Syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse av lärares förhållningssätt till och erfarenhet av digitala verktyg. I studien deltog fem behöriga F-3 lärare i en kvalitativ undersökning. Insamlingsmetoden bestod av semistrukturerade intervjuer via digitala möten och empirin analyserades tematiskt. Studien utgår utifrån teorierna TPACK-ramverket och sociokulturella perspektivet. Lärarna i vår studie har uttryckt sig utifrån skärningspunkterna TCK, TPK och TPACK. Sett utifrån ett sociokulturellt perspektiv har samtliga lärare approprierat digitala verktyg och även använt verktyget som ett medierande redskap i undervisningen. De resultat som var mest framträdande var att alla lärare hade en positiv inställning till digitala verktyg även om de har olika personliga erfarenheter. De ansåg att det var viktigt att appropriera digitala verktyg i undervisningen i och med att de är en del av samhället och att eleverna behöver utveckla en digital kompetens. I vår studie påvisade även att samtliga lärare integrerar digitala verktyg som en pedagogisk resurs i undervisningen i syfte att stödja elevers kunskapsutveckling. Lärarna lyfte möjligheter och utmaningar i samband med digitala verktyg i undervisningen, i och med att lärarna hade positiva inställningar till digitala verktyg ansåg de att utmaningarna inte hade en negativ påverkan i undervisningen. Det lärarna lyfter är deras pedagogiska aspekter av digitala verktyg, vilket är en faktor som har en betydelsefull roll i samband med integration av digitala verktyg i undervisningen.

I den svenska läroplanen finns det mål om digitalisering och användning av digitalaverktyg. Internationell forskning pekar på att digitala hjälpmedel imatematikundervisning används på främst tre olika sätt; färdighetsträning,motivationshöjare och snabbrättande verktyg. Syftet med denna studie är attundersöka hur och i vilket syfte digitala verktyg används av lärare i årskurs F-3 imatematikundervisningen i svensk skola, då forskning om detta är från andra länder.Genom semistrukturerade intervjuer med fyra lärare indikeras att digitala resurserfrämst används som komplement till de fysiska läroböckerna. Slutsatsen som kandras av resultatet är att respondenterna främst använder digitala verktyg för attfärdighetsträna och motivera elever.

Studien är kvalitativ och baserad på semistrukturerade intervjuer av fyra svensklärare i årskurserna 4-6. Syftet med studien är att undersöka vilka digitala verktyg som används i lärarnas svenskundervisning samt vad lärarna har för attityder och funderingar kring användning av digitala verktyg och digital kompetens. Studien utgår ifrån TPACK som teoretiskt ramverk. Resultatet visar att alla lärare i studien använder digitala verktyg inom någon av följande didaktiska områden: Språkutveckling, Differentiering, Engagering. Det förekommer även olikheter i attityd till digitala verktyg och upplevd digital kompetens bland lärarna i studien.

Programmering blev en del av den svenska grundskolans läroplan 2019 genom att skrivas in i matematikämnets kursplan. Därför är det viktigt att lärare vet hur de kan undervisa om detta. Dessutom kräver en stor andel av samhällets yrken en viss del av programmeringskunskap.  Syftet med studien är att i matematikdidaktisk forskning undersöka hur undervisning om programmering kan bedrivas i grundskolan. Syftet besvaras genom frågorna: vilka faktorer motiverar enligt forskning, att programmering behövs i matematikundervisningen, och hur kan matematikundervisningen utformas så eleverna får möjlighet att utveckla kunskap om programmering? Litteraturen för studien samlades in genom sökningar i databaser. Materialet som undersöktes är vetenskapliga artiklar, där såväl nationella som internationella studier har genomförts. Samtliga artiklar är skrivna på engelska.  Det insamlade materialet analyserades genom en översiktsmatris, dessutom användes innehållskriterier för att bedöma artiklarnas relevans för studien. Resultatet visade att programmering kan vara en möjlighet inom matematikundervisningen och även ha en positiv påverkan i andra delar av matematiken enligt genomförda studier och undersökningar. Resultatet visar även att undervisning i programmering kan genomföras både med och utan digitala verktyg. Området är relativt nytt i matematikundervisningen och kräver vidare undersökning. En del lärare uttrycker en osäkerhet kring hur deras undervisning ska bedrivas.

This study has its purpose in examining teachers' perception about digital tools and their competence development in using the tools in their teaching. The method for collecting data about this chosen subject has been by using both quantitative and qualitative methods in forms of surveys and interviews. The teachers in this study are all in elementary school. The main questions in this study have been formed in regards to how teachers view their competence in/about digital tools corresponds to which competence they consider themselves needed, and also which difficulties they see in using digital tools based on their digital competence. The results from the study have been analyzed based on the socio-cultural perspective. The main terms used in the analysis are tools, artefact and mediation in order to interpret the result. The result of the study shows that the majority of the teachers witness that they lack enough digital competence to use digital tools. Several teachers share that they constantly have to ask for help from other teachers. Many teachers also wish to gain more competence in digital tools so they can learn how to use them and also be able to handle any problems that might occur by themselves. Furthermore the results show that every teacher who participated in the study is positive about the use of digital tools in their teaching. Both when used in the classroom and as a planning tool. In conclusion the study shows that teachers wish to get more digital competence in order to more easily and in a more efficient way use digital tools in their teaching.

Digitala verktyg är idag ett naturligt inslag i den dagliga verksamheten på många förskolor, inte minst efter att det sedan 2018 står i läroplanen att digitala verktyg ska användas i förskoleverksamheten och att barn ska ges möjlighet till att utveckla adekvat digital kompetens. Det står i läroplanen att digitala verktyg ska användas, men inte hur. Det finns därför anledning att tro att användandet skiljer sig åt mellan olika förskolor, och att olika förskollärare har olika inställning till och kunskap om hur digitala verktyg kan användas i den pedagogiska verksamheten. I denna studie har fem förskollärare på fem olika förskolor i fyra olika kommuner och tre olika regioner i södra Sverige intervjuats om deras inställning till digitala verktyg, hur de använder dem i den dagliga verksamheten och vilka möjligheter och utmaningar de ser med dem som pedagogiskt verktyg. Resultaten visar på att det verkar finnas skillnader i kunskap och inställning mellan olika förskollärare, och att olika förskolor och kommuner har kommit olika långt i digitaliseringen.

Syftet med studien är att undersöka om och hur svensklärare väljer att undervisa om och arbeta med handskrift. De deltagande svensklärarna, 26 till antal, fick svara på en enkät där de fick svara på frågor som innefattade uppfattningar om handskrift samt didaktiska val gällande användande av handskriften i lektionssammanhang. Enkäten var utformad efter både kvantitativ och kvalitativ metod där lärarna fick svara på flervalsfrågor och värdefrågor i kombination med möjlighet att komplettera sina svar i mer öppna frågor, där flervals- och värdefrågor utgjorde kvantitativa data och de mer öppna frågorna det kvalitativa materialet. Efter sammanvägning av respektive datainsamling visade de viktigaste resultaten att svensklärare i hög grad fortfarande värderar handskrift som viktigt i samhället, och därmed som en viktig förmåga att förvärva som elev, dock svarade även den största andelen av de deltagande att de själva inte väljer att arbeta med elevernas handskrift. Detta motiverades i stoffträngsel och digital förenklad tillgänglighet. Det var även ett stort antal av de deltagande som inte ansåg att läroplanen borde föra in handskrift som kriterier till följd av stoffträngsel. Slutsatsen som drogs utifrån resultatet var därmed att handskriftens värde fortsatt är aktuellt i samhälle och skola, men att upprätthållande av handskriften inte tränas till följd av olika ramfaktorer.

Studien grundar sig i tidigare forskning inom området digitala verktyg i fritidshemmet och ställs mot genomförda undersökningar. Forskningsetiska aspekter tas i beaktning under undersökningens framväxt. Genomförd studie har genomsyrats av enkäter samt semistrukturerade intervjuer i en så kallad mixed methods. Studiens teoretiska förankring valdes att förhålla sig till det sociokulturella perspektivet, i och med de likheter som finns i denna teori, och den undervisningsform som bedrivs i fritidshemmet. I resultatet lyfts det att lärare som innehar ett eget intresse har lättare för att använda digitala verktyg i fritidshemmets undervisning. Undersökningens resultat ställs sedan mot tidigare forskning och relevant litteratur.

Syftet med vår studie var att undersöka hur pedagogerna på en förskola använder surfplattan som ett didaktiskt verktyg. Våra förhoppningar är att andra pedagoger ska intressera sig för den digitala utveckling som pågår inom läraryrket och utveckla sin digitala kompetens. I teoridelen beskriver vi hur IKT (informations - och kommunikationsteknik) har vuxit fram i förskola och skola samt att somliga forskare ser IKT som något skadligt för sociala kontakter medan andra menar att det stärker samarbete och kommunikation mellan barn. Vi hänvisar till Parnell och Bartlett (2012) som beskriver att med hjälp av surfplattan kan lärandet göras mer synligt i förskolan. Vi har utfört vår studie på en förskola, där vi använt oss av intervju som metod. Intervjupersonerna kommer från olika avdelningar, vi intervjuade tre förskollärare och en förskolechef som har arbetat med surfplattor under ett års tid.Resultatet visar på att pedagogerna har använt surfplattan mest till att dokumentera barnen samt att de använder olika pedagogiska appar. De beskriver surfplattan som ett kompletterande verktyg och menar att det inte ska ersätta det material som redan finns på förskolan. Pedagogerna beskriver också att surfplattan inte blir ett didaktiskt verktyg om inte pedagogen sitter med barnet, att det är kommunikationen och reflektionen mellan förskolläraren och barnet som skapar lärande.Vi diskuterar hur viktigt det är att pedagoger följer med i den digitala utvecklingen. Vi tar även upp problematiken med att pedagogen tappar fokus på barnet när de dokumenterar och skriver under en aktivitet. Att vara kritisk till sitt sätt att dokumentera är också något vi skriver om. Vår slutsats är att pedagogerna har en positiv inställning till surfplattan som didaktiskt verktyg och vi hade gärna velat observera pedagogerna och barnen med surfplattan. Det skulle även varit intressant att göra samma studie på andra förskolor för att få ett annat perspektiv.

Syftet med studien är att ta reda på hur mellanstadielärare resonerar kring användningen av rättstavningsprogram. För att ta reda på det har en kvalitativ insats med semistrukturerade intervjuer med aktiva lärare gjorts. Resultatet visar att lärare har flera olika anledningar och resonemang kring användningen av rättstavningsprogram. Slutsatsen som kan dras är att lärare är väl medvetna om den forskning som finns idag. De vet att elever med läs - och skrivsvårigheter gynnas av rättstavningsprogram. Det saknas dock forskning kring hur elever utan svårigheter påverkas av rättstavningsprogram. Detta gör att lärare formulerar ett eget syfte till att använda dem.