Sedan 1970-talet har distriktsköterskor på vårdcentraler arbetat med telefonrådgivning. Det har blivit en arbetsuppgift som successivt utökats och tagit allt mer arbetstid i anspråk. Telefonrådgivningen upplevs som en svår arbetsuppgift och den ställer nya krav på distriktssköterskors kommunikativa förmåga, deras kompetens och personliga lämplighet. I studien beskrivs distriktssköterskors upplevelser av telefonrådgivning i primärvården. Metoden är en kvalitativ innehållsanalys av åtta semistrukturerade intervjuer. Resultatet av intervjuerna påvisar olika typer av utmaningar vid telefonrådgivningen. Detta belyser författarna i två kategorier: Utmaningar i bedömning vid telefonrådgivning och Utmaningar i organisationen vid telefonrådgivning. I resultatdiskussionen lyfts betydelsen av kommunikation, återkoppling, utbildning samt arbetsmiljöns betydelse vid telefonrådgivningen

<p>Validerat; 20101227 (ysko)</p>

I slutet av 2019 upptäcktes ett nytt virus, Covid- 19, som snabbt spreds över hela världen med en ansträngd situation för hälso- och sjukvården som följd av pandemin. För att bromsa pandemins spridning är massvaccinering en viktig åtgärd. Distriktssköterskan arbetar utifrån ett hälsofrämjande perspektiv och med kunskaper om vaccinering och ordinationsrätt av vaccinet har distriktssköterskan tillsammans med andra professioner en betydande roll under massvaccineringen. Syftet är att beskriva distriktssköterskors upplevelser av massvaccinering under Covid-19-pandemin. Metoden är en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet utmynnade i nio underkategorier, tre generiska kategorier och en huvudkategori – Att snabbt kunna ställa om och anpassa sitt arbete till en ny situation. Resultatet visar att massvaccineringen mot Covid-19 har fungerat tillfredsställande. Distriktssköterskor har upplevt arbetet med massvaccinering som en givande och rolig arbetsuppgift där struktur och god ledning har lyfts som viktiga komponenter. Likväl distriktssköterskors kompetens och förmåga att möta människor visade sig vara betydelsefullt. Det visade sig vara viktigt med god teamsamverkan och att kunna stötta varandra i arbetet. Kliniska implikationer som rekommenderas är tydliga riktlinjer och rutiner på ledningsnivå samt ett tydligt ledarskap för att samordna och organisera massvaccinering av befolkningen. Det är viktigt med ökad kunskap och information om Covid-19 för hälso- och sjukvårdspersonal och därför är fortsatt forskning inom området nödvändigt vilket kan bidra till ökad beredskap inför framtida pandemier.

No description available.

Bakgrund: Sårbehandling var en av de vanligaste omvårdnadsåtgärderna inom hemsjukvården. För att kunna erbjuda en god och säker sårvård så var en tydlig och väl utförd dokumentation av högsta vikt. Sårvårdsdokumentationen var ofta bristfällig vilket kunde leda till försämrad sårläkning och onödigt lidande för patienten.Syfte: Att belysa distriktssköterskors upplevelser av hälsofrämjande arbete med sårvårdsdokumentation i hemsjukvård.Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju distriktssköterskor inom hemsjukvården i mellersta Sverige. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ manifest innehållsanalys.Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier; Hälsofrämjande sårvård och Arbetssituationens påverkan på dokumentationen samt fyra subkategorier; Att stödja mot en god sårvård, Att sakna tydliga rutiner, Att samarbeta i teamet och Att ha organisatoriska förutsättningar.Diskussion: Sårvårdsdokumentationen upplevdes ofta som bristfällig med tidsbrist, avsaknad av standardiserad mall samt stor personalomsättning som förklaringar. En bristfällig dokumentation skapade känslor som stress och maktlöshet genom avsaknad av kontroll över situationen.Slutsats: En mer individualiserad omvårdnad, bättre kommunikation inom teamet, kontinuerliga vidareutbildningar inom sårvård och ett tydligare dokumentationsredskap för sårvård, upplevs bidra till en kortare vårdtid, minskade vårdkostnader samt mindre smärta och lidande för patienten och därmed bidra till en ökad livskvalité. / <p>2023-05-31</p>

Introduktion: Distriktssköterskan har som grund i sitt omvårdnadsarbete att stötta alla personer oberoende av ålder och sjukdomstillstånd. Genom distriktssköterskans hälsofrämjande arbete leder hen personerna till livsstilsförändringar. Genom att arbeta personcentrerat och hälsofrämjande ökar viljan att delta i sin omvårdnad. Ett gott näringstillstånd är betydande för den äldre personens hälsa och liv.  Syfte: Att beskriva distriktssköterskans hälsofrämjande omvårdnadsarbete med näringstillståndet hos äldre personer inom hemsjukvård Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats användes. Tolv distriktssköterskor inom hemsjukvård med varierande arbetslivserfarenhet intervjuades. Tematisk analys enligt Braun &amp; Clark användes för att analysera data och få fram teman.  Resultat: Under analysen växte två huvudteman och sju underteman fram. Det första temat var Följa personens hälsa - lära känna personen, samarbeta för personens hälsa, påverka personens matvanor och anpassa mat och måltidssituation efter personen.  Det andra huvudtemat var Utmaningar som hindrar personens hälsa - personens vilja och förmåga, sakna utbildning och erfarenhet och verksamhetens bristande resurser.  Konklusion: Distriktssköterskor strävar efter att arbeta personcentrerat med näringstillståndet hos den äldre personen dock hindras detta av bristande resurser, kunskap, erfarenhet och kontinuitet. Det hälsofrämjande omvårdnadsarbetet handlar inte enbart om personens näringstillstånd utan om hela personens liv.

Bakgrund: Övervikt och fetma är ett globalt problem som ökar successivt och påverkar individens fysiska och psykiska hälsa. I Sverige har primärvården en central och preventiv roll i samhället dit människor kan söka sig för hjälp med övervikt och fetma. För att förhindra fetmarelaterad sjukdom är medicinsk personal viktig och till deras hjälp finns idag utarbetade riktlinjer för behandling av fetma men saknas för övervikt.  Motiv: Patientgruppen med övervikt och fetma är en stor del i samhället. En betydande del av primärvårdens resurser används till patientgruppen på grund av följdsjukdomarna. Allmänläkare och distriktssköterskor behandlar följdsjukdomar och innehar en betydande roll i det hälsofrämjande arbetet. Intentionen i denna studie att beskriva hur allmänläkare och distriktsköterskor arbetar med denna patientgrupp inom primärvården.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva allmänläkares och distriktsköterskors erfarenheter av arbetet med patienter med övervikt och fetma inom primärvården.  Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer, där tre allmänläkare och sex distriktsköterskor intervjuades.  Resultat: I resultatet framkom tre kategorier, vara spindeln i nätet och se till helheten, betydelsefulla faktorer som påverkar vid livsstilsförändring och förbättringspotential för behandling av övervikt och fetma. Till dessa hör nio subkategorier.   Konklusion: Övervikt och fetma eskalerar och förändringar behövs på flera nivåer för att bromsa utvecklingen. En sammanhållen vårdkedja med flera olika professioner under lång tid krävs för att hjälpa en person genomföra en livsstilsförändring och därmed minska risken för framtida sjukdom.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av patientundervisning till patienter med diabetes samt att identifiera aspekter som kan relateras till ett personcentrerat förhållningssätt. Metod: Deskriptiv design med kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer användes vid datainsamlingen. Vid urvalet användes strategiskt urval. Nio intervjuer utfördes med distriktssköterskor på sex olika vårdcentraler i Mellansverige. Vid analysen användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskorna önskade mer kunskap om invandrares kost- och motionsvanor. Distriktssköterskorna uttryckte att det var roligt och spännande med patientundervisning och att det var viktigt att de var engagerade. Distriktssköterskorna ville arbeta mer i team och de upplevde att de hade för lite tid avsatt för patientundervisning. De ansåg att de arbetade personcentrerat men det var svårare att arbeta personcentrerat vid gruppundervisning än vid enskild undervisning. Slutsats: Distriktssköterskor bör ha god kunskap om kulturella skillnader hos patienter med diabetes. Distriktssköterskorna upplever brist på tid- och resurser och önskar samarbeta mera i team. Det är viktigt med ett personcentrerat förhållningssätt där distriktssköterskorna utgår från den enskilda individen. En distriktssköterska som är engagerad och trivs med sitt arbete kan lättare klara av det ökade trycket och arbetsbelastningen. / Aim: The aim of the study was to describe district nurses´ perceptions and experiences of patient education for patients with diabetes and to identify aspects that can be related to a person-centered approach. Methods: Descriptive design with qualitative approach with semi structured interviews were used for data collection. In the selection process was strategically selection used. Nine interviews were conducted with district nurses at six different medical centers in central Sweden. In the analysis used qualitative content analysis. Results: District nurses wanted more knowledge about immigrants' eating and exercise habits. District nurses expressed that it was fun and exciting with patient education and that it was important that they were engaged. District nurses wanted to work more in teams and they felt they had too little time set aside for patient education. They felt that they were working person-centered but it was more difficult to work person centered at group education than private education. Conclusion: District nurses should have good knowledge of cultural differences in patients with diabetes. District nurses perceive lack of time and resources and want more cooperate in teams. It is important with a person-centered approach, where district nurses based on the individual person. A district nurse who is engaged and enjoy their work can help dealing with the increased pressure and workload.

Bakgrund: Hypertoni är ett folkhälsoproblem och utgör en stor riskfaktor för utveckling av hjärt-kärlsjukdom. Basen för omvårdnaden utgörs av livsstilsförändringar. Distriktssköterskors centrala roll innefattar att i jämlik, ömsesidig kommunikation ge råd, motivera och stödja till förändring av levnadsvanor samt främja patientdelaktighet och autonomi. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att stödja patienter med hypertoni till livsstilsförändringar. Metod: Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Åtta distriktssköterskor med ansvar för patienter med hypertoni intervjuades. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde tre kategorier; Initierar samarbete, Bekräftar individen och Anpassar omvårdnad för patienten, med sex underkategorier. Konklusion: Distriktssköterskorna upplevde sin roll central, viktig och ansvarsfull när det handlade om att ge råd och undervisning. De upplevde sig även vara en viktig länk mellan patient och andra aktörer. De ansåg att lyhördhet för patientens livssammanhang och en samtalsstrategi i kommunikationen vid livsstilsrådgivning var viktigt för främjandet av patientdelaktighet och autonomi. Att individuellt motivera till livsstilsförändring beskrevs som en svårighet och distriktssköterskorna uttryckte en frustration över att det var bristande tid för uppföljning. / Background: Hypertension is a public health problem and a major risk factor for developing cardiovascular disease. The basis for the nursing care is lifestyle changes. District nurses´ role includes to advise, motivate and support life style changes, as well as to promote patient participation and autonomy, through an equal and mutual communication. Aim: The aim of the study was to illuminate experiences of district nurses supporting patients with hypertension to make lifestyle changes. Method: The data were analyzed by qualitative content analysis with an inductive approach. Eight district nurses responsible for hypertensive patients were interviewed. Results: Three categories emerged from the data analysis: Initiates cooperation; Confirms the individual and Adapts nursing for the patient, with six subcategories. Conclusion: The district nurses perceived their role as central, important, and responsible when providing advice and instruction. They also considered themselves as an important link between the patient and other actors. Responsiveness of the patient's life context, as well as using a communication strategy when giving counseling on lifestyle changes were considered important to promote patient participation and autonomy. To motivate lifestyle changes individually was described as a difficulty and district nurses expressed frustration with the lack of time for follow-up.

Introduktion: Den döende människan behöver bli sedd, hjälpt och känna sig bekräftad. För distriktssköterskor är palliativ vård vid livets slut en arbetsuppgift som innebär att genom omtanke och engagemang åstadkomma bästa möjliga förebyggande och lindrande behandling för den enskilde patienten. Syfte är att belysa distriktssköterskors erfarenheter av palliativ vård av patienter i livets slutskede i hemsjukvård. Metoden är en kvalitativ studie med innehållsanalys. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio distriktssköterskor verksamma inom kommunal hemsjukvård i tre olika kommuner. Resultat: Studien resulterade i fyra huvudkategorier och nio underkategorier enligt följande: Ett välfungerande teamarbete i kommunen är värdefull med underkategorierna Samverkan med andra yrkesgrupper inom kommunen är vital och Kompetent personal och tid saknas. Den andra huvudkategorin var Samverkan med landstinget är viktig med underkategorierna Palliativa teamet skapar trygghet för patienten och Omvårdnaden är beroende av samarbetet med distriktsläkare. Den tredje huvudkategorin var Anhöriga är en betydelsefull del av vården med underkategorierna Viktigt att etablera relation att stödja anhöriga och Anhöriga kan svikta. Resultatets fjärde huvudkategori blev Viktig uppdrag att vårda vid livets slut med tre underkategorier enligt följande: Uppdraget kräver specifikt kompetens, Kan ge känsla av otillräcklighet och Att sätta den sjukes behov i centrum. Konklusion: I studien visades att distriktssköterskor i hemsjukvården efterstävar ett välfungerande samarbete med kommunens och landstingens yrkesgrupper för att etablera en god vård vid livet slut för patienter som dör i hemmet / Introduction: The dying human needs to be seen, helped and feel confirmed. For district nurses, palliative care at the end of life is a task that involves the care and commitment to achieve the best possible preventive and palliative treatment for the individual patient.  Objective: To highlight the district nurses ' experiences of palliative care of patient’s end-oflife at home nursing. Method: Qualitative study with content analysis. Semi-structured interviews were conducted by the ten district nurses working in the municipal home care in three different municipalities. Results: The study resulted in four major categories and nine subcategories as follows: A well-functioning team work in the municipality is valuable with its subcategories Collaboration with other professionals within the community is vital and Skilled staff time missing. The other main category was: Collaboration with the County Council is important in subcategories Palliative team provides security for patient and nursing care is dependent on cooperation with the local doctor. The third category was Family members are important part of treatment with subcategories Important to establish relationship to support relatives and Relatives can falter. The fourth main category became Important mission to care at life's end with three subcategories as follows The mission requires special expertise, Can give the feeling of inadequacy and putting the patient's needs in focus. Conclusion The study showed that district nurses in home care is to establish a wellfunctioning team work with municipal and County Council professionals to establish a good care at the end-of-life for patients dying at home