresseoch befästa matematiska begrepp och kunskaper. Gällande lärarnas uppfattningar kring hinder med användningen av det konkreta materialet kan eleverna bli för bekväma med att använda konkret material, vilket kan medföra svårigheter att kunna genomföra uppgifternautan hjälp av konkret material. Ett annat hinder kan vara tidsramarna där förberedelsen föratt använda konkret material är tidskrävande. Ytterligare ett hinder kan vara när lärare saknar kunskaper kring hur konkret material kan användas. Utifrån studiens resultat dras slutsatsen att det finns mycket som indikerar positivt med att använda konkret material och denackdelar som kan skönjas i resultatet relativt enkelt kan överbryggas och att med rättundervisningsstrategier utgör konkret material goda möjligheter för elever att lära sig matematik, vilket är i linje med pragmatismens idéer om lärande.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka F-3-lärares användning av högläsning i SV-undervisningen. Den kvalitativa datainsamlingsmetoden i denna studie är semistrukturerade intervjuer med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. De F-3-lärare som intervjuades beskrev att de använder högläsning som undervisningsmetod i sin SV-undervisning. Slutsatsen som presenteras i studien är att lärarna uppfattar högläsning som en värdefull metod i SV-undervisningen och anser att det främjar elevernas läsförståelse, språkliga kompetenser och deras delaktighet i klassrummet samt skapar en positiv lärandemiljö och väcker elevernas egen lust att läsa.

Under höstterminen 2023 genomförde vi en studie med elever i årskurs 1, med syftet att undersöka om högläsning av engelska bilderböcker kan bidra till utökning av elevers ordförråd i årskurserna F-3. Studiens mål var även att kartlägga elevernas reaktioner på högläsningen samt deras vana vid att lyssna till högläsning av engelsk barnlitteratur. Genom att analysera hur högläsningen påverkade elevernas ordförråd, strävade studien också efter att öka förståelsen för elevers språkutveckling. De datainsamlingsmetoder som användes i studien var enkla observationer och experiment med högläsning av en engelskspråkig bilderbok. Dessutom genomfördes individuella ordtester före och efter högläsningen för att mäta förändringar i elevernas ordförråd. Resultaten av studien antyder att högläsning av engelsk barnlitteratur positivt påverkar och utökar elevers ordförråd. Dessa resultat bekräftar tidigare forskning inom området barnlitteratur, högläsning och språklärande och ger stöd för att inkludera högläsning av engelsk barnlitteratur som en del av engelskundervisningen, särskilt i de tidiga skolåren.

Syftet med denna studie är att belysa hur några lärare säger sig arbeta med högläsning som en del av undervisningen i ämnet svenska och utgår från frågeställningen: Hur säger sig lärarna arbeta med högläsning i undervisningen? och Vilka hinder och möjligheter uppfattar lärarna i arbetet med högläsning? Den teoretiska utgångspunkten i studien är det sociokulturella perspektivet med fokus på dialog och lärande. Studien bygger på en kvalitativ metodansats och en tematisk analys har gjorts av den data som samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fem lärare. Studiens resultat visar främst att lärarnas uppfattning av högläsning är att den är viktig för elevernas språkutveckling och då framförallt i kombination med boksamtal. Resultatet visar även att lärarna beskriver högläsningen som betydelsefull för elevernas ordförståelse och att eleverna med hjälp av högläsningen får chans att lära sig nya ord och begrepp.

Syftet med föreliggande litteraturstudie är att undersöka hur ett urval av tidigare forskning visar hur den dialogiska högläsningen påverkar elevers läsförståelse. Studien är inriktad på att undersöka den dialogiska högläsningens påverkan för elevers språkutveckling och vilka arbetsmetoder som påverkar elevers kognitiva förmågor. Målgruppen för studien är lärare i årskurs F-3 inom ämnet svenska. Utifrån de analyserade vetenskapliga artiklarna konstaterades det att lärare arbetar med dialogisk högläsning på olika sätt och i olika utsträckning, men den tar mindre plats i undervisningen i jämförelse med traditionell högläsning. Det leder till att det påverkar elevers möjligheter till att utveckla samtal om text med resonemang och egna reflektioner. Dialogisk högläsning influerar elevers utveckling av sina kognitiva förmågor men för att elever ska kunna utvecklas behöver lärare tänka på hur undervisningen är planerad. Slutsatsen som kan dras av litteraturstudien är att planerad dialogisk högläsning har en positiv effekt på elevers språkutveckling, inklusive deras läsförståelse. Den dialogiska högläsningen kan utföras på olika sätt för att främja elevers utveckling.

Denna studie syftade till att synliggöra lärares uppfattning om faktorer som främjar ett dialo- giskt klassrum i matematiken, samt lärares erfarenheter och arbetssätt för en dialogisk under- visning. Studiens teoretiska utgångspunkt utgår från tidigare forskning inom dialogisk mate- matikundervisning, sociomatematiska normer samt det sociokulturella perspektivet på läran- de. Studien genomfördes genom en semistrukturerad kvalitativ intervju med en fenomenolo- gisk metodansats. De deltagande informanterna i studiens intervju bestod av fyra verksamma lärare som ansåg sig använda dialogisk matematikundervisning. Lärarnas erfarenheter och år inom yrket varierade mellan 8 till 37 år. Vid den tematiska analysen av den insamlade datan synliggjordes tematiska mönster som låg till grund för besvarandet av studiens frågeställ- ningar, samt studiens hypotes.  Faktorer som lärarna ansåg vara centrala och främja ett dialogiskt klassrum i matematiken var; samtalets givna plats i undervisningen, tydlighet, ett tillåtande klassrumsklimat och vari- erande arbetssätt. Resultatet från denna studie visade att samtliga lärare använde sig av en dialogisk undervisning i matematikklassrummet, vilket skedde i olika utsträckningar och i olika former. Användandet av samtalet i undervisningen motiverades genom att lärarna ansåg att samtalet möjliggjorde en delaktighet bland eleverna. Detta genom att samtalet engagerade och motiverade eleverna att delta på ett annat sätt i matematikundervisningen.  Nyckelord: samtal, delaktighet, dialogisk undervisning, matematik.

Med svenska som andraspråk och engelska som våra andraämne har vårt gemensamma intresse för språk lett oss till ämnet bildsamtal och studien syftar till att undersöka förutsättningar för bildsamtal som didaktisk resurs för lärande i bildundervisningen. För detta har följande frågeställningar framställts: Vilka olika former av bildsamtal förekommer i bildundervisningen?, Vad används bildsamtalen till? och Vad möjliggör respektive hindrar meningsfulla bildsamtal? Studiens teoretiska ramverk utgörs av sociokulturell teori och metoden av etnografiska observationer. För hantering av det empiriska materialet används Mortimer och Scotts (2003) analytiska ramverk för kommunikativa förhållningssätt i klassrummet. Deras modell identifierar två kommunikativa dimensioner som vidare delas in i fyra subkategorier vilka vi använder för att kategorisera de olika former av bildsamtal vi observerat. Resultatet visar att bildsamtalen förekommer kontinuerligt under samtliga lektioner, främst med lärarna som samtalsledare. Lärarna använder flertalet dialogiska och kommunikativa resurser och förhållningssätt. Även eleverna engagerar sig i bildsamtalen men behärskar färre kommunikativa resurser för att bedriva utvecklande och dialogiska samtal. I stort används bildsamtalen till att utveckla elevernas bilder och bildanalyser, likaså utveckla idéer, tankar och kunskap tillsammans. Ytterligare identifieras utmaningar vilka utgör hinder för meningsfulla bildsamtal såsom språkliga barriärer, stökiga klassrumskulturer och destruktiva könsnormer. Slutligen diskuterar vi resultatets didaktiska implikationer, lärarens centrala roll som samtalsledare och betydelsen av att ge tid för bildsamtalen under bildundervisningen.